fredag 8 mars 2019

Visst kan Åland synas bättre

I veckan diskuterades det externpolitiska meddelandet som Ålands landskapsregering levererat till lagtinget. Det här med hur Åland kan synas i omvärlden är något jag endel ägnat kraft åt de senaste åren. Att Åland fick ta hand om den stora Östersjökonferensen senaste höst var ett bevis på att det är både möjligt och viktigt att göra Åland till ett subjekt snarare än det objekt vi i allt högre grad verkar vara. I debatten föll orden ungefär så här:

Talman,

jag kunde stå här och artigt analysera det i och för sig digra innehåll som detta externpolitiska meddelande består av. Men jag tänker istället ta sikte på framtiden och komma med ett förslag på hur vi kunde stärka självstyrelsen även externpolitiskt.

Meddelandet som nu börjar få någon månad på nacken är hur som helst en detaljerad redogörelse över vad som varit och vilka strategier vi har att förhålla oss till. Detta understryks också inledningsvis där följande slås fast som fakta:
”Vart är världen på väg? Vilken är Ålands roll i den nya världsordning som kontinuerligt växer fram, och hur ska vi bäst utnyttja de möjligheter som står till buds? Det är vad åländsk externpolitik handlar om.”
Jag menar att detta möjligen är en lägesbeskrivning men inte så mycket strategitänk. Inom Centern har vi alltid förfäktat att vi med självstyrelsen som stöd ska välja vår egen väg och att Åland förvisso är en del i världssamfundet men aldrig får förvandlas till en viljelös autonomi. Frågan vart världen är på väg är förvisso intressant på ett filosofiskt plan men också en fråga som är omöjlig att besvara.

Meddelandet ger mot den här bakgrunden bilden av att vi endast har att förhålla oss till vad andra säger och därmed gör vi oss själva till det objekt vi i alla andra sammanhang säger att vi inte vill vara. Åland borde så långt det är möjligt även vara ett subjekt i externpolitisk mening.

Det är också definierande att landskapsregeringen i sitt meddelande undviker den inledande frågan vart världen är på väg. Det känns som om ministern Nina Fellman och landskapsregeringen är bättre på att ställa frågor än ge svar.

Däremot finns det embryon till svar på vilken Ålands roll är i världen och möjligen men långt ifrån komplett ett resonemang kring hur vi bäst ska utnyttja de möjligheter som står till buds och här närmar vi oss kärnan i det åländska dilemmat.

Till och med vår egen landskapsregering nöjer sig med att använda de verktyg vi har blivit tilldelade istället för att söka nya. Det är ett förhållningssätt som vi i Centern inte tycker räcker till. Vi har ända sedan EU-inträdet 1995 sett hur vår lagstiftningsbehörighet krympt och hur vi allt oftare får finns oss i att göra som andra tycker vi ska göra. Det är inte självstyrelse utan något helt annat. Vi har under året som gått på nytt fått se hur oviktig den åländska självstyrelsen är i EU:s och Finlands ögon då den EU-parlamentsplats som är välmotiverad på oerhört många plan, gick i stöpet.
Vi har också sett hur vårjakten är hotad och hur ett regelverk som vårt näringsliv tvingas betala och som är lämpat för stater slår hårt mot vårt självstyrda örike och sargar vår konkurrenskraft och möjlighet att upprätthålla arbetsplatser och export. Med Ålands landskapsregerings goda minne gör vi allt för att följa de regler som bestämts i Bryssel och det skapar en kostnadsbild som man på andra platser är många fler att vara med och betala för. Vi ser hur industrier och företag lider av avgifter som är satta av andra än oss själva och gör att priserna stiger vilket gynnar andra än de som finns på Åland. Kring detta hade vi gärna sett förslag till lösningar eller åtminstone att resonemang. Nu landar vi i meddelandet bara i en förklaring till hur vi inlemmat oss i EU-byråkratins kvarnar. Den åländska konkurrenskraften är vad vi ständigt och alltid borde arbeta för. Vår exportindustri har det kämpigt på ett illavarslande sätt och vi borde från lagtingets och landskapsregeringens sida göra allt för att med hjälp av externpolitik underlätta.

I meddelandet nämns begrepp som näringsliv och konkurrenskraft på väldigt många olika platser men alltid utgående från att det är andras strategier och inte våra egna och det är ett av våra stora problem. Vi borde sätta mer krafter på att lyfta hela vår självstyrelse.

Med detta i minnet är det dags att göra annorlunda än hittills. Från Centerns sida har vi i alla tänkbara sammanhang lyft behovet av att återupprätta ett särskilt Ålandskontor i Sverige och stärka resurserna i Finland. Detta är ett minimum. Vi borde dessutom ta exempel från våra självstyrda kusiner Färöarna och Grönland och öppna en egen representation i Bryssel. Där kunde Åland tydligare och som ett subjekt vara med i diskussionerna innan de blir lagtext. Denna representation behöver varken vara svulstig eller dyr för att fungera. Snarare handlar det om avancerad lobbying vilket är en del av vardagen i dagens demokratier.

Detta externpolitiska meddelande handlar om hur det har varit och hur andra vill att det ska bli. Vår mening är att vi med stöd i självstyrelsen borde bli tydligare på att berätta för andra och oss själva hur VI vill att det ska bli. Det är vi skyldiga våra grundande fäder och mödrar som inte nöjde sig med att fråga vad som skulle hända, de gjorde att det hände! 
Åland borde bli tydligare i externpolitiska sammanhang än i dag. Det är inte enkelt men inte heller omöjligt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hellre för högt än för tyst

I dag är det 90 dagar kvar till höstens lagtingsval. Jag är redo att fortsätta jobba för att göra Åland mer tydligt och välkomnande för besö...