Ett helt rum av känslor

Ikväll deltog jag för första gången i en manusläsning, ett fenomen som är vardag för dem som kämpar med att berätta en god historia och vill testa på publik. Mannen bakom "MANUSLÄSNING PÅ ÅLAND: Klipporna Vid Havet" är Adam Cronstedt som med avstamp i en målning i sitt föräldrahem, se bild, bestämt sig för att bena ut och åskådliggöra många nyanser av kärlek, drivet av att förklara, eller i vart fall berätta.

Och hur var det då?

Det var som att öppna en dörr in till ett rum där känslor inte längre går att gömma. Där unga människor tvingas möta sig själva, sin hunger efter kärlek, sin vrede, sin osäkerhet, sin vilja att bli sedda. Klipporna vid havet är en berättelse om det som bränner under ytan: om vänskap som blir till åtrå, om familjer som både håller samman och slits isär, om vardag som spricker upp och avslöjar ett helt universum av drömmar och rädslor. En historia som rymmer både det ömtåliga och det brutala, där känslor syns, hörs och känns och där relationer är överraskande, starka och sköra, samtidigt. Att läsningen avslutades med en brinnande kalv, var den perfekta cliffhangern.

När orden blev till röster var det som om hela rummet andades i takt. Amanda Jansson, redan oförglömlig som Stormskärs-Maja, lät oss ana både styrka och sprickor, en intensitet och överslätande godhet som biter sig fast. Beppe Lantz bar fram den undergrävda ilskan så rått och ärligt som bara konstnärer klarar. Eric Sundberg, Ian Westerlund och Jonah Perjus lyfte helheten i ett samspel där varje ton, varje paus, varje blick fyllde berättelsen med liv.

Det var kontrasternas kväll: Ålands klippor mötte Polens skuggor, stora ambitioner mötte vardagens stängseltillverkning. Det lilla bytte plats med det stora. Det ogripbara blev konkret och det konkreta blev ogripbart. Det var naket. Det var konst. Och framför allt: det lovar gott. Ålands självstyrelse är fylld av berättelser om vad som varit, detta är något annorlunda, en föraning om vad som väntar; och det känns friskt och starkt.

Ett varmt tack till Adam Cronstedt för modet att skriva, till skådespelarna för viljan att blotta, och till de som gör detta möjligt: Ålands landskapsregering och Åland Film Commission med Marika Mysan Sundqvist i spetsen och ett antal fonder som stöd. Berättelser som denna gör oss alla lite rikare och vi håller tummar och skisspennor för att filmen blir verklighet 2028!

Lyssnartips: Hör Amanda Jansson och Linus Troedsson tala ut om arbetet med Stormskärs-Maja i podden Ålands Handel.

För självstyrelsen på högskolan

Självstyrelsen från utsidan och insidan,så löd rubriken för dagens ambitiösa seminarium, arrangerat av Högskolan på Åland och Ålands fredsinstitut. Det är en rubrik som är skräddarsydd, självstyrelsen är ett inre bygge och ett yttre exempel, samtidigt.

Inifrån är den grunden för vår vardag, vår trygghet och vårt inflytande. Utifrån är den ett internationellt föredöme, något som visar världen hur fred, stabilitet och demokrati kan skapas och bevaras. Båda sidor hör samman och är lika betydelsefulla. 

Vi har under dagen, inspirerade av högklassiga föreläsare och spänstiga dialoger, kryddat med personliga betraktelser, tack Gunnar Jansson, diskuterat varför Åland fick sin självstyrelse, hur väl den har tjänat oss och hur den ska fortsätta utvecklas. Historien är tydlig, liksom avsikten i Nationernas förbunds ursprungliga beslut: ålänningarna ska ha det så bra som möjligt, på egen hand, på svenska. Det är en vision som förpliktigar, och visar vägen framåt. 

Självstyrelsen är inte statisk, blir aldrig färdig. Den är ett levande projekt som utvecklas i samspel med Finland och vår omvärld, läs EU, till nytta för alla, till skada för ingen. Den är också en del av den större fredsordning som demilitariseringen och neutraliseringen symboliserar. Tillsammans gör dessa lösningar Finland till ett globalt föredöme och ett land att lita på. Och Åland är Fredens öar och vad kan vara bättre än det i oroliga tider? Om vi inte orkar kämpa för mer fred; vad återstår då att kämpa för?

Vår självstyrelse står fast. Den bärs av alla ålänningar och ska fortsätta växa.

