I dag är det årsmöte

Öspelen eller NatWest Island Games som det heter är i full gång och medaljerna strömmar till. Hade i går förmånen att dela ut skyttemedaljer till flera duktiga ålänningar som bättre än andra träffar målet i skytte. I dag är det årsmöte för hela rörelsen (International Island Games Association) vilket alltid är en utmaning. Bara hemma på Åland finns som bekant många olika viljor och åsikter. Tag det gånger tjugofyra öar och det är lätt att fatta att det kan bli komplicerat. Just därför blir det en härlig tillställning!

Detta är en fantastisk exekutivkommitté för öspelen. Här finns skratten, allvaret, insikterna och viljan att utveckla öar på riktigt.

Coolt piano på flygfältet på Jersey. 

Lite basket mellan alla möten.

Och skytte. 

Elin och Maria Liewendahl vann brons.

Max Mattsson och Mathias Nordberg vann också brons. 

Drottning Elisabeth fanns i hologramfoto men verkade inte särskilt vaken.

En öspelsdag i några bilder

Dag ett var en händelserik dag, som vanligt. När det drar ihop sig till öspel och NatWest Island Games står det aldrig stilla. Det är möten med politiker, sponsorer, allmänhet, tävlande, domare och tusen andra. Det är allt igenom en otrolig upplevelse att träffa så många framåtinriktade människor.

Öspel och idrott handlar om att alltid och jämnt välja att se det som är positivt och bra, inte det som för ögonblicket upplevs som mindre bra. Man väljer alltid själv vägen och öspelen har valt att se ljust på vår gemensamma framtid. Eller som min gamle kompis Abraham Lincoln brukade säga:

Most of us are just about as happy as we make up our minds to be.”

I ett möte med sponsorer och politiker sade jag inför öspelsöppningen därför följande:

Dear friends, today is a day of sport and joy and friendship. Soon we will watch while thousands of competitors from our 24 member islands will march into this beautiful Howard Davis Park in the capital of Jersey. We will witness the Opening Ceremony of the 16th NatWest Island Games, a movement that has change the lives in our member islands. Thanks to the efforts of all of you we will enjoy a wonderful week of sport.

The International Island Games Association started as a vision back in 1985 in Isle of Man. The outcome is better than anyone could ever dreamt of. The NatWest Island Games have since then developed sports and people all over the world. All together eleven Host Islands have so far taken the responsibility to keep our movement going. It is a tough challenge. Bringing 3.000 people together is not easy wherever it happens, especially not from different islands. But because of that it is extra important to do it. Island life is different and islanders do not have the same opportunity to compete against others as mainlanders do. Borders are there to be broken. Obstacles to overcome. 

The journey towards this magic night in St Helier started an exciting afternoon in Isle of Wight the year of 2010. At the very same day as today Phil Austin managed to convince a majority of our member islands that Jersey is the best alternative for the 16th NatWest Island Games. And that’s why we are here today. Since then Phil and his Organising Committee have worked day and night in order to meet the expectations from their visitors. I am convinced they will do that and more. Its not only them. Its the Jersey Government and all the politicians, volunteers, Waitrose Gamemakers and other local sponsors. On behalf of the international Executive Committee I thank you all.

The NatWest Island Games would never happen without leadership, enthusiasm, cooperation, stubborness and many laughs. I often get the question why so many people like yourself work so hard in order to compete in sport. The answer is simple. We want people to grow, we want societies to get stronger and we want our youngsters to be brave. We are offering our Member Islanders an unique opportunity to do all this during an intense week of sport. We want them to arrive as islanders and return home as friends.

Finally. The previous Games in Jersey took place 1997. That resulted in a partnership with NatWest. Since 1999 in Gotland we have organised NatWest Island Games which has contributed to better result, more professional organisations and a legacy that will last forever. On behalf of the International Island Games Association I would like to express our thanks to NatWest, Adrian Gill, Steve Camm and everyone else for this reception today and for an outstanding friendship that have developed sport and people in our member islands. Over the years we have become friends. We are working together in order to strengthen people and islands and friendship by bringing islands together. We are the pure alternative in the world of sport, we encourage friendship, we want people to grow by compete towards each other.

The week that starts tomorrow will include 900 different competitions. Please make sure to watch as many of them as you ever can. Remember that this can only happen if we work together and help each other. The NatWest Island Games is today a major event and hard evidence that friendship works and makes a difference.

Här är några bilder från gårdagen:

Storbritanniens vassaste släggkastare och vännen Andy Frost tog ett av de första gulden i årets NatWest Island Games. Tillsammans med Andy som tävlat i OS och VM och mycket mer planterade jag en gång ett träd. Det saknas inte styrka i denna muskulösa kropp. Andy står förresten till vänster, jag till höger. 

