Talmän möttes på Island

På Island har de nordiska talmännen samlats för en dag av utbyte och information i samband med Nordisk Ministerråd og Nordisk Råds stora årliga session. Det är en tillgång att vårda och ett faktum att våra åtta nordiska länder och självstyrelser tillsammans utgör världens tolfte största ekonomi.

Ju starkare vi står tillsammans, desto större betydelse får vi i global mening. Dagen tillbringades mestadels i Reykjavik med en avstickare till presidentens residens en bit utanför staden.

Detta förstår också världens just nu störste hjälte och frikhetskämpe, Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj som kom till Reykjavik för att tacka hela Norden för stödet i kampen mot Ryssland. Det står klart bortom alla tvivel att Zelenskyj och alla ukrainare utkämpar ett krig mot en anfallare som är omättlig och grym bortom vett och sans. Just nu finns 10.000-tals barn som rövats bort från sina hem i Ukraina för att programmeras om någonstans i Ryssland. Det är dags att ta hem dem igen.

”Jag är tacksam för att de nordiska länderna står fast vid stödet till Ukraina. Ett stöd som är ett av de starkaste i världen. Jag hoppas att stödet fortsätter, samt att vi kan samarbeta ännu mer”, sade Zelenskyj. För vår del är det nödvändigt att begripa att Ukraina inte bara kämpar för sig själva, deras kamp är allas och handlar om demokrati och frihet; alltså själva grunden i vår tillvaro. Detta understryker många, tex i samband med de dagliga demonstrationerna vid Ukrainaplatsen, Mariehamn.

Under sessionen i Reykjavik idag offentliggjordes också Finlands och Ålands gemensamma utmaning att ta hand om ordförandeskapet för Nordiska ministerrådet 2025. Det är ett utmärkt exempel på samarbete över Skiftet som leder till att ett plus ett blir mer än två. Finlands och Ålands gemensamma ordförandeskap lyfter fram tre stora frågor: barn och ungas välfärd, stärkandet av den övergripande säkerheten samt stimulera vår nordiska konkurrenskraft. Alla dessa frågor drar vi på Åland nytta av och de utgör också delar av den åländska behörigheten; på områden där vi är att betrakta som en egen nation.

Dagarna på Island är ett praktexempel på Team Åland in action. Tack till alla ni som jag stött på i vimlet och förlåt till er som jag eventuellt missat. Tillsammans har vi berättat att vi finns, vad vi vill och hur vi ska göra Norden ännu starkare. Ses på hemmaplan Katrin Sjögren, Annika Hambrudd, Arsim Zekaj, Annette Holmberg-Jansson, Sandra Listherby, Nina Fellman, John Eriksson, Niclas Slotte, Cia Numelin, Maiken Poulsen Englund, Tasso Stafilidis, Julia Lindholm, Sten Eriksson, Victoria Lindblom, Fredrik Karlström osv.

Vila i frid och tack, Sune Eriksson

Idag nås vi av det sorgfyllda beskedet att tidigare talman, lantråd, överkommissarie osv Sune Eriksson, Lemland, i lördags lämnat det jordiska i en ålder av 85 år. Det är en, typ, tvåbent institution som därmed inte längre finns bland oss och mina tankar och böner går till hustrun Barbro Eriksson och den övriga familjen.

Sune Eriksson lämnar ett stort tomrum efter sig, tillsammans med många minnen. I korridorerna i lagting och landskapsregering minns de som jobbat med honom en hedersman och tålmodig arbetshäst som tog det extra steget i arbetet för en starkare självstyrelse och bättre vardag. Bland annat var lantrådet Eriksson med i förarbetet till det som skulle bli den tredje självstyrelselagsrevisionen och ett stort steg mot ett nytt ekonomiskt system i förhållandet Åland/Finland.

Mina egna kontakter med Sune Eriksson inskränkte sig till telefonsamtal och rådjursjakter. Vi pratade om självstyrelse och hur vi ska fortsätta det arbete som våra föregångare inlett, hur man ska bära sig åt på pass och varför det är viktigt att aldrig sluta engagera sig. Själv föregick han med gott exempel då han tillsammans med kompisar åkte runt till äldreboenden med sång och musik.

Aldrig ska jag glömma den jaktdag ute i Kastelholm då jaktlyckan inte direkt lyste och vi till sist fick upp en bock som satte av i högsta fart mot precis den plats där den tidigare talmannen stod. Det resulterade i ett mästerskott och det sista den bocken var med om i livet; trots att den egna fysiken inte riktigt var på Erikssons sida, detta utspelade sig 2014, för tio år sedan. ”Äh, det var väl inget, man ska bara se till att vara beredd”, förklarade Eriksson sin insats efteråt; sakligt, blygsamt och rejält, för det var hela hans inre väsen. Vila i frid och tack för alla insatser.

