Om Åland och Mariehamn

Under ett maratonmöte i stadsfullmäktige i går kväll hanterades olika frågor men den största diskussionen kretsade kring den samhällsservicereform som Ålands landskapsregering satt igång och som ett utskott inom Mariehamns stad hanterat och presenterade vid mötet. Jag har suttit med i utskottet och är nöjd med skrivningarna. Så här föll mina ord i debatten:

Herr ordförande,
Låt mig börja med några mycket talande och beskrivande fakta som förklarar varför vi diskuterar en samhällsreform på Åland. I dag uppgår kommunernas och landskapsregeringens offentliga konsumtionsutgifter till cirka 250 miljoner euro. Under de kommande tre fyra fem åren händer inget omvälvande men efter år 2020 står vi inför kraftigt ökande kostnader till följd av den demografiska utvecklingen och redan år 2030 visar prognosen från Åsub att vi spränger 860 miljonereurosgränsen. Det är drygt tre gånger mer än i dag och en verklighet det inte går att blunda för och som dyker upp förr än vi anar. 
På våra bord har vi i kväll en viktig del av lösningen på utmaningen att skapa ett livskraftigt Åland om tio år, om tjugo år och framåt. Det handlar om den samhällsservice som sköter om våra barn när vi själva arbetar, som tar hand om oss när vi blivit för gamla för att framgångsrikt kunna sköta oss på egen hand och som finns där när sjukdom, missbruk och andra olyckor slår till. Samhället är vi alla som sitter här och alla de som av olika skäl inte sitter här men som ändå är viktiga kuggar i skapandet av ett livskraftigt Mariehamn och ett framgångsrikt Åland. Jag hyser en förhoppning att det arbete kring en samhällsreform son inletts ska mynna ut i ett konkurrenskraftigare Åland.

Jag har själv aldrig varit riktigt bekväm med begreppen stad, landsbygd och skärgård. Jag vill i alla lägen, oavsett, se till hela Åland först och resten sedan. Bara genom att skapa ett starkt och inbjudande Åland kan vi försäkra oss om att hela landskapet ska leva och överleva. I det arbetet räcker inte bara Mariehamn till men som centralort betraktad är staden en viktig ingrediens. Alla tåg behöver kraftiga maskiner och i Ålands fall heter lokomotivet Mariehamn och ska vara platsen dit näringslivet vill flytta och människor vill bo, hela landskapet till fromma. Åland och Mariehamn behöver inflyttning för att skapa framgång. Det finns potential; inte minst vår närhet till Stockholm skapar möjligheter för affärer och plats för nya ålänningar. Därför får vi heller aldrig vid sidan av vård, skola och omsorg glömma vår infrastruktur i form av fartyg och flyg och välutvecklad IT. Det ska aldrig vara en begränsning att bo på Åland eller i Mariehamn. Behovet av allt detta kräver en förutsättningslös helhetssyn, annars räcker inte pengarna till.

Mot den här bakgrunden anser jag att utskottets slutsatser kring samhällsreformerna är framåtriktade, till viss del konkreta och, viktigast av allt, en signal till oss själva och vår omvärld att vi inser allvaret i situationen men på inget vis viker ner oss för utmaningarna. Åland har genom åren drabbats av upp- och nedgångar av olika art, oftast ekonomiskt betingade och en följd av en omvärld vi sällan kan påverka. Vi har ställt om förut, vi har anpassat oss till rådande verklighet och vi har beslutsamt och pragmatiskt förändrat oss själva och vårt samhälle. Utmaningarna vi nu står inför bottnar i de goda åren på 1990-talet och 2000-talet som skapade en samhällsservice som om vi inte justerar den i dag kommer att bli övermäktig att hantera inom en nära framtid.

