Häxjakten finns nu på film
Bio Savoy, fredag kväll. Förväntansfull stämning. Fullsatt.
Det var smygpremiär i går på den stora filmen om den åländska häxjakten på 1600-talet; Djävulens jungfru på svenska och Tulen Morsian på svenska. Som statist i filmen hade jag och ett hundratal andra möjlighet att närvara, tack för det! Andra får vänta till den 9 september. Eller kolla trailern längst ner i bloggen, den ger i vart fall en snabb glimt av vad som väntar.
Djävulens jungfru handlar om en ängslig och mörk tid då präster tog sig makt de aldrig borde haft. Med rädslan för det okända, som vapen, manipulerade de sina undersåtar och halshögg och brände för vad de uppfattade som bäst för alla. Det är lätt att dra paralleller till den hederskultur som i dag stigmatiserar och mördar på basen av rykten, skvaller och rädsla för vad som händer om man inget gör. Det föraktar vi i dag men för fyrahundra år sedan gjorde vi likadant... Civilisation byggs långsiktigt och det är omöjligt att veta vad som är rätt eller fel.
Filmen kretsar kring unga Anna på Åland som i oförstånd, besatthet och olycklig kärlek ställer till det så till den grad att det till sist går på tok. Anna spelas på ett mycket trovärdigt sätt av Tuulia Eloranta som blandar svenska och finska på ett sätt som aldrig blir obekvämt eller svårbegripligt. Tvärtom. Berättelsen är tydlig, hemsk och omöjlig att missförstå. Här finns också nyanserna som ger eftersnacket bränsle. Vad var det egentligen som gjorde så många så rädda att halshuggning och bränning var enda utvägen? Varför satte inte domaren stopp, han visste ju egentligen bättre? What if?
Djävulens jungfru är en film att vara stolt över. Historien, och 1600-talet, var bedrövlig men är likväl ett faktum och något som inte ska förtigas. Storytelling är ont och gott samtidigt och med denna film har Åland tagit ett stort steg när det gäller att berätta om oss själva. Vem blir först att skapa ”Häxleden” där intresserade får köpa en plats för att på ort och ställe ta del av dramatiken som finns i filmen? Denna story borde kunna bära långt.
Bra jobbat alla och tack för möjligheten att få vara med på ett (litet) hörn. Det var kallt bortom det hälsosamma men värt varenda minut.
Djävulens jungfru handlar om en ängslig och mörk tid då präster tog sig makt de aldrig borde haft. Med rädslan för det okända, som vapen, manipulerade de sina undersåtar och halshögg och brände för vad de uppfattade som bäst för alla. Det är lätt att dra paralleller till den hederskultur som i dag stigmatiserar och mördar på basen av rykten, skvaller och rädsla för vad som händer om man inget gör. Det föraktar vi i dag men för fyrahundra år sedan gjorde vi likadant... Civilisation byggs långsiktigt och det är omöjligt att veta vad som är rätt eller fel.
Filmen kretsar kring unga Anna på Åland som i oförstånd, besatthet och olycklig kärlek ställer till det så till den grad att det till sist går på tok. Anna spelas på ett mycket trovärdigt sätt av Tuulia Eloranta som blandar svenska och finska på ett sätt som aldrig blir obekvämt eller svårbegripligt. Tvärtom. Berättelsen är tydlig, hemsk och omöjlig att missförstå. Här finns också nyanserna som ger eftersnacket bränsle. Vad var det egentligen som gjorde så många så rädda att halshuggning och bränning var enda utvägen? Varför satte inte domaren stopp, han visste ju egentligen bättre? What if?
Djävulens jungfru är en film att vara stolt över. Historien, och 1600-talet, var bedrövlig men är likväl ett faktum och något som inte ska förtigas. Storytelling är ont och gott samtidigt och med denna film har Åland tagit ett stort steg när det gäller att berätta om oss själva. Vem blir först att skapa ”Häxleden” där intresserade får köpa en plats för att på ort och ställe ta del av dramatiken som finns i filmen? Denna story borde kunna bära långt.
Bra jobbat alla och tack för möjligheten att få vara med på ett (litet) hörn. Det var kallt bortom det hälsosamma men värt varenda minut.
Gå och se denna film, det finns inga skäl att avstå! |
Med utsikt mot Norrhavet utspelade sig avrättningarna i filmen. Det är läskiga scener men aldrig blodigt. |
Trailern till häxfilmen
Kommentarer
Skicka en kommentar