fredag 3 november 2017

Lagtinget är i gång igen

För sjunde gången i mitt politiska liv var det i dag dags för det så kallade ”högtidliga öppnandet” av Ålands lagtings arbetsår. Det heter så för att inga tvivel ska råda om allvaret i situationen.

Här är några ord från tidigare öppningar.

Allt började med talmansval där Gun-Mari Lindholm ersatte Johan Ehn som talman, sedan följde promenad i ordnad form till St Görans kyrka där herden Mårten Andersson talade väl om reformationen och hur tiderna och människorna förändras. Fredákören sjöng vackert, bönerna lästes och svårsjungna psalmer hanterades.

Därefter lämnade vi kyrkan och mötte två tiggande medborgare i kyrktrappan; jag gav för första gången någonsin en slant till vardera. Brukar av för mig själv rätt oklara skäl undvika sådana allmosor men tyckte denna dag att det kändes rätt. Lever vi i ett samhälle där människor ser sig nödda att be om gåvor återstår rätt mycket att göra.

Tillbaka i lagtinget väntade själva öppningsceremonin där president Sauli Niinistö talade 100-åringen Finland och dess ”jämlika och kreativa” medborgare. Han hyllade Åland och beskrev landskapet:
”Åland har en genom internationella avtal befäst och etablerad folkrättslig ställning som demilitariserat och neutraliserat område, och den har inte ifrågasatts. Finland garanterar Ålands ställning.”
Niinistö tog även upp den pågående revisionen av den åländska självstyrelselagen och sade:
”Jag hoppas att arbetet framskrider med hjälp av en konstruktiv politisk dialog och en ömsesidig vilja att göra kompromisser.”
Hela presidentens tal går att läsa här.

Nyvalde talmannen Lindholm svarade på talet men var inte riktigt lika artig/diplomatisk. Istället slog hon fast att vi nått vägs ände:

”Vi har kompromissat tillräckligt!” löd budskapet.
På detta besked stelnade Sauli Niinistö till märkbart liksom han gjorde när Ålands talman drog paralleller till Spanien:
”Vi har inte samma kyliga förhållande mellan oss som vi kan se mellan Katalonien och Madrid men inte heller den ömsesidiga respekt vi kan se mellan Danmark och Färöarna, där olikheter respekteras.”
Nu ska man kanske inte dra för snabba slutsatser av ett premiärtal men jag hade nog föredragit en mildare ton i publika sammanhang. Presidenter ogillar så där generellt sett att bli chikanerade offentligt och Åland behöver i detta rätt känsliga läge alla vänner vi kan hitta.

Hela talmannens tal går att läsa på den här länken.

Med dessa ord får jag önska alla en skön allhelgonahelg, skänk gärna en tanke till alla de som inte längre finns bland oss.

Det var fullsatt i plenisalen vid dagens högtidliga öppnande av Ålands lagtings arbetsår.

Talman Gun-Mari Lindholm och president Sauli Niinistö talade, fast på olika sätt.
Självaste Luther, den fredlöse munken, stod för den här psalmen som inte var lätt att sjunga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Spännande tid på Gibraltar

Ända sedan den nervösa debuten i den åländska matchtröjan 1985 på Isle of Man har jag insett vikten av att förstå omvärlden och se till att ...