Självstyrelsen i Strasbourg

I Strasbourg har Congress of Local and Regional Authorities of the Council of Europe mötts och diskuterat framtiden för europeiska regioner med olika former av självbestämmande. Organisationens mål är att förverkliga subsidiaritetsprincipen inom EU och lyfta nyttan med större självstyre. Ju närmare befolkningen beslut tas, desto bättre blir resultatet, kan man sammanfatta.

Med anledning av detta bjöds Åland in för att redogöra för hur självstyrelsen fungerat sedan 1922 och vilka slutsatser vi drar samt hur en självstyrelse påverkar en nationalstat, alltså sådana insikter som ingår i den åländska vardagen. Som talman fick jag tio minuter (jag pratade ganska snabbt :-)) och lyfte bland annat demilitariseringen, neutraliteten och hur självstyrelsen genom tre olika revisioner stärkts, över tid. I presentationen lyftas också arbetet med den pågående revisionen och betydelsen av att Ålands självstyrelselag och Finlands grundlag ska samspela, något som blivit mer utmanande efter EU-inträdet.

Med mig som talare hade jag idag vänner från Azorerna (Portugal) som har en slags självstyrelse men dras med vikande befolkningsunderlag samt Baskien som är en stark del av Spanien och gärna skulle bli ännu mer självständiga; de är av en helt annan storlek än Åland. När hela Europas olika regioner möts är det extremt värdefullt att Åland är på plats för att berätta vilka vi är och vad vi vill göra.

Ålandsexemplet är från början en fredslösning men har utvecklats till en livskraftig självstyrelse och den vägen vill många vandra. Trots att början var svår har förhållandet Åland/Finland ändå utvecklats till något vi kan vara stolta över. De flesta av Europas mindre och mer geografiskt svårtillgängligare regioner dras med utflyttning, arbetslöshet och svåra utmaningar medan Åland har inflyttning, typ Europas längsta medellivslängd och påtaglig glädje i vardagen.

Vi är trots allt den lyckligaste delen av världens lyckligaste land! Att berätta detta är viktigt för i vår uppgift som självstyrelse ingår inte bara att ta hand om oss själva. Där det är möjligt ska vi också inspirera andra.

Besök till Spaniens ambassad

I talmansuppdraget ingår att gripa alla lägen att synliggöra självstyrelsen, demilitariseringen och Fredens öar. Därför var det ett stort nöje att idag uppvakta vännerna på Spaniens ambassad i Helsingfors som firade sin nationaldag i lördags men ställde till med fest idag.

Den 12 oktober 1492 var annars dagen då Christoffer Columbus landsteg i Amerika. På plats i det urcoola residenset i huvudstadens diplomatkvarter var i stort sett alla länder som finns närvarande i Finland.

Stämningen var god och ambassadören Fernando Fernandez-Arias Minuesa (som var till Åland i våras) påminde om att Europas yttre gränser är vårt gemensamma ansvar och att Spanien liksom alla andra är i ständig beredskap för att försvara dem och stödja Ukraina i kampen mot Ryssland.

Jag tog tillfället i akt och bjöd in Sveriges nye Finlandsambassadör Peter Ericson som var på plats och bara har goda minnen av tidigare Ålandsbesök. Vännen och riksdagsledamoten Eva Biaudet var där och är redo inför Stora utskottets besök till Åland imorgon. I vimlet syntes många fler och insikterna om Åland är både stora och engagerade, inte minst hos Argentinas ambassadör Carlos Federico Mascias som är nyfiken på Åland och nu har en officiell inbjudan.

Extra skojigt var det också att träffa nummer två på den spanska ambassaden, ambassadrådet Mencía Manso de Zuñiga. Hon och hennes make semestrade på Åland i somras och utnämner Kökar till ”den vackraste plats vi någonsin sett".

När det gäller att stärka självstyrelsen är det viktigt att minnas att vi inte står ensamma. Vi är ett starkt exempel på internationellt sanktionerad konfliktlösning och samhällsutveckling som vi ständigt ska lyfta fram. Idag blev en bra sådan dag.

För Åland till Hanating

Ibland sker arbetet med att stärka och tydliggöra självstyrelsen i salongerna, långt från de djupa skogarna i Sund, som igår. Dagens Hanating 2024 samlade hjärnkraft och beslutsfattare från Sverige, Finland och Åland till underbara kulturcentret Hanaholmen i Helsingfors.

Temat för dagen är vad vi alla lärt oss så här långt in i Rysslands anfallskrig mot Ukraina och vad som kan vara att vänta; mycket handlar om beredskap. Slutsatserna är såklart många och ligger dessutom i betraktarens ögon men några universella reflektioner går att göra, fria från sammanhang. Ukrainas kamp är vår, de tappra ukrainarna står vid fronten mot det oberäkneliga och makthungriga Ryssland. Kriget blir långvarigt.

Vi på Åland är ett starkt civilsamhälle som ändå måste fråga oss själva hur vi kan bli ännu starkare och resilienta, inom ramen för demilitariseringen och neutraliseringen; internationella avtal ska hållas, Rule of Law gäller. De åländska protesterna vid Ukrainaplatsen, Mariehamn, väcker respekt. Ryssland är inte så starkt som vi fruktar och inte så svagt som vi hoppas. Det handlar inte om att försöka förutse framtiden, men att minimera överraskningarna.

