Den fredlöse munken

Ni vet hur det är med det här med Luther och plikten och tagelskjortan och kalla duschar. När samvetet är som sämst för något man borde gjort är det Luther, den lille rackaren, som sitter där på axen och blänger och pekar finger. Sägs det.

På riktigt var Luther en envis munk som levde på femtonhundratalet och absolut inte hade det lätt. Han var naturligtvis djupt religiös men det var det inte så många andra som var. Ändå gav sig inte Luther. Han spikade upp sina teser och han kritiserade katolicismen på ett mycket ovanligt vis, vid denna tid. Dessutom hade han inlett en protestantisk reformation av hela kyrkan vilket var mindre populärt , rentav ganska förkastligt. År 1521, den 17 april, stod han inför själva riksdagen i Worms och försvarade sina religiösa skrifter med samma emfas som alltid. Envis som själva synden, om sanningen ska fram.

Fast helt oberörd var han inte och i slutet av talet till riksdagen yttrade han orden som fortfarande dyker upp i alla möjliga olika sammanhang: ”Här står jag och kan icke annat, Gud hjälpe mig, amen!”, sade han men det hjälpte inte. Han förklarades ändå fredlös av den tyskromerska kejsaren Karl V efter riksdagens avslutande den 25 maj.

Så när Luther plågar dig extra mycket, betänk istället att det man inte gjort i dag kan man faktiskt alltid göra i morgon. Ha en fin skärtorsdag!

Luther är inte obekant i denna blogg. Han har inspirerat förr! Det har även andra religiösa entusiaster, som exempelvis Rasputin, den gamle rövaren.

Ungefär så här ska Luther ha sett ut, mannen som gav oss det dåliga samvetet!

Om palmer och påsk

Tysta veckan? Jo tjena. Numera är väl alla så avtrubbade när det gäller de religiösa helgerna att ingen längre bryr sig. Men då min uppfostran är god (tack mamma) och bildning tillräcklig (tack igen mamma) minns jag tiderna då man denna vecka inledde redan på söndag med att försiktigt och utan åthävor minnas hur det var när Jesus på Palmsöndagen red in i Jerusalem på en alldeles för liten åsna. Folk gillade denne man och beströdde hans (åsnans) väg med palmblad.
Ni vet såklart att folket i Jerusalem mötte Jesus med ropen ”Hoshane! Välsignad är han som kommer i Herrens namn! Välsignat vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden!”

(Sanningshalten i just det är möjligen tveksam för varför skulle de ha ropat på svenska?)

Skämt åsido. Det som började så bra skulle småningom och samma vecka övergå i elände. Till att börja med verkade Jesus inte på ett väldigt bra humör. Han marscherade raskt in i stadens tempel för att där hitta köpmän och annat löst folk vilka han drev ut på gatan efter att ursinnigt ha sparkat omkull deras bord med alla varor på. Han menade att de vanhelgat templet och gjort det till ”ett rövarnäste”. Efter att ha löpt amok höll han ett brandtal där han lyfte fram dessa tider som tidens slut. Tyvärr skulle han för egen del få rätt ganska snabbt.

Så började den händelsekedja som slutade med att vår Jesus korsfästes mellan de två skurkarna Dismas och Gestas. Och allt sedan dess har vi firat påsk till minnet av att det var som det var och det gick som det gick. Sedan dess har denna vecka kallats den Stilla Veckan eller dymmelveckan och avslutats med annandag påsk. Ha en fin påskvecka!

Så här såg det ut när Jesus på Palmsöndagen red in i Jerusalem på en liten åsna. Då var allt bra. Sedan blev det värre och slutade med korsfästning.

Svanar visar vägen

Inget går upp mot de tidiga rundorna kring Svibyviken den här tiden på året. För var dag kryper våren och värmen lite närmare. I fjol den här tiden låg snön fortfarande kvar på marken. I år har våren kämpat en evighet redan men börjar nu göra de riktiga framstegen. På vardera sidan av Svibybron i Mariehamn huserar svanpar som precis nu fått ihop sitt bo och gör sig klara för äggläggningen. Detta är våren när den är som allra vackrast!

Så här såg det ut på söndagsmorgonen. Herr och fru svan simmade runt den lilla udden...

...för att på måndagsmorgonen ha bestämt sig för att boet nu är färdigt. Här ska nya svanar kläckas och växa upp.

Jisses, vilken söndag!