Därför är seminarier som dagens viktiga, de fördjupar förståelsen och stärker viljan att gemensamt bygga vidare. Det är nämligen viktigt att minnas att självstyrelse inte är svårt eller högtravande; det är vår vardag, rätt upp och ner. Framför allt är det nödvändigt att ständigt påminna, oss alla, vad Ålandslösningen betytt för oss som bor här, för Finland, för Sverige, för Östersjön och för vår omvärld. 

Tack till alla som organiserade och deltog. Och kom ihåg Ålands självstyrelse är summan av alla ålänningars förväntan på liv och tillvaro och våra förväntningar på inflytande, framtid och trygghet; varken mer eller mindre.

 

Min rapport över sjöfarten i Östersjön

Idag firar vi Östersjödagen tillsammans med John Nurmisen Säätiö (Stiftelsen John Nurminen) och hyllar ett hav som förenar oss, utmanar oss och ibland prövasr vårt tålamod med både väder och politik.

I veckan har jag haft möjligheten att presentera min BSPC-rapport “Shipping in the Baltic Sea – Where We Stand and What Comes Next” för inresta kolleger från Östersjöns alla folkvalda parlament. Det gör jag som rapportör kring sjöfart, en industri som bokstavligen håller världen flytande och som spelar en central roll i både beredskap och omställning till en renare värld. Sjöfarten är Ålands, Finlands, Sveriges och världens väg mot framtiden. Utmaningarna är många, några en följd av människans egna regelverk och andra ett resultat av makter vi måste förhålla oss till.

Kort sagt: vi står mitt i stormens öga av geopolitik, klimatutmaningar, digitalisering och energiberoenden och vi har därmed alla möjligheter att göra Östersjön till en förebild, ett laboratorium, när det handlar om lösningar!

Rapporten lyfter sex områden som formar vår framtid: handel och trafik, säkerhet, den gröna och digitala omställningen, att flytta mer gods från väg till sjö, nya bränslen och, kanske viktigast, att vi vågar tänka framåt. Det är inga abstrakta drömmar, utan konkreta steg för att göra sjöfarten både smartare och hållbarare.

Här är länken till hela rapporten.

Jag vill ännu en gång tacka alla parlamentariker som kom till Åland och gjorde konferensen till mer än bara ett möte. Vi åkte hem med fulladdade batterier, en rejäl dos framtidstro, och kanske också lite saltstänk i håret. Ingen av de som var med ska glömma utfärden med Albanus Åland till Föglö där en formidabel middag väntade på Restaurang Seagram.

Det finns mycket att göra. Så har det alltid varit och när vi gör det tillsammans kan Östersjön bli en global förebild för säker, hållbar och smart sjöfart. Och det känns faktiskt riktigt hoppfullt och inspirerande.
Full steam ahead!

BSPC-konferensen tillbaka på Åland

Igår presidentbesök och idag en minst lika viktig dag, de är ju nämligen alla exakt lika betydelsefulla, när allt kommer kring. Att samla parlamentariker från hela Östersjöområdet här på Åland är alltid något särskilt och att Åland med Alfons Röblom i spetsen stått värd för Östersjökonferensen Baltic Sea Parliamentary Conference är stort på många sätt. För näringslivet är det en viktig injektion när 200 plus gäster kommer till Åland, för den intellektuella spänsten är det nyttigt att höra analyser bortanför vår egen bakgård. Tack till alla som gjort detta jätteevenemang möjligt, ni är många som har skäl att känna stolthet!

I en tid när världen ofta splittras av motsättningar och förenklade sanningar påminner BSPC om något helt annat: att vi faktiskt kan mötas, tala med varandra och bygga förtroende över gränser. Det är i parlamenten som demokratin lever och utvecklas. Det är här fred kan slå rot. Här formas trygghet och framtid.

Åland är en perfekt plats för just detta. Vi kallas Fredens öar av en anledning. Här finns en lång tradition av att hitta lösningar istället för att fastna i låsningar. I vårt demilitariserade och neutraliserade lagting ryms allt, från upprörda diskussioner om gräsklippare och vardagens inte direkt gigantiska frågor, till de största tankarna om demokrati, parlamentarism och hur vi kan hålla en hyfsad ton i en värld som ibland tappar just det. Hur vi håller blicken på horisonten när det blåser kuling, om man är lockad av liknelser.

