När Tage laddade om

Höstlov på Åland och ostadigt i luften. Bäst att dra över till Sverige för lite luftning. Och då passar det bra att skänka en tanke till Tage Erlander, Sveriges längste statsminister, 192 cm i verkligheten och statsminister i 23 år mellan 1946 och 1969. Det är en imponerande prestation och det som på många sätt lade grunden till den nordiska välfärdsstat vi i dag lever i. Socialdemokratin var då före sin tid. Lite bildligt talat kan man prata om att man på den tiden byggde de rälsar som dagens socialdemokrater springer efter tågen på.

I dag är det 66 år sedan han svor eden för första gången. Han blev både folkkär och populär i de fina salongerna. Inte så konstigt. Han drog sig aldrig för att bjuda på sig själv. Som i Hylands hörna, den tidens samlande tv-program.

Den 19 december 1962 gjorde Erlander ett framträdande och berättade ganska tidigt i intervjun en historia om en präst, som i predikstolen upptäcker att han glömt att ta av sig pistolhölstret efter avslutad övningsskjutning före högmässan; varpå denne försöker få av sig hölstret, varvid ett skott går av och en gammal soldat reser sig upp från en av bänkraderna och yttrar den klassiska repliken: ”Göbber och kärringer, huk’ er i bänker’a, för nu ladder han om!”

Sådana ser man inte många av nuförtiden.

Tage Erlander tog gärna sina gäster med sig på en roddtur vid residenset Harpsund. Här ses Nikita Chrusjtjov, Sovjets legendariske parti- och regeringschef tillsammans med Sveriges statsminister Tage Erlander samt en tolk under en av de mest uppseendeväckande bilderna från just roddbåten.

Så ska euron räddas

EU:s finanskommissionär Olli Rehn delade också med sig av några idéer hur euron som sådan ska räddas och tecknade en vision kring bankernas framtid i Europa. Läs mer här om det andra han också ägnade tid åt. Varför allt detta med besparingar och indragningar är viktigt förklarar den åländska finansministern Roger Nordlund tydligt här.

Om inte de pågående reformerna i Europas största krisländer får effekt blir det ännu hårdare tag. Det är något som egentligen ingen begrep när euron bildades. Att den finansiella obalansen skulle bli så omfattande låg utanför radarbilden. Receptet är enligt Olli Rehn att ”stärka den ekonomiska unionen om euron ska fortsätta och euroländerna ska ha ekonomisk framgång i framtiden.”

Det handlar alltså om en monetär union vid sidan av den politiska. Men hur den ska se ut är långt ifrån klart. Det behövs en bred samhällsdebatt kring just detta. I Finland, på Åland och i resten av Europa. Det troligen värsta man kan göra är att blunda och vänta och se. I en kris som den vi genomlever är det skärpan i tanken som är avgörande, inte storleken på befolkningen. Och siktet måste vara ställt både långt och kort samtidigt. Den monetära unionen måste bli verklighet och därmed skapa Euro 2.0 – en rejäl uppgradering av det nuvarande EMU som tjänstgjort sina tio första, inte särskilt lyckade år. 

Olli Rehn sammanfattar:
– Vi måste arbeta både på kort och lång sikt. För att överkomma krisen behöver vi ett starkt agerande för att på kort sikt stabilisera marknaden och på längre sikt skapa arkitektur för hela eurområdet. Vi behöver klara riktningar och enighet från medlemsstaterna.