Nya Åland Oskar Magnusson och Johan Orre (skymd) intervjuar triatleterna Marcus Brandt och Hubert von Frenckell. Nya Åland har varit på hugget detta öspel!

Marcus Brandt simmade, cyklade och sprang på ett sätt som bara kan beskrivas som imponerande. Dessutom är han alltid på gott humör vilket är den viktigaste egenskapen av dem alla.

En liten display utanför badmintonhallen.

Min dag i går började förresten med ett tekniskt möte tillsammans med pistolskyttar från alla medlemsöar.

Det var såklart omöjligt att inte dras in i dansen under öppningsceremonin. Tur det! Tack till Jay för bilden.

Talet till Jersey

Årets öspel är i gång! I går kväll arrangerades en föredömligt kort och tydlig invigning av årets NatWest Island Games på Jersey. Hur många som kom till Howard Davis Park i centrala St Helier på Jersey har jag ingen aning om. Siffran 6.000 åskådare nämndes av många. Det blev en sprakande uppvisning i öar och idrottare. Själv hade jag förmånen att säga några ord och bjuda in Jerseys Bailiff William Bailhace att i formellt avseende öppna spelen.

Några länkar där man kan läsa mer om den otroliga idrottsfesten i Howard Davis Park:
Jersey Evening Post.
NatWest Island Games.
BBC Jersey.

Så här lät mina ord:

Your Excellency, Mr Bailiff, Distinguished Guests – dear islanders and friends,

It is wonderful to see you all tonight! Many of you have struggled very hard in order to make it here and neither winterstorms nor catering trucks at airports could stop you. I am not surprised. Your are islanders and you can’t be stopped. You made it because you are strong enough!

30 years from now – in the year of 1985 – we walked into Douglas, Isle of Man for the first Games between islands. Like you all have done today in Jersey. We were young and nervous and we carried our islandflags with pride. We sang songs together and tried to look cool although we were all very nervous. It was the first time our islands met in international competition and little did we then understand what to expect. We were 700 competitors from 15 islands. Today you are almost 3.000 from 24 different islands. When we left Isle of Man in 1985 it was with a deeper and better understanding of other cultures, languages and friendship. Sport is a uniting factor. We arrived as islanders. We left as friends.

During that week of sport the International Island Games Association was formed with a clear and simple message: ”Bring Islands Together in Sport and Friendship”. And the work began and thats why we today celebrate the 16th Opening Ceremony in Howard Davis Park in Jersey.
Thanks to efforts from competitors, officials, governments, administrators, sponsors and so on we are able to state that the vision from 1985 has become reality. Thanks to the hard work from all of you we are facing the largest ever NatWest Island Games here in Jersey. We will see new records, performances beyond belief, excitement, joy, victories and defeats. The reason why I am convinced this will happen is all of you! You are here because you refused to stop. You have ignored lazy mornings and aching muscles and you have pushed yourself in order to improve. By doing that you encourage others to try as hard and thats how development take place.

The Organising Committee of NatWest Island Games in Jersey is a great example of dedicated work and the joy of togetherness. Phil Austin and his crew has worked hard and brought the whole of the society along. Our Games today is a huge challenge for any Host. Thank you Jersey, you have taken responsibility and you have contributed to take our Games to the next level!

Today the NatWest Island Games are bigger than ever and the results are better than before. We have developed sports and we have grown individually. We grow together and we must never forget that it is good to win medals but that is much greater to make friends.

Many of you might feel a little bit nervous inside. Don’t. We are all the same. We share the same interests, we face similar challenges, we fear a lot but we must never let fear become stronger than hope. You have arrived to Jersey as islanders and competitors. Lets make sure that you will leave as friends. Thank you Jersey for bringing islands together, thank you islanders for making it here to Jersey. Have a great week of sport!

I hereby, on behalf of the International Island Games Association, invite the Bailiff of Jersey, Mr William Bailhache to officially open the NatWest Island Games XVI in Jersey.

Nu kör vi vidare på riktigt mot en fantastisk vecka av sport!

Det fanns gott om folk denna magiska lördag. Siffran 6.000 personer nämndes av många.

I vimlet efteråt hittade jag dessa unga idrottare från Shetland.

Den här texten finns i ålänningarnas hotell och sammanfattar mycket väl vad allt handlar om.

Första mötet mellan öarnas lagledare och organisationen för NatWest Island Games på jersey.

