fredag 16 mars 2018

Ur kaoset steg beslutsamhet

När debatten om dataskydd, serveringspersonal, sommar- eller vintertid, fastighetsskatt, cirkulär ekonomi eller andra huvudsakligen kvasifrågor går som hetast i dagens lagting flyger mina tankar tillbaka etthundra år i tiden. Då var det hårda bud på Åland och i synnerhet under de högdramatiska månaderna februari och mars år 1918.

Om detta blev jag på nytt påmind i samband med Ålands framtids mycket intressanta miniseminarium ”Ålandsrörelsens betydelse i dag”. Bland föredragshållarna lyste särskilt historielektorn Dan Nordman som gjort sin hemläxa och kan sina ålänningar och nu skriver en bok om denna forskning.

Jag går just nu inte in på alla dessa möten och människor som gjorde skillnad men konstaterar att de som deltog i mötet på folkhögskolan den 20 augusti 1917 besatt en förmåga att se runt hörn och ett självförtroende långt utanför det vanliga. Detta första möte följdes senare upp med flera och mer välbesökta.

Under denna tid var inget normalt. Det första världskriget skördade miljoner döda varje dag och för åländskt vidkommande hade sjömän försvunnit för att aldrig återvända. Det ryska riket som byggt Bomarsund och gjort Åland till en modernare plats rasade samman. Finland kämpade för sin självständighet och i en skola på norra Åland samlades fjorton män i hemlighet för att försöka återförenas med Sverige. Något som sånär slutade med krig. Kaos var alltså knappt förnamnet.

Det allra mest fascinerande i denna historia är enligt min enkla mening förmågan att agera utan att egentligen ha koll. Detta var före den ständiga liverapportering som gör att vi i dag har lika bra insikt i vad som händer i Boston som i Sund. Det hade man inte då utan fick förlita sig till gamla tidningsuppgifter och telegram som bars till fots eller möjligen på en hästrygg.

Vad fick då ålänningarna att forma sig och fatta det mycket radikala beslutet att vända sig till den svenska kungen.  Sanningen är antagligen just kaoset och det ryska sammanbrottet. Ålänningarna såg med egna ögon hur de tusentals ryska soldater som befann sig i landskapet härjade, brände, söp, stal, slogs, våldtog och hade sig. Det var såklart ett starkt tecken på frustration och osäkerhet på den ryska sidan och sådant kan göra vem som helst nervös. Kvinnor trakasserades och män misshandlades och därför startade Ålandsrörelsen med följande två beslut:

1. Hemställan till Finlands senat om att den ryska militären ”blefve från öarna aflägsnad eller åtminstone ersättas med sådana trupper hos hvilka ett spår af disciplin ännu kvarlefde.”

Och det allra viktigaste:

2. ”Sedan med anslutning till under föregående § af protokollet behandlade ärende ordföranden framhållit möjligheten däraf att Ålands politiska ställning på grund av dess läge mellan Finland och Sverige samt dess stora strategiska betydelse vid det stundande fredsslutet möjligen kunde komma att undergå en förändring, hemställde ordföranden, med hänvisning tillika till den i frågan förda pressdiskussionen, till stämmans avgörande, huruvida från den åländska befolkningens sida något borde tillgöras för att påverka frågans lösning i en eller annan riktning. Efter att i frågan försiggången diskussion och efter det de tillstädeskomna ombuden förklarat sig samtliga företräda opinionen inom sina kommuner i denna sak, beslöt stämman att genom en deputation, bestående av redaktören Julius Sundblom, och vice häradshövdingen Carl Björkman, bägge från Mariehamn, possessionaten Gösta Lindeman från Grelsby kungsgård ävensom stämmans ordförande, bonden Johannes Eriksson, bringa till den svenska regeringens och representationens kännedom, att på grund av särskilda orsaker dn åländska befolkningen livligt åstundade sina öars förening med Sveriges rike.”

Detta borde vi i högra grad ha i åtanke när vi bygger vårt örike. Faktum är att vi i dag tjafsar om detaljer medan vi riskerar missa helheten. Trevlig helg.

Så här såg det ut i Dalkarby, Jomala, år 1917. Ryska soldater på rad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en nov...