Hör det med egna öron

Gör Centern rätt eller fel? Gör jag rätt eller fel? Du? Vi? Vem avgör? Själv tycker jag 3.000 väljare varit tydliga med vad de vill. Därför är Centern med i regeringsbildningen och redo att på nytt ta ansvar både i LT och i LR. Trollen på nätet går förstås heta. Likt måsar som slåss om de fetaste resterna gör anonyma skribenter upp om vem som orkar kasta mest invektiv mot namngivna. Jag hör troligen själv till de mest luttrade men måste tillstå att mycket av det som skrivs hade mått bäst av att vara opublicerat. Som någon slags slutsats får man konstatera att det i varje fall inte råder brist på folk som tar sig själva på liiiite för stort allvar.

Nu är det som det är och jag är helt säker på att det blir bra när det är färdigt. Det är trots allt bra att folk orkar debattera. Ljud är liv. Diskussionerna i lagtinget löper också på i god och konstruktiv anda. Ambitionen och entusiasmen att göra något vettigt och långsiktigt är betydligt större där än bland måsar och troll på internet. En ganska stor del av min värld just nu består prat och förhandlingar. Om sådant och mycket mer flöt snacket när Ålands radio kom över för lite Fredagshäng! Du hör programmet här. Vill du bara lyssna till låtvalet kommer det här:

Let me entertain You med Robbie Williams. Förklaringar överflödiga.

Staten och kapitalet med Ebba Grön. Förklaringar självklart överflödiga.

Rebel Rouser med Sweet. Äh, inte ska man behöva förklara musik. Lyssna så fattar du.

Framgång föder framgång

Jantelagen är den regel som säger att man minsann inte ska komma här och tro någonting, för då... Den hävdar att det inte är någon idé att försöka för det kommer ändå inte att lyckas. Jantelagens tillskyndare är folk med små egon och vassa stämmor. Ofta tar Jantekramarna sig själva på ett väldigt stort allvar, är övertygade om att just deras åsikter är de rätta. De kommer naturligtvis aldrig att åstadkomma något annat än gnäll och dålig stämning.


Why? Tänker ni. Varför Jante just i dag? Jo, för att Ålands penningautomatförening i sitt dagliga affärande har lyckats på ett sätt som kan inspirera andra att försöka hårdare och mer. Paf är också ett företag som mellan varven får och fått sina fiskar varma för än det ena och än det andra. Paf har fått kritik från finländskt håll för att man är för duktiga. Från åländskt håll har det kommit kritik att det går för dåligt. Och under tiden har hundratals anställda fortsatt att nöta på.


Nu har åländska Paf klättrat upp på en niondeplats över världens största och mäktigaste spelbolag. Det är nog större än vad många begriper och illustrerar igen den obändiga åländskhet som har byggt vårt landskap och som skänkt våra unga framtidstro. Detta handlar om enskilda människor som velat göra skillnad och lyckats med sina planer. Det handlar om en okuvlig optimism, ett mod bortom det vanliga och en vision som med hjälp av hårt arbete förverkligats. Detta gäller inte bara Paf.


Ta Viking Line. Ta Crosskey. Ta Optinova. Ta Wiklöf Holding. Ta Carus. Ta Chips. Ta Dahlmans. Ta Ålandsbanken. Ta Alandiabolagen. Ta Rederi Ab Eckerö. Ta... Ni fattar vad jag menar. Det åländska samhället är fullt av framgångssagor som egentligen bara bygger på en dröm som blev en vision som blev verklighet. Tack vare stor list och hårt arbete.


Men nu gäller det Paf som på ett enda år klättrat från plats nummer 49 till plats nummer nio över världens största och mäktigaste spelbolag. Efter Paf kommer några av spelvärldens jättar som Ladbrokes, Unibet och 888. Vad det än är för strategi som ligger bakom de åländska framgångarna, är det bara att lyfta på hatten och gratulera.

Det ledande branschmediet eGaming Review (EGR) har sammanställt listan i samarbete med en av världens största revisionsbyråer, BDO. Listan baseras på perioden september 2010 – september 2011 och gäller i stora drag spelen på internet.

