Och ett brev från direktören
Jisses, vad som dyker upp ur arkivet! Som minnena från den där vårdagen 1995 då Hasse på Ålcom ringde och frågade om Ålandstidningen inte borde skaffa epost- och hemsidesadress. På den här tiden var det något några få pratade om men ännu färre egentligen begrep. Problemet var som vanligt konkurrenssituationen. Det ryktades att andra medieföretag var på gång att gå in för detta nya... Jag högg direkt och gjorde nyhet, löpsedel och hela kittet på detta nya. FÖRST PÅ INTERNET, var anslaget ungefär. I dag ter sig detta inte så konstigt men 1995 var internet bara ett blöjbarn. Hur som helst fanns det inte tid eller möjlighet att förankra mitt internetbeslut hos chefer, de var på resa, såvitt jag minns. Själv var jag en ivrig och hängiven reporter men utan formell makt att fatta beslut av strategisk betydelse. När Direktören kom hem blev det inte så roligt (se brevet). Men tidningen blev kvar på nätet, och mår fortsättningsvis bra, liksom själva internet, vad jag kan förstå. Själv har jag gott samvete. Ibland måste någon gå först och i det här fallet är jag glad för att det var jag.
Han hade helt rätt den gode Rolf. Internet är livsfarligt. Fråga Gadaffi och Mubarak.
SvaraRadera