20 år sedan Estonia sjönk

I dag för tjugo år sedan klockan 01:22 finsk tid (samtidigt som detta publicerades) skickade befälet ombord på Estonia ut MAYDAY. Vad man då inte begrep eller ens kunde föreställa sig var att fartyget bara några minuter senare skulle sjunka till botten och förorsaka 852 människors död.

Själv jobbade jag på den tiden som reporter på Ålandstidningen och höll i själva bevakningen av denna den största händelse som dittills och efteråt ägt rum. Jag väcktes av fotograf-Daniel som i sin tur väckts av någon annan. Klockan var bara barnet och ingen begrep egentligen nånting. Min egen första tanke var att det var någon mindre båt som hamnat i bryderi och att besättningen tvingats gå i livbåtar och att möjligen någon ramlat i sjön och så vidare. Längre än så sträckte sig inte tankeförmågan.

Jag och Daniel och Sebba åkte runt redan på natten i staden, via sjukhuset, till kustradion och många andra ställen för att på något sätt bringa klarhet i vad som hänt. Vi sökte senare på dagen anhöriga, förklaringar och någon form av sanning mitt i kaoset. Vår plats mitt i Östersjön gjorde oss till ett slags minicentrum för alla världens massmedier som ville ha hjälp med bilder och information och mycket mer. Jag minns hur vi skrev, ringde, fotograferade och spred vad vi visste på ett sätt som var antikt jämfört med i dag. Vi hade telefoner och det var allt. Ibland kan jag komma på mig själv att undra hur rapporteringen hade sett ut om de som fanns ombord denna dödsnatt hade haft dagens teknik och varit online hela vägen. Det kanske är lika bra att aldrig få reda på det.

Denna dag kommer alltid att följa med oss men särskilt i dag då det gått tjugo år sedan katastrofen. Det blev dagen då gamla sanningar upphörde gälla och havet på nytt blev farligt istället för lockande. I fjol skrev jag det här inlägget om Estoniakatastrofen. Här kan man läsa en gripande berättelse om en av de överlevande vars minnen vällde fram i samband med tjugoårsdagen.

När katastrofen stod klar för alla fanns det bara en enda yrkesgrupp som på riktigt kunde rädda liv; ytbärgarna. Hör några av deras berättelser här. Än i dag är detta så dramatiskt att jag kan känna rysningar längs med ryggraden.

I efterspelet till Estonias undergång skärptes i stort sett alla regler som fanns för sjöfarten och passagerarfärjorna. Ett resultat av dessa regler är att Åland i dag har en mycket omtyckt Crowd & Crisis-utbildning i Högskolan på Ålands regi. I veckan som kommer startar en ny kurs.

Bland alla berättelser tjugoårsminnet till heder förtjänar Aftonbladets satsning ett hedersomnämnande. Kvällstidningar är aldrig lika bra som när det gäller att förklara det oförklarliga.


Så här såg Estonia ut innan hon sjönk den 28 september år 1994.
En ögonblicksbild på en av flottarna som kunde sjösättas och användas. 
Ytbärgarna var de största hjältarna denna svarta dag i passagerarsjöfartens historia.

Kommentarer

  1. Hej! Din "ögonblicksbild av en flotte som kunde sjösättas och användas" ser ut att vara en flotte som vid sjösättningen hamnat upp och ner. De nödställda som kravlar upp på bottnen trycker ner densamma så att den bildar en "bassäng" som vattenfylls och där folk ligger och fryser ihjäl. På ytbärgarbilden syns hur en flotte som flyter rätt ska se ut.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg