Vänskap bygger framtid

Att resa är att växa och förhoppningsvis bli klokare och mer upplyst. Gårdagen var inget undantag. Resan till Seinäjoki är lång, närmare fyrahundra kilometer men målet var vägen värd. Nådde Areena och den finländska Centerns stora partidagar med uppemot fyratusen deltagare. Lyssnade till ordförande Juha Sipiläs välkomsttal och träffade de gräsrötter som gör Centern till landets största folkrörelse. Det lär bara vara det amerikanska demokratiska partiets konvent som till antalet deltagare är större än Centerns partidagar. Kvällen inleddes sedan med en stillsammare mottagning med nio personer närvarande, Sipilä var där tillsammans med personal från amerikanska ambassaden (som snart är på väg till Åland!), det europeiska ALDE-partiets nye ordförande Hans van Baalen från Holland och några topptjänstemän. Samtalet spann från säkerhetspolitik till olika politiska system och vikten av att aldrig sluta lyssna på fundamenten i samhällsbygget – medborgarna.

Från det bar det av till staden Seinäjokis residens där det vankades buffé och fler samtal kring demokrati, nödvändigheten av samarbete och att aldrig släppa tron på framtiden. Träffade också Seinäjokis stadsstyrelseordförande Kimmo Heinonen och blev nästan överens om att SJK ska låta alla tre poäng stanna i Mariehamn på söndag...

I dag är det Den Stora Dagen i Seinäjoki med linjetal och mycket mer. Själv hoppas jag komma till tals vid elvasnåret för att leverera en hälsning från Åland till de finländska centerpartisterna. Så ska, enligt min mening, utveckling uppmuntras; inte genom konfrontation och retoriskt lättköpta poäng. Framtiden för Åland är självstyrelsen och den tar vi bäst hand om genom att förklara för folk vad vi gör och vad vi vill. Och varför.

Talet kan man följa på den här länken.

Efter talet i Seinäjoki bär det av söderut igen där Åbo och Svenska folkpartiets ordförandeval väntar. Ha en fin lördag.

Från vänster det europeiska ALDE-partiets ordförande Hans van Baalen, Finlands statsminister Juha Sipilä och undertecknad. 

Areena i Seinäjoki är proppfull med samhällsbyggare. Uppemot fyratusen besökare väntas till konventet som är det näststörsta i den demokratiska delen av världen.

Detta är en Stirlingmotor tillverkad av Juha Sipilä som han gav i present till Seinäjoki stad som tack för hjälpen med partidagarna. Ja, den lär fungera!

För Centern i Seinäjoki

Det är dags för den finländska politikens superhelg, som Nya Åland uttrycker det. Jag är snart framme i Helsingfors för att därifrån köra vidare mot Seinäjoki knappt fyrahundra kilometer in i landet. Där håller det finländska centerpartiet sina stora partidagar där framtidens politik ska formas. På plats är såklart landets statsminister Juha Sipilä (som jag mött vid tidigare tillfällen) och många fler, bland dem europeiska Aldepartiets högsta ledning (där är åländska Centern också med). Det är långt bort men dagens värld känner inga gränser och det är oerhört viktigt för Åland att vara med i de större sammanhangen och själva kan berätta att vi finns och vad vi gör och hur vi vill att det ska bli. Är man liten måste man ha många vänner.

Efter en intensiv fredag och lördag i Seinäjoki styr färden till Åbo där Svenska folkpartiet håller sina partidagar och bland mycket annat ska välja ny partiledare efter Carl Haglund som drar sig tillbaka. Från finskt till svenskt på en helg, det definierar Åland väldigt tydligt. Vi är mitt i Östersjön och ska hålla dörrarna öppna åt precis alla håll.

Ha en trevlig helg och gå gärna på match till Wiklöf Holding Arena på söndag då IFK Mariehamn tar sig an regerande ligamästarna SJK – från Seinäjoki. Då snackar vi toppmöte!

Så här ser Seinäjoki ut från höjden. Vet inte var jag ska bo eller var partikongressen ordnas men det klarnar säkert så småningom.

Grattis på din dag, Åland!

Grattis Åland! Det har gått nittiofyra år och det börjar bli dags att bli vuxen. När det hela började var orosmolnen täta och framtiden extremt oviss. Vad skulle hända? Vem skulle bestämma? Hur skulle det bli? I dag vet vi inte allt men ganska mycket. Vi har en självstyrelse som klarat sig hyggligt och som har framtiden kvar. I dag firar vi och i morgon jobbar vi vidare mot den framtid som faktiskt aldrig kommer utan ständigt är närvarande.