Det där låter bra. Men vilka straff finns det som man kan utmäta om inte länderna följer direktiven? Konsekvenser?
– För tjugo år sedan då Esko Aho var statsminister och jag centerns vice ordförande pratade vi om ramvillkor. Sådana finns även för de länder som i dag tar emot lån och stöd från euroområdet. Till exempel i Spanien i går. Vi hade en klar och djup diskussion med dem om kraven från EU. Det handlar om väldigt känsliga frågor som till exempel höjningen av den officiella pensionsåldern. Spanien ska nu snabba upp detta arbete vilket är nödvändigt för att skapa en hållbar offentlig ekonomi. Om ett land inte respekterar rekommendationerna kan man använda sig av sanktioner. Vi har gjort det mot ett motsträvigt Ungern i början av detta år. Efter några månader följde Ungern rådet att nå mindre än tre procent underskott i offentlig ekonomi. På samma sätt Belgien. Landet hade svårigheter för ett år sedan. Utan inbesparingar i ekonomin på en miljard euro skulle de få 800 miljoner euro i sanktioner. Det var nödvändigt för att hålla underskottet på mindre än tre procent av BNP. Vad hände? Efter 500 dagars regeringsbildning kom sex partier överens och började reformera, spara och höja skatter. I början av januari kom resultatet. Belgien undviker sanktionerna tack vare dessa besparingar på cirka en miljard euro. Det finns några andra länder också. Belgien och Ungern är bra exempel på vad som kan hända. Sanktionerna har både styrka och effekt när det gäller offentliga finanser.

Hur hanterar EU länder som står utanför den monetära unionen? Sverige och England?
– Vi måste försöka göra allt som är möjligt med alla 27 medlemsländerna, Kroatien är snart nummer 28). Man måste hitta praktiska lösningar så att länder som Sverige kommer med i en framtida bankunion. Jag var i Stockholm för två veckor sedan och träffade Anders Borg som hade varit emot en bankunion i samband med ett möte på Cypern. I Stockholm hade vi en konstruktiv diskussion och vi började hitta praktiska lösningar. Nu har Fredrik Reinfeldt tagit ställning och sagt att Sverige ska tala seriöst kring hur landet ska delta i bankunionen i praktiken. Arbetet är alltså på gång.

Ungdomsarbetslösheten i EU, är det en fråga för nationerna?
– Mest, men också en del av vårt gemensamma arbete. Vi har nämligen i de länder med högst arbetslöshet, Grekland, Spanien och Italien vidtagit speciella åtgärder där kommissionen hjälper dessa länder att utveckla abetsmarknaderna som sysselsätter ungdomar. Detta har hittills skett i sammanlagt åtta länder.

Finansvärlden kontrolleras allt hårdare. Tror du det finns en framtid för små banker som Ålandsbanken?
– Vi har gjort ett förslag till den första fasen kring en bankunion för två tre veckor sedan. Det innebär en överenskommelse om en gemensam tillsynsmekanism för banker i EU-området. Mekanismen ska vara formulerad före slutet av året. Sedan fortsätter kommissionen att förädla förslaget till ett gemensamt depositionsskydd. Det blir svårt för man borde inte ha ett genensamt depositionsskydd då det inte vore rättvist mot de länder som har ett fungerande skydd i dag, till exempel Finland och Sverige till skillnad mot bankerna i södra Europa. Hur detta system ska se ut har inte formulerats ännu. Hur skulle det fungera i framtiden? De som betraktas som stora med aktiviteter över gränserna är en klar minoritet, färre än 200, av totalt 6.200 banker i euroområdet. De skulle vara en egen grupp som skulle överses av ECB. För de mindre bankerna skulle i allmänhet de nationella tillsynsmyndigheterna kunna sköta kontrollen. En fond borde skapas för de stora bankerna, som skulle finansieras av den finansiella industrin som deltar i systemet. Man skulle inte koppla samman svenska och finska fonder med andra europeiska fonder. Det är idén, men vi har inte föreslagit något ännu, det sker först efter konsultationer med medlemsstaterna och banksektorn.

Och det var nog med nationalekonomi för denna gång. Men var så säker. Det finns skäl att återvända till denna över allt skuggande verksamhet.

Det saknas åtminstone inte humor i den pågående krisen.

Inspirerade av fotbolls-EM. 

Och så lite vanligt sprängstoff.

Den klassiska bollen och backen-teckningen.

Och mitt i allt detta Olli Rehn som ska försöka styra upp något i röran.

