Låt 2021 bli ett friskt nytt år

År 2020 är till ända och det är på tiden. Aldrig förr har vi väl sett så mycket fram mot att lämna ett år bakom oss för att ta oss an ett nytt. För ett år sedan stod vi förväntansfulla och såg fram mot ett nytt decennium med allt vad det innebär.

Efter ett tyst år går vi in mot ett nytt, fullt av liv, ambitioner och förväntningar.

Vi som varit med lite minns 1970-talet och oljekrisen och lågkonjunkturen, vi minns 1980-talet och dess högkonjunktur och glada dagar som slutade med att Berlinmuren föll.

Sedan följde 1990-talet och globalisering och tilltagande digitalisering för att därefter gå vidare till 2000-talet med dess terrorattacker och USAs förste färgade president som mer än mycket gav oss tro på en vackrare framtid.

2010-talet präglades av den arabiska våren som innebar slutet för diktatorer och början på frihet för länder som Syrien, Libyen och Jemen vilket i sin tur ledde till inbördeskrig och flyktingkatastrofer. Allt hänger ihop och världen blev säkrare och osäkrare; samtidigt.

När 2020 kom för exakt ett år sedan såg vi fram mot ett nytt decennium som en konstnär betraktar ett vitt papper, fyllt av möjligheter. Till följd av det sjunde kända coronaviruset vars följder blev covid-19 gick det mesta överstyr och vi på Åland har tillsammans med resten av världen ställts inför något vi som lever nu aldrig hanterat förr – en pandemi.

Jag har gett ut två böcker tillsammans med fotografen Therese Andersson och formgivaren Outi Bergman. Böckerna som är rikt illustrerade redogör för hälften av de dagar som formade ett år som för alltid finns kvar som ett starkt märke i historieböckerna.

Böckerna finns till salu på den här länken.

De kan också köpas på Mariehamns bokhandel och i Lisco.

Trots ett nytt läge fortsatte ändå livet, om än något begränsat. Jag genomförde ett sommarprat där jag berättade saker om mig själv som inspirerat massor av andra människor i liknande situation. Jag har stundtals varit närmast nerringd av folk som vill ha råd, uppmuntran eller bara prata. Alkoholmissbruk är en sjukdom som inte syns så tydligt i det offentliga rummet men som förorsakar elände och problem vilka förstör familjer och hindrar människor för att bli sitt bästa jag. I dag är jag friskare och starkare än någonsin och ett exempel på att det alltid finns möjligheter, även när det tycks nattsvart.

Lyssna på hela sommarpratet via den här länken.

Jag minns också året 2020 som präglat av osäkerhet kring vad som ska hända med öspelen, NatWest International Island Games. Efter talrika möten, förhandlingar och svåra beslut landade det hela i att tävlingarna återuppstår år 2023 på Guernsey.

Här kan du se hela tillkännagivandet.

Tillsammans med Fredrik Rosenqvist har jag under året startat en helt ny tidning som distribueras tillsammans med Ålands Sjöfart och som heter Ålands Handel.

Här kan du läsa både Ålands Sjöfart och Ålands Handel. OBS! Finns även som app där appar finns.

Samtidigt blev det också en podd som hittills gjorts i elva avsnitt och som snabbt seglat fram som Ålands största. Där pratas det hej vilt om precis allt sådant som gör världen roligare och rikare, det handlar om pengar, affärer, entreprenörer, kärlek, tygblöjor, schack, bitcoins, Napoleon, Hemingway, Wall Street, Bob Dylan, Paf och precis allt som gör livet levande. Välkommen in och lyssna, det är gratis och podden finns att hämta till exempel på Spotify.

På den här länken kommer du direkt till podden Ålands Handel.

Året blev inte bara kringgärdat av oro inför viruset. På Åland levde vi den allra största delen av året i en slags bubbla, helt utan att se sjukdomen. Arbetslkösheten rusade men hälsoeffekterna blev mycket små, ta i trä. Den nya tiden har gett outsinliga möjligheter till vardagsträning och frisk luft. Tillsammans med min livskamrat och -kärlek Helena har jag promenerat imponerande sträckor detta år. Det har aldrig känts långt då pratet alltid hållit oss sällskap. Nu när årets sista dag är här visar stegmätaren att vi gått 15.700 steg varenda dag, hela året. Det blir tillsammans drygt 5,7 miljoner steg och känns rätt coolt att blicka tillbaka på.

Till alla från oss önskar vi ett friskt och starkt år 2021. Tag hand om er själva och varandra och ses i vardagen som utgör själva livet.

Med vaccinet kommer hoppet om en öppnare och friskare värld, en sådan vi alla behöver.

Bra start för mindre käbbel

I dag följer jag upp finans- och näringsutskottets strävan mot större enighet och samsyn i den åländska politiska världen. Hittills har denna enighet inte riktigt visat sig från sin bästa sida men i utskottet finns tydliga tecken på vilja att förstå hellre än önskan att missförstå.

Skrev därför en insändare i ämnet och passar samtidigt på att önska alla en riktigt skön julhelg:

Enighet kring budget är grund för samsyn

Det är ett tecken i tiden och en föraning om utveckling och framtidstro att Ålands lagting i fredags, i det närmaste enhälligt, sade ja till det betänkande som finans- och näringsutskottet formulerat kring budgeten för år 2021.

Texterna som stöddes av alla ledamöter ställer krav på reformer, långsiktighet och partipolitisk samling. Det offentliga Åland har därmed att förhålla sig till ett dokument som har stöd i alla grupper vilket gör att reformer och utveckling inte bara är önskvärt utan en beställning.

Till exempel kan detta handla om att utveckla det ekonomiska ansvaret inom hela landskapsförvaltningen så att alla kostnader bokförs där de verkligen uppstår. Det inbegriper också ett uppdrag att leverera ett modernare sätt att styra i form av ett budgetpolitiskt ramverk och mycket annat som kan uppfattas som snärjigt men i själva verket kokar ner i att intäkterna ska räcka till utgifterna och nödvändiga investeringar – precis som i ett alldeles vanligt hushåll. Detta måste ske för att vi ska kunna fortsätta upprätthålla välfärd och trygghet till alla ålänningar.

För att veta hur stort detta handlingsutrymme är krävs långsiktiga prognoser som i och för sig är osäkra men som ändå tjänar som en ram inom vilken vi kan bygga framtiden. Historien har gång på gång visat att det saknats nödvändigt samförstånd kring det ekonomiska handlingsutrymmet vilket gör långsiktiga lösningar svåra. I dag är det svårare än någonsin att skapa denna ram som samtidigt är viktigare än förut att förhålla sig till. Till följd av den osäkerhet som råder är det också nödvändigt med breda överenskommelser och samsyn snarare än snabba och lokalpolitiskt drivna beslut. Landskapet Åland är i dag i stort behov av diskussioner och samverkan för att nå en gemensam syn kring de stora frågorna. I det arbetet måste vi alla sträva mot att förändra sättet vi hittills arbetat på, något som berör alla partier och ledamöter i lagtinget, och byta ut gnabb och felsökning mot genuina försök att driva frågor framåt. I behandlingen av budgeten för 2021 präglades finans- och näringsutskottet av denna vilja till långsiktiga och breda lösningar.

Vi valde bort polarisering för att istället söka gemensamma nämnare och det är ett starkt exempel på ett paradigmskifte som alla vinner på. Läget är utmanande för hela Åland till följd av pandemin som skärper kraven på alla som bär ansvar för vår självstyrelse och de företag som med sina skatter bär upp vår samhällsekonomi. I den mån det hittills funnits spelrum för käbbel mellan partierna råder nu nya tider som förändrar de politiska landskapen norrut och västerut. Det är hög tid att detta sker även på Åland; vi är alldeles för få och sårbara för att stå splittrade.

Jag hoppas alla läser och tar till sig utskottets betänkande och bär med sig budskapet från ett enigt lagting – om någonsin är det nu läge att med kraft och beslutsamhet nå överenskommelser över blocken med målet att skapa en självstyrelse som klarar sig även i framtiden. De stundande helgerna kommer väl till pass för denna nödvändiga tankeövning. Önskar med detta en fridfull julhelg, ett gott slut och ett nytt och friskt 2021, det första året då vi ska fira den självstyrelse som tjänat oss så väl sedan det började den 9 juni 1922.

Jörgen Pettersson

Ordförande i finans- och näringsutskottet

Ska man lyckas i pussel krävs tålamod och samarbete; ungefär så är det i politiken också och nu är dags att sluta bråka om bitarna för att koncentrera sig på helheten.

100 dagar om coronahösten

I dag kom den från tryckeriet, den nya boken om Coronahösten 2020 som jag skrivit tillsammans med fotografen Therese Andersson och formgivaren Outi Bergman. Den börjar den 15 augusti och slutar den 22 november och täcker in de händelser som formade en slags vardag under en höst vi aldrig ska glömma.

Här kan både Coronahösten och Coronavåren köpas, för leverans till hemmet, endast 24 euro per styck!

Bokens titel är ”Coronahösten – 100 dagar i det nya normala” och ska läsas som ett nyhetsreportage med personlig touch och lokalt anslag med internationellt perspektiv. Coronaviruset har slagit hårt mot hela världen och lämnat kaos och arbetslöshet bakom sig. I dag finns det vaccin som distribueras över hela världen i en logistiskt mycket svår operation.

Utdrag ur boken:

”Nu är det dags att knyta ihop våra insikter från ett år som för alltid förändrar oss och den tillvaro vi lärt oss ta för självklar.” 

”Alla är förvisso drabbade men medan många förlorat sin sysselsättning, sina kunder och en stor del av det sociala liv som utgör grunden för tillvaron är det många som tvingats arbeta hårdare än någonsin och tackla utmaningar vi aldrig tidigare sett.” 

”Vi hoppas våra böcker från denna extraordinära tid hjälper er minnas och skapar insikter om en tid vi aldrig kan glömma men helst hade undvikit. Vi gör inte heller den här gången anspråk på att sitta inne med sanningen eller svaren. Vi berättar vår bild av det som hände. Vi är vanliga ålänningar som lika förskräckta som alla andra betraktade pandemins framfart från sidan. Det här vår berättelse om 100 dagar mot det nya normala.”

