Hög tid för julefrid

Kära bloggläsare, vill på det här enkla sättet önska er alla en god och fröjdefull liten jul. Tänkte begränsa mig till en kort betraktelse och ett minne av en resa som satte fingret på behovet att kunna språk. I vart fall om man vill öppna sin mun...

Året som gått sedan förra julen har varit en resa genom ytterligheterna. Arbetsmässigt har en stor del av tiden gått åt till att lyfta den åländska självstyrelsen inom ramen för BSPC, Ålands enda internationella plattform där möjligheterna är obegränsade när det gäller att berätta vår historia kring självstyrelse och fred. Jag minns särskilt mötet i Moskva med den ryska dumans högsta ledning, ett annat möte med en tvättäkta kosmonaut och, förstås, finalen i form av den stora konferensen på Åland.

Året präglades också av en sommar som var fantastisk för några av oss men förödande för de som lever av det som naturen ger oss i form av skördar.

Det finns mycket mer att berätta och analysera men varken utrymme eller tålamod medger det. Återkommer med en fylligare årsöversikt nästa vecka. Tänkte därför återge ett alldeles speciellt litet minne från ett händelserikt år.

Platsen var Korsika i slutet av oktober. Där pratar man dessvärre bara franska vilket jag inte behärskar alls.

På vägen till den lilla ön tog säkerhetskontrollen min lite för stora tandkrämstub vilket hör till historien.

Jag landade på Korsika och hade glömt att köpa nytt, gjorde därför någon lov i den lilla byn vi bodde i men lyckades inte hitta mer tandkräm. Dagarna gick och jag borstade med vatten vilket kändes högst halvbra. Den tredje dagen gjorde jag en längre walkabout och lyckades finna ett apotek där de dentala produkterna fanns på en prydlig liten hylla. Jag undvek att prata med expediterna då deras engelska var lika obefintlig som min franska.

Från hyllan tog jag en liten och söt liten tandkrämstub för att få behålla den genom nästa säkerhetskontroll. Instruktionerna var tyvärr bara på franska vilket skulle ha bäring på resten av historien. Återvände till hotellet glad och nöjd med utsikten att göra en rejäl skrubbning av tänderna inför den avslutande middagen. Lade följaktligen på rejält med det rosa innehållet i tuben och började borsta. Det tog tvärstopp direkt men jag ökade trycket och tänkte att jag kanske köpt den där pastan som tandläkare brukar använda och som kan kännas lite sträv. Ont ska med ont fördrivas, var planen.

Det blev bara värre och munnen fylldes med rosa klet som klibbade på ett vis jag aldrig tidigare upplevt. Utan att gå in på detaljer får jag konstatera att det rätt och slätt kändes äckligt. Avbröt därför borstningen och började med sanering i form av hett vatten och försiktigare polering. Det tog en timme innan alla de rosa resterna var borta och munnen hjälpligt gick att öppna igen. 

Väl hemma i tryggheten på Åland tog jag fram min ”tandkrämstub” igen och gjorde med hjälp av Google Translate en sökning för att begripa vad jag använt  mig av. Svaret blev lösgomslim, alltså ett snabbhärdande lim som används för att fästa löständer!

Får mot bakgrund av detta vara glad för att jag alls fick bort allt klägg och vill med denna lilla historia understryka vikten av att vara vaken på språktimmarna och inte vara blyg för att fråga ens självklarheter när man kommer till nya länder.

Ha en riktigt skön jul och god fortsättning och på återseende när veckorna återgår till vardag.

PS Tuben jag köpte hette Polident men texten var uteslutande på franska och om någon behöver låna tandkräm är det bara att höra av sig! :-)

Njut av helgerna, vänskapen, kärleken och familjen.