Tunga ord från EU-toppen

Om det före lagtingets Brysselbesök fanns ens en minsta skärv av tvivel över nödvändigheten i landskapets inbesparingar måste den nu vara borta. För i det timslånga samtalet mellan det åländska parlamentet och EU:s viceordförande och finanskommissionär Olli Rehn var puckarna rakare än jag sällan upplevt i det politiska livet.

Olli var nyss hemkommen från en arbetsresa till Madrid och diskussioner om den spanska ekonomin, särskilt bankerna som ju är ekonomins blodomlopp. Problemet där är hur banksystemet ska kunna stabiliseras. Dilemmat är lika enkelt att förklara som svårt att lösa. Bankerna har lånat ut pengar mot säkerheter som inte längre finns till kunder som inte kan betala. Detta stannar inte hos banken utan förs över till staten som ställs inför fullbordat faktum. Utan statlig hjälp kraschar bankerna och då finns risk att patienten dör. Därför krävs riktiga strukturella reformer. Och med det menas att helt upphöra med vissa verksamheter, kraftig dra ner på andra och det svåraste av allt: tvinga folk att arbeta längre.

(Exakt samma sak fast i mindre skala måste vi också genomföra på Åland och här måste alla vara med och göra det arbetet.)

Den europeiska ekonomin började inte alls dåligt i år men har nu vänt neråt igen. Det är alltså bara en fråga om dagar och veckor innan tidningarna på nytt fylls av svarta världskrigsrubriker om depressionen i Europa. Det har förresten redan börjat med upplopp i Aten. Obegripligt nog och av skäl som bara grekerna själva känner till är de arga för att Merkel och hennes landsmän betalat de grekiska skulderna.

Nästa år tror Olli Rehn att tillbakamarschen så smått kan börja igen. Men skillnaderna mellan medlemsländernas tillväxt är enorma. Jobbet är omfattande, det handlar om att justera obalansen som uppstått mellan de så kallade galna åren 2000 och 2008. Det går inte att reparera dem i en handvändning.

Över allt detta dagspolitiska finns även en stor oro för staternas skuldsättning i Europa. Under de senaste fyra fem åren har denna statsskuld vuxit från 60 till 90 procent av bruttonationalprodukten. Förr i världen var den 20 procent. Detta är inte bara teori och makroekonomi. Konsekvenserna märks hos oss alla. Historien visar tydligt att när statsskulden börjar nå 80-90 procent av BNP så har det negativ inverkan på tillväxten. Medborgarna handlar mindre. Därför MÅSTE statsskulderna minska. Detta är ett ansvar som vilar på oss alla i Europa. Olli Rehn är även här extremt tydlig:
– Det är oerhört viktigt att medlemsstaterna balanserar sina offentliga ekonomier och gör strukturella reformer för att främja tillväxt och sysselsättning. Läget blir värre innan det blir bättre, löd budskapet.
Detta är hårda fakta. I Spanien syns statens problem tydligt i det dagliga livet. Likaså i Grekland och snart i Italien. Och när dessa stora skakar, strittar det också över de mindre EU-medlemmarna och i förlängningen såklart även Åland.

I morgon: Eurons framtid och ett A- och ett B-lag för europeiska banker. Hur drabbar allt detta Åland och vad kan vi göra?

Ett av EU-kommissionens mötesrum med utsikt över halva Bryssel, huvudstad i ett land som just för ögonblicket har framtiden bakom sig. Belgien är en sargad nation med stora klyftor och svåra språkstrider.

Tack och hej. EU-kommissionren Olli Rehn fick en kokbok av Michael Björklund när Ålands talman Britt Lundberg tackade för diskussionen. Från vänster även lagtingsdirektör Susanne Eriksson, vice talman Roger Jansson och längst till höger biträdande lagtingsdirektör Marine Holm-Johansson. Rehn fick också en officiell inbjudan till Åland med sig från mötet.

