Till minnet av Henna

Inför döden är vi alla olika men några av oss lite mer annorlunda än andra. Obegripligt nog har Henrik ”Henna” Dahlman nått vägs ände i en ålder av 76 år, han var född 1943. Han dog i söndags, den 16 februari. Han levde länge och han gjorde desto mer.

Med Henna försvinner inte bara en stor entusiast och en god vän, det blir tystare i publiken på Idrottsparken och vad som egentligen hände då Henna blev Finlands största redare, får vi kanske aldrig reda på.

Mitt kanske starkaste minne av Henrik Dahlman kommer från Helsingfors hösten 2016 då vi hade åkt för att se IFK spela borta mot HJK. Vi ledde ligan och för var dag som gick kom vi något närmare ett guld. HJK tog, som vanligt på den tiden, ledningen men med bara några minuter kvar av matchen lyckades Aleksei Kangaskolkka sno bollen i friläge och sätta kvitteringen till 1-1 vilket blev slutresultatet och allt var i våra egna händer med två omgångar kvar att spela. Jag stod bredvid Henna och hans hustru Britten och han skulle själv såklart förneka det men jag såg med egna ögon då slutsignalen gått och 1-1 var resultatet. Det kom något som liknade en tår ur de klarblå ögonen och ner över den fårade kinden då han harklade sig och sade det vi alla tänkta:

– Nu är det klart. Vi tar guld i år.

Han var den förste som såg möjligheten och dessutom formulerade en slutsats. Det kändes inte konstigt eller överraskande att han var bland de första; bara självklart.

Att IFK Mariehamn vann cupen 2015 och ligan 2016 var ett resultat av en räddningsoperation som Henna Dahlman var engagerad i hösten 2011. IFK Mariehamns ekonomi var körd i botten och en nyemission måste genomföras. Jag var ordförande i aktiebolaget på den tiden och vi slet både dagar och nätter för att hitta investerare som var redo att köpa aktier och skapa trygghet. Det var blåsigt på alla vis men en av de som stod starka var Henrik Dahlman som i alla lägen valde att se ljuset istället för mörkret.

När Henrik Dahlman nu ska ställa sig framför Sankte Per och förklara vad han egentligen gjort under sina år i livet finns det risk att det tar en stund. Henna hörde nämligen till dem som levde som Bob Dylan lär, han var alltid busy being born och kramade ur livet allt vad han kunde.

Som ingenjör och affärsman var han skicklig och framgångsrik.

Som seglare blev Ålands förste, på riktigt, internationella idrottsman. Det började 1967 då ÅSS ordnade FM i hajklassen i samband med Mariehamnsregattan. Man hade stora förväntningar på 24-årige Henrik ”Henna” Dahlman som radat upp fina resultat under de senaste åren. Själv tog han det lugnt: 

”Vi tar inte ut något i förskott, men vi är med för att vinna och jag betecknar inte våra chanser som önskedrömmar”, sade han.

Dahlman och hans besättning svek inte utan blev ÅSS’ allra första finländska mästare. Med sig i båten hade han Anders Fagerlund, Erik Grönberg och Lars-Erik Dahlman. (Källa: Ålands Idrott. En berättelse om en ö och dess hjältar.}

Sedan fortsatte framgångarna för Henna som radade upp både nationella och internationella topplaceringar inom såväl Haj- som i 5.5-klasserna. Efter Dahlman kom många fler internationella seglare från Åland. Vi har Ville Roberts som hörde till världseliten i Finnjolle på 1980-talet. Vi har dessutom dagens matchracestjärnor Staffan Lindberg och Björn Hansen vilka båda legat i den absoluta toppen av världsrankingen och vi har Henrik ”Henti” Lundberg som vunnit mer än de allra flesta.

Henti Lundberg minns när han följde med Henrik Dahlman, på flera sätt en mentor och pådrivare, till Kieler Woche, den legendariska seglingsveckan i norra Tyskland. Det första intrycket glömmer Henti aldrig. Från att ha lämnat ett Åland som ännu inte sett ett öltält, det första lanserades i samband med Tall Ship’s Race 1988, landade han på en gågata där korvstånden stod vägg i vägg med varandra.

