Festen från insidan

”Landet med tusende öar och skär...” sjöng vi två gånger i går. Först vid den traditionella uppvaktningen vid statyn efter Julius Sundblom och sedan efter en sprakande föreställning av Ålands musikinstitut och stipendieutdelning i lagtingshuset. Båda gånger hittade jag nya meningar med raderna i sången. Vill man höra den med egna öron går det bra att följa den här länken som jag skrev i samband med nittioårsjubiléet. 

Självstyrelsedagen är som nationaldagar ska vara uppstyrd in i minsta detalj. Här finns inga överraskningar alls. Eller. Den här gången var det faktiskt ett upphottat program det bjöds på av musikinstitutet. Det är en fröjd och en ynnest att ha ett institut som levererar starka och orädda elever i den omfattning som där sker. Det åländska musikundret har jag berört vid olika tillfällen. Som när Matilda Koskinen trollband det splitternya lagtinget och som när det var nittioårsjubileum år 2011.

Årets stipendier från Ålands självstyrelses 75-årsjubileumsfond fördelades detta år på tre mottagare. Utdelare är landskapets kanslikommission, där jag sitter som ersättare, baserat på inspel från ett vetenskapligt råd bestående av medicine doktor Mona-Lisa Engman, docenten Edvard Johansson och professor Jarl-Thure Eriksson. De som får dela på 20.000 euro är:

Filosofie doktor Tove Johansson får 12.000 euro för att studera ett eventuellt orsakssamband mellan retrovirus och uppkomsten av lymfom hos gädda. Resultaten kan ha betydelse för Åland eftersom gäddfiske är viktigt för befolkningen och turistnäringen.

Ekonomie magister Isabell Storsjö (tidigare Mattsson) avser att studera rättsprocessen från ett Supply Chain Management perspektiv i syfte att optimera tidsåtgång, kvalitet och rättssäkerhet. Isabell Storsjö är uppvuxen på Åland och projektet kan potentiellt gynna rättsprocessen även på Åland även om studien utgår från Finland.

Politices magister Hanne Vesala avser att studera hur olika miljöer, bl.a. skärgårdsmiljö på Åland, inverkar på välbefinnande och skapande verksamhet. Projektet kan gynna skärgårdskommunerna på Åland, som är potientiella framtida arbetsplatser.

Det ska bli intressant att se resultatet av forskningen! Nog ordat. I dag bär det av till Kökar med mera för att bland annat inviga ett splitternytt bageri i kommunen!

Mamma Christina kom till självstyrelsefesten finast klädd av alla som var där (tycker jag). Folkdräkten är från Finström och pojken vid hennes sida är jag. Fotot togs av Siv Långstedt.

Talmanstrion Britt Lundberg (i mitten), Viveka Eriksson (till vänster) och Roger Jansson står redo för hyllningarna vid Jullestatyn.

Vad passar bättre på självstyrelsedagen att först göra en liten båttur och med egna ögon se landet som danats ur havsvågors sköte. Inget slår empirisk forskning osv.

Actionbild inifrån paraden som sträcker sig från lagtingshuset norrut, längs med Strandgatan, västerut längs med Nygatan och sedan tillbaka söderut längs med Torggatan.

Torggatan en helt vanlig självstyrelsedag.

På väg tillbaka efter avslutade högtidligheten. Mot lagtingshuset och musiken! 

Exakt så här ser det ut från min plats i salen. Är man riktigt skarpögd ser man mor uppe på första läktaren.

När musikinstitutet stämmer upp vilar varken ledsamheter eller osäkerhet eller scenskräck. Det är fullt ös från första stund och den ljusnande framtid är vår då jag tänker på vilka krafter det finns som en dag står redo att fortsätta bygget av hela Åland.

Vårt Åland, vår hembygd

Åland, vårt Åland, vår hembygd det är. Och så vidare. I dag äger en av de mest högtidliga dagarna rum i vårt landskap. Vi firar att det är  nittiotvå år sedan det första lagtinget som då hette landstinget sammanträdde. Det är en ynnest att i dag få jobba i det parlamentet och fortsätta utveckla allt det våra förfäder såg till att vi fick låna av våra barn. Alldeles extra pietetsfullt blir det i kväll när alla eller i vart fall många ålänningar samlas vid torget i staden och statyn över Julius Sundblom. Om man lyssnar efter kan man höra slagen från vingarna efter historien.

Efter högtidligheterna på torget fortsätter programmet med musikaliska äventyr inne i lagtingshuset. Dit är alla välkomna!

