lördag 10 mars 2018

Fångar i EU-byråkratin

I veckan stod det klart att EU-kommissionen väljer att dra Finland och Åland inför rätta för att sätta stopp på den ytterst begränsade jakten på guding som förekommer under en kort tid i den åländska skärgården. Det känns fel på väldigt många sätt varför jag skrev några rader till lokaltidningarna. På den här länken kan man för övrigt läsa mer om den jakt som enligt de styrande i Bryssel inte passar in i dagens värld.
Gudingen hör till de vackraste fåglarna vi har i vår natur. Dessutom gör den sig förträffligt på matbordet!
Insändare i sin helhet:

Det är bedrövligt men EU-kommissionen väljer att sila mygg och svälja elefanter i sitt beslut att dra Åland inför EU-domstolen eftersom vi valt att fortsätta med den uråldriga traditionen att skörda från naturens överskott i form av ytterst begränsad jakt på guding om våren.

Beskedet kom dessutom dagen efter jag hade möjligheten att som första ålänning stå öga mot öga med ansvarige kommissionären Karmenu Vella i ett försök att förklara vad vår jakt egentligen betyder och vilka naturvårdsinsatser jägarkåren utför. Han lyssnade artigt och intresserat och påminde som den öbo han själv är (Malta) om liknande problem med att bli förstådda i den så kallade opinionen som inte sällan har sitt ursprung i storstäderna där mat finns i butiken och ursprunget i bästa fall är tveksamt. Vad han vid det tillfället inte sade och knappast kände till i detalj var att hans kommission redan fattat beslut att fullfölja de tidigare aviserade åtgärderna mot Åland. I EU:s väldiga maskineri är även kommissionärer små kuggar.

Den åländska gudingjakten fyller samtliga krav som stipuleras i fågeldirektivet. Omfattningen är försumbar och fördelarna in i minsta detalj mycket större än nackdelarna. Jakt är hållbart och viltkött är förutom läckert även ekologiskt och garanterat fritt från de gifter som alltför ofta används i den internationella köttindustrin.

Det är lätt att hylla EU som fredsprojekt och en garant för frihandel och demokrati. EU är på det stora hela en viktig union men riskerar till följd av beslut som detta att vittra sönder. Att sköta maktutövning från salongerna i Bryssel borde förpliktiga och exempel som Brexit borde stämma till eftertanke. När makten bestämmer om en okänd vardag blir resultatet att medborgarna gör uppror. Storbritanniens beslut att lämna EU är, enligt min mening, en direkt följd av att britterna vill sköta sig själv. Dessa signaler ignorerade Bryssel och därför är kaoset ett faktum.
Att dra den åländska vårjakten på guding (som för övrigt på inget vis tar del i häckningen) inför rätta är ett oerhört hårt slag mot kulturell sedvänja och eget ansvar.
I den bästa av världar är en domstolsbehandling inget att frukta om samvetet är rent. När det gäller EU-domstolen är jag inte lika säker. Jag var själv på plats i Luxemburg när domstolen hanterade vårjakten förra gången, 2005. I det åländska bagaget följde hundra år av sunt förnuft och slipade juridiska argument. Detta bemödade domarna knappt lyssna på. Beslutet att fälla jakten var fattat långt innan det nådde domstolen och allt tyder på att historien upprepar sig.

EU kunde ägna sig åt att styra upp den historiskt utmanande flyktingsituationen, demokratiproblemen i Polen, klimathotet, kampen mot organiserad brottslighet och terrorism, främlingsfientligheten i Ungern eller någon annan av de många och på riktigt viktiga frågorna.

Då riktar man istället blicken mot en perfekt skött gudingjakt i det lilla öriket Åland. Det är precis detta som leder till misstro. Eller som Astrid Lindgren så träffsäkert lär ska ha uttryckt det: ”När människor med makt, slutar att lyssna på folk. Då är det dags att byta ut dom.”

Fotnot: Om Astrid Lindgren verkligen sagt så där är lite oklart, enligt Expressens kultursida.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en nov...