– Och de sålde inte bara öl där, de hade snaps också. Chocken var total. Det var som att komma till en helt annan värld, minns Henti.

Detta var första gången Henti följde med Henna ut i världen. Det skulle bli fler gånger tillsammans men också mer än så.

– Henna visade faktiskt oss alla att vi kan vara med ute i världen trots att vi kommer från en liten ö. Kunde han så kunde vi, säger Lundberg.

År 1967 vann Henrik Dahlman, ÅSS, Ålandstidningens bragdmedalj med följande motivering: ”Henna” är seglaren som ser längre än de övriga och med teknik och strategi och stort mod lyckades besegra sina konkurrenter.

I affärslivet styrde och ställde Henna på samma sätt som inom seglingen. Han gav katten i eventuella strängar som kunde brista och såg till att spänna bågen vid varje möjligt tillfälle. Som när Rederi Ab Sally konkursade och Henrik Dahlman startade Alandia Tanker Company tillsammans med Henrik Dahlman, Christer Berlin, Sune Westerholm och mäklarföretaget Ernst Norrthon.

Man började med Sallys tre sista tankers – Fanny, Finny och Bonny – men köpte fler och var 1988 Finlands till tonnaget allra största rederi.

Henrik Dahlman hade på fem år gått från noll till störst och det definierar nog på många sätt hans liv. Allt eller inget, av eller på, gas eller broms. Henrik Dahlman var en människa som var lätt att förstå och egentligen enkel att prata med – han gjorde sig aldrig till och han målade sällan gråskalor. När det gällde omsorgen om IFK eller ÅSS eller familjen eller vännerna sparade han inga krafter.

Det kommer att bli tomt på läktaren ett tag framöver men jag är trots allt glad över att ha haft Henna som vän. Ingen kunde som han förenkla till synes komplicerade lägen och sedan hitta lösningar på problem.

Mina varmaste kondoleanser till Britten och barnen Mikaela och Mathias med familjer. Er far var extra allt och sådana är inte så vanliga.

På väg ut på seglingsturné i början av 1970-talet. Om Mikaela den här gången följde med eller inte förtäljer inte historien.

En av Ålands mest framgångsrika seglare genom tiderna är Henrik ”Henna” Dahlman. Han var den förste ålänningen som på allvar tog upp striden med internationella konkurrenter. Här i ett race 1998 med H-båten Lady HXV. 

Korpis steg har stannat

Den 22 januari tog det slut och Allan Korpi lämnade vår jordiska tillvaro i en ålder av 84 år. Han begravdes senaste måndag och hyllningsorden var många och hjärtliga.

Det är inte så konstigt, Allan Korpi var en kompis och idrottslegend av yppersta klass.

Allan ställde upp för alla och har på egen hand drivit fram en stor del av alla de löpare som på olika sätt lämnat minnen efter sig i resultatlistorna. I boken Ålands Idrott som jag skrev för några år sedan handlade delar om just Allan Korpi:

Första gången gången han låter tala om sig var 1954. En talang som denna sommar inleder en karriär som ska sträcka sig längre än de allra flesta är Allan Korpi som några år tidigare flyttat från Hammarland till Mariehamn. Han är 19 år och blir nia i SFI-mästerskapen på 1.500 meter. Hittills har unge Korpi levt på sitt naturliga löpsteg. SFI-mästerskapen blir en språngbräda då SFI-tränaren Gusti Laurell tipsar Korpi om mer målmedvetna träningsmetoder.

Bland annat detta resulterar i att 1955 blir ett år då inte mindre än 52 junior- och seniorrekord stryker med på tävlingsbanorna. Allan Korpi vinner DM på 400 meter och 1.500 meter samt blir total juniortvåa i SFI som medeldistansare. Dessutom är Korpi tillsammans med LUIAs Klas-Göran Jansén landskapets främste skidåkare. Inte nog med det, Korpi tävlar även framgångsrikt i den sakta uppblommande grenen backhoppning! Hans aktiva karriär ska sträcka sig över två decennier varefter han med lika stor framgång blir tränare för unga adepter.