Många är långa men finns ändå!

Jerry och Francis Whitsey kom för att dela i invigningen. Jerry utses till ny kassör för International Island Games Association på tisdag då det är årsmöte.

Massor med folk var det.

Så här såg det ut då jag höll mitt inledningstal.

Direkt från London kom taxichaffisen Jay Lillington tillsammans med sin mor Geraldine.

Dags för NatWest Island Games

Snart är årets största idrottsevenemang i gång. NatWest Island Games (Öspelen) invigs i morgon lördag på Jersey. Jag är på plats och har avverkat intervjuer, möten och förberedelser i ett ursinnigt tempo. Det är mycket som ska klaffa i morgon då öppningsceremonin sker inför fler än 7.000 åskådare.

På International Island Games Associations hemsida skriver jag regelbundna krönikor. Den senaste handlar såklart om vad som väntar på Jersey!

I den åländska Öspelstidningen skrev jag följande rader om mina egna förhoppningar:

Heja Åland, ut i världen!
Jag har haft förmånen att vara med i öspelen från alla första gången på Isle of Man år 1985. Jag var en tjugo år gammal volleybollspelare och hade ett försiktigt förhållande till omvärlden. Mina utlandsresor hade inte varit många och mina insikter i hur dessa utlänningar tänkte och gjorde rätt små. I dag vet jag mer och bättre och har insett att utmaningarna är i stort sett likadana var du än råkar bo här i världen. Vi jobbar med ungefär samma saker, vi äter i stort sett på liknande tider, vi pratar väder och vind och vad som varit på teve och diskuterar roliga Facebook-uppdateringar. Alltså inga konstigheter i vardagen.
Jag spelade volleyboll fram till år 1995 på Gibraltar och valdes efter det in som medlem i den så kallade exekutivkommittén (styrelsen) för International Island Games Association. Samtidigt kom den nuvarande titelsponsorn, offshorebanken NatWest, ombord och jag har sedan dess arbetat tillsammans med sponsorn och hängivna och skickliga styrelsekolleger för att ytterligare utveckla NatWest Island Games som öspelen heter i dag. 

Det är ibland svåra frågor att hantera. Ändå överträffar belöningen precis allt. Det är under öppningsceremonin då vi får se dessa tusentals idrottskvinnor och -män från hela världen tåga in till musik och med ögon lysande av förväntan. Alla har redan vunnit bara genom att vara där och jag kan se mig själv i de yngstas ögon. De tittar blygt på sina blivande konkurrenter från de övriga öarna och undrar hur de andra egentligen fungerar och vad de gör och vad de pratar om. Jag vet. De är likadana som vi och de känner på samma sätt. De är dina blivande bästa vänner då de har tränat för att försöka vinna mot dig och därför gör dig den största tjänsten av dem alla – de inspirerar dig att bli bättre. 

NatWest Island Games har utvecklats från något litet och visionärt till något stort och förändrande. Jersey blir i sommar platsen för Europas största multisport evenemang. NatWest Island Games utvecklar idrott på öar, människor, samhällen och – viktigast av allt – vänskap över gränser.

Vi hoppas att de som deltar har vad som krävs för att bli en vinnare men än viktigare är att se om man har vad som krävs för att bli en vän!

Jörgen Pettersson
Ordförande i International Island Games Association

Nu kör vi. Man kan kolla in hela invigningsceremonin på den här hemsidan!

Sjukvåren i siffror. Det krävs mycket beredskap när 3.000 idrottare går i gång.

Alla öspel som NatWest sponsorerat. Jag har varit med om dem alla.

Ankomsthallen på Jersey Airport en tidig torsdagsmorgon.

Blomrabatten i Howard Davis Park där invigningen ska ske senare i dag.

Även Jersey liksom Åland fick ett träd till minnet av de sextonde NatWest Island Games.

Det blev en lönn som International Island Games Association skänkte till Jersey. 

Här börjar allt i dag.

Man at work.

På Wall Street finns tjuren. På Jersey finns korna. Jersey Milk är ett välkänt varumärke.

Intervju med BBC.

Visst smakar det åländska!

Den åländska maten ska upp på bordet. Det kan tyckas självklart men är det inte. Åland har enastående primärprodukter vars väg från bord till jord är unikt kort. Vi har möjlighet att äta maten som vuxit där vi står, lite bildligt betraktat. Många väljer att göra det av omsorg för vår hälsa. Maten som grott på platser vi känner till känns säkrare och därmed mer hållbara.

