Klart för stämma

Godmorgon söndag.

Vädret ser perfekt ut och framtiden finns där ute. Bermuda firar sin nationaldag (grattis!) och Åländsk Center håller vårstämma på Hammarbo kl 14.00. Dit är du och alla du känner hjärtligt välkomna! Vi bjuder på fika och prat i lämpliga doser.

Mats Löfström är på plats och berättar om våren som gjorde honom till riksdagsledamot. Talman Britt Lundberg ger sin syn vart Åland är på väg. Från Sverige kommer Johan Linander och förklarar hur valframgångarna hanterats där och till sist ska jag förklara hur valet senare i höst ska vinnas. :-)

Igen. Välkommen!

En bra dag för hela Åland

Den åländska sjöfarten har över tid varit den näringsgren från vilken många framgångssagor startat och samhällsbärande företag grundats. Förutsättningarna har förändrats men shippingen är alltjämt en urstark motor för hela Åland när det gäller sysselsättning, transporter och samhällsekonomin.

Sjöfarten är också ett starkt skäl för alla de som varje år kommer till Sjöfartens Dag i Alandica för att träffas och skapa grund för nya affärer. Det hände sig i torsdags och det blev en dag fylld av framtidstro, inspirerande föredrag och möten. Sjöfartens Dag har under syskonen Dan Mikkola och Eva Mikkola-Karlströms ledning utvecklats till landets viktigaste mötesplats för den sjöfartsnäring som gjort så mycket för Åland, Finland, Sverige och resten av världen. Deras rederi Godby Shipping vann för övrigt, mycket välförtjänt, Alandia Försäkrings pris till årets tryggaste arbetsplats.

Jag agerade moderator hela dagen och höll först i ett seminarium om roro- och ropaxfartyg för att sedan leda diskussionen som Ålands landskapsregering tagit initiativ till. Det handlade om hållbar sjöfart och finansiering av nybyggen – två ämnen som båda är ständigt närvarande i rederiernas strategiska grupper. Jag skrev mer om dessa föredrag på Ålandsbloggen för Sjöfartstidningen.

Shipping Policy Seminar som regeringens initiativ hette öppnades av finansminister Roger Nordlund som underströk att sjöfarten är det som gör Åland större än Åland egentligen är. Det bevisades denna dag av att alla hotellrum var fulla och att rederikontoren i såväl Sverige som Finland gapade tomma. De som jobbar där var i Mariehamn! Nyvalde riksdagsledamoten Mats Löfström fyllde på och betonade vikten av att samarbeta mellan rederier, länder och privat och offentligt. Sjöfarten är oerhört viktig för hela Finland och måste därför skötas om.

Dagen slutade inte förrän torsdag blivit fredag och även då var samtalen många och intensiva. Jag gick ett varv i Ålands sjöfartsmuseum där sällskapet höll till och njöt stort över att se så många kloka, inflytelserika och framåtinriktade människor ha roligt tillsammans. En av Ålands styrkor är alldeles klart att vara en mötesplats för andra – och oss själva.

Ha en fin lördag och glöm inte bort att komma på vårens roligaste stämma i Hammarbo i morgon söndag kl 14.00. Det blir kaffe och stor trivsel!

Ålänningar på plats i Alandica tillsammans med den bransch som byggt det Åland vi lever i i dag. Finansminister Roger Nordlund, infrastrukturminister Veronica Thörnroos, riksdagsledamoten Mats Löfström och undertecknad, bland annat ordförande i finans- och näringsutskottet i Ålands lagting.

Mats Löfström försökte smyga sig in utan att någon märkte det. Jag såg det direkt!

Köpare och säljare är vad världen behöver och byggs av.

Många valde att sitta och lyssna på väldigt välarbetade föreläsningar om viktiga ämnen.

Ännu fler.

Jag själv i färd med att kratta manegen för de riktiga stjärnorna – föredragshållarna.

Tag plats mot framtiden!

På söndag kl 14.00 håller Åländsk Center vårstämma på Hammarbo för att bland annat diskutera aktuella åländska frågor och ta avstamp mot höstens val. Alla är välkomna, medlemmar och icke-medlemmar!