Här kommer lite inspiration:

Fjolårets firartext.

Viktig dag för nya ålänningar.

Med mamma Christina på fest.

En av självstyrelsens förgrundsgestalter var Julius Sundblom som också hyllas av de efterlevande på torget i kväll.

Ett av självstyrelsens mer uppmärksammade tilltag var utgivningen av den åländska dalern. Det kom vid sämsta tänkbara tillfälle för den finländska ekonomin. Här finns den kompletta historien.

Ålands flagga är såklart en direkt följd av självstyrelsen.

I dag är flaggan i topp över hela Åland!

Sjöfartsmöte i riksdagen

Spännande dag! På väg till Sveriges riksdag för att träffa ledamöter från transport-, närings- och skatteutskotten. Diskussionen ska handla om åländsk sjöfart och vad den betyder för Åland, Sverige och Finland. Tack vare shippingen kan transporterna mellan länderna ske mycket förmånligt. Dessutom är det mänskliga utbytet gigantiskt.

Det är andra gången på kort tid i riksdagen. Förra gången var det Annie Lööf som stod som värd.

År 2013 var det också riksdagsbesök, fast i större grupp.

Sveriges riksdag, place to be. I alla fall i dag.

Skumpan inte längre drickbar?

I det tysta har det som en tid var god och frisk och vällagrad champagne förvandlats till kulturhistoria. Det är innebörden i det svar som kulturminister Tony Asumaa i går levererade på min fråga om vad som händer med champagnen som under dramatiska former bärgades sommaren år 2010.

Med undantag av auktioner åren 2011 och 2012 har den åländska vrakchampagnen (som självklart var på väg till Bomarsund!) levt ett liv i en mörk källare, långt från finsmakarna och de fester den ursprungligen tillverkades för. Åland har hittills lyckats med konststycket att hitta en skatt för att sedan låsa in den. Dessutom tycks den nu vara på god väg att bli odrickbar.

Det är synd, särskilt mot bakgrund av de möjligheter som döljer sig i mötet mellan nutida äventyr (bärgningen) och dåtida dramatik (Bomarsund). Det kunde bli en fantastisk film – helt i stil med klassiska Whisky Galore, fast med bubblor.

Hoppas verkligen min lilla väckarklocka sätter fart på arbetet med att ta vara på den nödvändiga storytellingen som Åland behöver för att vara attraktivt för besökare.

Om vrakskumpan har jag tidigare skrivit:

Silverskär har gjort vad andra bara pratat om.
Några förslag kring hur skumpan ska hanteras.

Frågestund i lagtinget. En ledamot har rätt att ställa en direkt fråga med två tilläggsfrågor till ansvarig minister. Till höger jag och till vänster Tony Asumaa. (Foto: Veronica Thörnroos)

Grattis Sverige, vilken dag!

Först 3-0 mot Wales i sista matchen inför fotbolls-VM, alltså i går kväll. I dag dessutom nationaldag i strålande sol och varmt försommarväder. Det går bra nu Sverige. Det hjälps inte, men nog känns det ibland som om solen lyser mer från väster än från öster. Ekonomin hör till världens starkaste och folk tycks bättre på att se möjligheter än problem.

Sverige har jag därför hyllat ett antal gånger genom åren:
Nationaldagen 2012 handlade om uppfinningar och mer.
Nationaldagen 2013 var om Nobel etc.
Skillnaderna mellan finskt och svenskt och åländskt.
Ledartexten om flyktingpolitik.

Inte minst därför var det skoj att den först juni se nyheten om att åländska investmentbolaget Evolver gjort en fin exit från Björnbergsgruppen som sålts till börsnoterade Bravida. Det är för åländskt näringsliv ett helt nytt upplägg. Evolver är ”Private Equity på åländska”, enligt dem själva och det kan vara genialt. Riskbolag har ibland ett suspekt rykte i det att man köper och splittrar och säljer. Evolver tycks göra tvärtom. De har målmedvetet under några års tid köpt små och medelstora VVS-bolag för att för tre år sedan köpa Mälardalens nummer 1 inom VVS, Björnbergsgruppen. Sedan har man genom att skruva och justera och fixa och haka på nya bolag skapat en topptrimmad organisation som man nu säljer till börsbolaget Bravida. Det är omvänd riskkapitalism och jag hoppas verkligen få se mer av den varan. Livet måste i högre grad handla om att bygga än att riva.