 Till sist:

”År 2020 blev en lång inbromsning av precis allt. Vårt sociala liv upphörde på många sätt, resorna försvann liksom en stor del av umgänget. Arbetslösheten blev en del av vardagen på ett helt annat sätt än hittills. När detta skrivs har det gått elva månader sedan covid-19 första gången upptäcktes i Kina. Före det hade vi hanterat sex olika former av coronavirus med varierande framgång men oftast framgångsrikt. Det sjunde blev oss övermäktigt och jag tänker på det som alla gamla sjömän vet är sant – var sjunde våg är värst.” 

Att skriva en dagbok om en pandemi och dess effekter är både lätt och svårt samtidigt. Det lätta är att det finns hur mycket som helst som händer, det svåra är att veta om det är viktigt eller inte.

Jag hoppas alla som väljer att läsa boken ska gilla innehållet och spara den på en hylla någonstans för att läsa den om tio eller tjugo år. Då kommer det att vara ett historiskt värdefullt dokument.

Boken om Coronahösten finns i Mariehamns bokhandel och Lisco.

 Den kan även köpas för hemleverans på denna länk.

Arbetsplatser är viktigast

Först kommer arbetsplatser, sedan arbetsplatser och därefter arbetsplatser. För att lyckas med det krävs friska företag och ambitiösa medborgare. För att nå detta krävs samsyn och samarbete, löd Centerns gruppanförande i budgetdebatten:

Talman,

för att vi ska klara oss framöver finns det två saker vi aldrig får glömma. För det första att det finns arbetsplatser för vår befolkning. För det andra att Åland förblir ett samhälle som ungdomar vill stanna kvar i eller återvända till. Vi behöver framtidstro och vi behöver handlingskraft på alla nivåer. Därför är det viktigt att finans- och näringsutskottet hittat enighet och samsyn i stora och centrala frågor.

Betänkandet från FNU innehåller mycket och kan till vissa delar uppfattas som kritik och till andra som beröm, det är som det ska vara. För att nå samsyn måste alla vara redo att göra kompromisser. Det är ett allvarligt och uppriktigt försök att hitta bred politisk samling och det är en väg vi från Centern stöder. Vi lever i en verklighet vi aldrig tidigare upplevt och vi måste anstränga oss tillsammans för att hitta lösningar som skapar sysselsättning och möjlighet för företag att överleva och växa. För att tala klarspråk. Vi befinner oss i en kris och måste göra saker vi inte är vana vid. Vi kan inte resa och vi får inte umgås och vi delar detta med hela den övriga världen. Ni känner alla till uttrycket att när man är frisk är önskemålen många men när man är sjuk vill man bara en sak.

Från Centerns sida hoppas vi att år 2021 blir året då vi gemensamt försöker nå samsyn kring hur Åland ska göra. Vi har nämligen inte råd att gå splittrade mot framtiden. Enligt vår uppfattning har finans- och näringsutskottet tagit ett viktigt steg i den riktningen. Centerns lagtingsgrupp lyfte i remissdebatten vikten av de förpliktigande orden från behandlingen av den fjärde tilläggsbudgeten. De löd ”Utskottet bedömer att situationen för Åland är så allvarlig att det manar till samling.”

Betänkandet som vi debatterar i dag bär spår av den förhoppningen. Tack vare insatser, och eftergifter, från alla partier finns det nu en god grund att stå på i det fortsatta arbetet med att skapa långsiktig finansiell balans, något vi alla är beroende av, oavsett vilken sida av regeringsbänkarna vi för ögonblicket sitter vid. Åland är summan av många olika beslut men inte sedan krigsåren i mitten av 1900-talet har osäkerheten kring framtiden varit lika stor som i dag. Detta ställer extra höga krav på alla ålänningar och alldeles särskilt på alla vi som fått i uppdrag att hantera våra gemensamma angelägenheter som valda parlamentariker och i förlängningen den landskapsregering som arbetar på vårt uppdrag.

Lagtingsgruppen stöder den övergripande tanken från finans- och näringsutskottet att i nuläget avstå alldeles för hårda åtstramningar i de offentliga utgifterna men att arbetet genast måste fortsätta med att hitta reformer som krymper det strukturella underskottet. I praktiken betyder det att arbetet med en så kallad omställningsbudget nu måste inledas med målet att vara klar i vår. Avsikten var att den skulle genomförts våren 2020 men till följd av pandemin fick den anstå vilket är förståeligt. Ärendet brådskar och inte minst alla våra serviceproducerande kommuner behöver både hjälp och stöd för att kunna fortsätta leverera vardagstrygghet till alla medborgare. Från Centerns sida är vi glada över att Kommunernas socialtjänst nu blir verklighet och att en stor tyngd därmed försvinner från kommunkansliernas vardagar.

Äntligen, säger vi och understryker igen nödvändigheten av politisk samling kring svåra frågor. Det är en fröjd att se hur arbetet löper över partigränserna i den nya partistyrelsen. Vi hoppas också, i likhet med utskottet, att finansåret 2021 blir startpunkten för en ekonomisk styrmodell som kännetecknas av tydlig rambudgetering och utvecklad resultatstyrning. Insikterna om ekonomiska realiteter måste öka på alla nivåer. Låg produktivitet och sjukfrånvaro kostar och bör undvikas med hjälp av starkt, pådrivande och inspirerande ledarskap där alla arbetstagare får växa och nå sin fulla potential. Är det något pandemin lärt oss är det att livet sker lokalt och tillsammans vilket vi aldrig får glömma.

Landskapsregeringen har visat prov på ett enastående ledarskap i en svår tid och är därför väl lämpad att fortsätta den svåra uppgiften att lotsa självstyrelsen framåt, mot det stundande hundraårsjubiléet. Det är många frågor på agendan. Exakt vilka reformer som ska prioriteras är i första hand ett operativt uppdrag och något för landskapsregeringen att hantera.

Från Centerns lagtingsgrupp vill vi ändå lyfta behovet av tydlig och transparent ekonomisk politik och styrning och betonar vikten av att utveckla finanspolitiken till något långsiktigt där målet ska vara stabilitet och utgifter som motsvaras av intäkter. Det är vi skyldiga vår självstyrelse och det jobbet har blivit väldigt mycket mer utmanande till följd av pandemin som satt stopp för så mycket. Det är vanskligt att jämföra oss alltför mycket med kringliggande och väldigt mycket större länder men det som hände i Sverige efter 1990-talskrisen stämmer till eftertanke och utgör inspiration. Då var det fastighetsbranschen som kraschade och utlöste en finanskris vilket ledde till valutakaos och en höjning av marginalräntan till 500 procent. När det hände stod alla frågande men efteråt insåg alla att den krisen utgjorde det värsta som hänt just Sverige sedan det andra världskriget. I efterhand blev det också det bästa för ur krisen kom ett starkare och friskare Sverige.

Finland har också genomgått liknande stålbad och laman som i tid låg nära Sveriges finanskris utlöste enorm arbetslöshet och skapade ärr som landet fortfarande lever med kulturellt, politiskt och socioekonomiskt. Dessa länder hanterade sina kriser på olika sätt men båda gjorde det målmedvetet och långsiktigt och lät sig också inspireras av varandra vilket sannolikt gjorde att de nordiska ekonomierna kom tillbaka på banan hyggligt snabbt efter kraschen. Genom att förena alla våra krafter kan vi också göra Åland friskt, attraktivt och konkurrenskraftigt igen. I remissdebatten förde vi fram tanken på ett gemensamt och flerårigt ekonomiskt synsätt för Åland, ungefär som man gjorde i Sverige efter krisen. Där kom man överens om fleråriga utgiftstak, överskottsmål, ekonomisk stabilitet, effektiv hushållning och tillväxtmål vilket mynnar ut i attraktionskraft. Den kris som Åland nu genomgår ställer höga krav på oss alla och därför understryker vi gärna behovet av politisk samling för att försöka skapa ett ramverk vi alla kunde hålla oss till.

Pandemin gör detta arbete brådskande för vi har en självstyrelse att sköta och den ska om bara två veckor finansieras med ett helt nytt system som på många sätt är bättre än det föregående men som kräver en näringspolitik som skapar friska och lönsamma företag och arbetsplatser över hela Åland. Det är privata företagare som bygger välfärd och därför är det direkt nödvändigt att göra Åland attraktivt för inflyttning vilket också stärker den gemensamma ekonomin. Detta kräver en expansiv finanspolitik som träffsäkert skapar tillväxt och därmed arbetsplatser inom den privata sektorn. Vi hoppas såklart alla att våra gränser ska öppnas på nytt och att resandet ska få en renässans och då gäller att vi står redo.

I samband med pandemin och de stängda gränserna har den åländska BNP-utvecklingen inte bara avstannat. Just nu ser det ut som om vår ekonomi krymper med sexton procent under detta år. Det är med råge mest i Finland och visar tydligt hur mycket krishanteringen kostat i pengar. Vi har drabbats av rekordhög arbetslöshet och måste stå redo för de konsekvenser detta kan medföra i form av social oro och en känsla av hopplöshet. Vi stödjer tanken på en ”Ekonomi i balans” och prioriterar det målet mycket högt. Sommarens tre idégrupper skapade många goda idéer och några av dem lyfts fram i betänkandet vilket vi stöder, till exempel förstärkning av Ålandskontoret, offentlig riskkapitalförsörjning, att högskolan ska fungera som motor för Åland och bildande av attraktionskraftsenhet. Som en konsekvens av det uteblivna resandet har Åland drabbats hårt och nu måste vi alla arbeta för att återskapa attraktionskraften och göra Åland till det självklara målet för alla som bor runtom Östersjön och bortom. Jag slutar som jag började och påminner om det viktigaste. Vi måste göra allt som står i vår makt för att få ner arbetslösheten och starta samhället på nytt. Många av våra företag står i dag och gungar utan att veta om de kan överleva eller inte. Det hänger på hur pandemin utvecklar sig och när vaccinet kommer och när resandet kan nystarta. Fram till dess ska vi förbereda oss på en stark comeback.

I vårt uppdrag i denna sal ingår därför att gjuta framtidstro i alla ålänningar, överallt, och då är det uppriktiga försök till politisk samling som präglar finans- och näringsutskottets betänkande behövligt.

Så länge tillväxten fortsätter att växa på Åland och det finns arbetsplatser åt helst alla fortsätter Åland att växa och frodas. Foto: Pixabay.

