Många ord kring lantbruket
Det parti jag valt, Centern, är den grupp som i regeringsställning över tid skapat förutsättningar för fler arbetsplatser än något annat parti på Åland. Inte bara inom lantbruket, som vare sig vi vill det eller inte utgör den vagga ur vilken hela Åland vuxit upp, utan också inom sjöfarten, infrastrukturen, IT-sektorn, tjänsteföretag, skola, vård, turismen, industrier och mycket annat som jag glömt. Partiet består av starka åsikter och mycket klokskap och ibland går åsikterna även internt i sär. Precis som på varje arbetsplats, idrottslag eller var man nu råkar idka mänsklig verksamhet. Och som överallt annars råder stor skillnad mellan beslut och åsikter.
Frågan om framtidens jordbruk och åländska arbetsplatser är absolut inte enkel och når djupt in i partiets hjärttrakter. Jag har försökt resonera kring detta tidigare vilket utlöste en kort men intensiv debatt på denna blogg.
Själv lyfte jag i går i en replik fram en gammal sanning; vikten av att man aldrig kan stärka de svaga genom att försvaga de starka. Jordbrukspolitik är inte enkel men min övertygelse är att produktivitet, uppfinningsrikedom och hårt arbete ska uppmuntras; gärna på bekostnad av stöd till icke-produktiva verksamheter, i den mån sådana finns. Jag tycker man kan hitta stöd för detta resonemang i det föreslagna EU-programmet. För när tiderna förändras sätter det fart på kreativiteten, tag bara Chips som exempel.
Kanske kunde endel av denna lågt utnyttjade betesmark användas till nypotatis som tidigare än alla andra i Finland (och för den delen Sverige) kunde skördas och säljas till köpstarka storstadsbor. Så gör man på Jersey. Eller sparris, denna primör som precis nu fått hela Tyskland och kontinenten att stanna till och tänka på mat.
När det gäller primärproduktion finns också skäl att se vilka näringsgrenar som är de mest intressanta sett ur exportsynvinkel. Av alla jordbruksprodukter säljs som bekant åttio procent bort från landskapet. Det handlar om mjölk, äppel, grönsaker, potatis, kött och ägg samt spannmål, precis i den ordningen. Här är det viktigt att landskapet uppmuntrar och i mån av möjlighet stödjer dessa grenar. Det är av yttersta vikt att de åländska mjölk- och köttprodukterna, äpplena, grönsakerna och potatisen fortsätter att vinna marknadsandelar och stärka det åländska varumärket. Åland ska vara rent, gott och klokt. Detta har man jobbat ännu mer på på Jersey och detta skapar priser långt över det vanliga.
Debatten i går höll på hur länge som helst och studsade faktiskt nästan bokstavligen mellan golv och tak. Jag ska självklart inte recensera inlägg och får konstatera att det blev många och fler återstår på talarlistan...
Men när Socialdemokraterna mot slutet av dagen ifrågasatte det hållbara i att odla Chipspotatis förlorade i vart fall jag intresset för en stund. Man borde kanske först ha frågat de 225 anställda och deras familjer vad de tycker om att fabriken skulle försvinna. Eller de transportbolag, rederier och övriga som lever och överlever tack vare Chipsfabriken. En annan ledamot protesterade dessutom mot det planerade frihandelsavtalet mellan USA och EU, TTIP. Det är inte heller lätt att begripa då faktiskt precis all demokrati bottnar i fri handel. Fast det ska jag återkomma till.
I dag är en annan dag och då ska finans- och näringsutskottet fortsätta hantera den tilläggsbudget som landskapsregeringen levererade för någon vecka sedan. Den innehåller ingenting om EU-programmen men väl några förslag kring nödvändiga och efterfrågade ekonomiska injektioner i övrigt åländskt näringsliv, bland annat fiskodling, exportindustri och turism. Detta är avsett att skapa tillväxt och arbetsplatser och något som inte ens den mest ängsliga opposition borde kunna kritisera.
Just det. Debatten om EU-programmen fortsätter i morgon onsdag kl 09.30, på självaste Valborgsmässoafton!
