onsdag 13 december 2017

Vår tids stora utmaning

I dag diskuterade lagtinget det nya ANDTS-programmet vilket kan låta knoppiskt men är viktigt. Det handlar om vårt förhållande till gränslöshet och missbruk. Till detta lade jag vårt förhållande till den ångest som i stora delar definierar våra liv och vår vardag. Ångest är ett dubbeleggat svärd, rätt använd är det en stor tillgång, fel uppfattad är den vår största fiende. Så här lät det ungefär:

Talman,

det här meddelandet kan vara det viktigaste vi har att förmedla och hantera i detta parlament där vi inte bara ska lagstifta utan också försöka vägleda och inspirera. Missbruk i alla dess former förstör och jag tänkte lyfta några få saker som jag uppfattar som provocerande i dokumentet och sedan beröra allt missbruks gemensamma nämnare. Vår tids stora problem och möjlighet – ångesten i dess olika former.

Arbetsgruppen, där jag själv agerat ersättare och har deltagit i ett fåtal möten, är att gratulera för att så sakligt som möjligt ha försökt beskriva nuläget och den ordning som råder när det gäller att ta hand om missbrukare på en rad olika områden. Detta arbete är viktigt på precis alla plan vare sig det gäller spel, narkotika, medicin, träning, alkohol, tobak, arbete, mat och så vidare. Missbruk är en åkomma som drabbar alla, fattig eller rik, man eller kvinna, ung eller gammal. När en är för mycket och tusen aldrig nog slår det ut strukturer och lämnar olycka i sina spår.

Jag avser inte gå in på alla meddelandets detaljer vilka till största delen är dokumenterade, utredda och analyserade av en mängd olika instanser och så kallade experter. Jag vill ändå kort beröra en av kärnfrågorna som enligt min mening devalverar problematiken. Det handlar om alkohol och den statistik som antyder att vi på Åland skulle dricka mindre än man gör i Sverige och i Finland. Det är en utredning som jag dels inte tror på och som dels riskerar skapa likgiltighet. Så länge vi är överens om att vi har att göra med ett utmanande samhällsproblem är det nämligen ointressant om det sker i högre eller lägre grad än i Finland och i Sverige. I vart fall för den drabbade och deras anhöriga. Det är också oerhört vanskligt att jämföra förhållandet mellan 30.000 ålänningar och våra grannländers många miljoner invånare där tusentals Ålandsliknande samhällen finns och där variationerna är stora. Om man måste jämföra hade kanske Gotland varit bättre? Eller Färöarna. Kanske ett uppdrag för social- och miljöutskottet att granska närmare.

Till detta ska vi också lägga den undersökning som ligger till grund för analysen. Jag menar att de som verkligen är drabbade också är de sista som inser sitt tillstånd. Missbruk handlar om förnekelse och jag tror att enkätsvaren därför inte visar hela sanningen. Jag misstänker att få missbrukare erkänner sitt problem förrän det burit alldeles för långt.

Med detta sagt hade vi från Centerns sida gärna sett ett resonemang kring själva grunden till att missbruk utvecklas. Detta gäller i stort sett alla kända former och kan exempelvis handla om spel, tobak, jobb, föda, religion, politik och såklart kemiska substanser. Dessa missbruk har nämligen en gemensam nämnare som fel hanterad leder till fördärv och rätt hanterad till framgång. Jag pratar om ångest, det begrepp som kanske bättre än alla andra definierar vårt moderna samhälle. Detta insåg redan tidigt den franske författaren och Nobelpristagaren Albert Camus som beskrev 1900-talet som ungefär ”den öppna ångestens tid”. Det är hög tid att ge honom rätt. Vi har i dag alla möjligheter att bygga vår egen framgång men våra vägar är så många och vår osäkerhet så stor. Vi kan vara rädda att inte räcka till, att göra för lite, att misslyckas, att inte vara tillräckligt snygg, smart, stark eller framåtinriktad. Ångest i dess olika former är något vi alla på olika sätt bär på och hanterar. Den goda ångesten gör att vi försöker mer och når högre, vi blir konstruktiva och kreativa. Den destruktiva ångesten gör att vi ger upp, får panik och begår tvångshandlingar vilket leder till fobier, utbrändhet, doping, sprit, tobak, medicin och så vidare. Ångesten kan vara vår bästa lärare eller vår största fiende; trots att grunden är densamma.

Det är den svarta sidan av ångesten som vi alla bär ett gemensamt ansvar för att bryta ner. Detta hade vi gärna sett mer av i detta program. Hur skapar vi engagemang? Hur gör vi så alla känner sig bekräftade? Hur ser vi till att alla duger? Hur gör vi ångesten till vår bästa vän?

Svaren på dessa frågor är svåra men nödvändiga. Om vi kan vara överens i detta att olika grader av ångest leder fram till olika former av missbruk har vi nått en gemensam plattform och förståelse. Kan detta meddelande och denna debatt leda fram till den insikten har vi tagit ett viktigt första steg på en lång vandring.

Vi har förvisso ett system som tar hand om missbrukaren när botten är nådd. Vi borde därför koncentrera oss ännu mer på att skapa ett samhälle där vi ser varandra redan i dag, visar respekt, hjälper till och i nuet sköter om varandra. Vi borde ägna all vår tid åt att skapa det livsviktiga engagemang som för samhällen vidare. Våra föreningar är guld värda i detta arbete, vårt sociala liv är kittet som gör att bygget håller tätt, våra skolor ska vara inkluderande, varenda unge ska känna sig betydelsefull och varje åldring ska känna sig uppskattad. Lika självklart som vi håller upp dörren för varandra ska det vara att se det goda i varenda människa. Detta kan vi bara göra tillsammans och i varje ögonblick tänka oss för om det vi står i beråd att säga eller göra verkligen är viktigt och bra. Om vi kanske borde ägna våra känslor en smula tanke innan vi handlar. Gör vi detta når vi också resultat.

Detta anförande har möjligen präglats av ett annat tänk än som framgår i meddelandet och det är med avsikt. Över tid kan vi blicka tillbaka på otaliga liknande meddelanden och program där vi klargjort tingens ordning men kanske missat företeelsens själva ursprung. Missbruk handlar om flykt. Vi borde skapa ett samhälle där ingen ska känna sig jagad. Om detta skulle jag gärna se att social- och miljöutskottet förde en diskussion. Detta torde höra till de ärenden där politiska motsättningar borde undvikas. Jag önskar utskottet lycka till i det arbetet.
Nästan ingen har fixat att likt Edvard Munch beskriva ångesten. Om det har jag också skrivit tidigare.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hellre för högt än för tyst

I dag är det 90 dagar kvar till höstens lagtingsval. Jag är redo att fortsätta jobba för att göra Åland mer tydligt och välkomnande för besö...