Två nyanser av vatten

Som ni kanske har märkt har det inte saknats regn över Åland denna höst. Det har regnat på natten, på dagen och allt däremellan. Och som alltid när det handlar om att greppa det ogripbara är det Gustaf Fröding som sitter på nyckeln. Så här skrev den gamle lustigkurren och diktaren då det begav sig:

Regn
Sorlar sorlar, susar
sommarregnets sorl,
alla trädens våta
blad ock knoppar gråta
dropp - dropp - dropp
och därnedan rusar
bäck i sorl och porl
bäck i sorl.

Svårare än så är det kanske inte. Men definitivt våtare! Och regn är just för ögonblicket enklare att skriva om än det faktum att IFK tyvärr verkar vara borta ur medaljstriden i årets Veikkausliiga. För några minuter sedan stod det klart att FC Inter vann hemmamatchen mot IFK med 1-0 vilket gör att IFK:s medaljchanser för ögonblicket bara är teoretiska. Synd efter en bragdartad säsong som ännu inte är slut. Vi har två briljanta hemmamatcher för Hela Ålands lag att se fram mot ännu i höst!

Ses.

Så här ser den nybyggda dammen ut vid Bolstavägen efter allt regn som samlats. Den väldiga gropen som stod där torr och dammig i somras är nu fylld to the bredden som britterna säger.

Och från sidan ter det sig ännu mer dramatiskt. Hade inte behövts många droppar till för att hela kalaset skulle gett vika. Det finns nog en hel del att reparera när något av allt det våta runnit undan.

Vatten är därför betydligt mer lockande ur det här perspektivet. Bilden togs ombord på räddningskryssaren Svante G i lördags. Jag sitter med i styrelsen för Ålands sjöräddningssällskap och deltog i ett larm som kom i samma stund vi stängde mötet som hölls på Rödhamn. Larmet var dock inte så farligt. Den lilla båten som stod på grund i Östra hamnen kom loss för egen maskin. Men vi tog samtalet på största allvar och satte högsta fart.

Äntligen, jakten har börjat

Japp, i den aldrig avstannande vandringen på denna jord ingår med jämna mellanrum en jaktdag med kompisarna. Så måste det vara för livet är mer än äta och arbeta och sitta på sin stol och fatta beslut. Jakten är emellertid mer än den ventil i vart fall jag behöver i den vardagliga lunken. Det är ett fönster mot den tid då vi levde med naturen och åt vad som bjöds. Jag kan tycka väntandet i skogen utgör den längtan efter äventyr som nutidsmänniskan i stort sett saknar. I dag är vägen från önskan till tillgång sällan längre än till fjärrkontrollen på soffbordet. Vill man kolla tecknat eller thriller eller nyheter är omvärlden en knapptryckning bort. Vill man äta räkor eller tacos eller sushi till middag handlar det om tio minuters färd till butiken. Vatten finns i kran och mjölk i butiken och internet roar när allt annat känns trist. Det är ju ingen som har det tråkigt längre! Och hur vet man när det är kul om det aldrig varit trist? 

Människan av i dag får sällan eller aldrig uppleva tristessen på passet eller spänningen i jakten. De saknar vetskapen att maten på bordet är ett resultat av egen skicklighet, tillgången på vilt och så förstås lite tur. På Åland är vi lyckligt lottade på många sätt. Ett av dem är tillgången på ett naturens överflöd som inte finns på alla ställen i världen. Genom att fälla och äta vilda djur blir även vi tvåbeningar ett med det kretslopp som bokstavligen skapat den värld vi lever i. Det gör man inte genom att äta nerdrogade broilers som fötts upp i burar och avlats till mat.

Denna dag i skogen slutade på allt sätt bra. Tre fällda rådjur varav en sannolik medaljbock, två nedlagda rävar och trevligt mellansnack. Alla kanske inte tror detta, men vår värld behöver mer jakt och fler jägare. Inte färre.

