Mer broms än gas, tyvärr

Förr var det jag som presenterade betänkanden från finans- och näringsutskottet. Så är det inte i dag och det är en del av den demokratiska vardagen. Det sker förändringar och sådana är nästan alltid bra! Det senaste betänkandet kan man läsa här och det debatterades i går och mina ord som en liten kommentar föll ungefär som följer:

Det första betänkandet från Ålands lagtings nya finans- och näringsutskott andades mer forntid än framtid. Hoppas på förbättring!

Talman,

tänkte lyfta det faktum att detta betänkande är skrivet av ett finans- OCH näringsutskott, alltså ett organ som när det gäller budget ska, som det populärt heter, både gasa och bromsa samtidigt och det är ju inte lätt.

När det gäller den finansiella sidan tycker jag utskottet rimligt väl har hanterat faktiska siffror som inte alltid är enkla att förutspå. Det råder någon slags samstämmighet kring att underskottet är tjugo miljoner euro, alltså lika mycket som det förra finans- och näringsutskottet konstaterade år 2011.

Det finansiella läget är utan den minsta tvekan mycket utmanande men egentligen beror det på hur tungt vi väljer att investera. Ju mindre vi gör, desto bättre kan siffrorna te sig vilket är det riktigt kluriga i samhällsbyggen. Resultatet beror på hur och var vi sätter resurserna och därför väntar jag med vidare kommentarer tills tilläggsbudgeten presenterats. Vill man på riktigt skapa balans i det ekonomiska systemet måste vi minska antalet anställda (eller deras löner) och krympa både planerade och framtida investeringar. Några andra vägar finns inte. Kom bara ihåg att vår uppgift är att skapa liv och framtidstro också.

Det för mig vidare till skrivningarna i betänkandet från ett näringsutskotts perspektiv. I remissdebatten kring budgetförslaget lyfte jag några saker som jag gärna plockar fram igen. För det första föreslog jag att vi borde flytta framtida lagtingsval till våren för att i framtiden undvika att var fjärde budget är vingklippt, som denna. Detta är ett projekt som tar lång tid att genomföra varför ingen tid är att förlora. Mot bakgrund av det breda stöd som så många visade hade jag förväntat mig mer verkstad än att landskapsregeringen ”ska kommunicera sina tankegångar gällande detta på lämpligt sätt”. Jag ser fram mot det lagförslag som jag fick intrycket att minister Mats Perämaa utlovade i ett tidigare replikskifte. Det är nog faktiskt ganska skyndsamt detta. Fyra år går allt snabbare.

Jag förde också ett resonemang kring vikten av att säkra den framtida finansieringen av Visit Åland som har den grannlaga uppgiften att sköta destinationsmarknadsföringen av vårt landskap. Mot bakgrund av hur stor del av remissdebatten som ägnades åt turismen tycker jag fyra och en halv rad i betänkandet är lite snålt. Jag hade gärna läst mer om på vilka konkreta sätt utskottet tycker att landskapsregeringen ska driva på detta. Bilden av Åland skapar vi gemensamt.

Tidigare i dag diskuterades det faktum att inflyttningen till Åland för ögonblicket upphört vilket inte är bra. Åland behöver växa. En av de som tydligast av alla arbetat för detta är Högskolan på Åland som under det senaste året genomfört ett berömvärt arbete med att skapa ett utbildningssäte som vänder sig långt utanför Ålands gränser i vetskapen att den som en gång flyttat in till Åland för att studera tenderar att bli kvar här. Skrivningarna i betänkandet inte så mycket som antyder denna internationalisering som lyfts av högskolan. I betänkandet nämner man ”näringarna på Åland” och det ”åländska samhället” och ”det lokala näringslivet” vilket ger ett lite insulärt intryck och fjärran från de vidare visioner jag har uppfattningen att högskolan står för. Jag hade velat se ett tydligare ställningstagande av typen att utskottet stöder den forskning och de internationaliseringsplaner som Högskolan kommunicerat. Lyckas det arbetet är det en av våra allra viktigaste framtidssatsningar.

Ja till boxning i staden

Vid gårdagens stadsfullmäktige valde sjutton av tjugosju ledamöter att lyfta bort totalförbudet mot proffsboxning i stadens idrottsanläggningar. Jag hörde till dem som inte tycker förbud hör hemma när det gäller accepterade idrottsformer. Dessutom hör boxning till mina intressen (eller mer förr faktiskt) varför jag nu gärna ser fram mot galor i likhet med Battle of the Baltic som arrangerades i Baltichallen i början av 2000-talet. 

Så här såg det ut då Robert Helenius boxades i Tallinn tidigare i år. Bilden är tagen av Ville Vuorinen och den är lånad från Yles hemsida.