Utmaningen är att alla inte har den möjligheten. Det handlar om privatekonomi och då blir situationen genast komplicerad. Många anser sig inte ha råd att betala det (ofta) lite högre pris som lokala produkter tingar. Kanske vill man istället åka på semester till utlandet, kanske är det nya kläder som hägrar, snabbare internetuppkoppling, nyare bil eller något helt annat, vad vet jag. Några lever de facto på väldigt små, om några, inkomster och tvingas välja bort sådana godsaker som andra unnar sig. Vardagen är som bekant olika.

Ändå måste det långsiktiga målet vara att att äta sådant soim långsiktigt är hållbart och det tror jag är klokt och nödvändigt och har lyft det vid flera tillfällen.

Nu drar man igång ett projekt som går ut på att marknadsföra den åländska maten och därmed skapa ett större sug efter den. Det är ett lovvärt initiativ och det är i goda händer. Harriet Strandvik är en av dragarna och då händer det grejer. Hon är uppfinningsrik och väljer att se positivt på den tillvaro vi alla delar. Det är nödvändigt. Den som har roligast vinner alltid och den som väljer att se eländen är alltid själv den största förloraren. Jag var häromdagen på en smakfylld Ålandsupplevelse som Harriet höll i och den står starkt i jämförelse med precis vad som helst. På Åland finns råvarorna men det räcker inte, man måste förpacka dem och presentera dem på ett lockande vis också. Det borde vi alla ta lärdom av.

Charkuterierna stod Jonas Backman vid Seapoint för. Läckert på alla sätt och vis med smaker som gör skillnad.

Ost och sylt, allt från Åland.

Tog en liten smygbild på serveringsupplägget och inser att det finns ett skäl till varför jag aldrig blev fotograf.

Ibland är allt som behövs för ett lockande upplägg lite grönt på bordet.

Tribut till sjöfarten

I dag är det ”Day of the Seafarer”, alltså sjömannens dag. Den uppmärksammas över hela världen vilket är mycket logiskt. Ingen bransch är som sjöfarten gränsöverskridande och internationell. Du är aldrig fast i ett kontor, du städar aldrig samma byggnader, din vardag är ständigt annorlunda. Det finns en plats för alla och sjöfarten har många sådana platser. Arbetsplatserna är vitt skilda och karriären kan utvecklas både till havs och på landbacken. OBS! Missa inte Youtubeklippet längre ner i texten!

Årets tema på denna dag är utbildning och där ligger Åland helt rätt. Nybildade Åland Shipping Academy är en bra början inom ett område där vi har unika insikter. Sjöfart har byggt Åland. Sjöfarten är vår viktigaste näringsgren och största arbetsgivare. Detta har jag lyft fram många gånger tidigare. Även från talarstolen i Ålands lagting.

Sjöfarten är långt ifrån statisk. Den är stadd i ständig utveckling. Häromdagen berättade jag på Ålandsbloggen i Sjöfartstidningen om Jörgen Mansnerus och Bore Ltd som installerat ett rotorsegel på sin Estraden och på kort tid tycks kunna räkna hem investeringen. Den gamla hederliga vindkraften tas till heders igen. Där har jag också berättat om Arash Ghasemi som utbildat sig vid Högskolan på Åland och i dag är sjökapten.

Om man bara ser i de egna hemmavattnen kan mängden jobb till sjöss te sig få. Höjer man blicken och ser på den globala efterfrågan är verkligheten annorlunda. Här kan man läsa att det redan år 2019 kommer att behövas ytterligare 42.500 befäl för att hålla världshandeln flytande. Det finns alltså jobb för den som är villig att arbeta och det är en sanning viktigare än någonsin. Framtiden innehåller alltid utmaningar och det har den alltid gjort. Sist och slutligen väljer man själv om man vill vara en del av denna framtid eller inte. Här kommer sjöfarten in i bilden. Inte minst framkom det i samband med den stora Sjöfartens dag härförleden.

Fjärdvägen och Pommern symboliserar dagens och gårdagens sjöfart. Fjärdvägen gjorde en snabbvisit i Mariehamn i söndags. Pommern ligger där för alltid.

På Kobba Klintar kan man inte bara se fotokonst av världsklass. Här trängs också de stora kryssningsfärjorna i den trånga farleden. Här är Galaxy på väg in till Mariehamn.

Baltic Princess hör också till de dagliga gästerna i Mariehamn...

...liksom Viking Lines Amorella.

Kännspaka Linden dockar just nu på Algots Varv i Mariehamn.

Så här illustrerar man denna dag.

I går morse var kryssningsfartyget Artania på nytt Ålandsbesök. I tidernas morgon döptes hon till Royal Princess av Prinsessan Diana av Storbritannien.