Allan Korpi räcker ännu inte till mot de utländska stjärnorna men han börjar sakta kapa sekunderna. Det är inte så konstigt. Som barn på 1940-talet sprang den unge hammarlänningen varje dag de fem kilometrarna mellan hemmet i Byttböle och skolan i Näfsby. Den grundträningen ger resultat. Åren 1957 och 1958 förbättrar Korpi de åländska rekorden på samtliga distanser mellan 800 meter och 10.000 meter!

1959 debuterar Allan Korpi för Finland i landskampen mot Sverige i Göteborg. Därmed blir han den första IFK-aren som tävlar för Finland. Frej Liewendahl representerade Turun Urheiluliitto och Helsingfors IFK då han var som allra bäst. Att Korpi får följa med till Göteborg har en dramatisk förklaring som började året innan. 1958 ställde han upp i 10.000 meter i FM och blev varvad av segraren. Detta får honom att bita ihop ytterligare. Vid tävlingarna 1959 är det en ny Allan Korpi på startlinjen. I en hyperdramatisk uppgörelse pressar Korpi den finländske landslagslöparen Erkki Rantala ända fram till mållinjen. Tiden skrevs 30.28,6 för bägge löpare men Rantala förklaras ändå som segrare. Allan Korpi får dock en Göteborgsbiljett som plåster på såren. Det blir en stark start. Finland vinner med 209-200.

Här finns några andra ord ur Ålands Idrott, historien om en ö och dess hjältar.

Om Allan Korpi finns oändliga källor att ösa ur. Jag minns honom som en i grunden snäll människa som ville alla väl och ständigt levererade mer än vad någon önskade. Allan hörde till de idrottsledare som stod där och inget annat krävde än sin adepts bästa försök.

I den mån himlen faktiskt finns, och där borde vid det här laget stå både en och annan gammal idrottshjälte, finns mycket att göra för Allan Korpi. Jag är rätt säker på att han inom kort har satt igång regelbundna träningar där han står mellan änglarna och klockar prestationerna. Inte för sin egen utan för alla andras skull.

År 1959, 24 år gammal, gjorde Allan Korpi landslagsdebut för Finland mot Sverige i Göteborg. Därmed blev han den första IFK:aren som tävlade för landslaget. Frej Liewendahl hade tidigare tävlat för Finland men då representerande Turun Urheiluliitto. Finland vann med 209-200!

Under 1950-talet prövade man allt och Allan Korpi var inte den som bangade backhoppning. Här är han i en stilstudie.

Själva backen fanns i Mariehamn, lite nedanför där Högskolan på Åland står i dag. På bilden ses följande som utgjorde kärntruppen av backhopparna år 1956. Till exempel Risto Wilkman, E. Pakarinen, Eino Parkkinen, Kjell Finne, Allan Korpi, Robert Sjöblom, Lasse Wiklöf, Leif Parkkinen, Kurt Jäderholm, Jörgen Nordberg, Stig Byman och Sture Carlson.

C stöder ekonomisk reform

Blev att bära två hattar i samband med dagens behandling av ett nytt ekonomiskt system mellan Finland och Åland.

Å ena sidan bestod uppdraget av att leverera ett utlåtande från finans- och näringsutskottet vilket finns att läsa på den här länken.

Å andra sidan hade jag som gruppledare att lägga fram centergruppens syn på förslaget. De skiljde sig inte så mycket åt men fokus var möjligen något annorlunda. Hur som helst lät det så här:

Talman,

viktigast av allt är såklart självstyrelsen och hur vi kan använda den för att skapa lyckligare människor. Sedan 1922 har den gjort att Åland och ålänningarna blomstrat. Tillsammans har vi byggt ett samhälle som håller minst jämna steg med våra nordiska grannländer. Om vi själva får säga kanske vi rentav har det lite bättre!