Året var 1976 och platsen var Hammarbo. Där och då grundades Åländsk Center, partiet som sedan dess suttit i regeringsställning och skapat förutsättningar för, och stärkt, hela Åland. Från den dagen har befolkningen på Åland vuxit från 21.000 till 29.000 personer. Välståndet har ökat och kommunikationerna förbättrats. Den åländska ekonomin har gått från normal till överhettad och tillbaka igen, i samklang med omvärlden. Företag har med avstamp i vår småskalighet hittat nya marknader i andra länder. Vi tror på det jämställda lokalsamhället och dess förmåga att skapa trygga medborgare över hela Åland. Så når vi framtiden snabbare och tryggare.

I dag väntar nya utmaningar och vi står redo; liksom vi över tid gjort sedan självstyrelsen skapades. I den åländska regeringen har Åländsk Center sett till att vi har ett bokslut i balans (finansminister Roger Nordlund) och en infrastruktur som står redo för lång tid framöver (minister Veronica Thörnroos). Vår talman Britt Lundberg har lyft Åland i alla avseenden, både nationellt och internationellt. Samhällsbygge är långsiktigt och tålmodigt och trovärdigt.

Åland är ett välmående samhälle och ålänningar till sin natur arbetssamma och kreativa. Annars skulle man bo någon annanstans! Vi vill fortsatta skapa ett starkare Åland. Vi vill försäkra oss om att våra barn och deras barn ska kunna åtnjuta det vi i dag skapar.

Med avstamp i historien går Åländsk Center nu till val mot framtiden. Vi är redo att fortsätta ta ansvar, utveckla, stärka och skapa nya arbetsplatser. Vi vill om ytterligare fyrtio år kunna säga. I dag är vi 40.000 ålänningar och vi är lyckligare än någonsin!

Platsen för denna nya avstamp mot framtiden är den bästa tänkbara. Vi ses på Hammarbo på söndag. Välkomna dit och förändra vår gemensamma framtid. Vi tar sikte på framtiden med avstamp i historien.

Alla är välkomna!

Den som har roligast vinner! Så här såg det ut tidigare i våras då Mats Löfström valdes till hela Ålands riksdagsledamot.

Ålands talman Britt Lundberg deltar i stämman och ger sin syn på Åland och arbetet som talman och mer. 

Annika Hambrudd är klar för höstens val!  

Mathias Johansson är med och vill leda och förändra hela Åland.

Jonas Sommarhed hör till vårt glada gäng! 

Så här rapporterades det år 1976 då partiet skapades på Hammarbo.

Redo för hela Åland!

Farväl Olle, och tack

Jag har tidigare skrivit om framgångssagan Plasto och dess verksamhet på Åland. För någon vecka sedan gick dess skapare och tidigare ägare, Olof Geelnard, bort.

Olle Geelnard var en man jag lärde känna genom några möten och många telefonsamtal genom åren. Han var inte bara en industrialist och entreprenör. Han var djupt engagerad i hela samhällsbygget och dessutom i tiderna en duktig idrottsman. Farväl Olle, så här skrev jag i några minnesrader för Ålandstidningen.

OLOF GEELNARD

22.3.1924-4.5.2015
De är inte så hemskt många, de där som på riktigt förändrat vår tid och skapat arbetsplatser och förutsättningar för många fler än sig själv. En av dem har lämnat oss i och med att konsul Olof Geelnard från Mariehamn gick bort den 4 maj i en ålder av nittioett år. Han lämnar ett outplånligt tomrum bakom sig men också minnen och en yrkesgärning som i precis alla avseenden är unik.
Olle som han alltid kallades är mest känd för leksaksfabriken Plasto som han startade år 1954 och drev fram till år 1985 då han sålde sitt livsverk till på den tiden åländska snackskoncernen Chips. Före det, men efter studietiden vid Handelsinstitutet i Åbo på 1940-talet, hade Olle startat en ”beklädnadsbutik”, som det hette, vid namn Geelnard & son som han drev ett decennium. Den såldes och blev sedan det mer bekanta Ab Kläder. Innan Plastoeran kallades Olle också in av Ålandsbanken för att styra upp plastfabriken Avatex som senare skulle bli Bilon.

Olle var med i många olika sammanhang. Han spelade dragspel, saxofon och klarinett, han sjöng i Mariehamnskvartetten, spelade i band på Miramar och deltog senare ivrigt i både Rotary och Frimurarna. Som nätverksbyggare hade han få jämlikar. Han var också känd som färgstark och skicklig sprinter och idrottsman i IFK Mariehamn. Geelnard hade DM-titlar på 200 och 400 meter men nöjde sig inte med det. Han var med och startade IFK:s handbollssektion år 1944 och var också tillsammans med andra kända ålänningar med i det bandylag som åkte Finland runt och spelade.