Grönland och Jersey mot Uefa

Både Färöarna och Gibraltar är medlemmar av det europeiska fotbollsförbundet Uefa. Åland är det inte trots en autonomi som är till förväxling lika med i vart fall Färöarna. Då Färöarna blev medlem år 1990 valde Åland att sitta stilla i fotbollsbåten. Det var synd. Vi hade haft en helt annan fotbollskultur med helt andra resurser med Uefas ekonomiska muskler i ryggen.

År 2013 var det dags för Gibraltar att bli medlem och jag lyfte på nytt frågan på Åland. Fast något mer hände aldrig. Varken Ålands fotbollförbund eller ansvarig minister agerade. Det var också synd.

Nu har ytterligare två självstyrda områden bestämt sig för att göra nya försök att komma med i fotbolls-Europa. Det är dels årets öspelsvärd Jersey som under ledning av gode vännen Phil Austin lämnat in en ansökan och dels är det vår nordiska granne Grönland som står i beråd att göra samma sak. Nog vore det väl mot den bakgrunden märkligt om inte även Åland kunde höja blicken och göra göra ett försök. Idrott handlar sist och slutligen om att göra sådant som ingen gjort förut.

Så här såg det ut häromåret då våra vänner på Gibraltar blev fullvärdig medlem i Uefa.

Dagen då Plus gick i kvav

Den fjortonde december är sedan år 1933 en dag att minnas med förskräckelse och förstämning. Det var den dagen som barken Plus gick under och tog tolv åländska sjömän med sig i döden. Jag skrev om den dramatiska stormnatten i samband med att åttioåsminnet passerade.

I dag är vraket efter Plus ett populärt mål för intresserade sportdykare. Själv kan jag knappt passera platsen utan att ägna alla de familjer som drabbades en tanke.

Plus som hon såg ut när det begav sig.

Ha en härlig luciadag

Nersidan med att resa är att man samtidigt inte kan vara hemma. Det var extra synd i fredags då jag missade det årliga luciafirandet för lagtinget och landskapsregeringen. Därför passar det bra att minnas tillbaka några tidigare år.

År 2012 var det kansliavdelningen som levererade.
År 2014 var turen kommen till social- och miljöavdelningen.

Ha en riktigt skön luciadag!

Så här ser Folkhälsans logga ut över årets luciafirande.

En dag för fallna hjältar

Den amerikanske sångaren Frank Sinatra hade fyllt etthundra år i dag om han fått leva. Det gör denna lördag extra tänkvärd. Den norske målaren Edvard Munch var ännu värre. Han hade blivit etthundrafemtiotvå år om han inte strukit med när han var bara sjuttionio. Här är en hyllning jag skrev för två år sedan.

Frankie Boy firas i dagarna två med två jubileumsprogram som måste ses. 

Detta ska firas rejält och det sker ombord på Rosella!

Två amerikanska hjältar. John F Kennedy och Frank Sinatra.

Framåt som en dans

Tangons dag firar vi i dag och vad passar bättre än att susa ner genom Sverige till Lund! Just det, ingenting. Resan gick genom stormen i natt, från Långnäs till Stockholm. Jepp, allt gick perfekt!

Mina tankar är fyllda av alla de fantastiska och genuina lyckönskningar ni delat med er av efter det stod klart att jag fått förtroendet att leda Åländsk Center. Mejlen och messen har gått varma liksom Facebook och Twitter där en allt större del av den internationella politiska kommunikationen sker.

Ha en fin dag och glöm inte bort det viktigaste – dra en tango och njut!

Ungefär så här ska det se ut när man firar Tangons dag!

Första dan som Centerbas

Tack, tack, tack, jag ska göra mitt bästa.

Det blev såklart en mycket speciell kväll i går. Vid stämman för Åländsk Center valde deltagarna undertecknad till ny ordförande för partiet.

Om det är nervöst? Ja.
Om det känns hedrande? Utan tvivel.
Om jag är redo? Det vet man först efteråt.

Hur som helst tänker jag göra allt vad jag kan för att leda detta parti till att på nytt bli störst på Åland och därmed från förarstolen styra vidare detta fantastiska landskap. Inför stämman både skrevs och sades det allt möjligt men frågan är om inte Nya Åland sammanfattade uppdraget bäst.

Ålandstidningen anlade (som så ofta tyvärr) en mer socialliberalt tungsint ton i sin ”analys”. Det är allt tydligare att vi på Åland har två ledarsidor; en som (ibland) är bättre på att räkna och en som (ibland) är bättre på att skriva. I vart fall kompletterar de varandra! :-)

Här kan man för övrigt lyssna till en intervju från gårdagens stämma i Ålandsradio & TV.