På tal om byggen är det såklart omöjligt en dag som denna att inte nämna att svanen  nere  viken läckt sina ägg och numera har sex stycken små dunbollar som inte lämnar moderskeppen ens för en sekund.

Ha en fin nationaldag och njut i solen.

Här är sommarens första svanungar i Svibyviken.

En dag för världens djur

”Go wild for life”. Det är mottot för i dag då hela världen uppmärksammar World Environment Day genom att sätta fokus på illegal jakt i företrädesvis Afrika. På den här hemsidan kan man läsa några av de makabra berättelser om hur människan gör vad som helst för den egna vinningens skull. Men man kan också läsa om folk som är med och stöder projektet i ord och pengar, som till exempel fotbollsstjärnan Neymar.

Dagens värld snurrar snabbare än någonsin. Inte bokstavligen men informationsmässigt. Det som händer i Afrika stannar inte längre i djungeln. Nyheterna färdas blixtsnabbt och hur illa det än var att lejonet Cecil sköts till döds av en skrupelfri tandläkare från USA gjorde den händelsen att en hel värld fick upp ögonen för vad som pågår där ute. 

Ställer man detta i förhållande till den jakt som exempelvis bedrivs på Åland är vi ingenting annat än föredomen när det gäller hållbarhet och etik. Vår sjöfågeljakt är kulturellt och historiskt förankrad sedan sekler tillbaka och vår rådjursjakt är möjligen nyare men sköts med stor moralisk höjd.

År 2014 handlade förresten World Environment Day om vikten av att ta hand om världshaven. 

Med den här planschen/informationen sprids årets tema; att sätta stopp för illegal jakt och ta hand om de arter som finns kvar och gör jorden mer levande.

Några av de logotyper som används för att göra världen bättre. 

Farväl till Mohammed Ali

Ute skiner solen, syrenerna blommar och sommaren värmer. Det är på många sätt som allra bäst och därmed dags för den störste att kasta in den sista handduken. Mohammed Ali, 74, är död efter att i decennier ha kämpat mot den enda motståndare han aldrig klarade av att besegra; Parkinsons sjukdom.

Mohammed Ali hörde till mina allra första riktiga idoler och han är rikligt hyllad i denna blogg. Några exempel:

Segern i den andra ronden.
Fighten i djungeln som nådde hela världen.
Floyd Patterson försökte men nådde inte fram.
Kronprinsen Joe Louis som efter Ali gjort boxning stort.

Som ung glömmer jag heller aldrig högtidsstunderna när Ali hade boxats nånstans i världen och Expressens Ulf Nilson rapporterade hem om matcherna. Det var läsupplevelser miltals över Huckleberry Finn eller vad det nu var vi läste i skolan. Verklighetens rapportörer är ofta överlägsna fiktionens. Här tar Nilson farväl av The Champ i dagens Expressen.

Det som gjorde Mohammed Ali till mästarnas mästare var förmågan att kombinera fysisk världsklass med ett snabbt intellekt och en vilja att göra rätt. Dessutom var han oerhört lack på att bruna människor behandlades annorlunda än vita.

En dokumentär över Muhammed Ali, den störste av dem alla

Ett uppfriskande samtal

Som ett led i det integrationsseminarium jag kort berörde i går ordnades på kvällen ett samtal mellan sex rätt nyinflyttade ålänningar. Det blev en mycket upplyftande och positiv pratstund om allt mellan himmel och jord. Några spridda iakttagelser:

• ”Jag fick snabbt lära mig att man måste lära sig svenska för att vardagen ska fungera.”
• ”SFI (Svenska för invandrare; Medis kurs) gjorde allt oerhört mycket enklare.”
• ”Jag är oerhört tacksam mot Medis som gjorde det möjligt att lära sig språket.”
• ”Medis har blivit som en gemensam samlingspunkt, ett hem, för invandrare.”
• ”Ålänningarna borde alltid prata svenska med oss. En gång pratade jag svenska men fick svaret på engelska! Det var konstigt. Man lär sig svenska genom att prata.”
• ”Det svåra är inte att träffa folk för första gången. Det svåra är att behålla kontakten med dem.”
• ”Föreningar är fantastiska när det gäller att träffa nya kompisar.”
• ”Barn är duktiga på att hjälpa till att säga rätt. De drar sig inte för att korrigera.”
• ”Det är svårt att veta vad som händer på Åland utan att kunna svenska. All information sker på svenska, som i till exempel tidningarna.”
• ”Jag är glad att det inte finns någon tunnelbana på Åland!”
• ”Jag tycker det borde finnas en tunnelbana på Åland!”
• ”Det bästa med Åland är tystnaden. Men ibland blir det FÖR tyst...”
• ”Integrationsdepartementet på Facebook är en mycket bra informationskanal.”
• ”Det är mycket dyrt att äta ute. Och portionerna är alldeles för stora.”
• ”Det är konstigt att betala inträde för att komma in på en nattklubb (Arken), det skulle aldrig hända i USA.”
• ”Det finns bara thai, åländskt och pizza i de åländska restaurangerna. Utbudet är väldigt begränsat.”
• ”Ja, vi tror vi stannar på Åland i framtiden.”