Sina egenskaper från tävlandet tog Olof Geelnard med sig i det industribygge han efter sin idrottskarriär ägnade sig åt. Under Olof Geelnards ledning växte Plasto från noll till en industri som skapade hundratals arbetsplatser och satte Åland och Finland på leksaks- och industrikartan. Tack vare de insatserna för den finländska exportindustrin förlänades Geelnard titeln konsul av dåvarande presidenten Urho Kekkonen. Det i sin tur gjorde att alla annars stängda dörrar till landets politiska och näringslivselit öppnades vilket hjälpte hela Åland. När till exempel sjöfartsrådet Stig Lundqvist i tidernas morgon hade suttit tre dagar på handels- och industriministeriet i Helsingfors för att få ett möte med den dåvarande mäktige kanslichefen och började ge upp, kom Olle och frågade vad som stod på. Ett samtal och tjugo minuter senare kom kanslichefen till Lundqvist!
När gäddorna gick till var det heller inte ovanligt att republikens president och utrikesminister drog fram längs med stränderna vid den Geelnardska sommarstugan med kastspöet i högsta hugg.

Olle Geelnard uppfann, sålde, administrerade och skapade behov och efterfrågan på de nya produkterna. Plasto kom till i en tid då folk fick mer tid över till sina barn, semestrar och möjlighet att ägna vardagen åt annat än arbete. 1950-talet och de årtionden som följde var epoker där folk trötta på krig och elände sade ja till framtiden och möjligheterna. Geelnard insåg det och stod redo med sina leksaker när konsumtionen tog fart.

Som affärsman var Olle envis och påhittig vilket är en viktig kombination och som betalade sig den gången det pågick affärsförhandlingar en hel och lång helg på Åland. Motparten var tyskar och nästan lika envisa som Olle själv. De två sidorna stångade sig halvt blodiga mot varandra och skildes sent på söndagskvällen – utan resultat. Tyskarna åkte med tio i sjuflyget på morgonen och den första de mötte var – Olof Geelnard. Han satte sig på flyget med tyskarna och när man landade i Helsingfors var affären i hamn!

Chips sålde Plasto till svenska Brio år 1997 men år 2004 återköptes Plasto i åländska händer efter en gemensam insats av landskapet och det privata kapitalet och sedan dess rullar det på. I dag lever Plasto vidare på samma plats som Olof Geelnard byggde sitt livsverk. Här jobbar drygt fyrtio anställda med att tillverka världens bästa barnleksaker – och lite burkar. Bolaget säljer för fyra miljoner euro per år, nittio procent av omsättningen kommer från leksakerna, resten från förpackningar.

Olof Geelnard höll in i det sista ett öga på vad som hände med fabriken och var både nöjd och inte nöjd, på det viset som utmärker en sann entreprenör. Han var stolt över den lastbil (1097 Stora Lastbilen) som han och hans team av ingenjörer med Ingmar Gustafsson i spetsen skapade år 1973 och som sålts i över en miljon exemplar men nu är på väg ut. Det är självklart en händelse men likväl en tanke att Olle Geelnard gick bort samtidigt som produktionen av hans lastbil går mot sitt slut.

Med Olof Geelnard försvinner en stor del av den åländska industrihistorien. Inte bara det. Geelnard var ansedd som en pålitlig och framåtinriktad samtalspartner och därför med i många sammanhang där det åländska näringslivet formades. Hans sätt gick hem både i styrelserummen och runt kaffebordet på fabriken. Olof Geelnard gjorde ingen skillnad på folk och folk men krävde samma av dem som han krävde av sig själv: ordning och reda och ett gott humör.

Jag har under det senaste decenniet vid några tillfällen haft nöjet att sitta ner tillsammans med denne entreprenör, fabrikör och företagsbyggare för att prata om olika saker. Han drogs ibland med besvärlig hälsa men huvudet var intakt och minnet exakt. Det var en upplevelse att prata industrialisering med en som inte bara kunde teorin utan också begrep verkstadsgolvet. Det är nämligen exakt vad det handlar om när företag skapas; mer hårt arbete än vad som egentligen går att begripa.

Som resande i leksaker var det viktigt att veta vad man pratade om. Det gjorde konsuln Olle Geelnard.

