Monocle kom till Åland

Hade nöjet att delta i gårdagens stora releasefest för Ålandsbankens spännande och välskrivna 100-årshistorik i går kväll. Här kan du läsa en recension av boken och här några ord om varför kultur är så viktigt för oss människor.

Eventet ägde rum på bankens huvudkontor i ett snöslaskigt Mariehamn. På plats fanns en lång rad vänner och bekanta som på olika sätt varit med och gjort banken till vad den är i dag. Det handlade förstås väldigt mycket om minnen men vd Peter Wiklöf gjorde ändå ett tappert försök att sätta fokus på en framtid man står väl rustad att möta. Jag tycker särskilt ungdomssatsningen Dreams är extremt spännande och nydanande. Extra skoj är det att banken i dag rapporterar ett mycket gott ekonomiskt resultat för år 2018.

Här är en annan text jag skrev om Ålandsbanken som år 2016 fyllde 97 och listade några rätt intressanta fakta.

Möten med människor sätter fart på hjärnkontoret vilket för egen del ledde till en djupdykning i det egna minnet och en bild av hur det åländska affärslivet och kontaktnätet fungerar.

Året var 2007 och jag jobbade som redaktionschef på Ålandstidningen. Det var högsommar och så där vackert som bara Åland kan vara. In på redaktionen kom plötsligt två killar som visade sig heta Johnny Davis och Christoffer Rudquist. Davis var reporter och Rudquist fotograf och deras uppdragsgivare var Monocle, en då splitterny tidskrift utgiven av enkanadensisk journalist vid namn Tyler Brûlé som i den internationella tidningsvärlden var en superstjärna. Tidskriften finns fortfarande kvar och betraktas som en av de mer prestigefyllda med läsare över precis hela världen.

Reportrarnas uppdrag var att berätta om nationsbyggen och de upprättade sin bas på Strandgatan 16 i tidningens redaktion. Jag visste i ärlighetens namn inte mycket om tidskriften Monocle och undrade stilla vad dessa två snubbar egentligen var för ena. Så småningom och med sommarvikarien Hanna Naviers hjälp började slantarna trilla ner. Vi hade att göra med ett reportageteam som hade full koll och ett tydligt uppdrag för en internationell tidning och då är det viktigt att göra ett gott intryck. Åland måste ta varje tillfälle i akt att synas internationellt.

Tillsammans grävde vi fram intervjuoffer från ministrar som Britt Lundberg till polismästare som Camilla Hägglund, ungdomar, fiskare, PAF och mycket mer, alla sådana som hade en historia att berätta. Arbetet slutade med ett åtta sidors reportage med titeln ”Finn Blue Line” som på ett charmerande och tydligt sätt beskrev det åländska samhällsbygget. Jag minns hur reportrarna var imponerade av det ålänningarna gjorde men också konfunderade över hur det lilla ofta blev det stora:

”The newspapers can write about the smallest thing. Bumps in the road can be written about for two weeks.”

Ett stickspår i allt detta handlade om Peter Grönlund, då vd för börsnoterade Ålandsbanken som hade överlevt en bankkris helt utan nationella insatser och i övrigt fanns med överallt både i Finland och Sverige. Herrar Davis och Rudquist kom från en bakgrund där bankdirektörer var ungefär lika åtkomliga som månens baksida men ställde ändå försiktigt frågan om jag möjligen kunde sätta dem i kontakt med någon kommunikationsavdelning som kunde berätta mer för dem om näringsliv och banking från ett öperspektiv. Jag tänkte att bättre kan vi säkert och slog en signal till vännen Peter som snabbt svarade. Efter att ha hört bakgrunden sade han på typiskt åländskt manér:

– Visst inga problem, är på stan nu men kan komma upp på redaktionen direkt!

Fem minuter senare satt två gapande reportrar och gjorde en intervju med sin bank-vd som förklarade att 70 procent av bankens intäkter kom från Finland och att man klarade krisen med hjälp av att vara konservativ.

I det lilla förklarar denna episod skönheten i det åländska samhället. Det är nära från ord till handling och när det behövs hjälps vi åt. Svårare än så behöver det aldrig vara.

Fullsatt på banken efter fem när Ålandsbanken släppte sin 100-årshistorik.

Åland gjorde aldrig förstasidan till detta Monocle men fick åtta sidor inne i tidskriften.

Självstyrelsen fick gott om plats.

Spel och polis och mycket annat avhandlades.

Monocles reportageteam var imponerade över hur mycket som fick plats i ett litet örike.

Folk från alla möjliga platser porträtterades. Peter Grönlund ses högst upp till höger.