Starkt jobbat i utskottet

Varje budgetförslag som lämnas av Ålands landskapsregering till Ålands lagting behandlas ingående av ett utskott innan lagtinget tar beslut. I dag presenterade finans- och näringsutskottet sitt betänkande som präglas av samsyn i högre grad än bråk. Det känns helt rätt att i dessa tider bidra med konstruktivitet och eftertanke och hela processen slutade med endast tre omröstningar vilket jag tror nästan aldrig hänt förut. I presentationen sade jag ungefär så här:

Talman,

låt mig börja med att nämna några av de slutsatser som finans- och näringsutskottet dragit i samband med behandlingen av budgetförslaget för 2021. Landskapet Åland och självstyrelsen befinner sig i en utomordentligt utmanande och exceptionell situation. Arbetslösheten är historiskt hög och den övergripande ekonomiska aktiviteten låg till följd av pandemin.

Vi står också inför ett nytt finansiellt system som från och med år 2021 gör landskapet Åland mer beroende av friska företag, inflyttning och hög sysselsättning än förut. Vårt underskott i de offentliga finanserna är i år uppemot åttio miljoner euro vilket tarvar åtgärder på i stort sett alla plan. Pandemin berör oss alla och alldeles särskilt ryggraden i den åländska ekonomin – passagerartrafiken och den besöksnäring som går hand i hand med fri rörlighet.

Mot den här bakgrunden gäller att med omsorg och stor eftertanke analysera och genomföra åtgärder med målet att nå större hållbarhet i hela landskapets ekonomi. Detta har finans- och näringsutskottet gjort och nått några rekommendationer som framkommer i betänkandet och som jag snart återkommer till. På ett rent allmänt plan står det bortom alla rimliga tvivel klart att nya satsningar och skattefinansierade verksamheter måste analyseras noga innan de verkställs eller ens fortsätter.

Detta ställer höga krav på det finansiella och politiska ledarskapet och förutsätter en annan och noggrannare kontroll än hittills. I samband med hanteringen av budgetförslaget har utskottet hört sjuttionio ålänningar med olika vardagar och perspektiv på vad landskapet Åland borde göra. Var och en av dem har på varierande sätt lämnat spår i betänkandet som debatteras i dag och som präglas av samförstånd i högre grad än missförstånd.

Jag vill tacka alla utskottsmedlemmar för att ni på ett framåtriktat och osjälviskt vis bidragit till texterna och tagit ett steg närmare den politiska samling som lagtingets alla ledamöter efterlyste i samband med att vi debatterade tilläggsbudget nummer fyra tidigare i höst. Det står oerhört klart att den ekonomiska verkligheten i pandemins spår är brutal och kräver åtgärder av oss alla. Vi ska inte tokspara för det gör bara situationen ännu värre men vi ska reformera och förändra för att långsiktigt komma tillrätta med den alltför stora skillnaden mellan intäkter och utgifter.

I utskottsarbetet har vi låtit detta prägla diskussionen och vinnlagt oss om både ton och innehåll i texterna. Ni har alla fått betänkandet och det nyttjar inget till att läsa upp hela. Jag vill ändå lyfta några frågor som är av särskilt intresse inför kommande budgetår. Vi har till exempel själva budgetprocessen som borde ses över med högre transparens och förståelse som mål. Vi har efterlyst detta i repriser och nu är dags för verkstad. Vi måste nå ett system där långsiktighet, såvitt möjligt, ska råda. Detta inkluderar fleråriga prognoser över inkomster och utgifter vilket gör det möjligt att skapa ett budgetpolitiskt ramverk och modernare styrmodell. Redan före pandemin slog till hade vi ett underskott i landskapets offentliga finanser på uppemot trettio miljoner euro och nu måste det till nya system, annars är nedskärningar i välfärden oundvikliga.

Vi måste prioritera och detta kan bara ske med hjälp av reformer och en ny finanspolitik som grundar sig på fleråriga utgiftstak, överskottsambitionerl (om möjligt) och breda finansiella mål; något som är självklart i både Finland och Sverige. Det är utskottets fromma förhoppning att vi alla skulle komma överens om synen på läget just nu och inför det kommande decenniet för att därmed nå samsyn kring det ekonomiska handlingsutrymmet med målet att över tid anpassa utgifterna till inkomsterna; detta är nödvändigt för självstyrelsens utveckling och framtid. Vi kan inte fortsätta att hantera kostnader på årlig bas utan att ha en övergripande samsyn kring intäkterna. Vi måste skapa ramar och vi måste nå långsiktighet. Utskottet har analyserat behovet av en efterfrågad och utökad lånefullmakt, från 60 miljoner euro till 77 miljoner.

Mot bakgrund av det oerhört ansträngda läget och behovet av reformer har utskottet gått in för att inte utöka fullmakten som beviljades i samband med hanteringen av tilläggsbudget nummer fyra. Det är bra att lånebegäran kommer inför helåret 2021 men innan utskottet godkänner att den växer vill vi att landskapsregeringen presenterar fleråriga finansieringsanalyser där det framgår hur skuldbördan förväntas utvecklas över tid och hur lånen ska återbetalas. Utskottet föreslår därför att den nu beviljade fullmakten på 60 miljoner euro förlängs från den 30 mars till den sista december 2021. Talman, det är mot bakgrund av det sagda tufft för väldigt många just nu. Tack och lov är vår välfärd stark och våra företag många, några av dem har klarat pandemin bra.

Nu, om någonsin, gäller att skapa tillväxt och arbetsplatser och satsa våra pengar och resurser på sådant som är långsiktigt lönsamt. Exakt vad detta är vet ingen och just därför är det viktigt att investera i kunskap, social hållbarhet, ny teknik, utbildning och sådant som skapar framtidstro och attraktionskraft och, framför allt, arbetsplatser. I utskottets behandling har vi nämnt de orden ofta tillsammans med konkurrenskraft och det är sådant vi aldrig borde glömma. Vi kan bara skapa riktig hållbarhet genom att bygga ett samhälle som är minst lika bra som våra omkringliggande regioner. Misslyckas vi med det flyttar folk bort vilket minskar skattekraften och så vidare. I denna strävan efter konkurrenskraft och skatter har utskottet identifierat några branscher där efterfrågan är stor på våra omkringliggande marknader och därför stödjer vi ett distributionsstöd till livsmedelsföretag och därför väljer vi att lyfta fiskodling som en avgörande ingrediens i att skapa hållbarhet i skärgården. Denna fråga är såklart ett politiskt känsligt fält och våra vänner i Hållbart Initiativ och socialdemokraterna håller inte med men det gör vi andra i utskottet.

Med beaktande av sysselsättning och exportintäkter anser majoriteten att industrin har en framtid, att folk runtom oss behöver mat och att det inte vore mer rätt att fiskodling sker någon annanstans. Vi förutsätter såklart att detta sker i samklang med miljökrav och med omsorg om våra gemensamma resurser som till exempel rent vatten och en inbjudande skärgård. Tack vare de etablerade fiskodlingarna är skärgården i dag levande året runt och det är något vi borde fortsätta uppmuntra.

En annan fråga som är svår och ständigt högaktuell är vår vardagsservice som sköts av sexton kommuner. I takt med att kommunernas ekonomi blir allt mer ansträngd samtidigt som kommunernas lagstadgade skyldigheter ökar kommer Åland allt närmare en verklighet där kommunerna inte längre har realistiska ekonomiska förutsättningar att fullgöra sina skyldigheter ens med de tillskott som landskapsandelssystemet ger. Att utöka kommunernas lagstadgade skyldigheter i en utsträckning som kommunerna inte kan finansiera är inte hållbart.

Landskapets ekonomiska situation tillåter inte heller att de totala offentliga utgifterna ökar. Därför behövs samling för att komma överens om de lösningar som bäst banar väg för ett framtida välfungerande livskraftigt samhälle. Vi lever just nu i en slags brytningstid där Kommunernas socialtjänst startar efter årsskiftet och måste få arbetsro för att komma igång. Som jag nämnde inledningsvis i dag är KST redan i dag ett starkt exempel på vad politisk samling kan åstadkomma.

I denna budgetbehandling har vi för första gången också försökt vidga våra vyer och anlägga ett barnperspektiv på det hela. Det är uppfriskande på många sätt och något vi varmt rekommenderar. Det råder nämligen stor skillnad mellan vuxenvärldens kan-allt-filosofi och barnets vardag. Hade vi alltid agerat utifrån barnens bästa hade vi sett till skolskjutsarna fungerar även om föräldrarna väljer att separera. I dag är det inte så. Utskottet har i samband med budgetbehandlingen också erfarit att alltför många ungdomar fortfarande trillar mellan stolarna beroende på oklarheter i vem som ska göra vad när det gäller vidareutbildning. Så kan vi inte ha det. I Finland går man in för att förlänga läroplikten nästa höst till 18 år. Det är för tidigt och osäkert att säga att vi ska gå samma väg på Åland men det är också för tidigt att slå fast att vi inte ska göra det. Landskapsregeringen måste nu analysera det som händer i Finland och komma tillbaka med förslag till åtgärder.

Vi vill inte att våra åländska ungdomar ska stå sämre rustade för framtiden än ungdomarna i Finland. Vårt ekonomiska läge är extremt utmanande och därför har utskottet valt att slå in på sparsamhetens stig. Vi vill, därtill inspirerade och uppmanade av finansministern i remissdebatten, begränsa lånefullmakten till 60 miljoner euro för att sätta tryck på behovet av reformer och analyser.

Vi har valt att lyfta bort pengar från en utredning kring en bro över Prästösund för att skapa arbetsro för den kommitté som har till uppgift att granska förutsättningarna för en tunnel till Föglö. Det står landskapsregeringen fritt att återkomma med detta anslag när tunnelkommittén är färdig med sitt arbete.

Det finns andra investeringar som utskottet fört ett resonemang kring, till exempel det planerade smittskyddsrummet vid ÅHS. Utskottet inser behovet men understryker att investeringar ska ske i samarbete med Fastighetsverket för att uppnå mesta möjliga flexibilitet i alla byggnaders användning och disposition. En fråga som absolut inte är enkel men ändå nödvändig att lyfta är finansieringen av Ålands radio som minskar till följd av övergången till medieavgift. Hur viktig public service än är för vårt gemensamma Åland är den ekonomiska verkligheten ännu viktigare.

Åland har i dagens läge inte finansiellt utrymme för något annat än nödvändigheter vilket utmanar mycket av sådant vi fram tills nu tagit för självklart. Vi genomgår en slags stresstest av hela självstyrelsesystemet och i det arbete måste alla delta. Betänkandet över budgeten 2021 är unikt och präglat av stor samsyn och vilja att göra bättre. Vi har försökt nå politisk samling och vi har till stor del lyckats, alla ledamöter i utskottet, ordinarie och de suppleanter som närvarat, har på olika sätt bidragit till innehållet i betänkandet. Alla inblandade partier har tvingats till olika eftergifter och även om ingen budgetmotion godkänts lever många av förslagen i motionerna kvar i betänkandet.