Olle Geelnard insåg tydligare än de flesta vikten av stora nätverk.

Detta är stora lastbilen 1097 som genom åren varit Plastos kassako nummer ett och en leksak som skapat innehåll i miljoner barns vardag. Nu läggs den ned.

Åland24, Skype och het debatt

Det blev teve och hela baletten efter min reaktion på rasistbrevet som häromveckan gick ut över Föglö. Här är min första reaktion som kom rätt från ryggmärgen.

Jag är (oftast) en tålmodig människovarelse som har översyn med det mesta som folk hittar på med, om och mot varandra. Men när allmän misstänksamhet övergår i ren rasism och med drag av nazism då brinner mina proppar. Jag kan inte acceptera att folk som ser ut som jag, bor som jag och pratar som jag på fullt allvar menar att folk som kommer från andra platser är mindre värda.

Teveinslaget i Åland24 kan betraktas längre ner på sidan men jag vill passa på att tacka för alla de tusentals (jepp, det är massor) reaktioner jag fått på min lilla protest. Jag ser antalet besökare som läste bloggen. Jag noterar interaktiviteten på Facebook, alla telefonsamtal och mess, mejl och andra meddelanden och har på inget vis förlorat tron på människorna. Det finns inget främlingshat på Åland, annat än hos en ytterst liten krets ängsliga människor med bristande självförtroende och snäv världsbild. Det gör inte dem till dåliga människor utan till utmaningar för oss andra att hantera.

Till exempel vill jag säga till dem som jag sade till Stephan Toivonen. Chilla lite, ät en glass och upptäck att varken livet eller människorna runtom oss är så farliga. I själva verket är det fantastiskt! Och i kväll spelar IFK en match som man absolut inte får missa. Läs varför här där Jani Lyyski förklarar vad som skiljer en vinnare från en förlorare. Hans argument kunde ha använts även i rasistdebatten. Forza Åland och Forza IFK!

Programledaren Lisa Bergkvist, undertecknad samt rasistbrevsförfattare Stephan Toivonen på Skype från Portugal där man uppenbarligen har en annan syn på invandrare än Toivonen ger uttryck för...

Här är hela showen, uncut

Sjöfartsfest i Mariehamn

Sjöfarten lever och frodas, tro inget annat. På torsdag står Åland i centrum för hela Östersjöns shipping. Branschen ser inte ut som förut men visa mig den bransch som gör det... Alltjämt går nittio procent av världshandeln till sjöss och Östersjön hör till världens mest trafikerade farvatten. Därför finns det möjligheter om man väljer att se dem.

Häromveckan var jag på en konferens ombord på passagerarfärjan Pride of Rotterdam. Där andades branschen en större optimism än på många år. Jag hoppas få se samma framtidstro på torsdag då det igen är dag för Sjöfartens Dag på Alandica i Mariehamn. Denna dag har blivit en manifestation för shippingen i Östersjön och längre bort. Alla hotell i staden är fullbokade och Alandica används för en gångs skull precis som tänkt; varenda rum i den väldiga lokalen är i användning. Över 450 shippingmänniskor är på väg till Mariehamn!

Föreläsarna är toppklass från första giget till det sista och samtalen som äger rum skapar samarbete och möjligheter som sträcker sig långt bort från Åland men understryker ett viktigt faktum: När det gäller sjöfart står Åland i Östersjöns centrum! Detta understryks av att såväl Sjöfartstidningen där jag skriver Ålandsbloggen samt mediahuset Shippax kommer till Åland. Båda är viktiga massmedier för shippingen, själv skulle jag också hoppas på att något av våra lokala massmedier på allvar skulle begripa storheten i denna dag och låta den synas i det dagliga flödet. Det är viktigt att förstå att sjöfarten är viktig(ast) för vårt landskap och vårt välstånd.

Jag är en varm vän av att möjligheter uppstår om man själv letar upp dem. Jag tycker att förbundet Ålands Sjöfart med Eva Mikkola-Karlström i spetsen är värd alla hyllningar som finns för arbetet med att göra Sjöfartens Dag till en av de allra viktigaste mötesplatserna för Östersjöns sjöfart. Förutom hela branschen kommer även några hundratal åländska skolelever till Alandica för att med egna ögon och öron bekanta sig med tänkbara framtida arbetsgivare och karriärsmöjligheter.