Ukraina kämpar för hela världen. I vårt stöd för Ukraina får vi aldrig tveka, Ryssland är ett långsiktigt hot mot mot hela Europas säkerhet. Civil beredskap är precis lika viktig som militär. Den ryska befolkningen vet att ledarna ljuger men begriper samtidigt att de måste tro på det; sjukt men sant.

Seminariet kryllade av vänner och insikterna är många för undertecknad, vår man Johan Ehn i Helsingfors, Ålands fredsinstituts direktör Susann Simolin, polismästare Johan Pawli och landshövdingen Marine Holm-Johansson. Också skoj att träffa våra vänner från Sveriges riksdag Markus Selin och försvarsutskottets ordförande Peter Hultqvist, Jan-Erik Enestam och många fler. I jobbet för Åland krävs alla händer på däck, tack till denna version av Team Åland!

Riksdagen på rådjursjakt

Förra veckan var Ålands lagting till riksdagen i Helsingfors, ett mycket lyckat och framtidsomfamnande besök innefattande diskussioner och överläggningar med kolleger. Idag har sex ledamöter från riksdagens jaktklubb jagat i skogarna kring Kastelholms slott, tillsammans med lagtingets jaktklubb. Sådana utbyten är av största betydelse i utvecklandet av självstyrelsen och moderniseringen av autonomin.

Det skapar band att dela en korv över öppen eld och att med alla sinnen på spänn stå på pass, lystrande efter hundarnas skall. I bytesmässig mening var avkastningen försiktig, räknat som upplevelse var det tio plus, med flying colors.

Stort tack till jaktledare Anders Carlsson på Fastighetsverket och hans tappra sidekicks. En dag fylld av grunda och djupa samtal, ständigt aktuella, avslutades med en specialvisning av Eckerö jakt o. Fisk Museum av Benjamin Rostén. Extremt genuint och välberättat, intresseväckande, ett destillat av typ hela Åland och vår historia. Jag är stolt över allt vi har att dela med oss av och sättet vi gör det på. Den åländska självstyrelsen stärker alla, det som är bra för Åland är bra för Finland, och vice versa.

Med från riksdagens jaktklubb var denna gång ordförande Saku Nikkanen, vice ordförande Pekka Aittakumpu och medlemmarna Petri Huru, Ari Koponen och Jenna Simula tillsammans med Teemu Vuosio, sekreterare i Riksdagens internationella avdelning (och en av de som fällde vilt idag!)

Tack till alla ledamöterna och kollegerna från lagtingets jaktklubb, ni uppvisade värdskap och vänskap av högsta världsklass idag. Ofta inleds utveckling vid lägerelden. Team Åland står lika starkt på hemmaplan som borta!

Lagtinget till riksdagen

Ålands lagtings viktigaste uppdrag är att alltid utveckla självstyrelsen, vår autonomi som sedan 1922 lagt grunden för vår fantastiska ö. Det jobbet pågick idag med full kraft i Helsingfors dit i stort sett alla ledamöter samt lagtingets kansli anlände denna morgon, sjövägen.

I huvudstaden väntade ett digert program som Johan Ehn, Lena von Knorring, Mats Löfström, Ida Slöör och många fler medverkat till, i samarbete med bland andra vicelantrådet Annika Hambrudd. Vi mötte talman Jussi Halla-Aho som bjöd alla på lunch i representationsvåningen. Därefter väntade sightseeing och info före träffar med riksdagsgrupperna.

Jag träffade Perussuomalaiset eller Sannfinländarna tillsammans med Peter Lindbäck och Johan Lindström. Det blev en dryg timme diskussion om åländska frågor och jag tror gruppen med bland andra transport- och kommunikationsminister Lulu Ranne har mycket större insikt i åländsk vardag, självstyrelsen och demilitariseringen nu än tidigare. Åland ska utvecklas med hjälp av information, mänskliga möten och närvaro. Dagen avslutades med föreställningen HAVSANDAR – En Östersjösaga på Alexandersteatern, byggd av stenar från Bomarsund. Ålands Projektkör stod för homerun på alla plan och som talman bugar jag och bockar för Ulvens Döttrar och alla andra som gjorde detta möjligt. Ni är rätt och slätt supercalifragilisticexpialidocious, som Mary Poppins brukar säga!

Bland alla gäster trängdes ambassader som Danmark, Island, Irland, Polen, riksdagsledamöter och Marinens konteramiral Tuomas Tiilikainen och många fler. Till alla inblandade, lagtingskolleger, riksdagskämpar, artister osv. TACK. Kvällen avslutades nyss tillsammans med ledamot Lindbäck på hamburgerhak, middag för champs, som det heter! Imorgon fortsätter äventyren för alla vetgiriga lagtingsledamöter.