Under våra 100 år av självstyrelse har det inte alltid gått som tänkt. Det har varit uppgångar och nergångar, segrar och förluster och däremellan ett världskrig. Men medan världen ömsom gråtit och ömsom skrattat har självstyrelsen rullat på, ibland snabbare och ibland långsammare. Med stöd av den allra första självstyrelselagen skred våra föregångare till arbete och lade i bildlig mening en sten på en annan för att sedan fortsätta. Den ursprungliga lagen har över tid bytt karaktär och ibland kompletterats och totalreviderats vid två olika tillfällen – 1951 och 1993. Särskilt 1993 års revision medförde en helt ny vardag för ålänningarna – klumpsummesystemet infördes. Landskapet övertog Posten och Ålands radio & TV. Vi kunde bygga fartyg, skolor, fritidsbyggnader och så vidare; något som dittills inte varit möjligt utan att fråga Finland och följa deras budgetstruktur. Även Ålands hälso- och sjukvård som bildades 1994 var en följd av den nya ekonomiska friheten och var i det stora hela en sådan reform man ännu inte lyckats genomföra i Finland.

Inför landskapets 100-årsjubileum var ambitionen, i vart fall från åländskt håll, att vi skulle jobba fram en fjärde totalrevision av vår landskapslag. Av olika skäl blev detta inte politiskt möjligt men ett resultat av alla kommittéer och möten och rapporter och utspel är det förslag till ny finansieringsmodell i förhållandet mellan Finland och Åland som nu ligger på våra bord och egentligen kokar ner till den fråga som förbryllat varenda en människa som någonsin levt på vår jord. Hur blir det i framtiden då? I svaret på den frågan skiljs vi åt som människor. Några av oss vill inte att det vi upplever som vardagligt och tryggt ska förändras medan andra känner livsglädje i själva förändringen. Inget är fel, vi väljer själva om livet ska levas enligt det halvfyllda eller det halvtomma glasets princip.

Det är också hur det blir i framtiden som spelat roll i framtagandet av det förslag till nytt ekonomiskt system mellan Finland och Åland som vi i dag hanterar. Om vi gör som vi alltid gjort utgör det nuvarande systemet en slags säkerhet i ekonomisk mening – i vart fall så länge Åland inte växer och så kan vi inte ha det. Vi är skyldiga vår snart 100-åriga självstyrelse mer än att förbli vid det trygga och invanda och inte särskilt utvecklande. Mot den bakgrunden är det med stor optimism som vi från Centerns sida ser fram mot ett nytt system och en mer självstyrd framtid. Vårt åländska dricksglas är inte bara halvfullt, det är på väg att fyllas på med kristallklart och livgivande vatten som skapar grogrund för ännu fler ålänningar och företag. Det nya systemet stärker självstyrelsen vilket skapar grund för ett ännu bättre samhälle.

Centerns lagtingsgrupp stöder alltså det aktuella förslaget och vill rikta ett tack till tidigare och sittande landskapsregering samt de tjänstemän i vår egen förvaltning som så målmedvetet drivit på och lotsat fram en höjning av den klumpsumma som finansierar hela Åland och som utgör de pengar vi själva betalar till den finländska statskassan. Vi tackar också den åländske riksdagsledamoten för energiskt fotarbete och en förmåga att öppna dörrar och skapa kontakter i vid mening. Detta lagförslag är resultatet av samarbete och tillförsikt och tjänar som en förebild inför kommande utmaningar. Tillsammans kan vi genomföra även svåra operationer.

Förslagets effekter och betydelse har i detalj förklarats både skriftligt och muntligt varför jag inte tänker ägna mer tid åt detaljfrågor. Från Centerns sida har vi i alla tider understrukit vikten av att ta ett större ansvar; både som samhälle och som individer – för hela Ålands bästa. Det blir nu verklighet. Vår framtida förmåga att finansiera vår självstyrelse står i direkt förhållande till hur bra företagen på Åland klarar sig i konkurrensen med omvärlden. Vi måste skapa ett klimat som uppmuntrar näringslivet till investeringar och projekt inte bara hemma på Åland utan även i form av export. Vi måste jobba för att vara annorlunda och attraktiva och göra så folk vill hälsa på oss och helst bosätta sig här.

