Den åländska självstyrelsen är resultatet av mångas insatser under lång tid. En av dem som lämnat starka avtryck är Folke Woivalin, tidigare både lantråd och talman, som idag fyller aktningsvärda 97 år. När Folke föddes i april 1928 var självstyrelsen knappt sex år gammal och ingen kunde med säkerhet säga vad som var att vänta.
Jag åkte ut till det woivalinska hemmet i Ämnäs för att gratulera födelsedagsbarnet tillsammans med vännen, tidigare lantrådet och talmannen Roger Nordlund. Där väntade ett rikligt kaffebord uppstyrt av Astrid, Folkes livskamrat och hustru sedan snart sjuttio år tillbaka i tiden. Över fikat och de läckra bakverken (jordgubbs- och kinuskitårta!) uppstod ett samtal som spann över snart sagt hela självstyrelsens levnadsväg, kryddat med dråpliga historier och svaret på hur man bäst tillreder och äter braxen och mycket mer.
Folke Woivalin har mer än de flesta bidragit till att vi idag har en frisk självstyrelse och ett fantastiskt samhälle. I Folkes fall är det inte bara åren som imponerar – det är innehållet. Jag sade ungefär följande:
Ditt liv, bäste Folke, speglar en unik tid i Ålands och Nordens historia. Du föddes 1928, bara några år efter att Åland fick sin självstyrelse, samma år man i Sverige började kalla sitt land för folkhemmet.
Du har sett självstyrelsen växa från ett försiktigt första steg till ett fullt utvecklat verktyg för ålänningarnas framtid. Du har själv varit med och byggt den – som lantbrukare och samhällsdebattör, som ledamot av landstinget, talman, lantråd för dåvarande landskapsstyrelsen och samhällsbyggare i ordets djupaste bemärkelse.
När du tog plats i det politiska livet på 1960-talet stod Åland på tröskeln till det moderna välfärdssamhället. Självstyrelsen var fortfarande ung, ekonomin småskalig och kontakterna utåt begränsade. Du lärde oss betydelsen av att göra oss synliga och hörda, du förde in ett större självförtroende i vårt umgänge med oss själva och med vår omvärld.
Tack vare dina och dina kollegers insatser är Åland ett samhälle präglat av öppenhet, stabilitet och framtidstro.
Du har också sett Norden formas. Från efterkrigstidens splittring till det täta nordiska samarbetet vi har idag, där du varit en aktiv röst i Nordiska rådet, alltid artig i ton och stark i övertygelsen.Samtidigt som världen förändrats, har du burit med dig en djup respekt för det som består – demilitariseringen, neutraliseringen och fredstanken som utgör basen för vår självstyrelse.Du har vid sidan av dina offentliga uppdrag också varit en stark och sammanhållande kraft i det åländska näringslivet. Som ordförande för Ålandsbankens förvaltningsråd i två decennier ledde du en institution som skapat trygghet och självständighet åt generationer av ålänningar. Du byggde grund för expansion med stöd i hörnpelare som långsiktighet, stabilitet och förtroende – sådana värden som du själv personifierar.
Och bortom titlarna finns människan Folke – målvakten på fotbollsplanen (heja Finström!), jordbrukaren i Ämnäs, maken till Astrid, pappan, vännen. Du har varit en del av den åländska vardagen, i stort och i smått, i glädje och i ansvar.
97 år. Det är nästan ett helt århundrade. Under den tiden har världen förändrats i grunden – och din insats, din ton och ditt sätt att vara har förblivit en trygg ledstjärna. Åland hade inte varit detsamma utan dig.
Denna måndag i stilla veckan, den blå måndagen, blev en dag att minnas, många gratulationer på bemärkelsedagen käre Folke och ses snart igen!
PS 1 Bilderna talar för sig själv, det blev många skratt och härliga minnen. Längst ner finns talmansporträttet över Folke som alltjämnt hänger kvar i talmanskonferensen i Ålands lagting.PS 2 Hur man äter braxen blev dessvärre fortfarande lite oklart. Förutom att det kräver rätt mycket träning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar