Idag har Ålands lagting fått ta del av en genomarbetad och klargörande rapport: Mot en exportorienterad tillväxtstrategi 2026-2035 av Bjarne Lindström. Den är beställd av näringsminister Jesper Josefsson, och jag vill som talman för Ålands lagting uppriktigt applådera både initiativet och resultatet. Det handlar om att våga växa, bortom den egna bakgården.
Det är en rapport som inte ropar. Den resonerar. Den väger. Den pekar. Och framför allt: den talar klarspråk om något som ibland är känsligt i ett litet samhälle, nämligen att vår framtid inte (bara) avgörs innanför våra egna gränser.
Åland är och förblir småskaligt, det går inte att snacka bort att vi är blott och knappt 31.000 ålänningar. Men våra marknader behöver inte vara små. Det är rapportens kärna. Och det är där jag vill börja med tre viktiga lärdomar.
1. Stagnation, men inte uppgivenhet. Rapporten visar tydligt att vår BNP-utveckling efter millennieskiftet varit svagare än i våra grannländer. Vi har inte rasat, men tappat tempo. Sjöfartens strukturella förändringar och pandemin har satt spår. Samtidigt är bilden inte svart. Befolkningen har vuxit med omkring 15 procent sedan 2005. Sysselsättningen har ökat. Nya branscher har vuxit fram. Vi ser diversifiering. Vi ser motståndskraft. Det är en viktig påminnelse: Åland är inte i kris. Men vi kan befinna oss i ett vägval.
2. Tillväxten finns på exportmarknaderna. Den kanske tydligaste slutsatsen i rapporten är denna: den åländska hemmamarknaden är för liten för att bära den tillväxt vi behöver. Exportnäringarna genererar redan i dag mer än hälften av näringslivets förädlingsvärde (60 procent) och sysselsättning (50 procent). Och de är de mest produktiva delarna av vår ekonomi. Det handlar om sjöfarten som fortfarande är vår ryggrad. Det handlar om finans och försäkring. Om IT och digitala tjänster. Om livsmedelsindustri och tekniskt avancerad produktion. Om besöksnäring och kultur och idrott som lockar människor hit. Exporten är inte bara en sektor. Den är motorn som driver också hemmamarknaden genom efterfrågan på tjänster, kompetens och underleverantörer. När exporten växer, växer hela Åland.
3. Kompetensen är den verkliga flaskhalsen. Rapporten är mycket tydlig: exportföretagens högsta prioriteringar är inflyttning och utbildning. Det är talande och handlar inte om skattegränsen. Inte elpriserna. Inte symbolfrågor. Utan människor. Rätt människor. Tillräckligt många människor. Med rätt kompetens. Det säger något viktigt om vår tid. Kapital rör sig snabbt. Marknader är globala. Tekniken är mobil. Men kompetensen är avgörande. Åland kan inte växa utan fler människor i arbetsför ålder. Och vi kan inte växa utan spetskompetens.
Därför kokar vår utmaning ner i att vi måste göra allt för att stärka vår attraktionskraft. Marknadsföra oss själva, bli bättre på allt, sträcka ut armar och ben, vara världens bästa värdar. I detta arbete ingår vi alla som bor här; varenda en ålänning bär ansvar för att locka hit nya ålänningar, det ingår i utvecklandet av självstyrelsen.
Utifrån rapporten vill jag därför lyfta tre prioriteringar:
1. En aktiv och offensiv inflyttningspolitik. Detta är högst prioriterat. Vi behöver bli bättre på att attrahera den kompetens våra företag efterfrågar. Vi behöver vara snabbare, smidigare och mer lösningsorienterade. Och vi behöver våga diskutera hur våra regelverk fungerar i en global ekonomi. Åland har alltid formats av människor som kommit hit, sjömän, entreprenörer, ingenjörer, odlare, innovatörer. Vår historia är en historia om inflyttning och mod.
2. Ett utbildningssystem som är flexibelt och näringslivsnära är nödvändigt. Rapporten pekar tydligt på behovet av utbildning och kompetensutveckling som matchar företagens behov. Det handlar inte bara om fler utbildningsplatser. Det handlar om flexibilitet. Om praktik. Om digital spetskompetens. Om sjöfartsutbildning i världsklass. Ett internationellt konkurrenskraftigt utbildningssystem är dessutom en magnet för familjer som överväger att flytta hit. Utbildningspolitik är i dag också näringspolitik.
3. En tydlig exportledd tillväxtstrategi. Rapporten argumenterar övertygande för en exportledd tillväxtpolitik. Det innebär inte att vi ska glömma hemmamarknaden. Men det innebär att vi måste rikta blicken mot omvärlden där potential till oändlig tillväxt finns. Åland blev inte välmående genom att sälja till oss själva. Vi blev det genom att segla ut. Genom att bygga fartyg. Genom att ta risker på internationella marknader. Genom att utveckla nischer där vi kunde bli bäst. Det är lika sant i dag för IT-företag och finansaktörer som det var för redare på 1800-talet.
Det finns alltid en frestelse i små samhällen att navigera via backspegeln. Att försvara det vi har. Att ropa nej. Att vara försiktiga. Allt det är såklart viktiga dygder men får inte skymma sikten, vår historia visar nämligen att Åland är resultatet av djärva satsningar. Sjöfarten. Telekommunikationen. Livsmedelsindustrin. Vindkraften. Digitala exportföretag som vuxit fram ur lokala behov men nått globala marknader. Ingen av dessa föddes ur rädsla. De föddes ur ambition och oängslighet.
Jag hoppas att denna rapport, och det kommande tillväxtmeddelandet, kan bli just det: en inspirationskälla. Ett underlag för modiga beslut. En påminnelse om att tillväxt inte är ett självändamål, men ett medel för att säkra välfärd, självstyrelse och framtidstro. Åland är som starkast när vi vågar se horisonten. Låt oss göra det.