Detta nya ekonomiska system sätter också fingret på frågor som handlar om hela självstyrelsen. I den mån vi hittills agerat defensivt när det gäller olika frågor borde vi framöver antagligen bli mer offensiva och jobba utifrån ett entreprenörsperspektiv – nya tider kräver andra åtgärder och det som har tagit oss hit, tar oss inte vidare. Vi ska inte bara vara Fredens öar utan borde också bli ett paradis för företagare och deras liv. Detta kan vi skapa med den bästa barnomsorgen, de finaste skolorna, en inkännande sjukvård och generös åldringsvård. Vårt mål måste vara en vardag som ger både trygghet och utmaningar samtidigt.

Från Centerns sida konstaterar vi också att framtidens självstyrelsepolitik måste bedrivas ännu mer aktivt än hittills. Förändringen är inte den reform vi hade hoppats på men den utgör det största som hänt självstyrelsen sedan införandet av klumpsumman år 1991 och tydliggör behovet av tillväxtorienterad näringspolitik. För att vårt självstyrda Åland ska kunna växa måste vi bli fler ålänningar vilket leder till fler företag, högre vinster och därmed mer skatt vilket skapar utrymme för en bättre vardag. I detta ingår att noga analysera olika former av företagsfrämjande politik och göra vårt samhälle mer tillåtande än förbjudande. Detta ska i praktiken ledas av Ålands landskapsregering men även inkludera detta lagting och där är det kanske inte optimalt att hålla finans- och näringspolitik i samma utskott. När finansfrågor kolliderar med kreativa näringslivslösningar blir det ibland som att bromsen möter gasen och det kloka i det borde vi ta oss en funderare på.

Centern är en garant för stabilitet och självstyrelse och goda kontakter till vår omvärld. Vi ser fram mot det nya systemet och en starkare och mer offensiv självstyrelse. I Centerns visioner ingår att människan alltid står i centrum liksom hennes vilja till initiativ, verksamhet och ansvar samt strävan mot samverkan och solidaritet. Vi vill att folk ska ta ansvar över sig själva och sina medmänniskor och vi uppmuntrar idéer. Genom att vi i framtiden bär ett större ansvar för intäkterna till landskapet skapar vi förutsättningar för att alla ålänningar ska växa. Därför ser vi med stor tillförsikt framåt och svarar gärna på frågan hur det blir i framtiden. Det blir nämligen exakt som vi vill, om vi blott är redo att arbeta tillsammans.

Blir kanske lite många bilder på folk som gör sig bättre i radio här... Hela anförandet kan ses på den här länken från lagtingshuset. Den här filmen löper från 27:50 till 36:30.

Utskottet om nya systemet

Det var inte riktigt någon vanlig dag i Ålands lagting i dag. Det handlade om ett helt nytt ekonomiskt system i förhållandet mellan Finland och Åland. Det är det största som hänt sedan införandet av klumpsumman år 1993 och därför något som ska tas på allvar.

På den här länken finns alla handlingar i ärendet.

Som ordförande i finans- och näringsutskottet hade jag nöjet att lägga fram ett utlåtande i ärendet. Det lät så här:

Talman,
finans- och näringsutskottet har av rätt självklara skäl valt att göra ett utlåtande om den aktuella revideringen av finansieringsmodellen till lag- och kulturutskottet. Vi vill från utskottet uttrycka vårt stöd till förslaget och vi ser fram mot mer och progressiv näringspolitik inom ramen för vårt självstyrelsesystem. När den nya modellen börjar gälla bär vi ett större ansvar för finansieringen av självstyrelsen. Det blir viktigare än någonsin att skapa ett näringslivsvänligt och entreprenöriellt samhälle.