Jag rekommenderar varmt ett besök till Alandica som håller öppet hela dagen. Inträdet är gratis! Så här skrev jag i fjol efter en mycket tankeväckande och inspirerande dag. Året innan var det också mycket klokt som sades och gjordes. I år är jag själv i en slags nyckelposition och ska som moderator i auditoriet försöka pressa ut det allra bästa ur föreläsarna. Välkommen att se hur det lyckas!

Detta är en Hamburg en helt vanlig dag. Sjötransporter behövs i dag och i framtiden. Ett led i att det jobbet även spiller över på Åland är Sjöfartens dag som ordnas varje år och äger rum på torsdag.

Sjöfarten runt Östersjön är intensiv och viktig och dessutom väldigt miljövänlig i förhållande till landtransporter. Här...

...kan man se hur det ser ut med rörliga bilder

Jepp, det är måndag igen!

Vem som än kom på idén att dela upp vår tid i år, månader, veckor och dagar är värd en eloge. Kanske var det inte bara en utan flera men hur som helst är det aktningsvärt. Tänk vilken röra det annars varit. Det var inte precis i går som det hände, visar en snabb resumé.

Vi får gå tillbaka till det gamla Babylonien och Egypten där man var först med att bringa ordning och reda omkring sig. De som i dag (i vart fall några av oss) tror vi hör till en högre stående livsform satt på den här tiden i träden och kastade kottar på varandra. Året var 321 efter Kristus och förutsättningarna var då liksom nu olika beroende på var man befann sig.

Att veckodagarna blev sju sägs bero på de himlakroppar som med blotta ögat kunde ses från jorden. Månen, solen samt planeterna Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och Saturnus skulle alltså bli våra veckodagar.

I dag är det äntligen måndag och det är dags att med nya tag göra goda saker ännu bättre. Svårare än så är ingenting. Ha en fin arbetsvecka! Och minns den målfest som vår egen Diego Assis bjöd på i går kväll på Wikklöf Holding Arena. Ny match väntar redan på onsdag, mot RoPS som kommer till stan med fem raka segrar i trunken.

Godmorgon måndag! Som tur är gjorde jag inte ett enda misstag förra veckan, om jag själv får säga...

Fotboll, fest och flaggdag

Inte nog med att det är matchdag i dag då Ilves kommer till Mariehamn för det stora nöjet att åka tomhänta tillbaka till Tammerfors! Ska bli skoj med match igen och den gräddstuvade pyttipannan på södra altan. Det är i de små guldkornen den viktiga vardagen formas.

Fast förutom detta är det mycket annat på gång en dag som denna. Norska nationaldagen förstås. Grattis till alla norrmän och -kvinnor, var än ni finns. Det lär väl bli lite försiktigare fest i år än i fjol då Norge fyllde tvåhundra år.

I dag firar vi också att Viking Lines Mariella fyller trettio år och i stort sett inte missat en enda dag på jobbet under den tiden. Hon är en av kuggarna i det över tid extremt framgångsrika Vikinmaskineriet. Här är den fantastiska historien i Sjöfartstidningen. Själv minns jag en minnesvärd resa med trotjänarinnan i full vinterstorm! 

I Finland hissar man i dag flaggan för att hedra alla de som stupade i krigen mellan år 1939 och 1945. Det är den tredje söndagen i maj och det började med ett initiativ av marskalken Gustaf Mannerheim själv den 19 maj år 1940. Då högtidlighölls minnet av de som dött i inbördeskriget år 1918 och vinterkriget åren 1939-1940. Det är altjämt en viktig dag och en nödvändig påminnelse om hur skör den tillvara vi lever i kan vara. Tack vare de uppoffringar som då gjordes lever vi i ett fritt land och kan spela fotboll, hylla Norge och ta färjan precis vart vi vill. Det är inte lika enkelt i till exempel Ryssland i dag.

Grattis Mariella, 30 år i dag!

Grattis Norge, 201 år i dag!

På den här unika bilden av Eino Nurmi är kyrkan i Mariehamn fylld av officerare som hedrar sina stupade vänner och kolleger. Året var 1944 och det andra världskriget äntligen på uppehällningen.

Skumpan skulle till Åland

Året var 1841 och kommendanten Fjodor Vasiljevitj Pavlov var skitförbannad denna dag. Han stod i det nya kontoret i Bomarsunds fästning och ansåg att han förtjänade bättre. Efter att ha anlänt till Åland år 1829 för att leda utbyggnaden av Bomarsunds fästning på Åland hade det minsann inte alltid varit så roligt.

