En vanlig dag i mitt liv
Kära Facebook och mina vänner! Äntligen
måndag!!! Vaknade av mig själv 01.22 denna morgon, svingade benen från sängen och borrade ner tårna ner i den tjocka persiska mattan. Svor högt, det är inte vanligt
att jag försover mig. Sovande fåglar hittar inga maskar, som jag brukar säga, och allt efter 01.15 är eftermiddag.
Kände mig ändå stark och nyfiken på ännu en dag i detta liv, knöt löparskorna och drog en vända till Havsvidden och tillbaka till stan, kan väl vara en sextio kilometer give or take. Inget går upp mot doften av svett in the mornings, som jag också brukar säga. Kom hem strax efter 04.00 och passade på att svänga in till gymmet för bänkpress och knäböjsövningar. Gjorde sedan 1.300 situps och 786 armhävningar (hann inte fler, måste jobba också).
Morgonexercisen är inte förgäves. Efter att jag inledde denna motionssatsning har jag gått ner 46 kilo och förbättrat tiden på etthundra meter till strax över tio sekunder. Läste efter hemkomsten morgontidningarna. Kör med tre parallella ”paddor” för att inte torska tid. Skummade New York Times, Dagens Industri, The Independence, Daily Mail, Der Spiegel, Le Pais och några franska blaskor jag redan glömt namnet på. Plöjde därefter Also Sprach Zarathustra på originalspråket och spikade ihop en snabb avhandling i ämnet ”Världslitteraturens inverkan på existentialismen” vilken jag skickade till universitetet i Oxford där jag går extrakurser på kvällarna. Efter mejlet plingat iväg grävde jag grunden till en liten utbyggnad av huset där det ska bli matsal, bibliotek och ett biljardrum. Det är ingen panik, det behöver inte stå klart förrän inkommande fredag så allt borde vara chill.
Klockan rusade och plötsligt var den 06.00, dags för krubb. Emedan frukostar inte ska slarvas bort gjorde jag som alla morgnar. Tog några färska ägg från hönsgården utanför huset, jagade ikapp en av grisarna och skar bort ett stycke skinka från den (no pain, no gain, som det händer att jag säger), plockade apelsiner från det egna trädet, skördade färska champinjoner ur odlingarna och avslutade med en snabb runda ner till sjön där jag vindade upp några halvskapliga halvannan kilo tunga abborrar att laga filéer av. Frukostar är viktiga och får aldrig slarvas bort. Kaffebönorna odlar jag i orangeriet.
Tog medan jag skramlade med kastrullerna och stekpannorna emot några samtal, styrde upp en ny avlyssningskris i Washington med vännen Obama, peppade Fredrik Reinfeldt inför stundande budgetdebatter, ringde Jens Stoltenberg och tröstade efter valförlusten samt gav Angela Merkel flera goda och som jag begrep helt avgörande råd i eurokrisen. Sedan intog jag min frukost i godan ro samtidigt som jag tipsade David Cameron om några handfasta åtgärder kring energitransitionen. Nu är klockan snart sju och det är dags att börja jobba. Alltså så fort jag tagit det här samtalet från Nobelkommittén som tydligen tänker ge ut extra priser; i alla områden. Till mig. God morgon!
Kände mig ändå stark och nyfiken på ännu en dag i detta liv, knöt löparskorna och drog en vända till Havsvidden och tillbaka till stan, kan väl vara en sextio kilometer give or take. Inget går upp mot doften av svett in the mornings, som jag också brukar säga. Kom hem strax efter 04.00 och passade på att svänga in till gymmet för bänkpress och knäböjsövningar. Gjorde sedan 1.300 situps och 786 armhävningar (hann inte fler, måste jobba också).
Morgonexercisen är inte förgäves. Efter att jag inledde denna motionssatsning har jag gått ner 46 kilo och förbättrat tiden på etthundra meter till strax över tio sekunder. Läste efter hemkomsten morgontidningarna. Kör med tre parallella ”paddor” för att inte torska tid. Skummade New York Times, Dagens Industri, The Independence, Daily Mail, Der Spiegel, Le Pais och några franska blaskor jag redan glömt namnet på. Plöjde därefter Also Sprach Zarathustra på originalspråket och spikade ihop en snabb avhandling i ämnet ”Världslitteraturens inverkan på existentialismen” vilken jag skickade till universitetet i Oxford där jag går extrakurser på kvällarna. Efter mejlet plingat iväg grävde jag grunden till en liten utbyggnad av huset där det ska bli matsal, bibliotek och ett biljardrum. Det är ingen panik, det behöver inte stå klart förrän inkommande fredag så allt borde vara chill.
Klockan rusade och plötsligt var den 06.00, dags för krubb. Emedan frukostar inte ska slarvas bort gjorde jag som alla morgnar. Tog några färska ägg från hönsgården utanför huset, jagade ikapp en av grisarna och skar bort ett stycke skinka från den (no pain, no gain, som det händer att jag säger), plockade apelsiner från det egna trädet, skördade färska champinjoner ur odlingarna och avslutade med en snabb runda ner till sjön där jag vindade upp några halvskapliga halvannan kilo tunga abborrar att laga filéer av. Frukostar är viktiga och får aldrig slarvas bort. Kaffebönorna odlar jag i orangeriet.
Tog medan jag skramlade med kastrullerna och stekpannorna emot några samtal, styrde upp en ny avlyssningskris i Washington med vännen Obama, peppade Fredrik Reinfeldt inför stundande budgetdebatter, ringde Jens Stoltenberg och tröstade efter valförlusten samt gav Angela Merkel flera goda och som jag begrep helt avgörande råd i eurokrisen. Sedan intog jag min frukost i godan ro samtidigt som jag tipsade David Cameron om några handfasta åtgärder kring energitransitionen. Nu är klockan snart sju och det är dags att börja jobba. Alltså så fort jag tagit det här samtalet från Nobelkommittén som tydligen tänker ge ut extra priser; i alla områden. Till mig. God morgon!
Så fort hon fått några glas innanför västen börjar hon ringa, Angela. Till och med tidigt på morgnarna. De är hårda, tyskarna. |
Här är en bild på mig från morgonpasset... |
...efter att jag tagit en lätt löprunda ut till Geta och tillbaka. |
Morgonstund har guld i mund, som jag brukar säga. Och den som inte läser begriper heller inget, som det hänt att jag sagt. |
Kommentarer
Skicka en kommentar