Sommar är dofter och syner

Den åländska sommaren är inte bara bad och ledigt för de som inte jobbar i turistbranschen eller som annars väntar på sin semester. Det formligen kryllar av dofter, färger och blommor av alla möjliga slag. Möjligen är det ett ålderstecken också men i sommar tycker jag dessa varit extra påtagliga. En promenad på tidiga morgnar kommer med intryck som borde gå att spara i en burk till i vinter. Och strängt taget är det precis det jag gör just nu!

Som alltid är det svårt att överträffa de gamla diktarna, som här Edith Södergran (1920) i Sol:

Jag är säll.

Djärva morgonsol, lys mig i ansiktet, rör vid min panna. 

Nej, du hör ren mitt högmodiga hjärtas svar. 

Mitt hjärta blir övermodigare med varje solomlopp. 

Det är som hölle jag solens disk i mina händer, blott för att krossa den. 

Det är som gästade jag jorden tillfälligt, flyktigt, lättför att med en skur av speord väcka den. 

O du övermodigaste bland hjärtan, sträck ut dina armar mot solen, fall på knä och låt ditt bröst bli genomträngt av solen, solen.

Lupinerna står raka likt nyutexaminerade studenter i dikeskanten och lyser i olika färger beroende på ljuset som speglas.

Den här massiva rhododendronbusken finns att beskåda på det gamla badet i Möckelö. Den är möjligen ditplanterad för länge sedan av Rita Mattsson från Ringvägen, sägs det i vart fall.

Få ting här i världen slår vita syrener... 

...men i jämförelse med doften från nyslaget gräs hamnar det mesta i bakkant.