Förslaget skapar en förskjutning av tyngdpunkten mellan finansieringsmodellens olika delar så att Ålands utgifter till mindre del finansieras med avräkningsbeloppet och till större del med skatteavräkningen. Väljer man att analysera åren 2016-2018 finansierades landskapets uppgifter då till 65 procent av avräkningsbeloppet och till 4,5 procent av skattegottgörelsen. Hade vi haft det system som nu föreslås hade avräkningen utgjort 48 procent medan skatteavräkningens betydelse hade vuxit till 23 procent. Vi når alltså en verklighet där skatterna som betalas från Åland även kommer tillbaka till Åland. Närmare än så är det svårt att komma en egen beskattning – vår ställning blir nästan att betrakta som skattetagare.

Det finns andra skäl än rent självstyrelsemässiga och näringspolitiska att säga ja till det aktuella förslaget. Från och med nu byggs utvecklingsmöjligheter in för att vid behov ändra avräkningsgrunden. Hittills har detta inte varit möjligt. Utskottet välkomnar därför mekanismen för automatiskt beaktande av förändringar i befolkningsunderlaget. Minskande födelsetal utgör en utmaning på Åland och i hela Finland. Vi borde ständigt jobba för att bli fler vilket gör livet roligare och stimulerar såväl tillväxt som attraktionskraft, något som gynnar både Finland och Åland.

Med det sagt stöder finans- och näringsutskottet enhälligt förslaget men vi påminner också om vikten av att den procentsats som utgör grunden i avräkningsbeloppet verkligen stiger från 0,45 procent till 0,47 procent. Vi är nöjda med de utfästelser som kommit från finländskt håll och litar på att höjningen genomförs så fort som möjligt.

Det nya systemet innebär därmed en starkare finansiell grund för självstyrelsens fortsatta utveckling. Fast som med allt här i livet finns även risker. Eftersom hela den så kallade klumpsumman till större del än hittills grundar sig på verkligt skatteutfall blir nödvändigheten av friska företag viktigare än någonsin. Vi måste arbeta för att inte bara bibehålla utan också utveckla konkurrenskraften i näringslivet.

Finans- och näringsutskottet noterar också att det nya systemet även innehåller en viss skyddsmekanism mot kraftiga lokala nedgångar i ekonomin. Mekanismen är utformad så att Åland, om de skatter som utgör grund för avräkningsbeloppet med mer än 10 procent understiger det belopp som hade utfallit om skatterna istället hade hanterats inom ramen för avräkningssystemet, kompenseras Åland med ett belopp motsvarande mellanskillnaden. Utskottet konstaterar att mekanismen i tillräcklig mån säkrar stabilitet och förutsägbarhet i Ålands ekonomi.

Modellen där skatter som uppbärs från Åland återförs till Åland skapar en tydlig grund för att föra en engagerad och modig närings- och tillväxtpolitik. Betydelsen av ett välmående näringsliv för finansieringen av självstyrelsen blir tydlig, vilket sätter press på att åländsk näringspolitik tar fasta på tillväxtfrämjande insatser.

På ett övergripande plan utgör denna förändring ett nytt sätt att tänka för självstyrelsen. Vi måste bli mer offensiva och mindre ängsliga och granska även sådana områden som hittills aldrig ändrats. Det har till exempel kanske blivit dags att se över näringsrätten och modernisera den inom rimliga gränser. Vi vill ju inte att våra egna regler ska stöta bort entreprenörer; tvärtom.

Här borde vi ta oss en funderare på om det vi gör är tillräckligt inte bara i dag utan om fem och tio år framåt. Det faller ett oerhört tungt ansvar på Ålands landskapsregering men även på detta lagting och här har näringslivsutveckling inte riktigt lyft under de senaste åren. Kanske borde vi dela finans- och näringsutskottet i två separata utskott; ett som i bildlig mening bromsar och ett som gasar. Erfarenheten från de två senaste lagtingsperioderna visar att näringspolitik legat rätt långt nere på agendan. Framöver måste allt vi kan tjäna pengar på få en betydligt mer framträdande plats.

Med det sagt stödjer utskottet förslaget och riktar vårt tack till alla som på olika sätt bidragit till detta; den tidigare landskapsregeringen, den nuvarande, den åländske riksdagsledamoten samt de tjänstemän som outtröttligt och med stort engagemang fortsatt arbeta med att ändra vår finansieringsmodell till något som är bättre och mer utmanande, samtidigt, för hela Åland.

