onsdag 19 juni 2019

Nystart för grundskolan

De åländska skolorna håller så där i stora drag världsklass. Klasserna är tillräckligt små eller stora, lärarna åtnjuter huvudsakligen respekt och belönas hygglig, veterligen bättre än både i Finland och Sverige.

Åland styr sin egen grundskola och vi har alla möjligheter att göra den ännu bättre utan att vänta på andra. Den nuvarande grundskolelagen har hunnit bli tjugofem år gammal och det är dags för en ny vilken landskapsregeringen lämnat till lagtinget i mandatperiodens sista skälvande månader. Det är en omfattande lagstiftning som så där i stora drag håller måttet, enligt mig.

När remissdebatten kring lagen hölls i början av juni löd mitt anförande så här:

Talman,

jag tänkte ta tillfället i akt att ge en personlig betraktelse och några råd på vägen kring denna nya lag om barnomsorg och grundskola. Som ledamot i ett oppositionsparti är möjligheterna att påverka ett lagförslag rätt små men jag tycker på det hela taget att förslaget håller måttet. Utmaningarna i lagförslaget har redan lyfts på ett föredömligt sätt av vår gruppledare Harry Jansson och jag litar på att utskottet under hans ledning fattar kloka beslut inför det fortsatta arbetet.

Jag tänkte i några korta ord beröra den läroplan som nämns på minst 87 platser i lagförslaget och som i allt väsentligt är det som på riktigt gör skillnad för våra elever. Den nuvarande läroplanen gäller fram till den 31 juli 2021 och ska då göras om av en ny landskapsregering, antagligen med denna nya lag som stöd. Mot den här bakgrunden tycker jag det är viktigt att redan nu lyfta fram sådant som enligt mitt enkla förmenande är viktigt att minnas. I mitt arbete internationellt är det tydligt att just läroplaner och grundskola är något som allt fler är brydda av, inte minst tack vare en följd av större förståelse för barnperspektivet. Till följd av digitaliseringen har världen under de två senaste decennierna förändrats snabbare än någonsin hittills vilket ställt mycket av det vi trodde oss veta på ända. ABC och plus och minus är fortfarande viktigt men långt ifrån allt.

I arbetet inom BSPC, Östersjökonferensen, är utbildningsfrågor något som regelbundet diskuteras i olika sammanhang. Jag har identifierat några övergripande internationella mål med all form av utbildning och dessa vill jag vi ska minnas. Det är nämligen extremt viktigt att förbereda våra åländska unga för en framtid inte bara på Åland eller i Norden utan runtom i världen. Flyttningsrörelsen har antagligen aldrig varit starkare än i dag och det måste förbereda våra barn för. För att klara det borde vi redan i lagstiftningsprocessen därför tänka på följande:

Uppfyller lagstiftningen och den kommande läroplanen kraven på att allt mer utbildning borde ske utanför klassrummet och i högre grad innehålla fysisk aktivitet? I tider av mer stillasittande är det väsentligt att barn och ungdomar mer än i dag bereds möjlighet att röra på sig. Detta är en investering med oerhört god avkastning för samhället.

I det här sammanhanget vill jag gärna lyfta närvaron av digitala hjälpmedel i klassrummet. I lagförslaget sägs att skolan ska försäkra sig om att ”eleverna har tillgång till ändamålsenliga digitala verktyg”. Om detta ska uppmuntra användandet av läsplattor istället för riktiga böcker ber jag att få protestera. Jag hör nämligen till dem som inte är övertygade om den digitala tekniken när det gäller inlärning, åtminstone inte bara. Kalla mig gammalmodig men efter att ha läst boken Skärmhjärnan av psykiatrikern Anders Hansen och liknande känner jag mig stärkt. Den digitala snabbheten ställer till det på ett negativt sätt för väldigt många människor, både unga och äldre. I den mån ledamöterna i LKU läser böcker rekommenderar jag den varmt i fortbildningssyfte, den finns säkert i digital form och som talbok också. Det finns starka skäl för att ta det lugnt med den digitala hysterin i samhället. Jag tycker utskottet kunde ordna med ett hörande kring detta.

När det gäller till exempel hastigheten i den tekniska utvecklingen är detta något som påverkar den mentala hälsan hos våra ungdomar. Att alltid vara uppkopplad och förväntas svara på studs på än det ena och än det andra skapar stress, sömnsvårigheter och ångest. Detta är något som grundskolan måste hålla i minnet. Motsvarar lagförslaget förväntningarna på att lyfta arbetet kring mental hälsa och välbefinnande? Allt handlar inte bara om prestationer här i världen, man ska må bra också och alldeles särskilt i skolan. Vi vet att psykisk ohälsa växer bland unga och måste göra allt för att stävja den utvecklingen, även i lagstiftningen.

Detta lagförslag har att hantera en värld som vi ännu inte känner till. När dåvarande utbildningsminister Roger Nordlund drev igenom den nuvarande lagen för tjugofem år sedan var verkligheten fundamentalt annorlunda än i dag vilket är viktigt att bära i minnet. Då fanns inget som ens påminda om dagens mobiltelefoner. Vårt samhälle var i det stora hela ganska likriktat och homogent. I dag har vi som bekant fler ålänningar än någonsin på Åland med ett annat modersmål än svenska. Dessa basfakta gör att vi inte kan fortsätta som vi alltid gjort. Det har till exempel kyrkan gjort och antagligen är det därför som antalet församlingsmedlemmar fortsätter att minska; folk förändras som bekant. På grund av allt detta är det alltså otroligt viktigt att redan från unga år inse och respektera att världen består av en mångfald olika religioner, kulturer och språk.

Sammantaget ska vi fortsätta jobba för att varje ny generation ska bli lite bättre än den tidigare och hittills har vi som mänsklig art alltid lyckats. Tack och lov följde barnen på stenåldern aldrig de vuxnas råd. Hade de gjort det hade vi fortfarande stannat kvar där. Jag hoppas att utskottet i sitt arbete och i betänkandet lyfter fram behovet att de bärande delarna i alla form av undervisning är kommunikation, alltså läsning, skrivning och förmågan att lyssna samt matematik och digital förståelse. Allt detta är mer centralt i ett barns utveckling än någonsin tidigare och utgör utmaningar för oss alla. Men minns också att livet är en långsam promenad och att man ska ha skoj längs vägen.

Till sist. Jag tror det är helt rätt att gå in för konfessionslös undervisning kring religionsfrågor och satsa på livsåskådningskunskap. Det måste vara bättre att locka fler än färre och svårare är inte detta. Tack.

Bärande värderingar sådana de formulerats av Strandnäs skola, ett föredöme på nästan alla fronter när det gäller åländsk utbildning och integration.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en nov...