Jag vill gå så långt som att slå fast att detta betänkande skapar underlag för en långsiktigare finanspolitik med målet att göra Åland starkt och friskt igen med målsättningen att skapa arbetsplatser och bygga framtidstro.

Talman, innan jag slutar vill jag rikta mitt och de övriga ledamöternas tack till utskottssekreterare Emma Dahlén som efter årsskiftet återgår till sitt jobb vid Mariehamns stad. Emma Dahlén har lyhört, tålmodigt och lösningsorienterat lyssnat in, analyserat och formulerat ganska yviga tankar till pregnanta slutsatser. Detta har gjort utskottets arbete både progressivt och levande och eftersom jag har äran att inleda denna debatt vill jag gärna att ni alla försöker göra som vi gjorde i utskottet; lyssna på argumenten, invänd sakligt och kom ihåg att bakom varenda mening finns en människa som liksom du själv drivs av att göra Åland bättre för alla. Med detta önskar jag alla en livfull och framåtblickande debatt, vi har utmaningar framför oss men vem är bättre skickade att hantera sådana än ni som sitter i denna sal just nu?

Varje framgång börjar med en gemensam syn på problemet vilket ofta leder till beslutsamhet och laganda. Politik präglas inte alltid av detta men det gör detta betänkande från finans- och näringsutskottet.

Nu krävs politisk samling

Läget är hårt men aldrig hopplöst. Som gruppledare för Centerns tio personer starka lagtingsgrupp hade jag nöjet att leverera gruppens åsikter kring budgetförslaget för år 2021. Jag tycker det är dags för politisk samling och det tycker gruppens medlemmar också. Anförandet löd så här:

Talman,

vi lever i extremt oförutsägbara tider och coronavirusets framfart överskuggar allt vi gör. I vardagen kastas vi mellan ytterligheterna och vi följer spänt nyheterna om när vaccinet ska komma som ska göra vår tillvaro mer levande igen. Vi är i händerna på ett virus som vi inte kan påverka, bara anpassa oss till. Till följd av pandemin står Åland i beråd att uppta lån för att klara driften och skapa förutsättningar för att vi så snabbt som möjligt ska kunna återgå till någon sorts normalt liv. Den vägen är svår både för den vanlige ålänningen och för alla vi som sitter i detta parlament och ska lotsa samhället framåt. Vår förmåga att bidra med stabilitet i samhällsbygget får återverkningar för alla som bor på Åland och är med och formar vår snart etthundraåriga självstyrelse som de facto hanterat både världskrig och epidemier och fortsatt att utvecklas till det mönstersamhälle som Åland på många vis är ett exempel på. Detta ställer krav på oss alla.

När finans- och näringsutskottet behandlade tilläggsbudget nummer fyra tidigare i höstas och godkände lånefullmakten nådde vi enhälligt följande skrivning som förpliktigar alla som sitter i denna sal, nämligen:

Utskottet bedömer att situationen för Åland är så allvarlig att det manar till samling.

Då infinner sig frågan vilken samling? I betänkandet efterfrågades bland annat reformer för att långsiktigt komma tillrätta med det strukturella underskottet i finanserna. Exempel på det är en genomgripande satsning på digitalisering och en allmän försiktighet när det gäller kostnader och projekt som inte är nödvändiga. Har landskapsregeringen levererat detta i denna budget? Kanske inte så mycket som många hade velat men här gäller att minnas verkligheten. Det gick fyra veckor från det att betänkandet klubbades till att budgeten som vi nu diskuterar låg på bordet. Alla som på något sätt hanterat offentlig förvaltning vet att det är för lite tid för genomgripande förändring. Budgetförslaget når kanske inte ända fram just nu men det är en bra grund för vårt fortsatta arbete och här är det viktigt att vi alla bidrar så gott vi kan. Vi i lagtinget måste också fråga oss om vi faktiskt levt upp till vårt eget önskemål om samling i krisen. Det är nämligen inte direkt samling man tänker på när man ser att det tillkommit 79 budgetmotioner.

Covid-19 har förändrat vårt sätt att leva med varandra och vårt sätt att betrakta omvärlden. Pandemin har skapat en arbetslöshet som ingen kunde förutse och som gör vårt framtidsbygge extremt utmanande. Sjöfarten, och särskilt alla bil- och passagerarfärjor, som fram tills i våras har utgjort en grund för det åländska samhällsbygget upphörde att existera över en natt. I dag kämpar alla våra rederier för sin överlevnad och det betyder att hela Åland berörs. Lika lite som vi kan resa utomlands kan andra besöka oss vilket leder till dramatiska inkomstbortfall och över tid mycket mer. Det värsta som kan hända en ö är isolering och de konsekvenser som sådant medför.

Nu behövs framtidstro och ambitiösa entreprenörer för att sätta fart på ett samhälle som är tystare än på mycket, mycket länge. Mot den här bakgrunden och under den osäkerhet vi lever i har Ålands landskapsregering levererat en budget för 2021 och det är att gratulera. Budgetarbete är komplicerat även i vanliga fall och i år liknar det ingenting annat.

Sådant vi tidigare tog för givet är inte längre möjligt och det gäller att lyhört anpassa oss till nya omständigheter för att säkra och helst stärka självstyrelsen och vår förmåga att även i framtiden kunna fatta egna beslut givet våra egna förutsättningar. Det är riktigt att kalla det som händer för exceptionella omständigheter vilket gör det svårt att leverera stabila underlag för förändringsarbete som berör massor av människor och deras arbetstrygghet.

Kris kräver lugn och stabilitet, skulle vi välja alltför drastiska metoder utan att göra väl underbyggda konsekvensbedömningar kan skadan bli större än nyttan och vi vill ju inte att patienten ska dö trots att operationen lyckades. Dagens prekära situation kräver analys och strategi snarare än blixtsnabba hugg i samhällsekonomin. När läget är skakigt är det viktigt med stabilitet. I arbetet mot pandemin krävs både hjärta och hjärna och det är inte alltid säkert att det kortsiktigt smarta är samma sak som det långsiktigt kloka. Mot den bakgrunden är det viktigt att upprätthålla tryggheten i samhället, social hållbarhet och insikten att vi arbetar för hela Åland och alla ålänningar. Till allt detta ska läggas miljömässig hållbarhet och omsorgen om alla de som i dag känner oro inför framtiden, både beträffande hälsan och ekonomin.

Med det sagt står Centerns lagtingsgrupp bakom det liggande budgetförslaget och framtida och genomtänkta reformer. Vi är dock mycket väl medvetna om hur snabbt tiden förändras i detta läge, det som var sanning i går behöver inte vara det i morgon och därför ska vi med intresse granska alla de budgetmotioner som lagts med särskilt intresse för sådana som på olika sätt minskar den totala kostnadsbilden. Pengarna är slut och varenda utgift måste noga prövas.

Arbetet med att se över verksamheter och kostnader på ett sätt som aldrig gjorts tidigare kvarstår och kommer att vara en del av vårt arbete många år och mandatperioder framöver. Det handlar inte minst om rättviseaspekter då pandemin slagit väldigt olika på olika sektorer av samhället. Hittills har de offentligt anställda klarat sig rimligt helskinnade i en kris som kostat delar av den privata sektorn otroligt mycket. Det är en obalans som inte är hållbar. För att klara av offentlig verksamhet krävs skatter och dessa genereras av privata företag.

Därför är det viktigt att vara beredd att satsa på sådana verksamheter som kan skapa tillväxt, arbetsplatser och exportintäkter. Vi har tillgångar och resurser i landskapet som rätt använda kan locka till intäkter och, ännu viktigare, inflyttning. När det gäller den direkt avgörande tron på framtiden är det en viktig signal att arbetet med att bereda marken för en fast förbindelse mellan Lumparland och Föglö nu inleds. Den parlamentariska tunnelkommittén kan inleda sitt arbete vilket är på tiden. Skärgården hör till våra viktigaste resurser och utgör dessutom mer än hälften av vår totala areal. Rätt hanterad finns här också en ekonomisk framtid som är av intresse för hela Åland, redan i dag omsätter de tre största företagen i regionen uppemot sjuttio miljoner euro per år. Detta kan bli ännu mer när vi gör Degerby och Föglö till en del av fasta Åland. Jag ser mycket fram mot arbetet i tunnelkommittén tillsammans med övriga partier som väljer utveckling framom avveckling.

Det måste också sägas att kostnaderna för det offentliga Åland är för höga i förhållande till intäkterna vilket över tid kräver beslutsamhet och åtgärder som går utöver det vanliga. Vi är medvetna om att sådana insatser och förändringar berör människor och deras arbetsförhållanden och därför inte kan genomföras i en hast. Det är därför av yttersta vikt att landskapsregeringen i sitt fortsatta arbete fokuserar på konkreta åtgärder och genomtänkta reformer i arbetet mot en mer hållbar ekonomi. Det är inget som någon vill genomföra men det måste ändå göras. Avsikten var, som alla minns, att en sådan omställningsbudget skulle ha levererats redan i våras men till följd av pandemin måste vi acceptera att vi har att göra med ett förlorat år och hoppas att det räcker med det. Här måste också kommunernas hårt pressade vardag nämnas.

En följd av pandemin är att arbetslösheten skenar och att kommunernas skatteintäkter viker. Detta medför prövningar på en nivå vi inte tidigare sett och det är viktigt att landskapsregeringen skapar förutsättningar för att kommunerna även framledes ska kunna leverera den vardagliga bastrygghet som ålänningarna betalar skatt för. Mot bakgrund av den korta tid som alla de partier som står bakom landskapsregeringen haft till sitt förfogande när det gäller budgeten ser jag fram mot det fortsatta arbetet inom finans- och näringsutskottet. Vi måste spara på sådant som inte är nödvändigt eller långsiktigt klokt och i det arbete behövs alla krafter inom såväl regering som opposition. Pandemin är en sådan fiende som inte borde få splittra oss utan i högre grad föra oss samman med målet att två är starkare än en. Vi har ett svårt arbete framför oss och det kan bara ske om vi uppriktigt och transparent arbetar för samling hellre än splittring. Åland är ett landskap som vi fått till låns av våra förfäder för att förvalta till våra efterkommande. Om vi alla kan acceptera det, gör vi arbetet mot framtiden betydligt enklare.

