Olyckligt beslut om Föglölinjen
Sent på fredagskvällen när de flesta av oss tagit Allhelgonahelg lade infrastrukturavdelningen vid Ålands landskapsregering in en extra växel och kommunicerade ut beslutet att upphandla en totalentreprenad på en elhybridfärja för Föglölinjen för 47 miljoner euro utslaget på 15 år. Bortsett från tidpunkten som signalerar stress är beslutet olyckligt av olika skäl – mest för de åländska skattebetalarna som ska betala kalaset som ingen med säkerhet vet vad kommer att kosta.
Till dessa 47 miljoner euro ska även läggas kostnaden för en 520 meter lång bro, genom orörd Föglönatur, som uppskattas till 27 miljoner euro i dagens penningvärde. Vi talar alltså om planerade investeringar på 74 miljoner euro för en färja och bro med årliga underhållskostnader, oförutsägbara bränslepriser och en livslängd på 30-50 år. Dessutom tillkommer matartrafiken till Sottunga som även den ska upphandlas på totalentreprenad till uppskattningsvis ett antal tiotals miljoner.
Det okloka i infrastrukturminister Mika Nordbergs (MSÅ) av allt att döma hastigt fattade beslut är oviljan att på allvar syna det privata tunnelalternativ som kunde sammanbinda Degerby med Svinö till en beräknad kostnad på 104 miljoner euro och en livslängd på 100 år; något som Sottunga, Kökar och Föglö uttryckt stark vilja kring.
Massorna från tunnelbygget skulle dessutom kunna användas för att bygga ett nytt färjfäste på östra Föglö dit skärgårdstrafiken kunde ledas och göra alla avstånd som måste trafikeras med fartyg kortare. Dit kunde också livlinan till Finland som i dag heter M/S Fjärdvägen dirigeras vilket skulle skapa omfattande infrastrukturella och ekonomiska vinster för alla på Åland. Det finns alltså stora fördelar med att samma huvudman bygger både tunneln på västra Föglö och hamnen på den östra sidan. Utslaget blir kostnaden per år sannolikt billigare än med fartyg och bro.
Undertecknad lämnade förra veckan in en åtgärdsmotion till Ålands lagting med förslaget att upphandlingen av Föglötrafiken även skulle inkludera tunnelalternativet för att på det sättet på riktigt göra Åland större och skärgården mer attraktiv för både företag och människor. Alla de som nyttjar tunneln skulle få mer tid över till annat vilket är samhällsekonomiskt klokt. Detta väljer landskapsregeringen att bortse från vilket är synd på många plan. Riskfyllt är det också att man snävar in upphandlingen så starkt, det kryllar inte precis av alternativa lösningar för isgående hybridfärjor vilket med stor sannolikhet leder till att priset blir högre, sannolikt dyrare än man i dag betalar för Skarven.
En fast förbindelse mellan Lumparland och Föglö skulle en gång för alla och långsiktigt skapa trygghet och framtidstro för hela skärgården. Att på tveksamma kalkyler gå in för att bygga en ny färja, utan att seriöst jämföra det med en tunnel, är varken visionärt eller lyhört. Tunnlar är inte science fiction, det är rätt och slätt en väg under berg och vatten och något som moderna samhällen i Norden dragit nytta av och skapat utveckling med. Det är nog dags att nutiden når även Ålands landskapsregering.
Jörgen Pettersson (C)
Lagtingsledamot
Till dessa 47 miljoner euro ska även läggas kostnaden för en 520 meter lång bro, genom orörd Föglönatur, som uppskattas till 27 miljoner euro i dagens penningvärde. Vi talar alltså om planerade investeringar på 74 miljoner euro för en färja och bro med årliga underhållskostnader, oförutsägbara bränslepriser och en livslängd på 30-50 år. Dessutom tillkommer matartrafiken till Sottunga som även den ska upphandlas på totalentreprenad till uppskattningsvis ett antal tiotals miljoner.
Det okloka i infrastrukturminister Mika Nordbergs (MSÅ) av allt att döma hastigt fattade beslut är oviljan att på allvar syna det privata tunnelalternativ som kunde sammanbinda Degerby med Svinö till en beräknad kostnad på 104 miljoner euro och en livslängd på 100 år; något som Sottunga, Kökar och Föglö uttryckt stark vilja kring.
Massorna från tunnelbygget skulle dessutom kunna användas för att bygga ett nytt färjfäste på östra Föglö dit skärgårdstrafiken kunde ledas och göra alla avstånd som måste trafikeras med fartyg kortare. Dit kunde också livlinan till Finland som i dag heter M/S Fjärdvägen dirigeras vilket skulle skapa omfattande infrastrukturella och ekonomiska vinster för alla på Åland. Det finns alltså stora fördelar med att samma huvudman bygger både tunneln på västra Föglö och hamnen på den östra sidan. Utslaget blir kostnaden per år sannolikt billigare än med fartyg och bro.
Undertecknad lämnade förra veckan in en åtgärdsmotion till Ålands lagting med förslaget att upphandlingen av Föglötrafiken även skulle inkludera tunnelalternativet för att på det sättet på riktigt göra Åland större och skärgården mer attraktiv för både företag och människor. Alla de som nyttjar tunneln skulle få mer tid över till annat vilket är samhällsekonomiskt klokt. Detta väljer landskapsregeringen att bortse från vilket är synd på många plan. Riskfyllt är det också att man snävar in upphandlingen så starkt, det kryllar inte precis av alternativa lösningar för isgående hybridfärjor vilket med stor sannolikhet leder till att priset blir högre, sannolikt dyrare än man i dag betalar för Skarven.
En fast förbindelse mellan Lumparland och Föglö skulle en gång för alla och långsiktigt skapa trygghet och framtidstro för hela skärgården. Att på tveksamma kalkyler gå in för att bygga en ny färja, utan att seriöst jämföra det med en tunnel, är varken visionärt eller lyhört. Tunnlar är inte science fiction, det är rätt och slätt en väg under berg och vatten och något som moderna samhällen i Norden dragit nytta av och skapat utveckling med. Det är nog dags att nutiden når även Ålands landskapsregering.
Jörgen Pettersson (C)
Lagtingsledamot
 |
| Nej, bilden föreställer inte läget på landskapets infrastrukturavdelning men ger nog en slags bild över åtgärden att berätta om upphandlingen av Föglölinjen sent på fredagskvällen... |
Kommentarer
Skicka en kommentar