Alla jaktdagar börjar med väderleksrapporten. Inte för att man göra nåt åt vädret utan för att ha något att prata med jaktkompisarna om.

Nittionio hundradelar av jakten går åt till att vänta. Då kan det se ut så här. Det är mördande tråkigt och ofta kallt och blåsigt.

Men plötsligt händer det och mitt i allt står medaljbocken framför en. Eller rättare sagt, springer snabbt förbi. Det hände Kristian Aller som dock var redo och laddad. Därför har den här storbocken tagit sitt sista steg i Jomalaskogarna. 

Grilldags. Här möts gubbsen och här bryts idéerna. Jargongen är genuin, språket ibland mustigt, ämnesområdena helt utan gränser och trivseln total.

Den här bocken kom sakta smygande mellan träden, stack försiktigt ut huvudet i en öppning. Dessvärre gjorde jag likadant och var lite snabbare den här gången. Allra oftast är det andra vägen. Denna pinnbock ska nu hänga i kylrummet några dagar för att till helgen förvandlas till en anrättning som får tiden att för ett litet ögonblick stanna upp. Och sedan fortsätta.

Med lagtinget på resa

Åland är i dag som bekant en del av EU vars huvudstad är Bryssel. Där pågår varje dag och varje minut möten som på olika sätt påverkar även vårt lilla landskap. Ibland händer det bra saker och ibland mindre bra saker. Men gemensamt för dem alla är en genuin vilja att resultatet av alla dessa möten och beslut ska göra livet och tillvaron lite bättre för alla oss européer. Men det är inte bara önskvärt utan rentav nödvändigt att Ålands lagting känner till hur dessa åtgärder och beslut växer fram och blir verklighet. Och framför allt. Vem som bereder dem.

Av det skälet reste tjugoen av trettio åländska parlamentariker ner till Bryssel under veckan som gick. Ungefär så här såg det ut!

Brysseloutfit. Byxor: Orange (på gränsen till röda men inte helt). Näsduk: dito. Skjorta: Hemgjord. Kavaj: Dito. Skor: Clarks (sjukt snygga och hållbara.) Klocka: gul. Allmäntillstånd: gott.

Vicetalman Roger Jansson var med och visade oss andra hur det ska gå till i den stora världen. Här kollar han lite korrespondens i sin telefon (en Communicator som kanske sett sina bästa dagar).

Från hotellet kan man se delar av den väldiga byggnad som utgör Europaparlamentet.

Så här kan ett utskottsrum se ut när EU-parlamentets utskott möts. 

Här diskuteras Ålandsexemplet av från vänster Gun-Mari Lindholm, Paavo Lipponen, Sia Spiliopoulou Åkermark och Kinga Gàl, Ungen. Lipponen påminde bland annat om att ”EU är första imperiet i historien som inte erövrar utan snarare är som en magnet. Det är dock viktigt att prata om och prioritera europeiska värderingar. Detta är inte federalism, det handlar om vilket som är EU:s nästa stora steg.”

EU-kommissionens palats är både ståtligt och praktiskt samtidigt.

Ärligt talat säger denna bild inte mycket annat än att det finns gott om mikrofoner i denna stad.

Ålands och Finlands bäste fotograf Daniel Eriksson var på plats med sin fotoutställning. Det var såklart bilder av yppersta världsklass och en av dem har jag bokat. Vilken vet bara Daniel och jag!  

Här är den åländska delegationen på statsbesök till Valloniens parlament. Där vajade den åländska flaggan och gästfriheten var storartad. Läs mer här.

Tuppen är deras vapen och franskan är deras språk.

När det gäller utskottsrum har vi i Ålands lagting ett och annat att lära.

Belgien är ett land. Eller egentligen fyra. Åtminstone tre. Och de har svårt att komma överens sinsemellan. 

Och ibland hände det sig att lagtingsledamöterna gick på staden Namurs gator som vanliga medborgare. Från vänster Kalle, Brage och Christian som tog en promenad i en paus. 