Till en av mina hobbies hör att efter IFK Mariehamns hemmamatcher leverera en text för klubbens hemsida som så habilt som möjligt beskriver matchbilden för alla de som inte var på plats och för de som var där men vill försäkra sig om vad som hände.

Just i går skrev jag om matchen mellan IFK och gästande VPS. Mina egna förhoppningar var såklart seger för IFK, det tror jag i alla matcher oberoende utgångsläge ty sådan supporter är jag. Inne i mig gnagde dock ett tvivel då just VPS hör till de farligaste motståndarna vi sett på vår egen hemmaplan.

Länge såg det ut som om det skulle bli en typisk 0-0 match men i matchens sista minut pricksköt Petteri Forsell en frispark från fyrtio meter på Tomas Hradecky som iskallt och tungt nickade i mål med sådan kraft att VPs’ annars utomordentligt skicklige målvakt Henri Sillanpää inte hann röra en enda liten muskel och segern var vår. Segern var rättvis och kanske till och med förutsägbar. Forsells fasta situationer skapade varje gång oro i motståndarförsvaret.

Denna kväll var för mig som både IFK- och Liverpool-supporter alldeles för bra för att vara sann. Inget av lagen är sådana man stödjer i förhoppningen att vinna stora segrar. Skälen är helt andra. Ändå är det precis det som tycks vara på väg att hända. Liverpool verkar ostoppbart och vann i går hemma med 3-2 mot ett annat lag från Manchester som inte heter United i efternamn. Därmed befäster Liverpool en serieledning som inte många trott på, åtminstone inte jag, de senaste åren. Se själva här!

Allt detta är idrott och fotboll i en enda sammanfattning. Det har alltid varit, det är och det kommer alltid att vara oförutsägbart. (Och jepp, ligasegern är fortfarande långt borta ety allt kan hända när bollen är rund osv.)

Helgen som passerade handlade på fler sätt om fotboll. I Ålandhotels Cup på Wiklöf Holding Arena konstgräs drabbade nio ungdomslag samman i en turnering som dels var stelfrusen (vädermässigt) men också glödhet (spelmässigt). Det är uppmuntrande, inspirerande och utmanande att se viljan och beslutsamheten i de unga fotbollsögonen.

Det nya konstgräset i Mariehamn har gjort enorm skillnad för hela fotbolls-Åland. Inte minst märks det hos de besökande lagen som är djupt imponerade över såväl arrangemang som anläggningar då de kommer till Åland. Sådan är viktigt inte bara för idrotten utan också för turismen och något vi alla på Åland drar nytta av.

Idrottsrörelsens kraft är att tillsammans söka rätt hellre än fel. Det har den gångna helgen tydligt bevisat. Ha en bra arbetsvecka.

(Får du tråkigt är du såklart välkommen till lagtinget där vi med början kl 13.00 i dag ska prata tilläggsbudget. Den debatten kommer på olika vis att skilja sig rätt markant från… mycket annat.)

Ungefär så här ser det ut i kontoret på Wiklöf Holding Arena där jag med god överblick skriver referaten över matcherna. Båset delar jag ofta med vännen Krille Mattsson som hade vänligheten att ta bilden. Tack för det!

Efter varje match samlas lagens tränare för att förklara/bortförklara det som hänt i matchen. Denna dag var VPS:s tränare Ollli Huttunen (till vänster) av förklarliga skäl inte lika nöjd som IFK:s Pekka Lyyski och ordförande Robert Söderdahl.

Allt hetare i Skottland

I höst ska Skottland rösta om självständighet eller inte från Storbritannien. Omröstningen var från början spel mot bara ett mål då JA-sidan (för självständighet) låg klart under NEJ-fältet (mot självständighet). Här kan man läsa allt om folkomröstningen.

I fjol höstas då jag hade förmånen att tala inför öarna Orkney, Shetland och Western Isles (Yttre Hebriderna) var opinionen i Skottland klart emot en självständighet. Sedan dess har det hänt grejer och i senaste Sunday Times konstaterades att Ja- och Nej-sidan alltmer börjar närma sig varandra. Det är spännande på många sätt. Själv följer jag med stort intresse våra tre små övänners kamp för att om inte självständighet åtminstone skapa en högre grad av självstyre; gärna enligt åländsk modell!