Omdömet:

”The highest climber in this year’s Power 50 was Paf rising a huge 40 places from 49 to ninth. Operating profits more than trebled for the Åland Islands-based operator. In addition to software investment and several cost control measures, revenues from bingo – signing a new deal with Parlay in September – and casino in particular have exploded.”

Här är årets topplista:

eGaming Review Power 50, topp 10

(2010 års placering inom parentes)

1. Bet365 (1)

2. William Hill Online (9)

3. Paddy Power (6)

4. bwin.party Digital Entertainment (2 & 5)

5. Betsson (12)

6. Sportingbet (8)

7. Betfair (6)

8. PMU (13)

9. Paf (49)

10. Ladbrokes (11)

Detta är viktigare än många förstår. Inte bara för att pengarna som Paf förtjänar är betydelsefulla för landskapets hårt ansträngda kassa utan för att framgång föder framgång. Om Paf går bra betyder det att andra företag och visioner är lyckosamma i morgon. Så har hänt förut. Paf är i förlängningen ett resultat av framgångsrik sjöfart och färjnäring. Det ena ger det andra. Så måste det vara på en ö som Åland. Men i det läge vi väljer att fokusera på andras olycka och tillkortakommanden löper vi risken att själv hamna i den nedåtgående istället för i den uppåtgående spiralen. Det borde vi alla försöka undvika. För sist och slutligen handlar livet om att leta fler rätt än fel!

Egentligen gör Paf bara det som redan de gamla romarna gjorde i sitt Colosseum (byggnaden i bakgrunden). De inser att människan inte bara lever på bröd utan måste ha skådespel också. Därför är det troligen fel att bara kalla Paf ett spelbolag. Det är underhållning det sist och slutligen handlar om. Och är man världens nionde mäktigaste underhållningsbolag, är det något hela Åland ska glädjas åt.

Söndag är ingen vilodag

Gillar söndagar. De är både fridfulla och inspirerande samtidigt. Fridfulla tack vare traditionen som byggt varumärket vilodagen. Inspirerande eftersom en bra söndag skänker en fantastisk start på veckan som står för dörren. I dag ska det bli en produktionsdag, en promenaddag och en volleybolldomardag. Klockan 15.00 ska JIK:s damer i Superettan möta Solna i Vikingahallen. Det blir på många sätt en spännande match. Dels behöver laget segrar och dels är det premiärmatch för Candice i Jomaladräkt. Ni borde komma och kolla!

Det blev mycket snack om kriser på den här bloggen de senaste dagarna. Kommentarerna visar att ämnet både berör och engagerar. Det är rätt självklart. Dels för att vi som en konstaterar egentligen inte haft någon större kris de senaste typ 20 åren. Och dels för att ett ledarskap i samband med en ekonomisk nedgång blir viktigare än någonsin.

Samtidigt är det inte helt enkelt att förhålla sig till begreppet kris när det gäller Åland. Sakligt sett ett av världens tryggaste samhällen. Vår medellivslängd är alltjämt 81,5 år och här finns tak över huvudet och mat för dagen för alla. Mot den bakgrunden och jämförelsevis får vi därmed konstatera att så fruktansvärt krisigt kanske det trots allt ändå inte är. Och vi är såklart beredda att göra vad som behövs för att det ska fortsätta vara på det viset!

Här är en av alla som vaktat Åland när kriserrna dragit förbi i omgångar (bilden är typ fem år gammal)! Jan Helin kämpar i dag sin kamp på Aftonbladet. Fast i går kom han över och snicksnackade lite tillsammans med sin Lotta. Alltid lika skoj och alltid alltför sällan. Helin hör till de där människorna som är djupt humanistiska och genuint kreativa samtidigt som de har en förmåga att se affärsmässigt på företeelser. Det är goda egenskaper.