Namur är Valloniens huvudstad. Vad konstverket föreställer minns jag inte men fint var det.

Mariehamnaren Jannike Nordström jobbar som specialrådgivare vid Finlands ständiga representation i Bryssel. Hon var en av dem som ordnade programmet för Ålands lagting.

Kanske ingen världsklassbild men Grande Place i Bryssel är ett torg som inte bara borde utan måste upplevas. Manneken Pis däremot kan man steka. Den pojken KAN vara ett av världshistoriens mest överskattade konstverk.

I Vallonien vet de hur man tar emot gäster. Den åländska flaggan hängde inte bara på utsidan utan även på borden.

Några minnen från bokmässan

Det har varit några intensiva dagar som passerat. Bokmässan i Göteborg var ett gytter som sent ska glömmas. Här fanns folk av alla sorter och storlekar med i stort sett en gemensam nämnare, bokstäver och berättelser. Det är alltså verkliga människor som träffas för att mötas kring en fantasivärld. Som fenomen betraktat skulle det säkert finnas ganska mycket för beteendevetarna att forska kring just det. Jaja, skoj var det och trångt var det. Här är några bilder från västkusten, staden där regnet aldrig slutar fall. (Lite som Åland denna höst.)

Böcker och bokstäver och hyllor och prat och författare och säljare och seminarier och berättelser och tankar och åsikter och ett myller som saknas motstycke.

Författaren Christian Wass berättar i boken Invalido om hur hans liv förändrades efetr ett hopp i för grunt vatten. Berättelsen är hjärtslitande och hoppfull samtidigt. Christian är en överlevare och inspiratör av stora mått och har därmed mycket att lära oss andra.

Det här är bara en bråkdel av alla som var på plats.

Bodde nära Ålandsbanken och blev lite bekymrad av skylten. Hoppas verkligen inte ljuset är på väg att slockna.

Detta är en typisk göteborgsk stadsbuss. På räls. Och absolut inte gratis. Här liksom på andra civiliserade orter i världen förväntas folk betala för att ta sig fram dit man vill.

Intresset för den bok vi skrivit är stort och frågorna många. Ju närmare vi kommer 2016 dyker den avgörande frågan upp allt oftare. Kommer ”Gryningspyromanen” att sluta anlägga bränder? Tyvärr tror vi inte det. Här kan du beställa boken om du bor på Åland. Här finns den för andra.

Kom och köp! Det räcker inte bara att randa ner text i välordnade rader. Det ska säljas också. En nyttig erfarenhet och oerhört stimulerande att möta läsare och höra deras åsikter. Här kan man läsa mer om vad folk tycker om boken.

Det är andra bullar

Medan alla gått omkring och firat Kanelbullens dag har jag firat det enda som egentligen är värt att fira. Frans G Bengtssons födelsedag. För vad vore egentligen livet och litteraturen utan Röde Orm?!

Med poliseskort till Namur

Sista dagen. I kväll går flyget tillbaka från Bryssel till Bromma och så vidare. Det har varit en mycket lärorik resa med en höjdpunkt i går eftermiddag då vi mötte EU-kommissionens vicepresident och finansminister Olli Rehn i kommissionens storstilade högkvarter. Han pratade mer öppet och avslöjande om hur den europeiska krisen ska lösas än jag hört någon annan prata. Kring det ämnet alltså. När jag får mer tid ska jag skriva ner det hela. Det handlar om EMU 2.0 och bankerna ska hanteras.

Ålands lagting använde timmarna i Belgien in i det sista. Klockan kvart över åtta denna morgon gick bussen från centrala Bryssel till Namur, en stad 100 kilometer bort i regionen Vallonien dit även Luxemburg räknas. Det utvecklade sig till ett statsbesök. När vi anlände till Namur väntade eskorterande polis med motorcyklar och saftblandare och framme vid målet hade våra värdar hissat den åländska flaggan.