Rapporten från kampanjen Our Islands – Our Future (där jag talade) har nyligen publicerats. Mitt eget lilla bidrag refererades så här:

Jörgen Pettersson, a member of the Parliament of Aland and Chair of one of the Parliament’s three standing committees, took delegates through the ‘Åland example’. Åland is a self-governing region of Finland with a population of 29,000. An Act of Parliament granting Åland autonomy took effect in 1922 and since then the islands have been on their own journey of evolutionary devolution. The island is currently working on its 4th autonomy act that will see even more powers devolved from Finland to the Swedish speaking islands. Mr Pettersson advised that unemployment has reduced in line with enhancements to Åland’s autonomy.

Åland is represented on the Nordic Council and has one seat on the Committee of Regions. Åland joined the European Union with Finland in 1995. The islands however have a number of derogations arising from its special status in international law. Åland has a special representative at the Permanent Representation of Finland in Brussels. Åland is still demanding a seat in the European Parliament.

All taxes, duties and fees collected in Åland by the Finish state are returned roughly in line with Åland’s share of Finland’s population. That gives Åland’s Parliament a budget of around £280m. He stressed that Finland did not subsidise Åland. Mr Pettersson was keen to demonstrate the benefits of autonomy for Åland both domestically and internationally. He explained that ‘autonomy gives you inspiration to try harder in competition in sport, culture and business. It gives you freedom to deal with your own priorities which are different to larger countries.’ Åland produces, for example, its own postage stamps and has its own radio and TV stations. Again these assist in developing a sense of place and the islands being ‘special’. With autonomy, Åland has the self-confidence to deal with its own matters. It has the freedom to deal with its own priorities which may be different to those of larger countries.

He offered the campaign Åland’s sincere best wishes adding that Åland ‘will be there for you.’ He noted that after 91 years of autonomy Åland still did not have all the answers. But he challenged the campaign by asking, ‘can you afford not to try and find new ways into the future?’

I övrigt ses vi väl på match i dag? IFK-VPS, 16.00 på Wiklöf Holding Arena.

Ska Skottland bryta sig loss från Storbritannien? Den 18 september är det dags för Den Stora Omröstningen.

Så här har opnionssiffrorna gått sedan ett år tillbaka. Kampen ser ut att bli såväl hård som oförutsägbar.

Gustav Vasas heta vecka

I går var det världshistoriens tråkigaste dag, enligt forskningen och ett gäng datorer. Det är självklart rena nyset då det varje dag, året runt, hela tiden händer saker som på olika sätt formar nutiden och framtiden.

Tag bara en liten rackare som Gustav Vasa som i april år 1521 rände runt i Sverige i akt och mening att störta danskjäveln Kristian Tyrann från den svenska tronen. Vasa lyckades efter en övertalningskampanj som få sedan dess sett sin like. Han pratade och manövrerade så bönderna i Dalarna, Gästrikland, Västmanland och Närke begrep, fattade sina vapen och hängde med.

Under resterande delen av året manövrerade Gustav Vasa sina mannar tålmodigt och skickligt för att året därpå knyta fast säcken och år 1523 utses till kung. Tack vare det modet och taktiken blev Sverige svenskt och så småningom Finland finskt och som följd i färg Åland åländskt; även om det skulle dröja något hundratal år till.

Gustav Vasa var på egentligen alla sätt en skitstövel och bärsärke men byggde ändå grunden till hela Sverige. Det tänker man inte alltid på men det är sant. Gustav Vasa var fruktad av såväl sina fiender som sina vänner men det han skapade njuter vi av än i dag.

Har tidigare lyft fram denne usling och hjälte, till minnet av begravningen, en liten hyllning till hans son Erik XIV och i form av ett grattis till nationen Sverige!

Ha en fin lördag!

PS Klockan 13.00 i dag har IFK-herrarna sin sista träning före morgondagens premiär kl 16.00 mot VPS. Nu kör vi igen!

Så här kan det ha sett ut då Gustav Vasa gick på och övertalade de svenska bönderna att fatta sina vapen och driva ut dansken ur landet.

Många filmer och program har det gjorts om Gustav Vasa. Till exempel den här:

Våga vägra vara tråkig

Detta inte bara kan utan är årets tråkigaste dag. Enligt historikerna. I en datoranimerad studie av forskarna vid universitetet i Cambridge inföll världens hittills mest meningslösa dag den 11 april år 1954. Aldrig, varken förr eller senare, har en lika trist dag passerat. Typ ingenting av vikt hände. Så här rapporterade Telegraph dagen efter.