Ha en fin självstyrelsedag och minns att Åland är något vi formar tillsammans och tillsammans med andra. Vi är en liten men viktig del av den nordiska helheten och ska så förbli. Vi befinner oss förvisso på en ö men det är en ö som ligger så centralt det är möjligt mellan Finland och Sverige. Vi har utmaningar som inte är enkla att hantera men vi har alltid, i går och i dag, fler möjligheter. Dem ska vi hitta och förvalta på bästa möjliga sätt. Vi börjar redan i dag.

Så här skrev jag i fjol när vi firade samma dag.

Ungefär så här kommer det att se ut i kväll i stadens centrum. Det blir tal och mycket mer och sedan samling i lagtingshuset dit alla är välkomna. Programmet vid statyn börjar 18.00. Bilden har jag lånat från Nya Åland.

Allt börjar i havet

Så här i inledningen av sommaren och dagen för självstyrelsedagen är det på sin plats att slå ett slag för havet som inte bara är djupt, det är också nödvändigt för livet på land.

I dag firar vi Världshavsdagen med att tänka en stund på organisationen Oceana som tagit till sin uppgift att hålla oss andra på tårna när det gäller läget i det element från vilket vi alla härstammar. Haven i världen absorberar mer koldioxid än alla regnskogar tillsammans och mängden syre som produceras i havet av organismer och habitat (miljöer). Det är mot den bakgrunden egentligen ganska underligt att inte mer kraft ägnas åt att hålla haven och dess invånare i gott skick. Oceana lyfter i samband med denna dag fram ”Havets tio glömda”, vilka är följande:

1. Svärdfisk: En viktig kommersiellt fiskad art som i dag är rejält överfiskad i Medelhavet och saknar förvaltningsplan. Förr kunde en svärdfisk bli nästan fyra och en halv meter lång, men dagens exemplar är bara runt en till två meter.

2. Guldalger (Coccolithophores): Dessa encelliga alger fångar upp koldioxid, producerar enorma mängder syre och är mat för många organismer. I dag hotas de av havsförsurningen och det finns inga planer på att skydda dem.

3. Gitarrfisk och sågfisk: Båda arterna är rödlistade och utrotningshotade, och flera bestånd har försvunnit innan man ens insåg deras skyddsbehov.

4. Isididae: Dessa koralldjur lever i mjuka bottnar där miljöförstörande fiskeredskap och dumpning är tillåtet. De saknar tillräckligt skydd i europeisk lag trots att de är viktiga för en mängd andra arters överlevnad.

5. Bläckfiskar: Är nyckelföda för många toppredatorer som tillexempel delfin, haj, havssköldpadda och svärdfisk, men det finns knappt några förvaltningsplaner för dem.

Glömda havsmiljöer: 1. Ishabitat: Inte en enda ismiljö finns inkluderad i internationella skyddskonventioner, trots att de hotas allvarligt av klimatförändringar. Nya fynd visar också att ishabitat är hemvist för ett antal unika arter. 

2. Haploopsbäddar: Haploops är kräftdjur som bygger miljöer och viktiga födoplatser för torsk och plattfisk. Det finns knappt någon information om kräftans utbredning och det finns inga förvaltningsplaner för att säkra dess fortlevnad.

3. Djuphavspooler med saltlag: Sänkor i havet där vattnet har en mycket hög salinitet, hem åt kemosyntesiska arter som inte behöver solljus för att överleva. Här finns också undervattensvulkaner och hydrotermiska öppningar.

4. Fossila eller delvis fossila ekosystem: Dessa livsmiljöer, formade av koraller, ostron, musslor eller svampar spelar en viktig roll när det gäller att producera näring till andra arter.

5. Lekområden för fisk: Är oumbärliga habitat i livscykeln för flera arter, men saknar i många fall skydd.

Svärdfiskar har fiskats allt för mycket i Medelhavet med följden att de magnifika fiskarna som förr kunde vara upp till fyra meter långa numera bara är hälften så stora. Här krävs radikala åtgärder.

Heder till fallna hjältar

Efter upplevelserna på Omaha Beach och tanken på de tusentals män och kvinnor som dog för att Europa skulle blir fritt 1944 är det följd i färg att fortsätta till gravgården där de amerikanska hjältarna ligger. Den amerikanska krigskyrkogården som ligger några stenkast från Omaha Beach är inte enkel att beskriva med vanliga ord. Här är historien nutid, gravkorsen perfekt linjerade, värdigheten kännbar och till och med fåglarna tysta. Det senaste har jag alltid trott varit en myt men det är sant, fast av ganska självklara skäl. Där de tiotusen korsen och stjärnorna står finns inga träd för fåglar att sitta i – därav tystnaden.