Där finns det vallonska parlamentet som utgör navet och lagstiftaren för Belgiens tre och en halv miljoner valloner med franska som sitt huvudspråk. Belgien och dess totalt elva och en halv miljon invånare är ett språkligt sett djupt splittrad land med franska, flamländska (typ holländska) och tyska som sina officiella språk fördelade på tre regioner: Flandern, Vallonien och huvudstaden Bryssel. Därför tog det också över femhundra dagar innan den senaste federala regeringen kunde formas i Belgien.

Dessutom finns en skarp gräns mellan nord och syd i Belgien där de norra regionerna vältrar sig i ett överflöd medan södra Belgien sedan många år tillbaka kört på fälgarna. Förr var det precis tvärtom. Då var Flandern den fattiga kusinen i norr och tvingades skicka arbetare till stålindustrin i söder. Slitningarna är många och det råder inga tvivel om att de politiker vi träffar är djupt oroade över situationen som på allvar riskerar att splittra nationen. Det är på något sätt galghumoristiskt att just Belgien, hjärtat i hela EU, genomgår sådana tvivel över sin egen framtid och förmåga. Lika märkligt för en utomstående är de olika nivåer i lagstiftning som finns i Belgien. Hur så kallat vanligt folk överhuvudtaget kan begripa något övergår i vart fall mitt enkla förstånd.

Valloniens parlament har viss lagstiftningsrätt över vissa områden, ungefär som vi på Åland. Parlamentet består av sjuttiofem ledamöter och åtta permanenta utskott. Här jobbar nittiosex anställda, att jämföra med åtta anställda i Ålands lagting!

För ögonblicket uppgår arbetslösheten i Vallonien till 13,3 procent vilket är rätt mycket. Regionens budget är sju miljarder euro, tillväxten noll och underskotten växer men man siktar mot att nå finansiell jämvikt år 2015; på samma sätt som Åland. Det är nödvändigare än allt annat. Budskapet från kommissionären Olli Rehn i går var kristallklart. Spara. Alla länder i EU måste nå finansiell balans för att tillväxten ska kunna återupptas. Det finns ingenting som stoppar tillväxten och hejdar köpbesluten som tung belåning. Detta är man medvetna om och har identifierat olika sätt för att sätta fart på affärerna igen. Vallonerna siktar på att smörja tillväxten med hjälp av samhälleliga investeringar i grön ekonomi på alla plan. Tack vare denna gröna Marshallplan som ska pågå till 2022 vill man uppmuntra företag till nyanställningar. Så här säger vallonerna: "Det är viktigt att vi stödjer små och medelstora företag i vår region. De skapar arbetsplatser och göder framtidstro." Det är naturligtvis svårt att invända mot.

Vallonien är en stålregion. Det var tung stålindustri som utgjorde grunden för industrialisering, utbildning, tidig rikedom och så vidare i Vallonien. Men inte bara. Stålindustrin har också skapat hälsoproblem och måste nu genomgå en modernisering. Den gamla industrin är dessutom ett kulturellt arv som vallonerna vårdar ömt.

Precis när jag skriver detta sitter vi och tittar på en debatt i detta franskspråkiga parlament. Det är elegant, frispråkigt, livfullt och dessvärre fullständigt obegripligt då franskan är ett för mig, tyvärr, annat språk. Det är också rörigt. Någon dricker kaffe, en annan pratar i telefon, en kvinna leker med telefonen, en man ser allmänt uttråkad ut.

Ålands Lagting-Valloniens parlament, 1-0.

Betyg på Bryssel

Är på uppdrag med lagtinget för att lära mer om hur EU fungerar. Det är på tiden. Ett självstyrt örike inom EU:s ramar måste begripa hur mekanismerna fungerar. Annars är man rätt körd. Så här gick det till. Som betygsgrund får bananerna på Självstyrelsetorget, Ståtbådan, tjäna.

Ålands lagtings resa till Bryssel 1-3.10.2012, minut för minut:
17.50 landar i Bryssel med Brussels Airlines.