Därför är BSPC och mötet mellan parlamentariker runt hela Östersjön så viktigt och därför är det på sin plats att hylla generalsekreterare Bodo Bahr, Schwerin, som går i pension för att ersättas av Jan Diedrichsen från Schleswig-Holstein.
Bodo har under lång tid burit BSPC på sina axlar, med klokskap, med tålamod och med ett hjärta som alltid varit öppet för nya idéer. Av honom lärde jag mig att diplomati inte bara handlar om regler och förhandlingar. Den handlar om optimism. Om att alltid tro att det går att hitta en väg framåt, även när det ser mörkt ut. Våra resor var många; från Strasbourg till Tirana, från Island till S:t Petersburg, Moskva till Bryssel; tillsammans bar vi Östersjöns röst. Ett av mina starkaste minnen är från sommaren 2018, när diplomatin fortfarande sträckte sig över även de svåraste gränserna. Bodo och jag reste då till Moskva för det internationella forumet ”Development of Parliamentarism”, jepp, fatta ironin i det. Där mötte vi Duman och dess högsta ledning i enrum, vi fick uppleva Bolsjojbaletten och eskorterades, med sirenerna tjutande, från det legendariska Hotel Metropol genom Moskvas gator för att se Luzjnikistadion, en av arenorna under det årets fotbolls-VM.

Den resan fångar Bodo på pricken, diplomatisk, beslutsam och ständigt redo att öppna dörrar där andra bara såg murar.

Tack, Bodo, för allt, din klokskap, din humor, ditt outtröttliga engagemang och din orubbliga förmåga att leda BSPC:s politiska tjänare i rätt riktning. Ditt arv kommer att bestå, och din närvaro kommer att saknas.

Bodo har över tid blivit en sann vän till Åland. Han har varit här otaliga gånger, alltid med väskan full av förslag för hur vi kan göra Östersjön friskare, fredligare och starkare. Han har inspirerat oss och han har utmanat oss och han kommer att vara saknad.

Så, Bodo, från djupet av våra hjärtan: tack för allt du gjort. För BSPC. För demokratin. För Åland. Nu önskar vi dig allt gott i den frihet som väntar. Och du ska veta att dörren alltid står öppen hit, till dina vänner på Fredens öar.

President Stubb på sommarbesök

Det har varit ett stort nöje och en sann ära att stå värd för republikens president Alexander Stubb och hans maka Suzanne Innes-Stubb vid deras besök på Åland, som började igår och slutade idag. Intrycken är många och resultatet gott, på många plan. Jag vill därför genast, tacka alla som på olika sätt bidragit till att besöket blev lyckat in i minsta detalj. Ni är alla skälet till att Team Åland är ostoppbart, när vi drar åt samma håll. Ålands lagting, Ålands landskapsregering, företagare och föreningsliv och många, många fler, ålänningar som kom till torget. Ni visade alla prov på engagemang, professionalism och gästfrihet. Sträck på er, framgång skapar vi tillsammans.

Det är också en ynnest att på nära håll se hur president Alexander Stubb rör sig med naturlig självklarhet mellan olika verkligheter, lika trygg bland världsledare i de svåraste samtalen om fred, säkerhet och framtid, som här på Åland. Han är lika hemtam på femte hålet i Kastelholm som på Klobbens klippor i styv Nordan, bland ålänningarna på torget i Mariehamn och i talarstolen där BSPC:s parlamentariker i morse fick ta del av en internationell utblick fylld av skärpa, energi och framtidstro.

För Åland blev detta besök en värdefull möjlighet att fördjupa dialogen om centrala frågor i relationen mellan Åland och Finland, och att tillsammans reflektera kring de komplexa skeenden som präglar vår tid. Med stor glädje konstaterar jag att president Stubb uttrycker ett starkt och tydligt stöd för vår självstyrelse, vår demilitarisering och vår neutralisering, grundpelare som utgör basen för vår särställning i världen.

Samtidigt fick också presidentens maka Suzanne Innes-Stubb en chans att uppleva Åland ur ett mer vardagligt och mänskligt perspektiv, med besök i Sjökvarteret, på Kobba Klintar, hos konstnären Juha Pykäläinen. Det är jag särskilt glad över, och tacksam för att min hustru kunde bidra till att dessa upplevelser blev både varma och minnesrika.

På alla sätt har detta varit en framgång för Team Åland. Tillsammans har vi visat att vår ö må vara liten till ytan, men att vår gästfrihet, vårt engagemang och vår förmåga att välkomna är mycket stor. Vi ska vara en plats där ambition gör skillnad och där vi gör allt vi kan för att vara med och driva utveckling.