Har ni någon gång chansen att åka förbi denna minnesplats, ta den. Om det är något amerikaner kan är det att ta hand om sina döda hjältar.

I går var det förresten gott om högdjur i farten för att hedra Dagen D:s sjuttioårsjubileum. Här är några skojiga bilder på de högsta av dem alla.

Och här är storyn om 89-årige fallskärmshopparen Jock Hutton som i går landade på samma fält som han gjorde för sjuttio år sedan! 

Kors för de kristna och stjärnor för de som bekände sig till judendomen. Här finns plats för alla och raderna är inte nästan perfekta utan felfritt perfekta.

Monumenten intill gravarna är pampiga och genomtänkta in i absolut minsta beståndsdel.

Gravplatsen ligger granne med det hav som utgjorde basen för invasionsstyrkan. 

Det är omöjligt att inte låta sig hänföras över historien som ligger bakom varenda litet kors.  

I till synes ändlösa rader stor minnesstenarna, var och en försedd med namnet på den hjälte vars kvarlevor hedras. 

Så här såg det bokstavligen ut den sjätte juni nittonhundrafyrtiofyra när människor besköt varandra med döden som mål.

Innan man kommer till själva gravplatsen passerar man ett museum och efter det löper en trolsk skogsstig till gravarna.

Stranden där blodet flöt

Operation Overlord. Så hette operationen år 1944 som skulle rädda hela världen från att ramla ner i nazismens svarta hål. I dag den sjätte juni är det exakt sjuttio år sedan sammanlagt uppemot tvåhundratusen livrädda men beslutsamma män och kvinnor landsteg i Normandie för att därifrån krossa tyskarna och återinföra lag och ordning i Europa. De lyckades. Dagen D blev vändpunkten för det krigsdrabbade Europa och början till det nya som vi alla i dag lever i och njuter av.

Detta jubileum uppmärksammas över hela världen och alla ledare som är något att räkna med är på plats i Frankrike. Det är inte underligt, det handlade om världens svåraste, farligaste och viktigaste landstigning där 160.000 soldater kom sjövägen till kusten vid Normandie med hjälp av femtusen (!) fartyg av alla sorter och storlekar. Resten kom i flyg och hoppade ut i mörkret med fallskärmar för att ta sig bakom de tyska linjerna. Skildringarna av allt detta är många och i stort sett alla lika intagande. Här är en bra text på svenska.

Jag är på många sätt själv en nörd när det kommer till allt detta och var i fjol med familjen till denna plats för att se stranden där striderna utkämpades. Det var precis så gripande som jag trodde. Man kunde varken se blodet eller höra kulsprutorna men det var inte långt ifrån. Omaha Beach är en mycket speciell plats och jag rekommenderar den varmt som utflyktsmål. Frihet har ett pris och aldrig har det varit lika högt som denna sommardag år 1944.

Här hemma är det skolavslutning och solens friande av Sveriges nationaldag. Knappast något av det hade hänt om inte landstigningen för sjuttio år sedan hade lyckats. Ha en fin fredag och en skön helg.

Här är stranden där skräckslagna män kom i båtar för att till en början bli nerskjutna av det tyska styrkorna.

I dag ser det oskyldigt ut men historien är dramatisk och minnen många. Till följd av olika avgörande fel var det tyska försvaret i det närmaste intakt när de allierade soldaterna nådde land i sina farkoster. 

Zacke, Jona och Mille på plats i Normandie.

Man räknar med att 3.000 amerikanska och 1.200 tyska soldater dog på denna kilometerlånga strand vid franska kusten. I dag högtidlighålls minnet av landstigningen på Omaha Beach och fyra andra platser.

Efter en överfärd från England var det trötta och sjösjuka soldater som försvarslösa tvingades löpa mot land och elden från de försvarande Wehrmacht-styrkorna. 

Skyltarna och informationen över vad som hände på Omaha Beach är många och informativa. Knappast något slag i något krig är lika väl dokumenterat som just D-Day.

Att befrielsen av Europa började vid denna strand undgår ingen.

Några föll, många dog, vissa stod och alla försökte sitt absolut bästa för att till sist lyckas.

Nära Omaha Beach finns det gott om muséer där den intresserade bokstavligen kan vältra sig i minnen och maskiner.

Sammanlagt tiotusen allierade soldater dog för att Europa skulle kunna fortsätta leva.