18.00 släpps vi ut ur flygplanet. Nåt vajs med landkontakten.

18.15 får vi väskorna.

18.20 skulle vi varit väg om vi inte hade tvingats vänta på att socialdemokraterna testade flygplatsens snabbmat... Två ståtbådor.

18.35 startade vi vår väg mot Bryssels inre. 

18.50 framme vid Finlands ständiga representation.

19.00-21.00 information om miljöfrågor, svaveldirektiv, jord- och skogsbruksfrågor samt framtida jordbrukspolitik, region-och strukturpolitik, Östersjöstrategi, havspolitik och mycket annat. Åländska specialrådgivaren Jannike Nordström hade gjort ett kanonjobb med planeringen. Fem av fem ståtbådor!

21.00-21.30 promenad genom Brysselkvällen till restaurangen Belga Queen. Där mötte ett tiotal Brysselålänningar och anslöt till middagen. På menyn stod räkkroketter (3 av 5 ståtbådor), köttbullar från Liege (2) samt chokladmousse (3).

23.30-00.30 promenad till hotellet via formidabla Grand Place, torget där bland annat Allo, allo, 'emliga armén spelades in. Ni som inte fattar måste Googla. Fem ståtbådor.

Och det var allt från den första dagen. I dag är det som bekant en helt ny!

07.00 väckning och SSS. Fem ståtbådor.

07.30 frukost. Äggröran en klar femma!

09.00 Europaparlamentet dit vi till sist kom in via nån slags köksingång sedan en propp gått i huvudingångens säkerhetssystem. En ståtbåda.

09.30-10.00 diskussion med MEP Isabella Lövin om fiskefrågor. Bland annat ingår en satsning på vattenbruk (fiskodling) i kommissionens framtidsstrategi. Det är inga enkla frågor sett ur ett internationellt perspektiv. EU är världens största fiskkonsument men världens hav är till två tredjedelar okontrollerat. En fjärdedel av världens fiske är olaglig, om jag förstod allt rätt. Att nå en slags överenskommelse kring hållbart fiske behöver inte vara möjligt, i USA har man lyckats, där bedrivs största delen av fisket på rätt sida av hållbarhetslinjen. EU är för kustnära fjällfiske på ohotade arter, men inte om det handlar om hotade arter som torsk och strömming.

10.00-10.30 MEP Christofer Fjellner. Tobaks-, spel- och säljaktsfrågor. Sitter i gruppen EPP. Svavel i marina bränslen. Röstningen gick åt helvete, IMO hade som FN-organ redan slagit fast det! Men, det finns några olika möjligheter att begära undantag från IMO. Den franska transportministerna lär vara i gång med att tillsammans med Storbritannien begära undantag för delar av Engelska kanalen. Snusfrågan. Översyn om tobaksdirektivet kommer i december. Men det blir bara värre, all rökfri produkt förbjuds. Galet, då ju röktobak är farligare. Kan bli fråga om kulturella undantag, vad nu det betyder. Spelfrågan, här väntar man nu på ett meddelande från kommissionen om framtidens spelmarknad.

10.30-11.00 MEP Morten Lökkegard om Erasmus for All och studieutbyten.

11.00-12.00 MEP Olle Schmidt och Nils Torvalds om den europeiska skuldkänslan och eurokrisen.

Efter det blir det autonomiseminarium med nån Paavo Lipponen och mycket mer. Fast det blir en historia för i morgon.


Bryssel är en myllrande och sjudande platsen I Europa. Intrycken är många och extremt lärorika.

Mot Bryssel från Bromma

Kön på bilden (som tyvärr inte syns då det är tekniskt mackleri) ska till Göteborg. Vad de nu ska dit och göra när den resande cirkusen som utgjorde Bokmässan fortsatt sin resa i bokstävernas tjänst.

Själv drar jag snart mot Bryssel för att lära mer om den centralort som får allt större inflytande även på våra egna åländska göranden. Ha en bra måndag! Hörs.