Hela presentationen finns på den här länken till hela behandlingen. Min presentation sträcker sig från 21:15 till 27:30. 

Sent tack för alla grattis

Som tur är fyller man ju inte år bara en gång per år utan varenda dag! När det slutar hända är det helt andra bekymmer man får hantera.

Fast i verkligheten har det passerat 3 veckor och fem dagar sedan själva dagen då tårtan stod på bordet. Det är ändå, sent omsider, på sin plats att tacka för alla gratulationer och muntra tillrop med anledning av att det gått 55 år sedan den allra första dagen jag slog upp mina ögon.

Det är sådana här gånger det är tillåtet att för ett ögonblick se tillbaka på tider som flytt. Som för fem år sedan när den stora matchen arrangerades.

Tack.

När ett år läggs till ett annat händer en massa grejer längs vägen. Detta är några bilder från dagarna som gjorde att 54 blev 55. Tack till alla som var med och gjorde det möjligt.

Historisk vecka väntar Åland

Det är på olika sätt en historisk dag i dag då Ålands lagting ska debattera det nya system i förhållandet mellan Finland och Åland som har föreslagits. Jag tror det är bra eftersom det ger möjlighet till mer pengar till den åländska kassan.

Nytt system krävermodig självstyrelse

En historisk vecka väntar Åland. Inkommande vecka hanterar lagtinget förslaget till ett nytt ekonomiskt system mellan Finland och Åland. Förslagets mål är att höja klumpsumman och stärka den åländska samhällskassan med cirka tio miljoner euro på årsbas – om Åland fortsätter gå bra.

Att justera klumpsumman sker i två steg. Först måste Ålands lagting säga ja till förändringen i systemet och sedan ska Finlands riksdag höja klumpsumman till 0,47 procent. Detta kan i teorin utgöra en risk men tack vare gott fotarbete av tidigare och nuvarande landskapsregering samt riksdagsledamoten Mats Löfström är förslaget väl förankrat hos tillräckligt många av landets partier. Tack till alla de samt till de tjänstemän som tålmodigt och framtidsorienterat jobbat med att skapa möjligheter för en bättre och mer självstyrd framtid för alla ålänningar.

Förändringen av det finansiella systemet är ett resultat av den ambitiösa planen att nå en större reform av självstyrelselagen till Ålands 100-årsjubileum 2022. Den stötte på patrull och kunde inte genomföras. Ändå är detta ingen liten reform. Det aktuella förslaget till revidering av finansieringsmodellen är en förändring av stora mått som innehåller såväl större möjligheter som högre risker. När förslaget godkänts av Ålands lagting medför det ett större ansvar på alla ålänningar att utveckla landskapet till en plats där människor trivs och företag kan växa.

En sak blir dock exakt samma som det alltid varit. Alla människor och företag som bor och verkar på Åland ska precis som hittills betala skatt till Finland. Förändringen handlar om vad Finland betalar tillbaka till Åland. Hittills har den övervägande delen av dessa pengar betalats till Åland i form av en klumpsumma samt en skattegottgörelse som utgjort en rätt liten del av totalen. När Ålands lagting godkänner det nya förslaget innebär det en omviktning av detta förhållande.

Klumpsumman döps om till ett avräkningsbelopp samt en skatteavräkning som direkt återspeglar den mängd skatt som ålänningarna betalar. Avräkningen får mindre betydelse och skatteavräkningen blir viktigare och återspeglar sig i hur Åland faktiskt går. Målet är att Åland ska klara sig på de skatter som genereras i landskapet. I det nya systemet ingår även kontinuerliga uppföljningar när det till exempel gäller befolkningsutvecklingen på Åland. I allt detta får Ålandsdelegationen en tydligare roll och det skapas goda förutsättningar för en klarare dialog mellan Finland och Åland vilket på sikt gynnar självstyrelsen.