Lite mer om eurokrisen

Har en god och klok vän som nu och då ger sin syn kring tillståndet i landskapet, nationen och den övriga världen. Det är viktigt och nyttigt. Senaste mejlet mejslar ut flera viktiga frågor:

”Jag vet inte så mycket om hur stor krismedvetenheten är hos den genomsnittlige åländske lagtingspolitikern men jag vågar ändå påstå att det definitivt inte skadar att påminna om det ohållbara läget inom EMU så ofta det är möjligt. Tror att det är få som inser att det inte är Grekland som är det stora hotet utan Italien, Europas tredje största ekonomi. Den italienska statsobligationsräntan parkerar i dag på morgonen fortsättningsvis på över 6 procent, det är ohållbart.
NN”

Så är det. När matematiken och ekonomierna får bestämma ser framtiden inte så värst ljus ut. Vi kan, enligt några av domedagsekonomerna, så småningom tvingas in i en situation som äventyrar EMU, EU, det åländska skatteundantaget och mycket mer vi tagit som självklart. Men. Det kan också vara då som möjligheterna finns. Tänker ibland på min gamle vän Helge Sölgén som gick bort för någon månad sedan. Han var en man som gick genom många svårigheter längs med sin väg i livet men han glömde aldrig bort att kisa efter ljuset i tunneln. Ett av hans många favorituttryck var: ”Låtom oss aldrig förtröttas att göra det goda!” (Den ursprungliga källan till detta var för övrigt Julius Sundblom.)

Kanske är det där vi är i dag. Ur kriser har det alltid fötts möjligheter. I går, i dag och i morgon.

Hur det än är med denna kris och vad den ska utvecklas till är det viktigt att instruktionerna för att hantera den är fasta och konkreta. Man kan lyssna till många och tänka på mycket. Sist och slutligen är det ett starkt ledarskap som krävs. Det är höstens och de kommande årens verkliga utmaning. För alla åländska politiker och alla ålänningar, inklusive mig själv. Det gör en väldigt ödmjuk.

Om man någonsin tvivlar på människans förmåga, är det bra att ta en avstickare till exempelvis Louvren i Paris. När man ser sakerna som finns där inser man att allt, precis allt, är möjligt. Här står vetenskaperna och konsterna sida vid sida, till inspiration och vägledning för nutidens och framtidens människor.

Vad händer om euron faller?

Det råder ett stort engagemang ute i kojorna när det gäller de pågående regeringsförhandlingarna. Telefon och (fax höll jag på skriva, men det var förr det...) mejlbox går varma. Det är bra. Engagemang är sist och slutligen det som driver frågor framåt. Sedan har såklart alla en rätt och en skyldighet att själv avgöra på vilket sätt. Det är det politik handlar om.

Fick epost angående den pågående Greklandskrisen och de frågor den väcker. Det är stora saker i görningen i vår omvärld vilket även riskerar drabba vår del av tillvaron. Utdrag ur mejlet:

”Nu behövs det ingen expert för att inse att risken är stor för att europeiska valutaunionen snart havererar. Vad händer med självstyrelsen, skatteundantaget och hela Ålands status om Europasamarbetet faller i spillror? Inget är längre givet.”

NN

Så sant som det är skrivet. Å andra sidan har framtiden alltid varit osäker. Det är liksom själva definitionen på sådant man inte vet. Framtiden är inte längre som den varit, som förriga gubben sade.

Jaha, det är därför!

Får väl medge att kyrkobesöken för min egen del kunde vara mer frekventa än de varit. Vid sidan av bröllop och begravningar blir det kanske lite för sällan. Därför var det på något sätt lite uppfriskande att i tisdags lyssna till landshövdingen som läste upp de tio budorden inför det nya lagtinget. Äntligen fick tillståndet i den kristna delen av världen sin förklaring! Det är pedagogiken som brister. Alla som jobbar med människor; lärare, ledare, tränare, chefer vet att man ska undvika ordet inte i sina instruktioner, eftersom det är ett ord som ingen ändå lyssnar till. Och än mindre registrerar. Säg till någon vad denne ”inte” ska göra och han gör det.