Utgiftsökningar som de jag inledde med skulle kräva inkomster som ligger skyhögt över de vi har. Det är ett faktum det inte går att bortse från. Samhällsservicen till de unga, de gamla och de sjuka måste göras annorlunda än i dag. Infrastrukturen måste byggas om och rationaliseras. Denna verklighet måste vi förhålla oss till genom att prestigelöst hitta nya lösningar på gamla problem. Hela Åland måste göras attraktivt för att upprätthålla tillväxten. Mariehamn spelar en nyckelroll i det arbetet. Den offentliga sektorn i staden är tillräckligt stor för att räcka ut sina händer till övriga Åland. Därför anser vi i Mariehamnscentern att Mariehamns stad måste ha beredskap, intresse och vilja att samarbeta med såväl landskapsregering som övriga kommuner även inom områden som hittills skötts av andra. Som största aktör bär Mariehamn ett större ansvar än andra.
Det bär för långt att i detalj gå in på alla områden men jag vill nämna några. När det gäller skolor är det knappast samhällsekonomiskt riktigt att bygga en ny skola i Jomala om det finns tillgängliga resurser i Mariehamn, Finström, Lemland, Hammarland och så vidare. De tillgängliga resurserna är för små för att inte användas rationellt och gränsöverskridande. När det gäller den nya planerade organisationen för social service måste man också fråga sig om det verkligen är rätt väg att skapa en ny förvaltningsjätte istället för att utveckla, rationalisera och bygga vidare på de strukturer som redan finns. Det är inte alltid klokt att förstöra det gamla i förhoppningen att det nya ska bli bättre. Därför är det viktigt att inte stänga dörrar när det gäller huvudmannaskapet för vare sig den sociala sektorn eller infrastrukturen.

Arbetet med att reformera och ställa om hela Åland är något vi i staden och de andra femton kommunerna måste ta aktiv del i. Det som är bra för Åland är bra för Mariehamn och det som är bra för Mariehamn är bra för Åland. Det är en fras som kan låta självklar men där ryms mycket klokskap. Inte minst för att ordet Mariehamn kan bytas ut till precis var och en av de övriga kommunerna vilka alla på sitt sätt bidrar till det Åland vi byggt upp och fått i uppdrag att förvalta av våra barn.

Slutligen är det på sin plats att rikta ett tack till mina kommittékolleger för huvudsakligen konstruktiva diskussioner och alldeles särskilt till ordförande Tage Silander som med fast hand och med mer fokus på framtiden än dåtiden lett arbetet. Det är också viktigt att nämna vår sekreterare, kanslichefen Emma Dahlén som lyssnat, ställt samman och förfinat det ibland dunkelt uttryckta till skriftlig pregnans. Jag och vi anser att dessa sex utskottets punkter dels stödjer Ålands landskapsregerings strävanden mot ett bättre, finansiellt balanserat och rättvisare Åland och dels visar att Mariehamns stad i egenskap av centralort vill och ska vara med i detta arbete. Med allt detta i minne var det också, måste jag tillägga, enligt min mening ett misstag av Mariehamns stad att gå ur kommunförbundet. Om man på allvar vill vara med och förbättra för hela Åland ska man arbeta tillsammans med sina vänner, inte vända dem ryggen.

Tack för ordet.
Själva punkterna som var resultatet av utskottets arbete lyder så här och är ett starkt stöd för det fortsatta arbetet:

1. Staden ser det som ett överlevnadsvillkor att det åländska samhället är konkurrenskraftigt i jämförelse med omkringliggande regioner.

2. Stadens uppfattning är att Åland bör utnyttja sin småskalighet och självstyrelse för att skapa en enkel, effektiv och flexibel offentlig sektor.

3. Staden inser att det i en omställningsprocess är nödvändigt att se över hela den offentliga sektorns storlek och struktur samt uppgifter och servicenivåer.

4. Staden är inte beredd att påta sig ett högre relativt kostnadsansvar för Ålands samhällsservice än idag.
5. Stadens uppfattning är att den sociala sektorn skall organiseras som en helhet, för vilken staden kan vara huvudman.
6. Stadens uppfattning är att ett bättre utnyttjande av den infrastrukturella sektorns resurser nås genom att staden och landskapet på lämpligt sätt sammanför resurser i en helhet, för vilken staden kan vara huvudman.
Riktigt så här stor var kanske inte samstämmigheten kring fortsättningen på arbetet med en samhällsreform. Men inte långt ifrån och nu går arbetet vidare.

Kommentarer

Populära inlägg