Farväl 2018, välkommen 2019
2018 som snart är till ända var på många vis ett förändringens och förnyelsens år. Det finns mycket att berätta men jag håller mig till några minnen som starkare än andra stannar kvar på det yrkesmässiga planet. Hittills har över 1,4 miljoner läsare hittat till denna blogg vilket jag ödmjukt tackar för. Bland de mest lästa inläggen under 2018 finns både det ena och det andra och liksom i slutet av 2017 följer här några av de mest lästa inläggen.
Tack för i år och ses nästa år då bland mycket annat väntar ett val som jag ska delta i. Åland behöver ett starkare självstyrelse på alla plan och det sargade förtroendet mellan landskapsregeringen och befolkningen måste återställas. Det blir ett tufft jobb då många saker studsat snett de senaste åren. Återkommer till detta när vardagen är tillbaka.
Mycket handlade under året om arbetet med att lyfta självstyrelsen inom ramen för BSPC, Ålands i dag enda internationella plattform.
Sex kommuner röstade om sin framtid vilket visar kraften i viljan att själv forma sin framtid. Allt annat är socialism och centralisering.
Den föreslagna och tvingande kommunreformen landar i mer makt åt tjänstemännen och mindre till politikerna. Det är ett säkert sätt om man vill skapa mindre delaktighet.
Självstyrelsen hade en tuff start och slutade närapå i krig mellan Finland och Sverige.
Trots många försök hade Åland aldrig lyckats få till en träff med EU:s jaktkommissionär Vella. Tack vare arbetet inom Östersjökonferensen lyckades jag.
Att Åland blev självstyrt är en historia i vart fall jag aldrig ledsnar på.
St Petersburg var platsen för ett miljömöte som gör och har gjort skillnad för hela Östersjön. Där är det också viktigt att Åland är med och gör sin röst hörd.
Åland och Ryssland har många gemensamma nämnare och därför fick jag chansen att tala inför ryska stater i Tavrichesky palatset!
På hemmaplan har jag fört en kamp för att Vårdö ska vara en skärgårdskommun, något landskapsregeringen i ett omotiverat och oförklarat och obegripligt beslut anser att kommunen inte är.
Tack för i år och ses nästa år då bland mycket annat väntar ett val som jag ska delta i. Åland behöver ett starkare självstyrelse på alla plan och det sargade förtroendet mellan landskapsregeringen och befolkningen måste återställas. Det blir ett tufft jobb då många saker studsat snett de senaste åren. Återkommer till detta när vardagen är tillbaka.
Mycket handlade under året om arbetet med att lyfta självstyrelsen inom ramen för BSPC, Ålands i dag enda internationella plattform.
Sex kommuner röstade om sin framtid vilket visar kraften i viljan att själv forma sin framtid. Allt annat är socialism och centralisering.
Den föreslagna och tvingande kommunreformen landar i mer makt åt tjänstemännen och mindre till politikerna. Det är ett säkert sätt om man vill skapa mindre delaktighet.
Självstyrelsen hade en tuff start och slutade närapå i krig mellan Finland och Sverige.
Trots många försök hade Åland aldrig lyckats få till en träff med EU:s jaktkommissionär Vella. Tack vare arbetet inom Östersjökonferensen lyckades jag.
Att Åland blev självstyrt är en historia i vart fall jag aldrig ledsnar på.
St Petersburg var platsen för ett miljömöte som gör och har gjort skillnad för hela Östersjön. Där är det också viktigt att Åland är med och gör sin röst hörd.
Åland och Ryssland har många gemensamma nämnare och därför fick jag chansen att tala inför ryska stater i Tavrichesky palatset!
På hemmaplan har jag fört en kamp för att Vårdö ska vara en skärgårdskommun, något landskapsregeringen i ett omotiverat och oförklarat och obegripligt beslut anser att kommunen inte är.
 |
| Nu tar vi nya tag! |
Kommentarer
Skicka en kommentar