Svåra tider kräver nya idéer och mer samarbete än splittring.

Ja till lån för att klara krisen

När tilläggsbudget nummer fyra presenterades låg fokus på lånebehovet och mycket mer. Så här föll orden när jag presenterade finans- och näringsutskottets betänkande:

Talman,
i dag vill jag börja med betänkandets allra sista stycke som på ett tydligt sätt illustrerar och sammanfattar finans- och näringsutskottets syn på tilläggsbudget fyra och vårt betänkande som tillkommit helt utan omröstningar: Utskottet bedömer att situationen för Åland är så allvarlig att det manar till samling, något som utskottet har låtit vara vägledande vid sin behandling av såväl budgetförslaget som budgetmotionerna.

Åland står inför en historisk kris och detta kräver åtgärder som inte kommer att kännas bekväma men som ändå måste leda till ett bättre samhälle. Vi kan aldrig arbeta för att försämra, vi måste alltid jobba med förändring som leder till förbättring. Detta kan låta som en omöjlighet men är det inte, det är en nödvändighet som vi alla måste förhålla oss till. Ta till exempel Assar Lindbeck-kommissionens utredning under brinnande finanskris på 1990-talet. Då hade Sverige nått en punkt i sin samhällsekonomi som dittills saknade motstycke och som krävde åtgärder snarare än politiska strider. Då skrev man: ”Det kommer en tid då varje nation stannar upp och reflekterar över sin framtid. Sådana ögonblick infaller oftast i perioder av nedgång och kris. Samhällets förmåga till omprövning och förnyelse sätts därmed på ett hårt prov.” Där har ni en stark sammanfattning över läget just nu. Om det var Assar Lindbeck, som förresten och tyvärr avled tidigare i höst, eller inte ska jag låta vara osagt men Sverige har på ett extremt starkt sätt kommit tillbaka från kriser och i det faktum kan även vi på Åland finna stöd. Sveriges lösning efter krisen blev ett utgiftstak med syfte att stabilisera statsfinanserna. Detta utgiftstak (i dag överskottsmål) infördes 1995, i följderna av finanskrisen, och förankrades delvis över blockgränserna.

Med utgångspunkt i detta betänkande har det blivit dags att söka sådana breda politiska lösningar även på Åland. Då kan vi förvandla vår kris till något som gör förändring möjligt. Det liggande budgetförslaget, tilläggsbudget 4, innehåller en allmän motivering som på ett övergripande plan definierar olika åtgärdsområden och sedan kokar ner i några konkreta förslag där det mest utmanande är en begäran om en fullmakt att uppta ett lån på 60 miljoner euro senast i mars; om det skulle det visa sig nödvändigt för att säkra likviditeten och förmågan att betala ut exempelvis löner till alla anställda. Detta lån har vi från utskottets sida godkänt men också påpekat några saker vi tycker kunde hänga med vid planeringen av framtida främmande finansiering.

Vi kan nämligen inte säga att detta är det sista lånet, vi kämpar mot en pandemi vars vägar inte kan förutses och med omkringliggande länder som kastat all sorts försiktighet över bord med målet att upprätthålla den egna konkurrens- och attraktionskraften. Det värsta som kunde hända är att Åland förlorar mark i förhållande till våra konkurrenter. Vi ser hur arbetsplatser försvinner och vi måste göra allt för att upprätthålla tron på samhället och ambitionen hos medborgarna att vara med och fortsätta utveckla vårt Åland. Den föreslagna lånefullmakten om 60 miljoner euro är något nytt för Ålands lagting som över tid iakttagit en sund skepsis till skuldsättning av landskapet och dess medborgare. Utskottet stödjer en fortsatt försiktighet när det gäller upptagande av lån men påminner om vikten att upprätthålla den åländska konkurrenskraften och, därmed, sysselsättningen.

Avgörande för om skuldsättningen är motiverad är vad man använder pengarna till och hur man har för avsikt att återbetala dem. En skuldsättning som stimulerar tillväxt och bidrar till att skapa ett bärkraftigt samhälle kan vara sund. Skuldsättning för att täcka ett löpande budgetunderskott är osund ekonomisk politik. Storleken på fullmakten, 60 miljoner, har man nått på rekommendation av finansavdelningen och en analys som finans- och näringsutskottet tagit del av och stöder. Tilläggsbudgeten inkluderar dessutom det sysselsättningsstöd vars lagstiftning vi redan hanterat samt preliminära idéer kring hur den alldeles för eftersatta digitaliseringen ska fortskrida. Utskottet delar synen på att digitaliseringen är en viktig del av vår framtid och ser fram mot ett meddelande över hur detta mer i praktiken ska ske och vilka resurser vi måste investera för att på sikt få bättre kontroll över våra kostnader. Det är en riktig slutsats att digitalisering är en viktig del i arbetet med att skapa en budget i balans. Förslaget till tilläggsbudget presenteras i en tid då världsekonomin genomgår den djupaste recessionen sedan andra världskriget, en recession som drabbat euroområdet hårdare än andra och där Åland, till följd av ekonomins starka beroende av näringar som sjöfart och turism, tvingats bära ett lass som är många gånger tyngre än vår bärförmåga. Jag väljer att inte i detalj gå in på utskottets alla skrivningar men jag tycker det är viktigt att slå fast att betänkandet är enigt.

Alla ledamöter har vinnlagt sig om att på ett konstruktivt sätt skapa en bild över nuläget, som ett stöd inför framtiden. Här finns skrivningar som alla absolut inte tycker är bekväma och det är inte så konstigt. Vi kommer från olika politiska världar med olika prioriteringar. Ändå har vi sökt samförstånd hellre än konflikt och det är antagligen det allra viktigaste medskicket i detta betänkande. Att betänkande kan uppfattas som mångordigt och utan kristallklara slutsatser eller rekommendationer är en följd av vårt förhållande till och beroende av vår omvärld. Till exempel är det oerhört svårt att dra slutsatser om klumpsumman och skatteavräkningen som efter årsskiftet blir Ålands huvudsakliga intäktskälla. Konjunkturläget på Åland avviker väsentligt från det i Finland och finansministeriet saknar sådan kännedom om lokala förhållanden som behövs för att göra adekvata prognoser för skatteavräkningen.

Det är av yttersta vikt att Åland har en egen uppfattning om det verkliga utfallet och därför är Åsubs analyser allt viktigare för vår gemensamma planering. När det gäller framtiden och som stöd i den budgetprocess för år 2021 som pågår och kulminerar i oktober vill utskottet påminna om några särskilt viktiga åtgärder. Det viktigaste målet av dem alla är, rätt självklart, att sänka arbetslösheten och höja BNP till samma nivå, som före pandemin, inom en rimlig tidsperiod. För att lyckas med behövs långsiktiga åtgärder som optimerar den offentliga sektorns verksamhet. Fast detta räcker inte till. Det krävs dessutom snabba åtgärder som får ekonomin att växa, stärker landskapets attraktions- och konkurrenskraft samt stärker produktiviteten. En av dessa åtgärder ska ses mot bakgrund av alla de missförstånd och i flera fall omotiverade åtgärder från finländskt håll i samband med pandemin. Detta understryker att det finns skäl att säkra och stärka landskapets förutsättningar att föra en konstruktiv dialog med Finland. I det politiska livet används begreppet reformer ofta och rätt yvigt. Men nu är tiden inne att genomföra delar av sådant som tidigare diskuterats. Behovet av reformer motiveras inte minst av det signalvärde som bra reformer sänder ut. Man ska inte ändra för ändrandets skull men i en tid då alla behöver se över sin verksamhet är det viktigt att även landskapet visar att man liksom inom privat sektor överväger och tar fasta på hur man kan optimera sin verksamhet. Det är inte en långsiktig lösning på nuvarande problem att den privata sektorn genomgått ett stålbad med omfattande arbetslöshet som resultat medan den offentliga sektorn tuffar på i stort sett oförändrad. Risken är hög för att sådant skapar splittring. En effektiv, välorganiserad och modern offentlig förvaltning sänder budskapet att samhället är livskraftigt och attraktivt. Förtroendekapitalet bland invånare och potentiella invånare förutsätter att man i detta avseende kan visa handlingskraft, beslutsförmåga och gärna långsiktig samsyn över partigränser. Det finns även andra åtgärder som utskottet lyfter fram.

Till exempel att väldigt mycket talar för att lagstiftningen om näringsrätt måste moderniseras för att skapa ett välkomnande och modernt samhälle som kan attrahera kapital och företagsetableringar till Åland. Rätt bemanning i bolagsstyrelser är avgörande för bolagens utveckling och förutsättningar att vara konkurrenskraftiga på en internationell marknad. Man kan inte förvänta sig att ägare och investerare ska ge avkall på behovet av en specifik styrelsesammansättning endast för att etablera bolaget på Åland. Talman, avslutningsvis vill jag tacka alla kolleger i utskottet för initierade och ambitiösa diskussioner kring allas vårt övergripande mål – ett större, starkare och bättre Åland som lockar till inflyttning och turism.

Goda råd är aldrig billiga och särskilt inte i utmanande tider. Foto: Pixabay.

En ny bok om en omvälvande tid

Mycket få av alla vi som lever i dag har varit med om en riktig kris, en sådan som i grunden förändrar allt. Därför är det som händer just nu svårt att på riktigt ta till sig, att förstå. Vi pratar om när allt ska gå tillbaka till ”det vanliga” och glömmer bort att ”det vanliga” inte längre finns. Vi står inför något nytt och det har vi i och för sig alltid gjort men aldrig lika tydligt som just nu. Coronaviruset som förorsakar covid-19 är något helt nytt vars följder vi inte ens nästan kan överblicka ännu och just därför måste vi försöka. Av historien måste vi också lära oss och där fyller förhoppningvis denna bok som kartlägger det som hände en viktig funktion.

Beställ din egen bok!

Fortsätt läs, längre ner bjuds det på smakprov och en recension!