Här kan i ord och bild höra och se några skäl varför en framtid till sjöss kan vara guldkantad

Våra härliga vardagar

Min vardag är inte din och din vardag är inte min. Våra vardagar är våra egna. Tack och lov. I vardagen händer livet och där är vi alla olika. Där föds vi, där dör vi och där lever vi i vår egen takt.

Den allra bästa vardagen finns där vi bor. På Åland har vi nära till allt. Vi är trygga i vår vardag. Vår sjukvård tar hand om oss när något går snett. Vår mat är frisk och fri från antibiotika – det är det tyvärr inte många som kan säga. Våra skolor är av mycket hög standard och omsorgen för både barn och äldre mycket god. Det är viktiga delar i vardagspusslet.

Våra vägar är trygga, våra bibliotek välsorterade och färjorna går till och från Åland alla dagar. Vi har framtidstro och vi är nyfikna på hur vardagen ska se ut i morgon. Ska man byta jobb, träffa nya vänner, läsa den där boken man dragit sig för att börja med eller rentav laga nån slags mat man aldrig testat förut. Sådant kan man planera när vardagen fungerar. Den som aldrig behöver frukta för sitt liv eller hur maten ska komma på bordet har självklart också en vardag, men en annan än den som är vanligast på Åland.

Begreppet vardag är brett. I dag lämnar jag min egen vardag för en annan. Jag är ordförande för öspelen eller NatWest Island Games och då blir min vardag internationell och intensiv och säkert också utmanande. Sådan är vardagen för många ålänningar. De pratar engelska och tyska och franska och gör affärer över hela världen. Andra trivs med ett lugnare liv vilket är precis lika vackert. När det gäller vardagar handlar det om att, för att tänka som Picasso, sopa bort dammet och se skönheten. Var dag är en gåva och ska hanteras som en sådan.

Från min vardag till din vardag. Ta hand om den. Inom Centern har vi redan skapat världens bästa vardag, precis här på Åland. Vårt mål är att alla ska kunna ha en så bra vardag som någonsin är möjligt och ur den ta avstamp för att nå dit man själv vill komma.

#valseger2015 #världensbästavardag #helaåland #jämställdhet #trygghet 

Helst ska ju varje dag både börja och sluta så här. Birgitta, Cia, Annika och Maria visar vägen!

Så här är det inte ovanligt att vardagen kan te sig en åländsk sommardag.

För foto-Therese är vardagen att fotografera folk i sin studio. För oss andra var det ett stort äventyr. Jonas, Henrik, Milla och jag själv gjorde vårt yttersta för att se representativa ut.

Vardagsmat är rubriken på denna genuint charmiga bild. Här syns förväntningarna, spänningen, ovissheten och lugnet. Precis det som varje vardag borde innehålla.

Världsklass på kobbarna

Har man en dag över är det läge att ta sig en tur ut till Kobba Klintar där fotograf-Daniel Eriksson satt upp en bilder som tar fotokonst till nästa nivå. Utställningen heter Landmärke och hänger kvar till den 19 augusti.

Daniel har jag känt i decennier och ofta arbetat med. Vi har sett vänner komma och gå varför jag som recensent betraktad inte har mycket till trovärdighet.

Ändå måste det sägas. Daniels bilder av den verklighet som omger oss öppnar ögonen på ett sätt som inte många lyckas med. Han ser färger som döljer sig för oss andra. Han uppfattar mönster som jag inte ser och han hittar färgerna som passar med varandra. Dessutom har han tur på samma sätt som en skicklig målvakt har hjälp av stolparna. Bilden på den uppdykande gudingen slår det mesta jag hittills sett.

I båken på Kobba Klintar har Daniel hängt upp tjugofyra bilder som berättar historien om den natur vi lever i och av. Jag har några favoriter men det är inte så intressant. Bilder ska ses utan förutfattade meningar. Bara då berättar de historien som är värd att berätta. Besök. Och missa inte den klassiska Kobbamackan i cafeterian!

Daniel Eriksson framför sin egen favorit ”Vägen hem”. Om bilden skriver han: ”Att se Marhällan och Kobba Klintar i horisonten är att komma hem. Eller att åka bort, förstås.”

Kobba Klintar har innehållet, ljuset och alla de berättelser som krävs för att skapa spänning av en vanlig skärgårdsdag. Här händer dessutom massor av grejer i sommar.

Niclas Nordlund är en annan mycket skicklig fotograf som stått för några av vårens allra finaste naturbilder i vår. 

Fruarna Maria och Helena var på plats när det vankades vernissage.