Talet till Fanny Sundström

Ett av mina första uppdrag som talman för Ålands lagting var att tullsammans med kollegan och ledamoten Nina Fellman avtäcka porträttet av den första kvinnliga lagtingsledamoten Fanny Sundström. En ära och ett nöje att (sent omsider) uppmärksamma denna urkraft i ledarskap och initiativförmåga som nu äntligen finns förevigad där hon hör hemma. Mitt tal löd ungefär så här:

”Det var väl ändå på tiden, skulle Fanny Sundström antagligen själv ha sagt idag, om hon fått chansen. För handen på hjärtat är åttio år en lång tid och så länge har det gått sedan Fanny Sundström lämnade det jordiska för en annan och evig tillvaro.

Fanny Sundström var den enda kvinnan i det första landstinget på Åland och absolut ingen blyg viol, vilket värderade kollegan Nina Fellman snart ska berätta mer om. Det var för övrigt ledamot Fellman som var första undertecknare till förslaget att porträttera Fanny Sundström i vår lagtingsbyggnad. Detta resulterade i en tävling där det vi snart ska se vann kanslikommissionens gillande mest, efter att kommissionen också inhämtat utlåtande från landskapets konstnämnd.

Fanny Sundström valde att på Åland gå i bräschen för den globala kvinnorörelse som de facto startade i Finland i samband med att landet år 1906 beviljade kvinnor rösträtt, först i Europa. Då var Fanny Sundström 22 år gammal och mitt i studierna till folkskollärare. Fanny Sundström var ett levande exempel på det egensinne som präglar oss alla, detta fanns hos henne så det räckte och blev över. Tack och lov. Hennes kamp gjorde Åland bättre, hennes person inspirerade och hennes liv berör fortfarande. Det vet alla som hade turen att få se tolkningen av Fanny Sundström som Therese Karlsson gjorde under jubileumsåret. Sådär är vi människor; vi älskar, vi tvivlar, vi känner och vi försöker. Det enda vi aldrig får göra är att ge upp och där har vi alla något att lära av Fanny Sundström.

När vi står här är det därför omöjligt att släppa tanken på vad som händer i detta hus när mörkret faller och alla konstverk och statyer blir till liv, ni vet sånt som händer ibland. Då har vi att hantera två starka viljor på denna våning; i den ena ringhörnan Fanny Sundström och i den andra isbjörnen från Grönland. Det är inte säkert vem som går segrande ur den fighten, Sundström drog sig inte för kamp.

Målningen som vi idag avtäcker till minne av denna kämpe och förebild är gjord av bildkonstnären och kökarbon Satu Kiljunen tillsammans med grafiska designern och bildkonstnären Mika Aaalto-Setälä i Tammerfors. Deras arbete hjälper oss inte bara att förstå historien utan ger oss också stöd i arbetet mot framtiden. I fortsättningen blir alla som rör sig i detta hus påminda om den historia som utgör vår berättelse och skapar vår framtid.

Självstyrelsen är resultatet av uppoffringar, samarbete och en vilja att säga ja hellre än nej med en ton som ska vara stark utan att bli bufflig. Detta konstverk hjälper oss förstå, om vi vill.

Här döljer sig den sanna Fanny i detaljerna som vilar i perfekt harmoni med omvärlden, här ser vi helheten där Fanny sticker ut i förhållande till alla män och här ser vi porträttet som avslöjar precis så mycket som betraktaren själv väljer att se.

I tiderna fanns en annan konstnär som i ett försök att förklara konstens betydelse landade i att det handlar om att sopa bort dammet av det dagliga livet från våra själar. Just detta hade antagligen Fanny Sundström hållit med om för hon var en vän av de sköna konsterna, precis som den jämnårige konstnären Pablo Picasso som var den som filosoferade kring konsten.

Jag inledde med att drista mig till att gissa vad Fanny själv hade sagt om att äntligen bli ihågkommen i det parlament som hon lade de första byggstenarna till. Det var väl ändå på tiden, hade det låtit, kanske med en lätt rynkning. Mot den bakgrunden vore det nog värre att tvingas säga till Fanny att antalet kvinnor i dagens lagting är bara sex av trettio, åttio år efter hennes död. Det hade hon INTE varit nöjd med och det ska nog ingen egentligen vara.

Ett parlament borde spegla samhället och ska vi fatta de allra bästa besluten är det på sin plats att få se åtminstone femton Fanny på plats i vårt lagting i framtiden. Först då har vi lyckats göra verklighet av den vision och dröm som Fanny Sundström satte fart på och som Satu Kiljunen och Mika Aalto-Setälä så skickligt gjort begriplig.