När det hela började på Åland och i Finland och Sverige, i mitten av mars, inledde jag och fotograf Therese Andersson produktionen av ett, vågar vi påstå, världsunikt reportage. Dag för dag berättar vi om vad som händer för att vi själva vill förstå och för att vi aldrig ska glömma. Therese är fotografen som ser sammanhangen, människorna och känslorna tydligare än alla andra och hennes bilder är både skrämmande, förklarande och tankeväckande. Den 31 maj hade det gått 75 dagar i undantagstillstånd, då tog formgivaren och AD Outi Bergman vid April Kommunikation tag i materialet och skapade en bok på 144 sidor plus omslag. Den är vi utomordentligt stolta över och vi är glada över det fina mottagande den hittills fått i till exempel Ålandstidningen:

Vad är det då att vänta? Handlar det bara om jämmer och elände och död och pina? Nä, det gör ju inte det. Ska inte avslöja för mycket men du kan vänta dig en rätt bredpenslad bild av en stökig tid. Åland är en del av en värld som hör samman men ändå inte.

Därför har det betydelse hur det gick för Boris Johnson och varför Eurovisionen ställdes in och hur Sauli Niinistö agerade. Vi försöker också förklara varför vi bunkrade ärtsoppa och hur lycklig man kan bli när trollingfiskarna anlände och svanäggen kläcktes. Det handlar om girighet, oro, glädje och största möjliga empati och omtanke. Några exempel:

Lördag 14 mars 

I dag anländer också ett brev från republikens president Sauli Niinistö till den åländske landshövdingen Peter Lindbäck. Innehållet är ödesmättat och överraskande mångordigt och avslutas med:
”Ni och era medarbetare utsätts för oerhört stor press i Ert arbete. Jag förstår mycket väl situationen och vill därför uttrycka mitt stöd och min uppmuntran och samtidigt önska er alla kraft och ork. Tillsammans klarar vi det här.” 

Torsdag 30 april 

Å ena sidan är det förfärligt och bedrövligt och skrämmande att ett litet virus kan få en hel värld på knä. Vi flyger till månen och vi skapar oförstörbara konstruktioner och vår teknologi är den bästa som någonsin existerat. Ändå kan all denna kunskap och vetenskap inte skydda oss.  Å andra sidan påminner allt det som händer oss om att vi som människor betraktade absolut inte är oövervinnerliga. Inför coronaviruset och andra sjukdomar är vi alla lika små och alla lika sköra. När detta är över, för det kommer en morgondag, tror jag att vi alla betraktar våra liv på ett annorlunda sätt, antagligen på ett bättre sätt. Vi har på ett brutalt vis blivit påminda om att aldrig ta något för givet. 

Söndag 10 maj 

Då ropade farsan: ”Kom igen nu Jörgen. Du klarar det! Hoppa!”
Så jag hoppade (fem år gammal). Och jag klarade det och har sedan dess försökt fortsätta göra likadant i den fasta förvissningen att man alltid klarar lite mer än man tror.
De här är insikter vi alla borde ta med oss när det gäl- ler tiden efter pandemin. Nu är det verkligen läge att våga hoppa och pröva vägar vi hittills inte använt. Vi är inne i en världsomfattande kris och då finns såklart möjligheter för den klarsynte och modige. 

Onsdag 27 maj 

Åtta svanägg är kläckta och det nionde ligger kvar.  Dag efter dag, sedan den 1 april, har svanhonan legat på sina ägg och hållit dem varma och vid liv. Under gårdagen resulterade detta i åtta nykläckta svanungar och ett ägg som drabbats av något fel. Detta är miraklet i naturen på första parkett. Den nya svanfamiljen håller sig nära boet och går i land till natten. Pappa svan håller sina ögon över sin familj och ve den som försöker komma nära.

Boken kan du köpa på Mariehamns bokhandel och Lisco i Mariehamn och via den här länken där du kan beställa boken direkt till ditt hem. Den kommer ögonaböj efter beställningen!

En liten film om en viktig bok!

Tack för alla vänliga ord

Milda makter vad mycket kärlek och vänlighet det egentligen finns i ett samhälle. Jag kan omöjligen tacka alla som hört av sig med anledning av sommarpratet i Ålands radio men jag gör ett försök den här vägen; tack.
Att gå ut och berätta om missbruk och tillkortakommanden är kanske inte vanligt men just därför nödvändigt. Stigman leder ingenstans och myten om den perfekta människan är precis det – en myt. Jag och Helena vill med våra inspel i debatten lyfta behovet av att betrakta missbruk och beroende som något som går att hantera. Det är inte konstigare än att drabbas av hjärtinfarkt eller diabetes eller pollenallergi. Människan är långt ifrån perfekt och sjukdomar är oförutsägbara och något man aldrig ska skämmas över; vare sig det handlar om covid-19 eller ledgångsreumatism.

• Jag valde alltså att ägna ett helt sommarprat åt en resa som jag inte ville göra men som jag absolut inte skulle vilja vara utan. Hela programmet med lite förkortad musik kan man lyssna till på den här länken.
• Helena, min fru, berättar från sitt perspektiv så här.
• Och Eleonore Hedman som jobbar vid Folkhälsan med alkoholfrågor förklarar det hela så här.

Med detta vill vi alla bidra till friskare människor och avstigmatisering av något som drabbar oerhört många människor. Om det känns läskigt att berätta? Hell yes. Och precis därför ska det göras. Vi är alla bara människor som fått vår tid på jorden för att försöka göra det bästa möjliga. Detta är, just nu, vårt lilla bidrag till det hela.

För den som är nyfiken på Lasse som är terapeuten som gjorde skillnad finns hans hemsida här. Låt er inte luras av att den kanske inte möter alla finesser som IT-världen erbjuder. Lasse är en människa som föredrar innehåll framför yta.

Vilka slutsatser har jag dragit av att falla och resa sig på nytt? Mest faktiskt att flykt aldrig lönar sig. Att fly från vad det än kan vara stärker bara den egna känslan av ofullständighet. Flykt skadar mycket mer än alla andra alternativ och det hoppas jag kunna bära med mig framöver. Om allt detta dessutom kunde uppmuntra andra att låta bli att fly, är det värt allt.

Till allra sist. Ha en fantastisk sommar, ta hand om varandra och glöm aldrig bort att livet sker nu, inte i morgon, på fredag, under semestern eller när pensioneringen äntligen kommer.

Sommarpratet lyder ungefär så här:

Det gick åt helvete och med besked. Jag pratar om mig själv och om en resa som jag absolut inte ville göra och som jag ändå inte skulle vilja ha ogjord.

I en stor del av mitt liv gick jag omkring och trodde att det viktiga var det jag gör, inte vem jag är. Jag fyllde mitt liv med åtaganden och plikter och prestationerna betydde allt.

Ända fram till kraschen körde jag full fart framåt, jag brände ljuset i alla ändar och hade inget annat för ögonen än Whats Next, vad händer nu.

Jag heter Jörgen Pettersson och ni är välkomna till mitt sommarprat som handlar om det djupaste mörker och det klaraste ljus. Jag vill att ni lyssnar ordentligt och hänger med i en resa från toppen till botten tillbaka till livet, kärleken och hälsan. Att insjukna i beroende och missbruk är absolut inte slutet, det kan vara början till något helt nytt och fantastiskt.

Beethoven: Symphony No. 5 in C Minor

Att lyssna till Beethovens femma är som att gå omkring på nattgammal is, man hoppas att den ska hålla men den knakar betänkligt – och håller ändå. Precis så känns det i dag när jag ska berätta om en hemsk period i mitt liv som ändå förvandlat mig till något väldigt mycket friskare och bättre. Tack för att du just nu sitter och lyssnar på detta mitt sommarprat där jag ska dela med mig av något som förändrat mig och som jag hoppas kan hjälpa även dig och dina anhöriga. Det handlar om en del av mitt liv då jag utvecklade ett alkoholberoende och föll ner i ett missbruk som ett tag kostade mig min familj. Detta skäms jag djupt för i lika hög grad som jag är stolt över att ha tagit mig tillbaka. Jag är långt ifrån ensam om att drabbas av detta. Jag känner många som lever i missbruk och jag kände sådana som dog alldeles för tidigt till följd av sitt beroende. Jag skulle verkligen vilja hjälpa andra på vägen mot ett tillfrisknande för sist och slutligen handlar missbruk om en sjukdom som går att hantera och blir frisk från. Vi måste våga prata om det och omedelbart upphöra med all form av stigmatisering. Det är nämligen exakt lika ocoolt att förminska ett beroende som det är att negligera hjärtinfarkt eller diabetes.

Att insjukna i en beroendesjukdom är något som drabbar så där i stora drag tolv procent av den vuxna befolkningen, jodå det är statistiskt säkerställt. Det betyder att just nu sitter i runda slängar kanske 1.000 ålänningar som vet med sig att de är sjuka men tvekar att söka vård. Gör inte det, ni är långt ifrån ensamma och det finns hjälp att få. Men det kräver handling och beslutsamhet och framför allt en insyn i sig själv.

Med utgångspunkt från den enda människa jag egentligen vet något om, mig själv, vill jag försöka berätta något som mycket sannolikt kan göra skillnad även i ditt liv. Det är en fascinerande och inspirerande tanke som för ett ögonblick gör att jag känner mig som Dante Alighieri. Han skrev i den gudomliga komedin: ”Till mitten hunnen på vår levnads vandring hade jag i en dunkel skog gått vilse och irrat bort mig från den rätta vägen.” Precis så gick det till för mig. Jag heter Jörgen Pettersson och detta handlar om beroende och missbruk och vägen tillbaka till livet!


Have A Drink on Me med AC/DC sätter tonen till att börja med. Den allra största delen av mitt liv var som tagen ur en instruktionsbok i levnadsfrågor. Jag växte upp i en trygg familj och gick från att vara en finnig ung man från Finström till att flytta till stan, skaffa jobb, familj och en synnerligen rik fritid. Jag idrottade och stod i och tackade aldrig nej till nya uppdrag. På ytan var jag välformulerad, lycklig och hyggligt framgångsrik på alla möjliga olika sätt. Jag har älskat att vara delaktig och hjälpa till där jag kan. Jag har skrivit, pratat, styrt och ställt. Jag var innebandydomare, volleybollspelare, internationell öspelsordförande, redaktionschef, reporter, make, pappa, kompis i en takt som jag borde haft vett att ifrågasätta men gjorde tvärtom. Jag tog mig an ännu mer och var noga med ytan utåt medan mitt humör hemmavid blev allt sämre. En missbrukare är inte bara odräglig när beroendet blomstrar utan också annars. Missbruk förstör hjärnan, celler som ska vara rena blir kontaminerade och plötsligt går man omkring och tror att det är nödvändigt att ha mer och mer.