De tio budorden:

1. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.
3. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.
4. Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.
5. Du skall inte dräpa.
6. Du skall inte begå äktenskapsbrott.
7. Du skall inte stjäla.
8. Du skall inte vittna falskt mot din nästa.
9. Du skall inte ha begär till din nästas hus.
10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru, inte heller hans tjänare eller hans tjänarinna, inte heller hans oxe eller hans åsna, eller något annat som tillhör honom.

Ni fattar varför det går fel...

Mera ostron? Nja, man borde kanske inte... Fast... okej då!

Dubbel portion grädde? Absolut inte... eller... jaja, om du trugar!

Finast av allt var violinen

I går blev den tidigare gårdskarlen och fiskrensaren ledamot i Ålands lagting. Yours truly. Hjälps inte men det känns stort att kunna lägga det till listan över eventuella meriter. (Fast jag inser att det krävs rätt mycket jobb innan det verkligen blir en merit...) Jag häpnar återigen över den gränslösa entusiasm som råder överallt i dessa tider. Bland regeringsförhandlare och i formella och informella möten människor emellan ljuder ett dån av att vilja påverka och kunna påverka. Det råder en övertygelse om att vilja leta rätt istället för fel. Kanske är det jungfruliga tider i samband med regeringsförhandlingarna, kanske är det insikten att något måste göras och det nu finns folk utsedda att ta i även svåra frågor. Förmodligen en kombination av allt.

Gårdagen var såklart proppfylld av olika intryck. Promenaden genom en polisbevakad allé till kyrkan glömmer jag aldrig. Inte heller det första uppropet där ledamöterna, inte olikt elever på första skoldagen, svarade ja på närvarofrågan. Jag var också till det demilitariseringsseminarium som pågick under hela dagen i Alandica. Sådana tillställningar är lätta att gå förbi och konstatera att det är lite för teoretiskt för de allra flesta. Jag undrar det jag. Det skadar nog ingen att tänka tankar ett varv till ibland. Och när det gäller konfliktlösning krävs det faktiskt inte så många lyckade insatser innan investeringen i några seminarier kan räknas hem. Insatsen är liten och vinstmöjligheten enorm.

Av alla intryck under en fullspäckad gårdag stannar dock Matilda Koskinens violin längst kvar. Hon spelade tillsammans med kantorn Guy Karlsson under gudstjänsten i St Görans kyrka i går. Det blev en av de där defining moments som folk pratar om. Nog visste jag att det finns duktiga musiker på vår ö men det där! Vad Matilda spelade övergår dessvärre min fattningsförmåga men jag förstår när något är vackert och det var detta. Hon hanterade sin violin med samma självklarhet som snickare slår in spikar. Det såg på gränsen till simpelt ut men lät som nedstiget från himlarna. Världsklass är ett slitet begrepp, men det är det enda jag kommer på just nu. Bravo!

”Allting som jag vill kan jag göra a, a, a, a, allt,
allting som jag vill kan jag göra, a, a, a, a, allt,
när flytet är i luften,
då är lyckan varje dag,
om man är positiv som fan så går allting bra.” (Magnus Uggla)

När syns förnyelsen?

Jag skrev i går om den förnyelse som pågår inte bara inom Centern men även inom de flesta andra åländska partier. Har sedan dess fått några samtal med en tydlig fråga: hur menar du riktigt? De facto är sex av sju Centerledamöter samma som under förra mandatperioden. Är inte det ganska konservativt?