Tack för bilderna, Fotograf Therese Andersson, en annan av massor av framåtlutade ålänningar.

Åland står alltid bakom Ukraina

I dag, på Ukrainas nationaldag, vajar som alltid den ukrainska flaggan vid Ålands lagting, intill hjorten på det stora vapnet. Båda är symboler över frihet att bestämma själva och rätten att leva i fred.

Flaggan är ett löfte från ett samhälle som vet att handling väger tyngre än ord. Flaggan är uppe varje dag tills kriget är slut. Den påminner oss om varför vi står upp.

Ukrainas kamp är inte bara för Ukraina. Det är en kamp mot förtryck, mot lögn, mot övergrepp och för allas vår frihet att tänka, tro, tala och leva. Rysslands anfallskrig är ett angrepp mot oliktänkande, mot jämställdhet, mot sanning. Därför måste vi stå på Ukrainas sida, varje dag. Precis som kämparna vid Ukrainaplatsen som idag samlas igen, klockan fem, för att protestera mot kriget.

Detta är den fjärde nationaldagen som Ukraina firar, i skuggan av ett krig de aldrig bett om och absolut inte förtjänat. Vid sin sida har de hela Europa, inklusive Åland. Tack vare ålänningars insatser byggs skyddsrum vid skolor nära fronten. Där kan barn söka skydd när bomberna faller. Där räddas liv och där skapar vi framtid.

Åland är ett litet samhälle men vår solidaritet är större än havet som omger oss. Vi begriper att fred och demokrati aldrig kan bli för dyrt. Vi vet att Ukrainas kamp är också vår. Vi vet att frihet aldrig är gratis och att tystnad alltid är för dyrt. Därför är det som varje dag sker på Ukrainaplatsen, viktigt och nödvändigt. 

I en tid när krig riskerar normaliseras, är det viktigare än någonsin att hålla fast vid våra värderingar, en regelbaserad världsordning.

Vi släpper aldrig övertygelsen att fred inte är naivt, det är starkt. Att diplomati inte är svaghet utan mod. Att freden börjar med envar av oss.

Ukraina kämpar för sin frihet och för vår. Vi ser det. Vi vet det. Vi glömmer det aldrig.

Slava Ukraini. Leve freden. Leve friheten.

Kristdemokrater till lagtinget

Idag och imorgon gästas Åland av Kristdemokraternas riksdagsgrupp och ministrar som valt att förlägga sitt kickoff-möte inför höstens politiska utmaningar hos oss. Det är ingen liten delegation. Sjutton av arton riksdagsledamöter är på plats tillsammans med fem av sex ministrar.

I spetsen står partiledaren Ebba Busch, som under dagen också håller tal vid Ukrainaplatsen, Mariehamn, i samband med den dagliga manifestationen mot Rysslands pågående anfallskrig. Det är viktigt och bra, i kampen mot rysk brutalitet måste vi alla stå tillsammans, bara då gör vi skillnad. Busch sammanfattade det hela skickligt: ”Om Ryssland lägger ner sina vapen är kriget över, om Ukraina lägger ner sina vapen är det slutet för landet, kriget fortsätter och resten av Europa står på tur”, sade hon ungefär.

Bakom inbjudan till besöket står Moderat Samling för Åland och Annette Holmberg-Jansson, som inte sparat på krafterna. Under ett par intensiva dagar får gästerna smakprov på åländsk kultur och historia och en djupare inblick i självstyrelsens särart och vårt näringsliv med alla dess grenar. Idag blev det först en genomgång kring självstyrelsen och en uppdatering av vad som händer på Åland av Ålands landskapsregering med lantrådet Katrin Sjögren och vicelantrådet Annika Hambrudd med flera. Hela besöket andas Team Åland, tillsammans gör vi alltid skillnad.

För egen del är jag glad över att rymmas med i programmet. Att få möjlighet att berätta om Ålands självstyrelse, demilitarisering och neutralisering för beslutsfattare från Sveriges riksdag och regering är inte bara högtidligt, det är strategiskt viktigt. Viktigt och bra också att Sveriges generalkonsul Helena Pilsas och Sveriges generalkonsulat i Mariehamn var med på ett hörn under besöket.