Hur det blir i dag vet jag än så länge inget om men vill ändå konstatera att det finns potential. Ty liksom alla andra dagar blir det ingenting om vi väljer att ingenting göra. Framtiden och dagarna formar vi själva.

Har med anledning av detta bara en enda önskan. Gör något du aldrig gjort förut. Smått eller stort, modigt eller klokt eller något helt annat spelar ingen roll. Du kommer inte att ångra dig och världen kommer inte att se en ny händelselös dag.

Och kom ihåg att ha en fin fredag och en trevlig helg!

Ska man bli en riktigt cool katt kan man inte ägna livet åt att lyssna på en massa tråkigheter.

Det är inte bara vanligt folk som tycker tillvaron mellan varven suger. Även presidenter är ibland ledsna på tillvaron.

Ingen plats som hemma

Äntligen hemma. Vaknade i morse i den egna sängen efter tio dagar på resande fot. Ska i dag roa mig med att läsa tidningar och se på vilket sätt Åland förändrats under dessa dagar. Fundamentalt sett var allt som vanligt, kunde jag konstatera redan i går kväll.

Roar mig också med att se lite löst i bildbanken från Jerseyvistelsen. Håll till godo och ha en bra torsdag!

Hin Håle själv for i mig en kväll och jag piskade upp en oskyldig roddmaskin på hotellet. Det var sista gången den jäklades med folk... 

...efteråt var hela maskinen helt upp och ner.

Många möten och många intervjuer blev det om planerna på NatWest Island Games 2015 på Jersey och...

...mitt i allt satt jag där på en blomsteräng och ombads förklara hur vi ser på framtiden och möjligheterna. Detta blev ett teveinslag som man kan se här.

En eftermiddag bröt vi oss ut ur mötesrummet i St Helier och drog på Zoo. Inte till vilken djurpark som helst utan Durrell Wild Life Park, en fristat för utrotningshotade djur. Alltigenom en fantastisk plats! 

Gerald Durrell är mannen som kunde förstå djuren och ägnade hela sitt liv åt att rädda dem för eftervärlden. Han dog år 1995 bara sjuttio år gammal. Hans livsverk lever kvar och är i prima skick!

Killen som sitter där i sin mammas famn heter Indigo och är typ ett och ett halvt år gammal. 

Flamingos är spektakulära filurer. Ben som tändstickor och balans som lindansare. För att inte glömma den rosa färgen! 

”Vad jag gör. Äh, inget speciellt, hänger här och väntar på bättre tider.”

Första talet till Norden

Tänkte ge mig på en kort sammanfattning över vilka frågor som fyllde Nordiska rådets dagordning i går. Inser det hopplösa. Det är antagligen enklare att berätta vad man inte hanterade. Fast tyvärr går jag bet på det också, kommer inte på något...

Vi pratade om makrillkriget, ryska maktambitioner, gruvdrift, kriminella nätverk, social dumpning och naturresurser. Just det, det var inte allt. Det handlade också om teknologi, vattenrening, globala klimatförhandlingar, fiskodlingar, skatteavtal, barnrättsperspektiv, kvalitetsmärkning och tusen och en sak till. Dessutom pratade vi ganska mycket fotboll under middagen då jag hamnade rätt i Rosenborgsklacken! Tur det, för där trivs jag.

Just det! Suna Kymäläinen (S) från Finland berömde Åland och jordförvärvsrätten som stoppar rika utlänningar från att köpa mark på känsliga områden. Detta tog hon upp med koppling till kinesiska hotellplaner på Island och, som hon menar, misslyckandet i Finland där enorma mängder mark redan sålts till förmögna ryssar och andra.

Så här såg debuttalet ut från läktaren. Dagens outfit: brun kostym, rutiga strumpor, rena underkläder, orange slips och ackrediteringsbricka.

Själv lyfte jag fram behovet av och nyttan med ett så kallat smart nordiskt elnät. Här finns hur mycket som helst att prata om. Med tre minuter till mitt förfogande valde jag att lyfta fram några saker som i mitt tycke är viktigare än annat. Andra valde att se bakåt och gnälla över att inget gjorts förrän nu, jag anser det viktigare att se framåt. Ungefär som nästan alla vettiga coacher.

