En båtresa med lagtinget

Ibland tycks det som det mest är prat och ganska lite verkstad i Ålands lagting, platsen där lagar stiftas och besluten fattas. Det är inte helt sant. Ibland är det mer festligt också. Förra fredagen styrde till exempel en liten men färggrann grupp ledamöter ut mot den södra skärgården ombord på Svante G, Ålands sjöräddningssällskaps räddningsbåt. Det blev en högintressant resa under ledning av guiden Kenneth Gustavsson som bland annat skrivit praktverket Ålandsöarna – En säkerhetsrisk? Har du inte redan läst den gör det nu för snart kommer en nummer två, avslöjade Gustavsson för oss.

Det leder för långt att gå in på alla platser vi såg och alla berättelser vi hörde. Jag nöjer mig med att konstatera att det finns en historia långt borta från Bomarsund och Kastelholm också. En slags närhistoria som på många sätt kunde slutat precis hur som helst och som gjorde att flera platser på Åland under både första och andra världskriget var väl befästa med långtskjutande kanoner.

På väg ut i skärgården och Kenneth Gustavsson briefar Brage Eklund, Axel Jonsson och Danne Sundman om vad som väntar. Sundmans mössa har jag tyvärr ingen förklaring till. 

På plats på Storklubb där ryssarna härskade och härjade under första världskriget. I skogen bakom Gustavsson låg baracker då manskapet sov. 

Inspektion av vapenförråd ledde till att demilitariseringen kunde bekräftas på ort och ställe. Allt var tomt.

År 1979 gick oljetankern Antonio Gramsci på grund utanför Ventspils  och släppte ut uppemot sextusen ton olja som bland annat flöt mot Åland. På plats på Storklubb var då delar av den finländska flottan, redo att rycka in. Vid ett skede var fartygen på väg att lämna Åland men då vädjade den dåvarande landskapsstyrelsen att de skulle stanna – antagligen första (och förhoppningsvis sista) gången det hänt. 

Nytt och gammalt. I förgrunden en hederlig radarspade, i bakgrunden högteknologi som håller Storklubb med omnejd under uppsikt. Under första världskriget fanns här etthundrafemtio ryssar som hade till uppgift att försvara Åland och i förlängningen Ryssland. Beväpningen bestod av fyra etthundrafemtio millimeters Wickers vilka kunde skjuta projektiler tjugo kilometer bort. De behövde aldrig användas i skarpt läge. En av dem finns i dag på Sveaborg.

På Storklubb står en tom och oanvänd jättehangar. Lagtingsnestorn Roger Jansson testade traversen som fortfarande funkar!

Tom hangar på öde ö, skulle man kunna kalla denna bild. Storklubbs byggnader ägs av Senatsfastigheter i Helsingfors. Ingen optimal lösning. 

På Sältingskär har Bråttö fiskelag gjort ett jättejobb med att upprätthålla byggnaderna såsom de såg ut förr i världen. 

Detta är en klyvstätta och ska så förbli. På Björkör, naturreservatet som i dag är hem för tre rådjur och fyra mårdhundar och några biffdjur samt tillsynsman Kaj Porko. Området är 7.00 hektar och 157 holmar vilka köptes in av landskapet för länge sedan genom att landskapet då för första gången någonsin lyfte en extra landskapsskatt.

Tänkvärda ord på Björkör. Vad alla inte känner till är att det fanns två sjuttiofem millimeters kanoner på Björkör under andra världskriget. Ruinerna kan fortfarande ses. Chef på ön var på den tiden Klas Eklund som till sin hjälp hade tjugofyra frivilliga.

Myspys på kvällskvisten med Cita Nylunds kycklingsallad.

Kenneth Gustavsson skriver i gästboken på Björkör.

På väg hem genom kvällsmörkret. Från vänster på styrbordssidan Danne Sundman, Cita Nylund, Axel Jonsson, Brage Eklund och Kenneth Gustavsson.

Petri Carlsson, Katrin Sjögren och Roger Jansson valde babordssidan medan jag själv stod stadigt förankrad i mitten med utblick över dem allihopa!