Det där med att undvika gnällträsket är viktigt att bära med sig. Bäst som det är står man själv där och vevar och det vill jag faktiskt inte. I slutet på gårdagens stämma, när alla val var gjorda, sade jag ungefär så här till deltagarna, efter att jag tackat Harry för att jag alls fick möjligheten att ansluta till partiet, hösten 2011:

Tack för förtroendet att leda det parti som mer än någon annan byggt det mönstersamhälle vi i dag lever i. Det är en uppgift jag ska hantera med varsamhet, ödmjukhet och väldigt stora öron. Mitt mål är att lyssna mer än prata eftersom jag vet hur enormt stor kunskap i en väldig mängd områden vi besitter i detta parti. Det vore förmätet och väldigt korkat att inte ta vara på denna sakkunskap. Kring detta återkommer vi från styrelsens sida så fort som möjligt.

I mitt och den nya styrelsens arbetsplaner ingår ett brett informationssökande över hela Åland. Vi är antagligen det parti som mest av allt representerar minsta knut av vårt landskap. Det ska vi ta vara på och de kanalerna ska vi fortsätta lyssna på. Centern är hela Åland och vi ska arbeta för alla ålänningar, oberoende var de valt att bo och leva och arbeta.

Just nu väntar en inspirerande tid i opposition vilken vi ska använda till att berätta för ålänningarna vad vi vill göra för att fortsätta det bygge av ett framgångsrikt Åland som vi hittills varit med och genomfört. Åland är i högre grad än Finland ett nordiskt välfärdssamhälle och borde så förbli. Finland genomgår en strukturell och svår kris som på ett ekonomiskt plan drabbar även Åland men som vi på ett psykologiskt plan måste bekämpa. Vi får inte låta oss dras med i domedagsprofetiorna, vi ska alltid se morgondagen med tillförsikt och vi ska fortsätta jobba hårt. Det finns nämligen inget annat sätt.

Två områden sticker ut som viktigare än alla andra, ekonomin och självstyrelsen. Ofta möts de två. I Ålandskommittén diskuteras framtidsfrågor som handlar om hur vi ser på hela självstyrelsen inklusive ekonomin. Det system vi har i dag beaktar inte tillräckligt starkt den befolkningstillväxt som ägt rum på Åland de senaste säg tio åren. Det har också blivit dags att i högre grad utveckla den självstyrelse som vi fick för snart etthundra år sedan och sedan dess har gjort det möjligt att skapa det välfärdssamhälle vi i dag lever i och av. Finlands läge är extremt utmanande och Ålands behov av reinvesteringar på en rad områden stort. Detta är starka skäl för att seriöst se över hur penningströmmarna flyter mellan Finland och Åland. Jag är glad för att Harry Jansson, som en av självstyrelsens starkaste kämpar och klaraste röster, är beredd att fortsätta det arbetet i den så kallade Ålandskommittén. Vi ska tillsammans skapa ett större självförtroende i självstyrelsen. Självstyrelsen måste utvecklas och tillsammans med näringslivet och alla ålänningar bestämma oss för hur framtiden ska se ut. Det kan inte nog understrykas att informationen som löper mellan det politiska Åland och företagar-Åland är viktigare än någonsin.

Centerns över allt skuggande uppgift är att uppmuntra detta företagande och skapa grogrund för de nya idéer som skapar morgondagens exportindustri. Åland är i dag duktiga på IT, sjöfart, primärodlingar, underhållning, banking och turism och mycket mer. Allt detta ska vi bära med oss i skapandet av morgondagen. Men det räcker inte. Vi ska dessutom skapa utrymme för exempelvis Högskolan och utbildningsväsendet där innovationer ska uppmuntras och risktagande premieras. Vi ska aldrig låta oss falla in i gnällträsket. Vi säger ja till investeringar hellre än nej. Vi klappar dem på axeln som är redo att ta risker att misslyckas. Affärsidéer har alltid varit det åländska samhällets främsta drivmedel och det ska vi fortsätta att uppmuntra.

För sist och slutligen är vår uppgift att bygga ett Åland som kan skapa arbetsplatser för befolkningen och framtidstro bland våra ungdomar. Det gör vi bara genom att aktivt och alltid uttrycka hopp, möjligheter och kreativitet. I vår roll som oppositionsparti ska vi ta vara på varje tillfälle att definiera alternativen som leder framåt, inte bakåt.

Exakt hur detta ska gå till ska vi nu mejsla fram. Framtiden har till den delen alltid varit svår att hantera. Vi vet inte hur det blir men vi har en uppfattning om hur vi vill att det ska bli. Vi ska nu sätta oss ner tillsammans och höja blicken mot den framtid som väntar. Vi ska vara kommunicerande och lyssnande och pådrivande samtidigt. Vi ska analysera en stor mängd olika delområden och resonera kring hur vi gör detta bäst för hela Åland. En kommunrunda ska inledas inom kort, Centern tar ansvar för hela Åland. Vårt parti har byggt den verklighet vi i dag åtnjuter. I dag sitter vi inte längre vid ratten vilket är nytt men antagligen vettigt. Det är demokratins väsen. Vi har varit med och skapat detta system och nu ska vi visa att vi menar allvar med våra planer på att tänka annorlunda, långsiktigt och, framför allt, rätt.