Mitt svar:
Förvisso. Men man får inte glömma bort alla de som jobbade hårt i det tysta men inte klarade lagtingsgränsen. Ingen nämnd och ingen glömd men faktum är att det under valrörelsen pågick ett brett arbete utfört av många alldeles splitternya kandidater. Deras röster tillsammans med de ”gamla” gjorde att partiet även i fortsättningen är Ålands största. Deras jobb syns i och för sig redan nu men blir än viktigare i framtiden. Inte minst i de många kommunalval där partiet gick framåt. Det finns en uppsjö av nya, unga nyfikna människor som vill vara med och bygga hela Åland. Förnyelse är inget som händer över en natt, det krävs nog några mandatperioder innan det börjar synas på allvar. Det har också visat sig av uppslutningen på de möten som hållits att det finns ett friskt och inspirerat Centerfält bland väljarna. Det har varit stort engagemang och många synpunkter; precis som det ska vara i ett riktigt parti. Bara för att man råkar höra till samma klubb behöver man inte alltid hålla sams. Fråga presidentkandidaterna i de amerikanska partierna om ni inte tror mig.


Ett exempel på en annan fråga från en väljare:
Hej JP! Det är inte roligt på läktaren när man läser hur Centern tövlar! Ni fick massor av röster från väljarna, men ni kan inte använda dem på rätt sätt! Om du inte hade varit kandidat, hade jag troligtvis röstat på något annat parti! Ni nya, som folk har röstat på, måste få mera makt i partiet, annars...

SVAR: Tack för ditt engagemang och din röst! Jag håller kanske inte med om att det handlar så mycket om att tövla som att lyssna även på andra. I det läge som Åland befinner sig med kraftiga sparkrav och en osäker ekonomisk värld runt knuten måste det till en bred regering för att hantera ytterst besvärliga frågor. Det är glädjande att så många vill vara med och dela på det ansvaret. Som jag ser det måste man ibland lägga kortsiktiga partipolitiska mål åt sidan för att istället långsiktigt se till hela Åland. Det tycker jag är på väg att ske just nu med både förnyelse och föryngring i väldigt många partier och i det kommande lagtinget. Man måste också komma ihåg att det alltid ska vara människorna som formar politiken, inte tvärtom. Men du har rätt, de nya borde och kommer så småningom att synas ännu tydligare än i dag. Håll ut och fortsätt hör av dig!

Det där med att förändra något; arbete, samhällen, politik, vad som helst, bär många likheter med vanlig rodd. Det är bara att nöta på så når man fram till sist!

Det börjar bli allvar

I dag är det så kallad fullmaktsgranskning för det nya lagtinget. Det sker i Statens ämbetshus och följs av fotografering av de nya ledamöterna. Det är ganska många sådana i år, i synnerhet om man inkluderar ersättarna som går in istället för dem som utses till ministrar. Många är de nya krafter som vill vara med och bygga morgondagens Åland.

Jag har skrivit mycket om den förnyelse som pågår med kraft inom Åländsk Center. Det är inte bara där det sker. Alla partier, möjligen med undantag av Liberalerna, har i år fått med många nya och otroligt starka krafter och spännande personligheter. Väljarna visade den 16 oktober att det finns en beställning på förnyelse, fast med varsam hand. Sist och slutligen är det ett samhälle som ska byggas. Sådant ska hanteras med stor ödmjukhet, Åland ägs inte av storägare. Det är ett folkbolag där alla har lika mycket att säga till om.

Det parti som det snackas mest om just nu är Centern. Ska partiet vara med i regeringen? Vad vill väljarna och sympatisörerna?

Att det snackas om Centern är rätt självklart. Det handlar om Ålands största parti och mer än 3.000 ålänningars förstaval. Sådant förpliktigar och medför ansvar. Det är klart det vore enkelt att sätta sig i opposition och kritisera än det ena och än det andra. Det är dock inte så man tar ansvar på allvar.

Centern har beskyllts för att vara konservativt. Det är inte sant. Centerväljarna röstade för en omfattande förnyelse vid senaste val. Andelen nya kandidater var imponerande. Alla kom inte in den här gången men står redo om fyra år på nytt. Centern har också varit pådrivande på många områden i det åländska samhället. Gymnasiereformen, Ålands sjöfartsmuseum, Alandica för att nämna några konkreta exempel. Det finns många andra som tillkommit tack vare partiet. Centern säger modigt ja istället för ängsligt nej.

Sådant gör mig glad. Vi ska med historien som språngbräda ta ett fast sikte mot framtiden. Partiets väljare är både framåtinriktade och beslutsamma. Bygget av Åland sker långsiktigt. Men bygget börjar nu.