Så blev jag lagtingets talman

Idag, den 11 mars 2024, valdes jag till talman för Ålands lagting, en uppgift jag tar mig an med stor ödmjukhet och respekt. Uppdraget är att i alla lägen företräda hela Åland och det är med stor entusiasm jag tar mig an det. Eden svor jag tidigare idag:

Talman! Jag, Jörgen Pettersson, försäkrar att jag som talman efter all min förmåga ska upprätthålla den rätt som enligt självstyrelselagen och grundlagen tillkommer Åland och dess befolkning. Tack för förtroendet!

Jag står nu inför en av de mest spännande och ansvarsfulla utmaningarna i mitt liv – att ta på mig rollen som talman för Ålands lagting.

Det är en stor ära och ett privilegium att bli anförtrodd denna position, som är det högsta politiska ämbetet inom Ålands självstyrelse.

Att leda Ålands lagting innebär en plats i hjärtat av den politiska processen på Åland. Jag ser fram emot att arbeta med mina kollegor i lagting och landskapsregering, tjänstemän och förtroendevalda, för att säkerställa att våra lagar och beslut verkligen speglar ålänningarnas bästa intressen. Det är ett stort ansvar, men också en fantastisk möjlighet att bidra till vårt samhälle.

En av mina huvuduppgifter blir att säkerställa att lagstiftningsprocessen fungerar smidigt och effektivt. Jag vill att våra lagar inte bara ska vara rättvisa utan också praktiska och gynnsamma för alla på Åland. Jag känner en djup plikt att förstå och navigera de komplexa frågor som kommer med denna roll, och jag är redo att anta denna utmaning med öppet sinne och beslutsamhet.

Jag har alltid varit engagerad i vårt samhälle och dess unika struktur, och jag är redo att använda all min kunskap och erfarenhet för att guida lagtinget genom kommande utmaningar. Min internationella erfarenhet är gedigen och jag hoppas kunna använda insikterna från nästan trettio år som styrelseledamot och ordförande för International Island Games Association i arbetet för Åland.

Jag strävar efter att vara en ledare som inspirerar och engagerar, någon som mina kollegor kan lita på och vända sig till. Det handlar om att skapa en positiv och produktiv arbetsmiljö där vi tillsammans kan ta oss an de politiska utmaningar som ligger framför oss.

Mitt förhållande till Finlands president och riksdag kommer att vara av yttersta vikt; liksom utbytet med kollegerna vid Sveriges riksdag och många andra länder. Jag är fast besluten att representera Åland med diplomati och lyhördhet i alla kontakter. Genom att bygga starka relationer kan vi säkerställa att Ålands intressen alltid är i fokus och att vi kan samarbeta på bästa möjliga sätt. Vi ska vara starka i sak och milda i ton.

Åland har mycket att erbjuda, och jag är ivrig att utveckla utbytet med andra länder för att främja våra intressen och stärka vårt internationella nätverk. Oavsett om det är på den nationella eller någon internationell scen vill jag alltid visa Åland från dess bästa sida. En av mina främsta prioriteringar kommer att vara att fortsätta stärka Ålands självstyrelse. Jag vill se till att våra lagar gynnar invånarna och att vi ständigt strävar efter att förbättra och utveckla våra regler och förordningar.

Jag är hedrad över att få möjlighet att tjäna Åland i denna kapacitet och ser fram emot att ta mig an de utmaningar som väntar. Tillsammans kan vi forma Åland och skapa ett ännu starkare och mer framgångsrikt samhälle.

PS Denna blogg har jag till och från upprätthållit sedan hösten 2011. Ibland har aktivitieten varit hög och ibland lägre. Ibland har jag skrivit saker jag är mycket stolt över och någon gång inte. Sådant är livet; alla gör vi saker som ibland är bra och ibland mindre bra. Allt formar oss och jag hoppas för egen del ha lärt mig av det som varit för att stå redo för det som ska komma. Som människor ska vi sträva framåt och göra det på ett sätt som inte lämnar någon bakom och som inkluderar så många som möjligt. Vi bor på världens finaste och tryggaste plats och det ska vi fortsätta med. Bloggen fortsätter jag med ett tag till och ska försöka, med någorlunda regelbundenhet, att berätta vad detta nya talmansuppdrag innebär – och hur det går.