Det är inget enkelt ämne. När det handlar om el och energi gäller det inte bara att ha den rätta tekniken. Man måste få sina kunder/konsumenter med sig också. Så här lät det:

Akureyri, 8.4.2014

Ärade rådspresident,

Det är med elektricitet i dag som det var med bränsle förr. Eftersom det inte kostar så mycket finns heller inga tydliga skäl för att minska den egna förbrukningen. För de flesta finns andra och viktigare saker här i livet att fundera på. Skälet till att exempelvis bilar i dag är bränslesnålare och därmed miljövänligare beror inte bara på att konsumenterna plötsligt blev förnuftiga förbrukare. Förklaringen är att det blev för dyrt att köpa och köra bränsledryga maskiner. Folk begriper sällan energi men alltid pengar.

Det är viktigt att hålla detta i minnet när det gäller att göra nyttan av smarta elnät begripligt för förbrukarna och därmed intressant att satsa på. Här kan inte informationen nog understrykas. Ja, det är bra att kunna välja vind och solenergi om man vill men om det sker på bekostnad av den egna ekonomin blir det oftast något helt annat. Ja, vem skulle inte vilja producera sin egen energi och samtidigt sälja till andra. Men vad kan jag vinna på det?

Jag är glad över att Nordiska rådet lyft upp frågan om smarta nordiska elnät vilket är en miljömässigt mycket viktig fråga som även fått stöd från näringsutskottet. Detta med el handlar nämligen i högsta grad om framtidens ekonomiska tillväxt. Det måste finnas en ekonomisk nytta för att elförbrukarna på allvar ska få upp ögonen för nyttan med smarta elnät. Detta är i praktiken utmanande då priset på elenergi, just nu, befinner sig på historiskt låga nivåer.

Elektricitet är det som vi vet något konstigt med. Det råder bråda djup mellan konsumenterna som betalar och producenterna som säljer. Därför är det viktigt att nu och på allvar börja jobba för det smarta elnätet och förklara för folk att deras eget alldeles för gamla kylskåp kanske inte sänker samhället men att tio miljoner sådana gör skillnad när det gäller att spara pengar och miljö.

Det är också viktigt att vända på resonemanget. Det handlar inte bara om att spara utan också om att tjäna pengar och investera i framtiden.

Tag till exempel elbilar och möjligheten att ladda sina fordon vid de platser man av olika skäl vill besöka. I dag låter det som något som möjligen kommer i nästa decennium. Tänk om. Framtiden är över oss och redan nu är en laddstolpe för allt fler lika viktig som trådlöst internet i cafeterior och på hotell. Den som inte har det har snart inga kunder.

Man får aldrig släppa konsumentperspektivet när det gäller att skapa morgondagens infrastruktur. Keep it simple, make it available, för att citera den så kallade marknaden

Allt detta är en bra början men det är också viktigt att i skapandet av detta smarta elnät ständigt höja blicken. I dag är de flesta elmätare fjärravlästa. I morgon måste de vara ännu smartare och kunna kopplas direkt till din hemdator där alla förbrukningspunkter koordineras. Det borde vara en självklarhet att det i varje byggnads hjärta, alltså köket, finns en skärm där man ständigt och i nutid kan följa förbrukningen och på egen hand bygga sitt liv utifrån det för ögonblicket förnuftigaste alternativet. Teknikerna finns på många vis redan, nu återstår bara att få medborgare över hela Norden och gärna resten av Europa att gripa tillfället. På samma sätt som det är häftigt att betala skatt är det ännu häftigare att leva energieffektivt. Det bidrar mer än allt annat till det hållbara samhälle vi alla strävar mot. Tack.

När finanskrisen slog till som hårdast mot Island var detta kulturhus vid stranden i Akureyri halvfärdigt och många ville stoppa bygget. Så blev det inte och det är alla glada för i dag. Skillnaden mellan ett bra och ett mindre bra samhälle är ofta synen på kulturen, konsten och vikten av att människor möts och pratar med varandra. Ungefär som Nordiska rådet.

Så här såg det ut i den stora salen innan rådets möte började. 

På plats i Akureyri var från vänster Christian Beijar, Anders Eriksson och undertecknad samt Niclas Slotte som tog bilden.

Heta bad på Island

Det måste sägas direkt. Det är en herrans tur att Island inte ligger närmare Åland för då skulle konkurrensen om turisterna vara oändligt mycket svårare, för oss. Island är faktiskt precis så mäktigt, intagande, imponerande och faktiskt gripande som jag trott. Dess natur liknar absolut inget annat jag sett. Häng med på en tur från Akureyri till det heta badet och tillbaka. Vägen dit och hem ska jag minnas länge.