Umbärandena var många och de bändiga ålänningarna svåra att ha att göra med. Han hade i uppdrag av den ryske tsaren Nikolai I att leda bygget av Östersjöns allra starkaste militära förläggning i Bomarsund på Åland – kosta vad det kosta ville. Pavlov själv hade anlänt till Åland (en plats han aldrig tidigare hört talats om) sommaren år 1829 tillsammans med sin svensktalande och sexton år yngre hustru Matilda Gustava Wijkberg. Pavlov själv var då trettiofem år gammal och inte helt ny när det gällde vare sig chefsskap eller hårda nypor. Tur var det. Administrationen av Åland var absolut inte enkelt och planerna överväldigande. Efter freden i Fredrikshamn år 1809 då Finland och Åland blev ryskt fanns mycket att göra och år 1832, tre år efter att Pavlov anlänt till Åland, började bygget av Bomarsunds fästning. Över 5.000 man kom till Åland för att delta.

Nu var livet inte heller på den här tiden bara en dans på rosor, det var rätt många fester också! Och som alltid när det handlar om stora byggen och väldiga pengar fanns gott om lycksökare runtom. Inte bara det, här fanns skurkar också som gjorde precis vad som helst för att lura det ryska tsarväldet. Ibland lyckades de och ibland gick det på tok. Pavlov själv anklagades jämnt och ständigt för att se mellan fingrarna när det gällde utgifter. Sånt tog han med jämnmod och drog sig inte för att satsa tsarväldets pengar även på excesser.

Fast just den här dagen, i december år 1841, handlade det om något helt annat än långfingrade kolleger. Pavlov hade blivit fyrtiosju år gammal och borde ha varit jordens lyckligaste man men blev bara argare och argare. Fästningsbygget hade börjat bra, sten lades vid sten och det som dittills varit betesmark i Bomarsund började så sakteliga anta formen av en hypermodern militär anläggning. Dessutom hade han äntligen fått lämna sitt kontor på kungsgården i Kastelholm, det fördömt dragiga och kalla slottet byggt av nån svensk kung han glömt namnet på. Nu skulle det bli ändring.

Van vid att ordna partaj hade Fjodor Vasiljevitj Pavlov i anledning av denna flytt bestämt sig för att ställa till med Festernas Fest i sitt nya kontor och blivande fästning. Förberedelserna hade varit omfattande och planeringen detaljstyrd. Pavlov hade sedan några år tillbaka fått smak för fransk champagne och med en budget som inte bara användes till fästningsbygget fanns möjligheter bortom det vanliga. Tanken var att fira in det nya året 1842 på ett sätt som skulle placera såväl Pavlov själv som Bomarsunds fästning i historieböckerna. Inbjudningarna hade gått ut under hösten och det fanns inte en man eller kvinna som betydde något som inte var inbjuden. Gästlistan sträckte sig till huvudorten Skarpans och vidare till Stockholm, Helsingfors, St Petersburg osv. Alla skulle komma.

Då kom beskedet en morgon i början av december. Eller snarare. Då kom inte beskedet. Galeasen lastad med franska lyxvaror dit ansenliga mängder med rubel investerats dök aldrig upp. Den borde ha anlänt i oktober och den kunde ha kommit i november. I december stod det klart för alla. Båtjäveln var försvunnen och med den allt det som skulle göra Festernas Fest i Bomarsund. Undra på att Fjodor Vasiljevitj Pavlov var förbannad. Hur skulle han kunna bygga en rejäl fästning när han inte ens lyckades beställa lite dricka till sin fest.

Detta är ”sanningen” om det champagnevrak som förbryllar forskarvärlden och beskrivs i Dagens Nyheter den 16 maj. De refererar den här pinfärska forskarslutsatsen som menar att galeasen antagligen var på väg till Tyskland med sin last med väldigt söt champagne. Hade de gjort sin hemläxa hade de känt till att Fjodor Vasiljevitj Pavlov alltid föredrog det söta framför det torra och att champagnevraket som hittades år 2011 i Föglövattnen hade Bomarsund som sitt mål.

Bomarsund har jag lite nu och då berättat om i denna blogg. Det var bland annat den historien som lockade hit brittiska prins Edward tidigare i år. Här delades även de allra första Victoriakorsen ut och här tog skapandet av det moderna Åland sin början.