I delegationen märks, om man är intresserad av sjöfart, särskilt infrastrukturminister Andreas Carlsson, som gjort sig känd som en stark röst för sjöfarten i Sverige. Han är på väg till höstens stora rederimöte Donsö Shipping Meet i början av september och har dessutom flaggat för att komma tillbaka till Åland under Sjöfartens Dag – Maritime Day in Åland 2026 i maj. En minister som förstår havets och rederiernas betydelse för handel, försörjning, grön omställning och mycket mer, är en välkommen gäst i ett örike som lever av och med sin sjöfart.

Besök som detta betyder mycket för Ålandsbilden i omvärlden. Det är en chans att visa upp Åland som ett levande samhälle i fredens tjänst. När världen omkring oss är skakad av krig, kriser och oro blir Ålands unika status en påminnelse om att diplomati och avtal faktiskt kan skapa hållbar fred.

Det är inte alla dagar som så många ministrar och riksdagsledamöter från Stockholm samlas på Åland. Så när det händer, gäller det att ta vara på tillfället. För i de små mötena växer de stora kontakterna.

Finländska sossar till lagtinget

Idag tar Ålands lagting emot Finlands socialdemokrater SDP, med partiordförande Antti Lindtman i spetsen. I delegationen deltar också första vice ordförande Nasima Razmyar, specialassistent Mikko Valtonen, Tero Shemeikka, sekreterare för internationella frågor samt Juha Beurling-Pomoell, generalsekreterare för Konsumentförbundet och ansvarig för Ålandspolitiken inom SDP.

För Åland är det betydelsefullt, rentav avgörande, att upprätthålla goda kontakter med de finländska partierna i riksdagen. Självstyrelsen ger oss rätten att ska sköta oss själva i vår vardag och det får vi aldrig glömma bort att förklara; hur vi gör och varför det som är bra för Åland är bra för Finland och vice versa. SDP har tagit detta på allvar och arbetar aktivt med att förstå vår självstyrelse och våra behov, för att stå redo inför valet 2027.

Som talman vill jag att alla i Finlands riksdag sätter sig in i de mekanismer som styr relationen mellan Åland och Finland och där spelar krafter som Johan Ehn och Ålands representation i Helsingfors en avgörande roll tillsammans med alla åländska partier i kontakterna till Finland.

Vår självstyrelse är till för att vi ska kunna bygga ett samhälle som möter de utmaningar och möjligheter som följer med att leva på en ö. Vi är historiskt och internationellt garanterade vår självstyrelse, demilitarisering och neutralisering och är därmed ett gott exempel i dagens värld.

Ett särskilt tack till Ålands socialdemokrater som arbetat hårt för att möjliggöra besöket och tack till Antti, Nasima, Juha och alla andra för det genuina intresset och engagemanget för Ålands frågor. Ses och hörs.

Lagtinget, en mötesplats för alla

Har idag haft nöjet att ta emot tidigare talmannen Britt Lundberg tillsammans med hennes vän Maud Olofsson, tidigare partiledare för Centerpartiet i Sverige, näringsminister, vice statsminister och en av arkitekterna bakom den borgerliga Allians som förändrade svensk politik på 2000-talet.

Mötet blev ett samtal i flera riktningar: om minnen från den nordiska scenen, energi, betydelsen av reformer, om en omvärld i snabb förändring och om de krafter som bygger välfärd och framtidstro. Maud gjorde sig känd som en moderniserande kraft i svensk politik och det är lätt att förstå varför, med sina rötter i verkligheten och huvudet på skaft. Hon förde Centerpartiet in i en ny tid, med fokus på företagande, energi och statens roll contra det privata.

Britt har på sitt håll burit Åland framåt som lagtingets talman och på den nordiska arenan där hon bland annat var president för Nordiska rådet. Hon visar också med framgång och det engagemang som präglar henne hur entreprenörskap kan vara en fortsättning på samhällsengagemanget i sitt arbete för Gaia Leadership.

För Åland är sådana möten påminnelser om vår egen särställning och att ingenting, någonsin är omöjligt om man väljer att säga ja och söka möjligheter snarare än problem. Både Maud och Britt är goda exempel på framtidstro och entusiasm, i alla lägen

Självstyrelsen och vår demilitariserade och neutraliserade status är historiska landvinningar och framtidskapital, samtidigt. De gör oss till en plats för dialog, tillit och idéutbyte, egenskaper som världen mer än någonsin behöver.
Ett varmt tack till Britt för hennes aldrig sinande engagemang för Åland och till Maud för hennes kloka reflektioner och närvaro i samtalet. Och självklart: ett innerligt grattis i efterskott till Maud, som firar sin födelsedag lite i efterskott tillsammans med väninnan Eva. Med till lagtinget följde också äkta hälfterna Rolf, Ernst och Ralf.

