Första talet i kyrkan
Då inget mänskligt får vara en främmande tackade jag självklart ja till erbjudandet att först läsa texter och sedan under fem minuter och med egna ord tala om Våldets marknad i samband med högmässan i Mariehamns kyrka i dag. Utmaningar ska antas, inte ignoreras och i den lilla mån det är möjligt att vara med och skapa innehåll i kyrkan och i samhället ska man självklart ställa upp! Så här löd mitt lilla anförande som hela etthundratjugosex kyrkobesökare tvingades lyssna till denna dag:
Redan när det första slaget faller är offrens antal inte ett utan två. Den som blir slagen är det ena. Den som slår är det andra. I utmaningen för oss alla ingår att stoppa det första slaget för att därmed inte rädda en, utan två. Den som slår kan enkelt betraktas som den onde i det att han, jodå, oftast är det en han, är den som inte ligger kvar och blöder. Den som slår är inte kuvad, öm eller livrädd för att det som redan hänt ska hända igen. Ändå är han också ett offer och den som svikit sig själv och alla andra. Ty trots vetskapen att slaget var fel och offret oskyldigt slog han ändå. Han slog kanske för att han var arg. Kanske för att han var besviken på något helt annat. Kanske var han rädd för allt som händer i en värld han inte begriper. Våldets vardag finns både här och där. Den finns i våra egna hem där trygghet borde råda men där ångesten ibland är vår närmaste granne.
Våld skapar inga vinnare, bara förlorare. Våldets marknad är alltid öppen. Timme för timme och dag för dag pågår jakten efter mer mark, större oljekällor, frodigare åkrar och den makt som folk som inte begriper bättre tror följer med rikedom. Arga, besvikna och rädda människor ställer till med krig. Harmoniska, trygga och välutbildade människor skapar fred.
Ändå förtjänar det understrykas en vecka som denna när vi firade FN-dagen i torsdags att arbetet mot våld och för fred absolut inte varit eller är förgäves. Förenta Nationernas ansträngningar över tid har varit fantastiskt framgångsrika. Till sin hjälp har man haft miljoner av biståndsarbetare som givit av sig själva för att sätta en värld på fötter. Vi har också miljontals människor i vår del av världen som genom sinnrika fadderskapssystem hjälper barn till drägligare liv. Ingen omtanke är för liten när det handlar om att rädda ett liv eller förbättra vår värld. Genom att tänka globalt fast man lever lokalt blir världen både mindre och tryggare samtidigt. Några exempel. I dag kan fler människor än förut fullfölja sin skolgång. Det finns mer rent vatten i världen än någonsin. Antalet krig är för många men de facto färre än förut. Medellivslängden ökar och mängden människor som kortfattat uttryckt har det okej är flest i världshistorien. Fler länder sköts med hjälp av demokratiska val vilket skapar delaktighet och ansvarskänsla till skillnad mot alla andra system.
Allt detta som hänt i vår värld är resultatet av hårt arbete, ekonomisk tillväxt, fredliga samtal, förhandlingar, handelsavtal, samarbeten, utbildning och biståndsarbete som utvecklat, inspirerat och alldeles på riktigt byggt upp även sargade länder och fått stridande befolkningsgrupper att jobba sida vid sida. Genom att påvisa demokratins fördelar har världen på det stora hela blivit en fredligare plats.
Vi har det alltså bättre i dag än vi haft det förut. Ändå kan vi inte slå oss till ro och tro att vårt arbete är färdigt. Så länge det finns vapen därute som används för att förgöra andra människor är det vår plikt att stoppa dem. Så länge det finns en enda unge kvar som inte vet hur det känns att vara proppmätt måste vårt arbete gå vidare enligt de ickevåldsprinciper som FN dragit upp. Man skapar inte trygghet bara genom att kritisera krigsherrarna, vapenhandlarna och den lokala slagskämpen. Fred och frihet skapar man med början hos sig själv och sina medmänniskor och genom att i alla lägen, alltid, själv utgöra ett föredöme. I det ögonblick vi fått folk att begripa varför våld är fel försvinner marknaden för handeldvapen. Samtidigt försvinner också grunden för all illegal vapenhandel.
Med hjälp av utbildning, kärlek, omsorg, det vänliga leendet och det tröstande ordet kan vi alla göra skillnad i våra dagliga liv och skapa den fred som kommer inifrån individen och mynnar ut i länder och folk och skapar förändring. Vi sätter aldrig stopp för våld genom att fördöma. Vi hejdar slaget genom att stå i vägen eller ännu bättre genom att få våldsmannen att aldrig höja sin arm. Det sker genom att vi börjar hos oss själva och tålmodigt och konsekvent ser till att mannen som slår ska ha givits den bildning som får honom att begripa att genom att dela ut det första slaget blir antalet offer inte ett, utan två.
Kyrkan i Mariehamn hör till helgonet St Göran. Honom har jag alltid haft ett gott förhållande till ety mitt eget namn Jörgen och Göran firas på samma dag och har uppstått ur samma bokstäver, typ... |
…varför det en dag som denna känns rätt med en självbild som på rätt många sätt illustrerar den gamla sägen S:t Göran och draken! |
Kommentarer
Skicka en kommentar