Frågan om framtidens jordbruk och åländska arbetsplatser är absolut inte enkel och når djupt in i partiets hjärttrakter. Jag har försökt resonera kring detta tidigare vilket utlöste en kort men intensiv debatt på denna blogg.
Själv lyfte jag i går i en replik fram en gammal sanning; vikten av att man aldrig kan stärka de svaga genom att försvaga de starka. Jordbrukspolitik är inte enkel men min övertygelse är att produktivitet, uppfinningsrikedom och hårt arbete ska uppmuntras; gärna på bekostnad av stöd till icke-produktiva verksamheter, i den mån sådana finns. Jag tycker man kan hitta stöd för detta resonemang i det föreslagna EU-programmet. För när tiderna förändras sätter det fart på kreativiteten, tag bara Chips som exempel.
Kanske kunde endel av denna lågt utnyttjade betesmark användas till nypotatis som tidigare än alla andra i Finland (och för den delen Sverige) kunde skördas och säljas till köpstarka storstadsbor. Så gör man på Jersey. Eller sparris, denna primör som precis nu fått hela Tyskland och kontinenten att stanna till och tänka på mat.
När det gäller primärproduktion finns också skäl att se vilka näringsgrenar som är de mest intressanta sett ur exportsynvinkel. Av alla jordbruksprodukter säljs som bekant åttio procent bort från landskapet. Det handlar om mjölk, äppel, grönsaker, potatis, kött och ägg samt spannmål, precis i den ordningen. Här är det viktigt att landskapet uppmuntrar och i mån av möjlighet stödjer dessa grenar. Det är av yttersta vikt att de åländska mjölk- och köttprodukterna, äpplena, grönsakerna och potatisen fortsätter att vinna marknadsandelar och stärka det åländska varumärket. Åland ska vara rent, gott och klokt. Detta har man jobbat ännu mer på på Jersey och detta skapar priser långt över det vanliga.
Debatten i går höll på hur länge som helst och studsade faktiskt nästan bokstavligen mellan golv och tak. Jag ska självklart inte recensera inlägg och får konstatera att det blev många och fler återstår på talarlistan...
I dag är en annan dag och då ska finans- och näringsutskottet fortsätta hantera den tilläggsbudget som landskapsregeringen levererade för någon vecka sedan. Den innehåller ingenting om EU-programmen men väl några förslag kring nödvändiga och efterfrågade ekonomiska injektioner i övrigt åländskt näringsliv, bland annat fiskodling, exportindustri och turism. Detta är avsett att skapa tillväxt och arbetsplatser och något som inte ens den mest ängsliga opposition borde kunna kritisera.
Just det. Debatten om EU-programmen fortsätter i morgon onsdag kl 09.30, på självaste Valborgsmässoafton!
Så här kunde jordbruk se ut när förra seklet var ungt. Då behövdes inga stöd från samhället, det som skördades såldes på huvudsakligen öppna marknader. |
Arbetet var hårt och tog aldrig slut. |
Tack vare några bra hästar och för ändamålet enkom införskaffade redskap blev skörden något enklare att sköta. |
Kon och dess mjölk utgör grunden för oerhört mycket av det välstånd vi åtnjuter på Åland. |
Tack vare modet att i tiderna satsa på en Chipsfabrik i Haraldsby finns det i dag arbetsplatser och efterfrågan på produkter. |
Tyvärr Jörgen, "Ren mat producerad med ren energi under marknadsnamnet ”En grön ö i ett blått hav"." gäller inte åländskt konventionellt odlade grödor. Ta "chipspotatisen" som är oehört besprutningsintenssiv där man fortfarande använder bekämpningsmedel (med Chipsens goda samtycke) som enligt studier är både cancerframkallande och hormonstörande. Dessa används alltså 10-faldigt per säsong (multiplicera det på 20 års odling...). Vi har flera specialgrödor på Åland som besprutas långt mer än du och den vanlige ålänningen är medveten om. Den där åländska grönsaken som ligger i affären är inte så oskyldig som vissa vill påvisa.
SvaraRadera