Åland ska fortsätta vara just detta, en mötesplats för människor och idéer, där både minnen och framtidsvisioner får ta plats och där företagande, politik och fredliga lösningar bygger vidare på det nordiska välfärdsbygget. I detta samtal har Fredens öar en viktig plats. 

Säsongsstart med EU-frågor

Alla lagtingsledamöter har ett ansvar att vara pålästa, nyfikna och engagerade i allt som berör Åland, även det som sker långt bortom vår egen horisont. Vår självstyrelse bygger på att vi tar ansvar för allt vi kan; och gärna lite mer än det. Är man liten måste man vara väldigt ambitiös.

Därför var det glädjande att se så många kolleger vika fredagseftermiddagen åt att ta del av ambassadrådet Anton Nilssons insiktsfulla genomgång av hur vi från Åland kan stärka vårt inflytande i EU. Massor handlar om att vara snabba på bollen gentemot kommissionen och att upprätthålla goda kontakter med våra kolleger i Europaparlamentet, något som sker genom fotarbete, alltså att vara på plats och träffa folk.

Budskapet var tydligt: det är inte bara möjligt för oss att påverka, det är vår skyldighet att göra det. I realiteten har de åländska väljarna rätt att kräva av alla lagtingsledamöter att de inte bara kämpar för Åland på Åland utan också i Helsingfors och Bryssel, för att nämna något. Genom att vara på hugget, väl förberedda och samspelta kan vi faktiskt bidra till att forma Finlands position i EU-ärenden. Det är en möjlighet som inga andra självstyrda områden i Europa har och den ger oss en unik röst i ett större sammanhang.

Det är upp till oss alla i lagtinget att förvalta den chansen med minst samma beslutsamhet som vi värnar vår självstyrelse. Tack Anton för en förnämlig och betydelsefull informationstimme och tack till alla som deltog, IRL och digitalt.

Bildextra: självstyrelsens hjärta

I juni invigdes Självstyrelseparken i Mariehamn (egentligen den tredje versionen och garanterat den finaste!); en grön oas där man kan slå sig ner bland blomster och skulpturer, vila blicken på självstyrelsegården och känna historien. Paketen har snabbt utvecklats till en mötesplats för alla, barnfamiljer, turister, pensionärer och lunchflanerare. Testa själva, den är inspirerande på många plan och fylld av både synliga och lite mer dolda skatter.

En park kan tyckas enkel men rymmer något mycket större. Den är ett levande bevis på vad självstyrelsen betyder för ålänningarna: att vi, genom vår autonomi, själva får forma vår vardag. Självstyrelsen ger oss verktygen att skapa ett samhälle som passar oss, där trygghet, fred och närhet till naturen är självklarheter. Där vi ser varandra och väljer att lyssna hellre än missförstå. Här tänker vi fred, skönhet, kamratskap och en obruten vilja att fortsätta utveckla det som en gång blev vårt. 

Bakom detta ligger våra unika grunder: autonomi, demilitarisering och neutralisering samt hembygdsrätt, jordförvärvsrätt och näringsrätt, för de som är mer hardcore.

Detta är inte bara ord i avtal, de är grunden för vår tillvaro som gör att Åland kan vara lite annorlunda än andra platser, och ibland lite bättre. Här får vi själva fatta beslut om det som berör oss mest, från det lilla till det stora, och just det gör vårt hem till världens bästa plats att leva på. Här är trygghet det normala. 
Från och med denna vecka samlas lagtingets utskott efter sommaruppehållet för att arbeta med olika frågor som formar vår framtid. Kom in du också och hälsa på, i demokratins hjärta: nu på fredag 15.8 och nästa fredag 22.8 kl 10.00 ges de sista guidade turerna i Ålands lagting för denna sommar. Gratis inträde, varmt välkommen!

De fantastiska bilderna på Självstyrelseparken, lagtinget och landskapsregeringen har tagits av FlygFoto Åland.

Tack till alla för en fin sommar!