Rolling Stones är som vanligt oslagbara när det gäller att betrakta människorna och deras liv. I Can’t Get No Satisfaction. Medan mina egna krav på prestationer växte och uppdragen fortsatte att bli fler växte ett tvivel på vem jag egentligen är och vad livet ska handla om. Varför finns man till? För vems skull? Är detta allt? Jag minns mina funderingar men kan inte säga att jag någonsin blev klokare och denna osäkerhet gick att betvinga fram tills jag fyllt ungefär 45, alltså ingen hög ålder men heller ingen låg. I dag är jag 55 och vad som sist och slutligen utlöste själva missbruket kan jag inte riktigt säga, jag undrar om det någonsin finns enkla svar på den frågan. Det började med att jag bedövade mina egna känslor med att dricka när ingen såg. Det fortsatte och plötsligt var jag 50 år fyllda och insåg att jag förlorat kontrollen. Jag var fortfarande en högpresterande yrkesmänniska men efter arbetsdagens slut var målet något helt annat – självmedicinering för att bli kvitt ångest och oro som slet i mig allt starkare. Att berätta om det här tar ont på precis alla sätt. Jag vill inte bli uppfattad som något offer men jag vill ge er en bakgrund till det som hände. Förutom att jag själv blev svagare drog jag även med mig min familj som till en början inte såg vad som hände men som snart skulle bli varse. Jag tror att en stor del av ett beroende som övergår i missbruk handlar om att negligera och välja att inte förstå. Beroende är svårt för det är inte bara att lägga av, vilket de som är friska tar som en självklarhet. Den som är beroende vet att det de gör är dumt och att man borde sluta men att det kan vänta tills i morgon. Detta är inte enkelt att begripa men jag tycker det finns paralleller till allergier. Den som inte är allergisk begriper ingenting när pollensäsongen startar, för den som är allergisk väntar ett helvete. Beroendesjukdomar utvecklas dessutom progressivt och ju längre tid som går, desto svårare är det att tillfriskna och bli fri.


I Want To Break Free, Queens. Den här låten spelade jag då jag beslöt lämna Ålandstidningen efter 23 år där jag mot slutet insåg att jag ägnade alldeles för mycket tid åt att söka fel istället för att leta rätt. Något måste göras och året var 2011 och efter det blev det politik och företagande och egna krav som pressade på, av ganska oklara skäl. Hade jag vetat vad jag vet i dag hade jag tagit det lugnare och uppträtt klokare. Om jag innan dess hade tackat ja till allt blev det ännu värre efter karriärbytet. Till min familjs förskräckelse växte min aptit ännu mer och den politiska världen är ett gigantiskt smörgåsbord för den som har ambitioner och kapacitet men dålig självinsikt. Jag blev en jätten Glufsglufs som sade ja och tack till alla nya förtroenden och uppdrag. I sjukdomsbilden ingår en oförmåga till konsekvensanalys. Man gör utan att tänka och snabbt ska det gå. Året 2017 blev året då allt rasade.




Nirvana och Smells Like Teen Spirit. Den femte juni för tre år sedan gick jag och min fru skilda vägar. Det var inte längre möjligt att upprätthålla fasaden. Mitt beroende hade övergått till ett missbruk som förvandlat min hjärna och min personlighet till något som jag inte längre kände igen och som min familj inte stod ut med. Det är omöjligt att klandra dem men, och detta är intressant, själv tyckte jag till en början inte att det var så farligt. Javisst, jag drack men kom ihåg, jag levererade varenda dag i yrkesmässig mening. Ju svagare jag blev, desto hårdare arbetade jag. Så skruvad blir en människa när hjärnan anpassar sig till ett missbruk och därför är det så svårt att själv inse vad som händer. Jag blev en mästare på förnekelse och jag är numera övertygad om att den sista som begriper att det gått för långt är den som själv insjuknar. Man lever i vissheten att situationen är under kontroll vilket den absolut inte är, långt därifrån. Fyra dagar efter uppbrottet hade jag äran att på lagtingets vägnar tala på självstyrelsedagen i Mariehamn. På ytan fanns inte en fläck att se, under skinnet rådde stor tomhet.

Heartbreak Hotel, Elvis Presley.


En av dem här i världen som föll allra hårdast och djupast och drog den värsta konsekvensen var Elvis Presley. Han var kung över hela världen, älskad och ångestdriven i en malström som till sist tog livet av honom i en ålder av 42 år. Vår tillvaro är full av högpresterande människor som på ytan haft allt men inuti styrts av ängslan och längtan efter lugn. När jag i dag läser och tar del av berättelser som liknar min egen slås jag av hur lika ett beroende utvecklas. Det börjar försiktigt med några glas för mycket på en fest, det fortsätter med en avslappnande drink i ensamhet och det slutar med att man dricker direkt ur flaskan i en källare. En är för mycket och tusen aldrig nog och en blir två blir hundra och så vidare. I mitt eget fall insåg jag egentligen hela tiden att mitt missbruk inte var bra och att jag borde avstå. Men att det fick vänta till dagen därpå och i den lilla insikten finns beroendets kärna – varför göra något i dag som kan vänta tills i morgon?

Wake Me Up, Avicii.


Avicii eller Tim Bergling flög högt och snabbt och fyllde arenor över hela världen men skrek av ångest inne i sig själv. Till sist mäktade han inte längre med och världen tappade en musikalisk tungviktare som förlorade kampen mot drogerna och valde att ta sitt eget liv. Om ni inte redan sett dokumentären om honom, gör det. Jag är fascinerad av sådana berättelser inte bara för att jag känner igen mig själv utan för insikten att för vissa människor är ingenting någonsin tillräckligt, good enough. Varför är det på det viset? Jag inser såklart att det inte går att svara på sådana frågor av ett enkelt skäl, vi är alla människor och i mänskligheten ingår det imperfekta och ofullständiga. Varenda människa är olik den andra och inte minst därför borde vi undvika att analysera folk utgående från oss själva, det blir för enkelt att landa fel. Ändå blev denna insikt en del av lösningen. Vänliga människor i min närhet tipsade om en man i Stockholm som heter Lasse och jobbar som terapeut och som sett allt och mycket mer. En av alla utmaningar i en beroendesjuks skalle är nämligen känslan av att vara unik och att någon hjälp inte står att få. Det blir så när den enda samtalsparten blir den egna hjärnan vars enda erfarenhet är en själv och som dessutom är förgiftad. En terapeut har sett tusentals likande livsöden och har fler kartor än någon annan när det gäller att hitta ut ur skogen som jag gått vilse i. Hösten 2017 blev början på vägen tillbaka och den färden är den mest underbara jag någonsin gett mig in på och om det ska jag berätta så häng kvar! Du lyssnar på Jörgen Pettersson och jag vill att du också ska vara frisk och lycklig.

Rehab, Amy Winehouse.


Amy Winehouse gick på rehab men dog ändå, bruten av missbruk. Historien är fylld av sådana exempel och de finns också på närmare håll än så. Det är inte så konstigt, missbruk och alkohol kostar på och försvagar och har bringat folk i döden långt innan de egentligen borde vara där. Hade de lyckats ta tag i sin rehabilitering hade deras liv gått att reparera och därför tycker jag min berättelse är viktig.

Första gången jag satt mig ner i stolen hos terapeuten Lasse var jag en bruten människa fylld av skam, ångest och med en känsla att fullständigt ha förlorat kontrollen över situationen. Jag hade gått från att i min egen skruvade värld vara en slags övermänniska till att krascha helt och fullständigt och plötsligt stå väldigt ensam. Det var en hemsk känsla och något som är svårt att bara ruska av sig. Detta såg Lasse och innan jag visste ordet av satt jag på ett flygplan ner till Gran Canaria där en organisation som heter Stop Las Palmas finns. De kommande tio dagarna skulle bli startskottet för vägen tillbaka. Där fick jag insikterna som slipats bort av missbruket och där insåg jag på många sätt vad som hänt men, ännu viktigare, jag insåg att det alltid finns möjligheter i morgondagen – om man väljer att se dem.

Jag är absolut ingen expert på beroende och missbruk. Det är komplexa frågor för hur kan det vara möjligt att människor väljer att dricka eller röka eller använda droger överhuvudtaget? Alla vet att det är farligt och att man lever lite kortare men ändå tycker de allra flesta att det är värt det. På Las Palmas väntade två djupa terapisessioner varje dag och långa promenader på kvällen. Från den tiden har jag sparat ett par blå träningsskor som jag i dag bara behöver se för att minnas hur underbara och ögonöppnande dessa tio dagar var. Här lärde jag mig att inte vänta tills i morgon, att inte klaga på mitt liv, att inte fly. Här nådde Luis, som han heter ,ända in och lyckades gjuta mod i en sargad själ. Sedan dess har jag längtat tillbaka till Las Palmas, alla schackpartier, stillheten i stadens stora katedral, vandringen mot bergen och en fisk som täckt av salt stektes i ugn och blev fröjd i mun. Jag blev starkare än jag trodde var möjligt och insåg att liv är bättre än alla alternativ. Här måste man fråga sig varför jag åkte bort för att hitta hjälpen. Svaret är rätt enkelt. På Åland finns beroendemottagningen inrymd i ett socialkansli och där hör jag inte hemma. Det är inte ett socialt problem att drabbas av beroende, det är en sjukdom och den behöver vård. Därför tycker jag det vore extremt viktigt att den åländska sjukvården kunde komplettera dagens beroendemottagning med en vårdavdelning för beroendesjukdomar och missbruk. Här finns liv att rädda och pengar att spara. Genom att inte betrakta beroenden som en sjukdom bidrar vi från samhällets sida till stigmatiseringen vilket är ett dyrt och dumt sätt att sköta folk som borde tillbaka ut i arbetslivet. Ute i världen och våra angränsande länder är man överens, beroende är en sjukdom som går att vårda och tillfriskna från.



Imperiets tolkning av Briggen Blue Bird av Hull är en av de låtar som jag i dag förknippar med tillfrisknande. Det är inte självklart, storyn är fruktansvärd och sorglig men berättelsen liksom sången stark och känslosam bortom det vanliga. Bland de tydligaste effekterna av mitt eget tillfrisknande är ett starkare känsloliv vilket ställer till med allt möjligt både när det gäller glädje och sorg. Allt blir starkare. Efter att jag återvänt från Las Palmas, vilket i allt väsentligt var en kickstart tillbaka till framtiden, väntade regelbundna veckomöten med Lasse som varsamt lotsade mig ut ur min skog. Utan hans insatser är jag inte säker på att jag hade fixat det. Då hade jag aldrig förstått att jag är starkare än jag tror. Trots att alla möten som därefter väntade gjort enorm skillnad i mitt liv är jag inte riktigt säker på vad han sade eller hur det gick till. På ett övergripande plan började det med att han konstaterade att detta ju faktiskt gått på tok men att det är väntat av det enkla skälet att vi alla är människor och därmed predestinerade till att ställa till det, på olika sätt. ”Om du nånsin träffar någon som verkar vara en perfekt människa, spring. Dem ska man akta sig för”, sade han ungefär. För om det inte finns något helvete, finns det ju heller ingen himmel.