På ett övergripande plan medför förslaget att alla vi ålänningar måste ta ett större ansvar för vår ekonomiska framtid. Ju bättre Åland går, desto mer pengar har vi att använda för att fortsätta utveckla landskapet. Detta ställer högre krav på en offensiv och tillväxtorienterad närings- och självstyrelsepolitik. Att skapa ett välmående näringsliv och ett friskt samhälle måste ständigt vara i högsta prioritet. Om våra företag får det kämpigt leder det ofrånkomligen till sämre vardag för oss alla. Detta ställer krav på en mer offensiv näringspolitik och en progressiv utveckling av hela Åland och vår självstyrelse.

Förslaget till ett nytt ekonomiskt system har, enligt min mening, större fördelar än risker och det skapar fler möjligheter än hinder. Vi måste tillsammans göra vår självstyrelse mindre ängslig och faktiskt vända på alla stenar för att hitta de rätta lösningarna.

Jörgen Pettersson (C)
Lagtingsledamot samt ordförande i finans- och näringsutskottet

Åland kan på riktigt blomstra bättre tack vare det nya ekonomiska system som snart blir verklighet.

Taxfreen har gjort Åland rikt

Under de senaste veckorna har en intensiv och yvig debatt pågått i olika medier. Det har handlat om den skattegräns som blev verklighet i samband med att Åland kunde behålla taxfree-försäljningen ombord på fartyg som trafikerar på Åland. Kring detta har mycket sagts och skrivits som till exempel:

Ålands Näringsliv vill att gränsen ska vara kvar.

Företagarna på Åland tycker annorlunda, tror jag.

Så här skrev jag i en insändare:

I debatten om den åländska skattegränsen har Företagarna på Åland i något som påminner om självskadebeteende dels sagt att man vill ha bort skattegränsen, och därmed skatteundantaget och möjligheten till taxfree-försäljning, och dels understrukit att man inte vill ta bort skattegränsen. Denna tankevurpa är inte alldeles enkel att begripa.

Organisationen hävdar att man vill behålla skatteundantaget och taxfree-försäljningen men man agerar annorlunda och det lämnar fler frågor än svar. Skattegränsen som dessvärre är en effekt av skatteundantaget är besvärlig och något som det ständigt arbetas med; det jobbet bedrivs bättre om vi fokuserar på konstruktiva lösningar i högre grad än att söka uppmärksamhet och kortsiktig bekräftelse. Att försämra för andra gör det inte bättre för en själv.

Tack vare skatteundantaget har sjötrafiken utvecklats oerhört starkt och vi har i dag fler möjligheter än någonsin att åka till och från Åland. Att bo på en ö medför utmaningar och därför är sjöfarten oerhört och direkt avgörande för vår gemensamma framtid. Tack vare sjöfarten och skatteundantaget har åländska företag inom många andra områden kunnat blomstra. Paf är ett exempel, skeppshandel ett annat och till dessa kan läggas Posten, turismen, banker, försäkringsbolag, restauranger och en uppsjö av underleverantörer av maritim utrustning. Tack vare EU-inträdet och skatteundantaget kan Åland som samhälle blicka tillbaka på 25 huvudsakligen tillväxtfyllda år, i vart fall när det gäller befolkningen.

Det stannar inte där, tack vare skatteundantaget har näringslivet i både Finland och Sverige kunnat dra nytta av förmånliga transporter för importerande och exporterande företag.

Mot den här bakgrunden hoppas jag vi alla på Åland kunde ägna mer kraft åt vad vi verkligen kan göra och mindre kraft åt annat. Tag idrott som exempel; ett lag vinner aldrig på att gnälla över vädret, domare, eventuella skador eller elak publik. Ett vinnande lag definieras av fokus på det egna spelet och den egna prestationen.

För att stärka vårt näringsliv borde vi ägna våra gemensamma krafter åt att odla starka träd, inte såga av de grenar vi själva sitter på.

Jörgen Pettersson (C)
Ordförande i finans- och näringsutskottet




Detta är en skoj bild men bör undvikas i verkligheten.