Ni vet väl förresten att en stor del om inte alla bin som i dag flyger omkring på Island egentligen är åländska, varroafria, filurer.

Gårdagen gick även till mitt första möte någonsin i Mittengruppen vilket var både intressant och lärorikt även om jag många gånger förut hyllat Norden och idén kring samarbete mellan likasinnade. Kvällen gick till middag och denna morgon är full av förmöten för att senare övergå i ett regelrätt plenum! Nu kör vi igen.

Islandshästar, vilket jag tror detta är, är speciella varelser. Och när de väl lämnat Island är de inte välkomna tillbaka. Man är noga med stammen.

Island är sommar och sol och vårkänslor – och snötäckta fjäll vilka egentligen alla är potentiella vulkanutbrott. Alla känner till Eyjafjallajökul som stoppade den europeiska flygtrafiken för något år sedan. Vad man inte vet är att det utbrottet inte alls var särskilt stort, bara året efter ägde ett tio gånger starkare utbrott rum i en annan isländsk vulkan. Det fick inte tillnärmelsevis lika stor uppmärksamhet.

Utsikten är varken mer eller mindre än hänförande. Jag vet att sånt här inte gör sig på bild men tro mig, det är obegripligt vackert.

Plötsligt är man tillbaka i rena månlandskapet där stelnad lava för några tusen år sedan satt sina spår.

Om något beskriver Island är det kontrasterna som finns överallt. Undersköna fjällvidder trängs med ogästvänliga lavaströmmar, till all lycka inte längre kokande.

Spaet som vi ägnade en kort förmiddag åt. Badupplevelsen är sällsam och ganska illaluktande. Svaveldoft är inte hallontårta precis. Men vattnet är skönt! 

Här låg vi och lögade oss i uppemot sextiogradigt vatten (inte så mycket sådant men som värst). 

Här var en bassäng för hårdingarna. Hundra grader! Nä, skojade bara, hit fick man inte gå vilket markerades tydligt med skyltar.

En snygg panoramabild, om jag själv får säga! 

I ”Gudaforsen” kastades de gamla avgudabilderna år tusen efter Kristus då Island reformerades.

När man utmanar konvenansen och balanserar på randen till vattenfallet är det självklart okej att ta en selfie! 

Gudarnas fors är alltså inte att leka med...

Akureyri med sina 18.000 invånare ligger vackert vid vattnet. 

Kongresslokalen där vi i dag ska prata Norden och dess utmaningar och närområden. Åländska flaggan såklart på plats!

Fantastiskt inspirerande turistfilm om Island. Se den!

Äventyr i Akureyri

Det ska ju vara en första gång med allt här i livet och i går var min första gång som jag landade på Island, denna lilla nordiska utpost där Nordiska Rådet håller en så kallad temasession på tisdag. 

I morgon ska det ordnas utflykt och så är det gruppmöten och mycket mer, ser fram mot alltihopa. I Akureyri där mötet äger rum ligger snön kvar ännu och naturen är precis så dramatisk som jag förväntade mig. Resan hit är heller inte kort. Man flyger först till Keflavik som är Islands internationella flygplats, sedan är det en timme buss till det lilla flygfältet för nationell trafik inne i Reykjavik och slutligen en propellerkråka till Akureyri.

Luftgroparna på vägen var inte att leka men men avslutningen visade prov på mycket stor duglighet bland piloterna, sällan har jag varit med om liknande mjuklandning.

Och sak till. Om man inte har svårt för att lyssna på lite hemgjord engelska med Finströmsdialekt, ska man kolla här. Yours truly på blonsterängarna på Jersey.

Ha en bra arbetsvecka där hemma!

Vägen in till Reykjavik är kanske inte så mycket att skriva hem om men naturen som omger alltihopa är väldigt dramatisk. Från rena månlandskapet till tät bebyggelse...

...och ännu tätare bebyggelse.

Plötsligt, när huvudstaden Reykjavik närmar sig tornar höghusen upp sig. 

Detta är en cool bild och illustrerar väl hur moderna ”skyskrapor” gifter sig med de gamla fiskarkojorna.

Gatubilden i Akureyri hör inte till de hetaste här i världen...

...men konstverk sparar man inte på. I likhet med Färöarna och Danmark verkar gatukonst vara en viktig del i vardagen. Jag kan bara hålla med. Kultur berikar alltid.