Respect, Aretha Franklin.


Ett av de första stegen i arbetet med att läka som människa efter att ha insjuknat i beroende är att återfå den egna respekten för sig själv. Det är ju sådant som bara händer andra och som bor på parkbänkar och som folk pekar finger åt. Inte mig.

Där satt jag alltså och försökte lappa ihop mig själv med hjälp av en svensk terapeut som jag fortfarande inte kan beskriva på ett träffsäkert sätt. Lasses förflutna är av allt att döma väldigt speciellt liksom hans förmåga att se rätt igenom yta och prestation och gå rätt på kärnan. Det gjorde ont och det var skönt, samtidigt. Tack vare Lasse lyckades jag begripa att jag var långt ifrån unik, att ett tillfrisknande är något oerhört vackert, att livet fortfarande existerar och att jag själv väljer hur det ska bli. Allt låter ganska självklart, så här i efterhand, men är absolut inte det när beroendet och missbruket härjar som värst.

Det har gått snart tre år sedan jag påbörjade vägen tillbaka till livet. Allt har inte varit enkelt, tvärtom. Men varenda minut har varit lärorik och jag är stärkt i tanken att det inte finns något som heter att förlora. Antingen vinner man eller så lär man sig. Jag har också lärt mig att behålla lugnet och bejaka känslorna och att hur illa det än gått, finns alltid en väg framåt. Jag har också lärt mig att det som ska förändras ska göras i dag, inte i morgon och att skam bara finns om man själv tror det.

Gerry & The Pacemakers tolkar You’ll Never Walk Alone från musikalen Carousel av Rodgers and Hammerstein. Den är full av klokskap som gränsar till klyschor men som säger så mycket. Man går nämligen aldrig ensam. Jag är inte helt säker på vilken dag som blev startskottet för mitt tillfrisknande men det handlar om den tidiga hösten 2017. Det sammanföll någorlunda med resan till Kanarieöarna och tio dagar djupa samtal som jag bara kan beskriva som goda om än smärtsamma. Jag återvände hem med några insikter som i det stora hela gick ut på att det bara finns två dagar varje vecka som man absolut inte behöver oroa sig för; gårdagen och morgondagen. Det som hände i går är gjort och oåterkalleligt och bara att glömma bort. Det som händer i morgon är också utanför vår kontroll och därmed inget att grunna vidare på. Kvar finns bara i dag och just nu. Genom att koncentrera oss på det som händer nu behöver vi inte brytas ner av det som hände i går eller kanske händer i morgon. Detta låter självklart för en frisk människa men för en som är sjuk är det tunga insikter även om jag kanske inte hade formulerat det precis så om jag gjort ett eget försök. Jag håller med om att det som varit har farit och är borta men jag tycker nog att morgondagen i allt väsentligt vilar i ens egna händer. Man väljer ju sist och slutligen själv och vården finns där, för den som tar emot den. I mitt fall valde jag hjälpen i Stockholm, jag hoppas något liknande kunde utvecklas här. Det kostade en del men det är inget mot vad det hade kostat om jag aldrig hade åkt.

Shallow, Lady Gaga.


A Star is Born har sina rötter tillbaka till 1954 då den hette Hollywood och utgjorde ett av de första försöken att synliggöra alkoholmissbruket bland de kända och hyllade. I filmen blir oförmågan till konsekvensanalys extremt tydlig och den känner jag igen. Det viktiga är vad som händer nu, inte vad som eventuellt kommer sedan. Missbruket bildar en sköld mot alla de känslor som präglar friska människor – rädsla, skuld, förlägenhet, skam, depression, självkritik. Missbrukaren förvandlas till prestation och yta och den blandningen är inte vacker nånstans och den skapar ett flyktbeteende som bara kan beskrivas som feghet. Därför präglas en stor del av vägen till tillfrisknande av att återupptäcka sina känslor och inse att det finns mer i världen än yta, obegripligt mycket mer.

Det går inte att berätta om en resa som denna utan att beröra några punkter jag i dag känner djup tacksamhet över. Först och främst för att min fru förmådde se genom missbrukaren och sjukdomen och hitta den friska kärnan långt därinne. Hon insåg först av oss vad som hänt men istället för att fly valde hon att kämpa vilket räddade vår familj – och mitt liv. Vi flyttade ihop igen 18 månader efter kraschen och så ska det förbli till tidens ände, om jag får bestämma. Jag är tacksam för att jag finns och att jag lever. För att mina barn är friska och mycket klokare än sin far. Jag är tacksam för vänner och kolleger och ett yrkesliv som prövar, utmanar och aldrig någonsin blir tråkigt. Jag är tacksam för att fortfarande ha ett långt liv kvar att leva och för att jag fått behålla min nyfikenhet. Jag är tacksam över att kunna känna lugn och att jag orkar träna och att jag vet att det är möjligt att förändra mig själv. Jag är på nytt herre över situationen och jag kommer aldrig mer att fly från mig själv. Detta har skett tack vare dig, Helena, och den här sången är från mig till dig. Du gör mig inte bara hel och stark, du har också gjort mig frisk och vackrare än så är ingenting. Jag älskar dig för alltid, Helena.

I Will Always Love You, Whitney Houston.

Sedan den tidiga hösten 2017 har jag levt utan alkohol och jag kan inte föreställa mig att någonsin dricka igen. Det beslutet tog jag för att jag på riktigt vill bli en bättre människa och jag inser att sprit absolut inte bidrar till det, för mig. Jag vill hela familjen, jag vill bli starkare, säkrare och mer inkännande och så vill jag leva längre.

Tillfrisknande tar tid men det är värt varenda dag. Till att börja med var skammen över hur det blev outhärdlig. Tankarna snurrade och ångesten blev en följeslagare i vardagen men särskilt om nätterna. Tack vare professionell hjälp fick jag verktyg med vilka jag kunde hantera mardrömmarna. Jag tror inte detta hade varit möjligt utan en familj som bestämt sig för att hjälpa till.

Ett av skälen till att mitt liv snurrade till och för en stund kraschade var mina egna krav på mig själv och det faktum att jag blev en slags kicktorsk som sökte belöningen i prestationerna i högre grad än själva måendet. I dag gör jag annorlunda och begränsar mig tydligt. Jag står inte till förfogande för allt som finns här i världen och jag avslutar arbetsdagarna klockan fyra och undviker kvällsjobb till nästan vilket pris som helst. I mitt tidigare liv kämpade jag alltid för att nå balans. Jag sprang och sprang men hann aldrig ifatt om jag överhuvudtaget fattade vad jag egentligen sprang efter. I dag har jag kontroll.

River Deep – Mountain High, Ike & Tina Turner.

Men saknar du aldrig spriten? Det är en oerhört underlig fråga och ändå (troligen) den vanligaste som jag får. Det säger rätt mycket om hur extremt underligt ett samhälle har blivit där njutning och alkohol är synonymer och en Facebookuppdatering inte är klar förrän ölburken finns med. En gång i tiden var jag likadant men när jag tänker tillbaka på allt jag trodde var självklart rodnar jag nästan över min oförmåga till klarsynthet.

Jag kan inte låta bli att berätta vad de tre senaste åren gjort med mig och jag hoppas att alla som i dag känner att det gått för långt kunde stanna till och inse vad som väntar efter det sista glaset. Kroppen blir friskare och fysiken mycket starkare. Ekonomin blir bättre, alkohol är svindyrt både för kropp och själ. Självförtroendet växer på riktigt i en nykter kropp, inte bara på ytan. Tankarna blir tydligare och texterna bättre vilket är till fördel om man som jag delvis lever på att skriva. Koncentrationsförmågan förbättras radikalt och ens relationer blir något helt annorlunda. Jag måste inte längre ljuga och manipulera och jag är på god väg att bli mitt eget bästa jag. När man inte längre behöver fly ökar livskvaliteten och livet blir lyckligare. Det är alltså, om jag ser tillbaka på det som hände, fullständigt obegripligt varför jag inte gjorde detta tidigare. Att blicka tillbaka är som att betrakta en gammal film, en sådan där i svartvitt som hackar och stannar och skrapar med Helan och Halvan. Jag har svårt att förstå att den man som jag var faktiskt är samma man som sitter här i dag och försöker få er att lyssna. Om du hör till den så kallade riskgruppen är det ganska sannolikt att du inte riktigt begriper vad jag pratar om. Men försök ändå förstå. Det finns en fantastisk värld bortom den du nu befinner dig i. Om du är en anhörig som är orolig för din partner tror jag du förstår exakt vad jag säger. Till dig vill jag tillägga: ge inte upp, fortsätt kämpa, gör dig obekväm och minns att det troligen finns en frisk kärna under en dålig yta. Det gäller att nå den kärnan och se till att den växer på bekostnad av det sjuka.

Stand By Me, Ben E. King.


Vi närmar oss slutet och jag hoppas ni lyssnat och kanske lärt er något om er själva och folk omkring er. Jag heter Jörgen Pettersson och jag har kraschat och jag har separerat och jag har rest mig och återförenats med min fru och familj och, än viktigare, med mig själv. Jag bestämmer själv över mina tankar och jag litar på min egen förmåga. Vägen hit har inte alltid varit lätt men det har också varit min bästa resa någonsin. Det har inte krävt hokuspokus eller orimliga insatser. Det är ungefär som en lång promenad och sådana sker genom ett steg i taget och genom att njuta i nuet, inte någon gång i framtiden. Hör du själv till de som tycker något borde göras? Känner du någon som du är orolig för. Var inte längre det. Slå en signal så hittar vi på nåt. Samhällen bygger vi tillsammans och ensam är man absolut inte stark. Ha en skön sommar och till allra, allra sist. Till alla som jag inte varit tydlig med men som uppfattar att jag svikit. Förlåt.

Stronger (What Doesn’t Kill You), Kelly Clarkson.