Efter en händelserik final på en fin sommar med crescendo i Kastelholm igår kväll, där operan Trollflöjten gjorde allas våra liv lite mer kompletta, är det dags att se framåt, igen. Med Kastelholms slott som fond fick vi beskåda en storslagen föreställning som lyfter betydelsen av visdom, dygd och upplysning; hörnpelarna i all vår civilisation. Tänker inte fastna i analys, det klarar andra bättre, men måste ändå slå fast att hela denna fantastiska Åland Opera Festival, en gång var en vision som blev verklighet tack vare människor som valde att dra åt samma håll. Inspirerad av detta vill jag lyfta några saker så här på kanten till hösten.

På ytan är den åländska sommaren ett vykort; ett segel mot horisonten, en glass på torget, ett skratt i skymningen, äppeljuice i strandkanten, sena morgnar, frid. Undertill, bokstavligen, ligger något mycket större; varje ögonblick av lycka är resultatet av ansträngningar som inte alltid syns och som vi nu ska hylla. För varje gäst som anländer till vårt landskap, för varje måltid som serveras och för varje minut av sommarens mjuka flöde krävs konkreti; logistik i form av båtar, bussar, bilar, cyklar och mer. Varor har levererats. Människor har rört sig. Hjulen har snurrat. Från chaufförer och sjömän till hamnarbetare, från åkerier till sommarjobbare, hela Åland har återigen bevisat att det är i vardagens detaljer som den stora skillnaden finns.

Tack vare självstyrelsen kan vi fortsätta vårda och utveckla detta paradis på vårt eget sätt. Tack vare vår historia, vår demilitarisering och neutralisering kan vi fortsätta bygga Fredens öar. Och sätta upp fenomenala operaproduktioner på samma gård som Gustav Vasa i tiderna plockade äppel. Ålands styrka ligger i helheten. I samspelet mellan öarna, mellan människor, mellan obändig vilja, hårt arbete, idrott och kultur och vetskapen att imorgon alltid ska bli bättre än idag.

Det är lätt att tala om system och landa i det som varit. I verkligheten handlar det om människor som varje dag gör sitt bästa. Om servitören som ler även under stress. Om floristen som öppnar tidigt. Om den som jobbar övertid på terminalen för att färjan ska gå, om sjömännen som oförtröttligt hanterar våra gäster och gör dem till våra vänner. Om sjukvården, äldreomsorgen, om alla de som bär Åland; tyst och kraftfullt. Det är deras värdskap som gör att gäster återvänder. Som gör att vi känner oss stolta. Alla. 
Jag vill rikta ett innerligt tack till er. Ni som gjort och gör sommaren 2025 till ännu en språngbräda mot framtiden.

Till logistikens tysta hjältar. Till sommarens arbetare. Till de unga som sommarjobbat för första gången. Till näringslivet som hållit dörrarna öppna. Till hela Team Åland, från skärgård till stad, från landsbygd till tätort. Tillsammans har ni visat vad som händer när laget går före jaget, liksom i Trollflöjten.

Måtte denna känslan leva kvar; i höst, i vinter, för alltid.

Det är när vi bygger från grunden och bygger tillsammans som vi når längst.

Tack för allt ni gör. Tack för att ni gör Åland möjligt.

Rotarianer till lagtinget

I uppdraget som talman för Ålands lagting värnar jag öppenhet och möten mellan människor, lagtinget är folkets hus och alltid öppet. I dag har jag nöjet och glädjen att ta emot en grupp engagerade rotarianer, distriktsguvernörer, från Sverige i vårt parlament.

Rotary och Åland förenas av en gemensam idé: att fred byggs genom förståelse, samarbete och förtroende. Rotary gör det genom att knyta samman människor över gränser, utbilda fredsledare och skapa projekt som stärker samhällen. Åland visar, genom sin demilitarisering, neutralisering och självstyrelse, att konflikter kan lösas utan våld och att diplomati kan bli varaktig. Tillsammans påminner de oss om att fred inte är en slump, det är resultatet av målmedvetet arbete, varje dag, över hela världen.

Vi talade om Ålands historia, vårt svenska kulturarv och det gemensamma, ibland dramatiska, förflutna som knyter Sverige och Åland samman. I tider av oro blir det tydligare än någonsin hur viktigt det är att vårda internationella avtal. Ålands demilitarisering och neutralisering är absolut inte bara historiska dokument, de är levande garantier för fred i vår del av världen och något som gjort Östersjön fredligare.