All heder och stort tack till panelen som lämnade flera ögonöppnande kommentarer när det gäller möjligheten för nyinflyttade att komma till rätta på Åland.

Från vänster Mihai Avram (Rumänien), Aris Hirano (Japan), Freya Front Roe (USA), Marika Krecere (Lettland), Effi Pia (Grekland) och Jeliffe Ocampo (Filippinerna).

Viktigt om integration

Hur ska man egentligen göra för att Åland ska vara ett välkomnande samhälle och göra det attraktivt för nya ålänningar att bosätta sig här? Den frågan och många fler diskuterades under dagen i Arkens kaptenssal där folk från en uppsjö olika sammanhang samlades för att dela med sig av gamla och nya erfarenheter. Här ska man dock komma ihåg att problemet inte egentligen är väldigt. Redan i dag är 35 procent av ålänningarna födda någon annanstans än här och arbetslösheten är 3,5 procent vilken är samma sak som att det råder brist på arbetskraft. Det är inte många regioner som har det ”problemet”.

Ändå är det inte dags att slå sig till ro. Nya tider och nya utmaningar och så vidare.

Under eftermiddagen vittnades om att ålänningarna (som grupp) kan vara svåra att nå och bli vän med. Alla har fullt upp med sitt och mäktar inte riktigt med nya bekantskaper. Det är nog dumt. Inget berikar ens liv så mycket som att hitta nya vänner från andra sammanhang.

Det finns många skäl att hålla god fart på inflyttningen till Åland. Inte minst kräver företagen kompetens och kraft och kontakter över en värld där gränser är mindre betydelsefulla än någonsin. Om detta skrev till exempel Ålands näringsliv strax före höstens val. En ingång för nyinflyttade är med stor sannolikhet den tredje sektorn, föreningslivet, som utgör en port in i samhället och gemenskapen. Om det ska det pratas vidare i kväll i Kaptenssalen.

Så här har jag skrivit tidigare om integration.

Okej, inte den bästa bild jag någonsin tagit men likväl direkt från verkligheten i dag.

Hundskit och visioner

Mariehamns stadshus, kl 22.45 i går kväll. Vi pratar alldeles bokstavligen hundskit och lyssnar till det ena anförandet konstigare än det andra. Det har på det hela taget varit en annorlunda kväll i stadshuset. Lite tillyxat gick det till så här:

• Utvecklingen av Svinö holme splittrade stadsfullmäktige och går tillbaka till stadsstyrelsen för mer beredning. Jag tycker Svinö vore en fantastisk plats för framtidens Åland, särskilt när transportsystem som till exempel Hyperloop blir verklighet. Då kan man på riktigt bo på Åland och jobba i Stockholm. Svinö skulle bli en otrolig plats för bostäder med vidunderlig utsikt. Denna diskussion tog drygt två timmar.
• Sedan blev det dags för visionen för Mariehamns stad där åsikterna snurrade kring precis vad som helst. Det slutade med en återremiss och plötsligt är staden utan vision och det skulle bli värre än så.
• Till följd av debaclet med dessa visioner utgick följande punkt som handlade om stadens mål. En timme tog det att göra staden fri från såväl mål som visioner. Ska man tipsa stadsstyrelsen om något är det att föra en djupare dialog med de olika grupperna i det fortsatta arbetet. Det väntar budgetdebatt om två veckor och då vore det viktigt att grunderna (målen och visionen) är någorlunda klara.
• Så där höll det på från 19.00 till klockan 23.14 då vi tog farväl efter en… annorlunda kväll.

Hur det gick med hundskiten? Jodå, det blev återremiss även på det (trots min protest). Jag tycker förvaltningar och tjänstemän och nämnder har viktigare saker än hundskit att hantera.

När debatten kring visioner och mål blev alldeles för rörig gick Roger Nordlund (C) upp i talarstolen och spred lugn och stabilitet. det hela slutade med att stadsstyrelsen får göra om jobbet.