Andra länkar om Bomarsundstiden:

I dag firar vi Bomarsund.

Visit Ålands digitala plan.

160 år sedan smällen.

Storartat jobbat Silverskär!

Hit till den väldiga fästningen Bomarsund på Åland skulle champagnen som gick till botten i höststormen år 1841.

Dagens Nyheters reporter Elin Peters berättar om den stora analysen som genomförts av den åländska vrakchampagnen.

Vetenskapsredaktören Maria Gunther skriver om lyckan av att läsa en vetenskapsrapport ”full av kemiska budskap och smaker från det förflutna”.

Tack för kampen IFK

Nej, det gick inte vägen den här gången heller fastän allt kändes rätt. Mästarlaget HJK har ännu inte förlorat på Sonera Stadion mot IFK. Fast nära var det även denna gång i en som jag tycker mycket händelserik och intensiv match som jag berättar mer om här. Det blev bråk om eventuellt Diego Assis mål var inne eller inte men från teven gick det inte att se. Kan du finska kan du läsa och se mer om den grejen här. Dessvärre och tack och lov har det visat sig att det alltid är bäst att gilla läget och inte gnälla så mycket över spillt smör eller konstiga domslut.

Farligheterna och spänningen började direkt efter start och chanserna var kanske inte väldigt många men viljan var stark och kreativiteten i spelet ofta stor. Det är tillräckligt bra för mig. Det är dessutom storartat att över trehundra ålänningar gör gemensam sak och drar till Helsingfors för att heja fram Hela Ålands lag mot seger. Hatten av till alla som deltog.

Från idrottens värld har vi mycket att lära när det gäller att dra åt samma håll och bygga en gemensam framtid. Det har jag påmint om förut men det förtjänar sägas igen. Med hjälp av stolthet och kamratskap skapas underhållning och en vilja att leta rätt hellre än fel. Det gör skillnad på riktigt.

Häromdagen skrev jag om det famösa rasistbrevet som spritts över Föglö. Det är urtypen på feltänk där avsändaren väljer att inte se det som är positivt med invandring utan fokuserar på det som eventuellt kan gå fel. Som om ”de” vore annorlunda än ”vi”. Jag har spenderat massor av tid med så kallade utlänningar och landat i en väldigt tydlig och enkel insikt. Folk är i stort sett likadana överallt och vill i stort sett samma sak; ha tak över huvudet, mat på bordet och tro på framtiden. Precis som IFK.

Himla massa ålänningar var på plats i Helsingfors i går. Själv var jag tyvärr inte det utan fick nöja mig med en skärmdump från Ilta-Sanomats tevesändning som för övrigt är riktigt bra!

Grönvit våg till Helsingfors

Tyvärr sitter jag hemma på Åland och ser dagens match mellan HJK och IFK Mariehamn. Det är mer ordning på sönerna Jona och Mille och trehundra andra ålänningar som tagit sig till huvudstaden för att ge sitt lag det stöd som behövs för att för första gången lämna Helsingfors med alla tre poäng i bagaget. Ännu har det tyvärr inte hänt men för vare misslyckande kommer man ett steg närmare succé och i dag känns det som den stunden är inne! Klockan fyra i dag vet vi säkert, ja inklusive tilläggsminuter – matchen börjar 14.00...

HJK är visserligen i serieledning men IFK är obesegrat i årets liga och HJK-tränaren Mika Lehkosuo är inte oberörd över detta:

”De har haft en bra start på säsongen och visat sig farliga. Försvaret har fungerat bra och varit starkt. De anfaller med många riktigt bra spelare vilket gör att vi måste vara alerta hela matchen.”

Hela intervjun kan man läsa här, tyvärr bara på finska.

Genom åren har det varit några spektakulära matcher mot just HJK. Ni minns väl:

• Året var 2012 och vi vek ihop mästarlaget HJK inte en utan två gånger!
• Fjolårets brakförlust. Ska man förlora ska man göra det ordentligt.

Med dessa ord gör jag vad jag kan ur djupet av TV-soffan. Forza IFK!

HJK:s marknadsavdelning jinxar lite inför matchen. Klockan 14.00 i dag gäller det.

Så här ungefär ser det ut senare i dag då IFK-supportrarna drar genom Helsingfors mot stadion... 

...för att bänka sig och driva från Hela Ålands Lag till den första segern hittills i Helsingfors.