Passande nog är det i dag flaggdag (konstens dag) i Finland till minne av Mumintrollets skapare Tove Jansson, en konstnär som på sitt sätt byggde broar mellan människor och kulturer; bland annat på underbara Källskär, Kökar. På samma sätt är Åland de facto bron mellan Finland och Sverige, både geografiskt och kulturellt.

Samarbetet mellan Åland och Sverige är starkt och Rotarys anda av internationell vänskap och samhällstjänst är något vi gärna gör gemensam sak med. Ett varmt tack till alla deltagare för ert engagemang och era kloka frågor och ett särskilt tack till Anita Häggblom och Mika Lindfors som möjliggjorde besöket.

Ni är alltid välkomna tillbaka till Ålands lagting, dörren står öppen!

I container mitt i stormen

Det låter naturligtvis fantastiskt, att övernatta i en container med panoramafönster, placerad där Atlanten tar sats mot Norges kust.

Designad för avkoppling, utsikt och äventyr. Och visst, det började stämningsfullt. Havet glittrade, vinden viskade, containerlivet kändes hippt, med glasväggar ut mot oceanen, strategiskt belägen vid Atlantvägen, Norges mest dramatiska kustlinje. En arkitekts våta dröm om frid: minimalistiskt boende, maximala vyer. Hav, himmel, horisont.

Men naturen hade andra planer.

Någon gång i gryningen dundrade stormen in. Om det var internationellt kända Floris eller något av hennes vredgade syskon vet jag inte, men vi snackar oväder med temperament. Trettio sekundmeter i byarna. Ett regn som inte föll, utan attackerade. Blåsten bultade mot containerns väggar som om havet själv ville in och diskutera livets villkor.

Tillvaron skakade. Väggarna suckade. Det kändes som att sova i en bykmaskin och torktumlare, samtidigt. Genom fönstret, när morgonen grydde, kunde vi se att inte ens de tuffa havstrutarna flög, de valde att stå stilla i skydd av klippor. 
Vi låg där, i metallskalets skakande famn, medan ovädret pressade sig mot glasrutorna med hela Atlanten som stöd. Sov gjorde vi inte längre. Men vi kände något annat: en sorts förundran. Vi var pyttesmå och mitt i något stort. Naturens våldsamhet blev en påminnelse om vår egen bräcklighet och envisa lust att ändå vara med. Att känna det på riktigt. I Moder Jords ögon är vi människor inget annat än, på sin höjd, parenteser. 

Med denna insikt närmar vi oss resandets sanna väsen i vardagen och i livet. Människan söker inte nödvändigtvis komfort, utan konfrontation med väder, med världen, med sig själv. Att utmana är att växa och allt annat är att kapitulera. Sådana tankar uppstår under ögonblick i existensens centrifug. Vi reser, alltså är vi. 

Och när stormen till sist drar vidare, lämnar den efter sig ett märkligt lugn och starka minnen. Vår övernattning med väder i XXL-format, går rätt in i själen. Det blir en påminnelse om naturens kraft, människans litenhet och att det finns få bättre ställen att känna sig levande än i en container som dansar vals med Atlanten.

PS Det finns heller inget lika underbart som en rejäl frukost efter en stormig natt, den här gången kom dagens viktigaste mål inte i en utan i två korgar. Nu är vi redo för resten av livet. Bra gjort alla inblandade på Re-treats.no som står bakom containerupplägget.

Vi knäckte Besseggen!

På den norska västkusten håller folk i hatten i väntan på ovädret Floris som lever rövare i Storbritannien. Det gör också vi (håller i hatten, inte lever rövare) för av olika skäl, kopplade till firandet av min födelsedag och en äventyrlig hustru, befinner vi oss på den norska sidan för några dagar.

Därför tog vi oss idag an Besseggen, en tuff vandring och klättring på fjorton kilometer, i nationalparken Jotunheim. Detta skedde till tonerna av förbandet till Floris, utan eget namn men ändå seriöst skitväder.

Besseggen reser sig som en drakrygg mellan den smaragdgröna sjön Gjende och den stålgrå Bessvatnet, där vinden tjuter och fjällen vakar. Att bestiga dess sida och vandra dess smala kam är inte bara en färd genom naturen, det är en prövning av mod och vilja; och fysik.

Allt gick trots det bra och vi är nedfrysta och nöjda med såriga fötter och ömmande knän; man blir det av en sådan vandring till 1.700 meters höjd och tillbaka.

Nu fortsätter vi med bil till Atlantic Road för att bo i tält och se Floris i vitögat. Sade jag att min hustru inte skyr strapatser?