Jag tacka för det förtroende ni visat och lovar att göra mitt bästa för att vi tillsammans ska göra vårt parti till Ålands största och så fort som möjligt ta tillbaka platsen i förarstolen, för det är jag övertygad om att hela Åland vinner på.

Gårdagens stämma ägde rum i Ålands sjöfartsmuseum där jag bevistat så många andra spännande möten under åren som gått. Bilden är lånad från Nya Åland och Stefan Öhberg.

Pepparkakor och annat

I dag är det pepparkakans dag och mina tankar går som vanligt till dessa ljuvliga bakverk som gör vardagen sprittande. I dag händer emellertid inget sådant bak. En späckad agenda väntar. På morgonkvisten en ekonomisk genomgång tillsammans med landskapsregeringen vilken jag gissar liknar väldigt mycket på den vi hade för några veckor sedan. Jag gissar att strategin från den nya finansministern är att på nytt berätta hur eländigt allt är för att därmed skapa takhöjd för stålbad, tagelskjortor och neddragningar inom vården. Det är ABC i den politiska handboken.

Därefter väntar jobb i Mariehamns Elnäts tjänst innan det senaste från Ålandskommitténs arbete ska avslöjas. På kvällen väntar en partistämma som (kanske) för med sig nya utmaningar för både den ena och den andra.

Det är alltså ingen tid att förlora. Dags att jobba.

Så här kan pepparkakor se ut enligt Allas därifrån bilden är lånad.

Här drillas idrottsledare

Det kryllade av folk och bilar i Vikingahallen i lördags. Ett tag tänkte vi att de var på plats för att följa det andra åländska mästerskapet i squash :-) men vi fick rätt snabbt tänka igen. Det handlade om fotoboll och under ledning av Ålands fotbollförbund fanns säkert fyrtio frivilliga fotbollstränare på plats för att under sakkunnig ledning av bland andra Johan Carlsson och Alexander Semenov lära sig mer om hur man tränar ungdomar i att bli bättre på fotbollsplan. Det stannar inte där. Ledarskap sträcker sig långt utanför matchögonblicket, det följer med för resten av livet.

Jag finner det mycket imponerande och hoppingivande att så många sätter av så mycket tid (förutom åtta timmar på lördagen fortsatte de med samma program hela söndagen!) för att kunna leda andra ungdomar. Det är idrottsrörelse på riktigt och finare än så blir det sällan.

Idrott är ofta en förebild, tag till exempel den värdegrund som styr i idrottens värld. Och här ska vi inte glömma kulturen som är precis lika viktig.

Ålands Idrott som jag skrev en bok om för några år sedan lyfter dessa ledare som skillnaden mellan stor framgång och mindre stor framgång. Idrottsrörelsen gör skillnad och den åländska fotbollen går av allt att döma en ljus framtid till mötes. Bra jobbat alla!

Tog en paparazzibild från cafeterian i Vikingahallen för att visa mångfalden i idrottsrörelsen som samlats i konferensrummet. 

Det vimlade av bilar både på lördagen och söndagen utanför Vikingahallen. Det är så man skapar innehåll i vilket samhälle som helst.

Tronskifte i squash-ÅM

Det är inte så enkelt att bli squashmästare på Åland nuförtiden. Tack vare de två nya ålänningarna Ulf Svensson (till vardags chefstränare vid MLK) och Jesper Nyvall (lärare vid Övernäs) steg kvaliteten rejält på Ålands enda squashbana i Vikingahallen.

Inte ens den regerande mästaren Göran Djupsund hängde med i svängarna. Han blev trea före Christoph Jourdan och jag själv som slutade på en hedervärd femteplats!

Squash är en obarmhärtig sport. Den kräver snabbhet, styrka, strategi och kondition i kopiösa mängder. Inget av de områden är högprioriterade hos mig. Ändå var det fantastiskt skoj hela eftermiddagen. Vi nötte på i nästan tre timmar innan finalmatchen var avgjord och Ulf Svensson fick den pokal som Djupsund hittills skött.

Matcherna mellan de två finalisterna var bland de bästa som någonsin spelats på åländsk mark. Det bjöds på snabbt, listigt och oerhört kraftfullt spel. Nästa turnering planeras till mars. 

Samtliga deltagare i lördagens squash-ÅM. Från vänster Christoph Jourdan, Ulf Svensson, Göran Djupsund, Jörgen Pettersson och Jesper Nyvall. (Foto: Sandra Jourdan)

Nye mästaren Ulf Svensson tillsammans med den tidigare, Göran Djupsund. (Foto: Sandra Jourdan)