Tack för i år, nu nya tag

Som avslutningsmatch innehöll egentligen IFK-FC Honka allt. Utom möjligen riktigt välspelad fotboll – därtill var planen inte i skick. Det var kämpaanda och passion, det var vilja och kraft och mod. Är möjligen inte objektiv men IFK var det för dagen bättre laget och bara någon tånagel från att leda med ett eller två mål i första halvlek.

Matchen illustrerade också tydligt idrottens mer brutala sidor. Honka som tog ledningen med tolv minuter kvar var bronsmedaljörer med allt vad det innebar i tolv minuter. Då kvitterade IFK och förpassade bronspengarna till Jyväskylä och JJK. Vänjer mig aldrig riktigt vid att se ledsna förlorare. Men oavgjort var ett rättvist resultat, och kanske en god definition på säsongen som helhet. Här är förresten en rad med highlights från 2011 års Veikkausliiga. Världsklass!

Den perfekta matchen avslutades med den perfekta festen med spelare, ledare, frivilliga och många andra. Skämt och allvar i en, sade jag det?, perfekt kombination.

Nu stundar nya dagar, nya tag, nya utmaningar.

Ses.

Årets sista matchdag

I dag lördag kl 14.00 är det dags för årets sista match för IFK Mariehamn i den finländska fotbollsligan. För motståndet står FC Honka som kommer  laddade till Mariehamn. De är ute efter en bronsmedalj medan IFK borde vinna för att nå årets målsättning – en sjätteplats.


Om fotboll och idrott finns mycket att säga. Från den verkligheten finns mycket att lära. Konkurrens blir aldrig lika naken som när det handlar om att vinna och förlora. Bara en kan stå som segrare när slutsignalen ljuder. Kamp skapar känslor. Närmare 1.500 ålänningar kommer till varje hemmamatch på Wiklöf Holding Arena för att vara med sitt lag. Ibland går det bra och massorna jublar. Ibland går det dåligt och kritiken haglar. Jag vet inget som rör upp känslor så mycket på Åland som fotboll och IFK. (Skulle möjligen vara politik då! ;-))

En av alla aktiviteter som genomfördes i somras tillsammans med spelarna var en blåsrörstävling hemma hos styrelsemedlem Frille Karlström och hans hustru Eva bak i Jomalaskogarna.

IFK Mariehamn är Ålands största idrottsförening med allt vad det innebär. IFK är det enskilt största åländska samtalsämnet som det övriga Finland har i dag. De nyheter som sprids om IFK har till skillnad mot många andra historier från Åland en positiv klang. IFK berör inte bara Åland och ålänningarna. Hela Finland gillar lag och företag som från små omständigheter blivit stora.

Det finns många sådana exempel på det företagsrika Åland. Knappt skönjbara idéer har i händerna på rätt entreprenörer blivit stora koncerner. IFK är ett exempel av samma kaliber. Att en ort med 28.000 invånare klarar av ett lag i landets högsta fotbollsliga är om inte ett mirakel så åtminstone väldigt imponerande.

IFK ser som vår kanske viktigaste uppgift att utgöra en förebild och ett mål för unga ålänningar som vill nå långt. Vi anser det viktigt för unga att förstå att de enda gränser som finns här i livet är dem man själv sätter. IFK Mariehamns lag i fotbollsligan är en stark symbol för Åland. Laget är ett ständigt diskussionsämne. Det sker inte av en slump. Det är resultatet av ett långsiktigt och hårt arbete för att skapa innehåll i folks vardag. IFK Mariehamn är något för unga och gamla ålänningar att känna stolthet över. I dag möts vi på nytt på WHA för att heja fram vårt lag. Vi sitter där med fjärilar i magen och ibland en klump i bröstet. Det är toppidrottens krassa verklighet. Marginalerna är små, insatserna höga och passionen ibland svårhanterlig.

Nu kör vi och sedan kör vi vidare!