Så här såg det ut när portarna till båtarna öppnade sig vid ankomsten från havssidan till Omaha Beach.

Från landsidan var invasionen också spektakulär.

Efter den inledande katastrofen då de allierade mejades ner av det tyska försvaret kunde angriparna från havet sakta men säkert få situationen under kontroll och påbörja landstigningen under mer ordnade former.

Amerikas general och sedermera president Dwight D. Eisenhower hade egentligen velat landstiga den femte juni men blev stoppad av vädret. Här instruerar han fallskärmshoppare inför anfallet.

En karta över Omaha Beach, den kanske mest kända platsen där Dagen D ägde rum för sjuttio år sedan.

Ett slag för världens miljö

Det kan tyckas att denna torsdag är blott en torsdag bland alla andra, mer exakt uttryckt som en sjundedel av alla de torsdagar som bildar själva livet. Det är inte helt sant. I dag är det Världsmiljödagen vilken sedan år 1972 och FN:s miljövårdskonferens i Stockholm har firats och uppmärksammats. Låt inte denna torsdag bli ett undantag.

Årets tema är ”Höj din röst, inte havsytan”, lite fritt översatt. I fjol handlade det om att inte slänga mat som borde ätas. På Åland är vi lika lite som folk på andra ställen perfekta när det handlar om att sköta om den miljö vi fått till skänks. Det finns alltså utrymme för förbättringar.

Fast så illa är det ändå inte vilket jag ständigt påminns om i samband med mina morgonpromenader. Åland är en fantastisk plats att vistas på, alldeles särskilt den här tiden på året.

Några av de tjurar som överlevde rymningen tidigare i våras. 

Stilla flyter vattnet i Svibybäcken.

I tisdags låg dessa små varelser fortfarande inneslutna i äggskal. I går såg de ut så här. Åtta svanungar blev resultatet av årets häckning.

En av symbolerna för Miljövärldsdagen. Jorden. The shit.

En hyllning till modet

I dag ska vi hylla modet att stå upp för det man tror på genom att uppmärksamma tre väldigt olika händelser vilka alla på sitt eget vis förändrade världen. Den fjärde juni är en av dessa dagar som i likhet med många andra dagar utgjort en liten hörnsten i det demokratibygge som fortsätter dag som natt över hela världen. I bland går det snabbare och ibland långsammare men ständigt framåt.

Det är till exempel precis i dag fast år 1867 som riksmarskalk Gustaf Mannerheim föddes. Det firas stort i Finland med Försvarets fanfest (OBS, Yle Areena som börjar 13.00 i dag). Det kan också vara en bra dag att äta vorschmack på. Tack vare denne man som inte alltid var överförtjust i just Åland och ålänningarna klarade Finland ett frihetskrig och ett vinterkrig.

I Kina, på den andra sidan vår värld, minns man denna dag med stor fasa då det var i dag år 1989 som massakern på den Himmelska fridens torg ägde rum och bragte minst 3.000 oskyldiga om livet. Kommunismen och extremsocialismen visade sin allra sämsta sida denna dag.

Medan folket dog i Peking gjorde fackföreningsrörelsen Solidaritet i Polen samma dag vad ingen lyckats med tidigare; de vann en jordskredsseger över det gamla östblocket och lade grunden för att Polen i dag är en frisk och välmående demokrati och bland annat kan räkna med stöd från USA när Ryssland mullrar österifrån.

Marskalk Gustaf Mannerheim sitter stabilt på sin häst utanför riksdagshuset i Helsingfors. Varje gång jag ser denna undrar jag hur dagens ledare en gång ska hyllas. På cyklar?!

En av världens mest kända nyhetsbilder togs av den lille mannen som ställde sig framför stridsvagnarna på Himmelska fridens torg för tjugofem år sedan. 

USA:s president Barck Obama och Polens president Bronislaw Komorowski för någon dag sedan. Där kan de stå tack vare det mod demokratikämparna visade när den gamla kommunismen stoppades. 

Detta minnesmärke över massakern i Kina finns att se i Wroclaw i Polen. Den skapades av polska studenter på tioårsdagen av massakern i Kina och valsegern i Polen.

Minns Polen och Lech Walensa

Och dagen då världen följde Kina

Ett viktigt steg mot välstånd

Jag har genom åren hyst ett gillande för folk som hittar på orden och sammanhangen som över tid blir klyschor, sådana man egentligen ska undvika att använda. ”That’s one small step for a man, one giant leap for mankind”, var mitt första medvetna minne (det var alltså vad Neil Armstrong sade när han först av alla gick på månen). Efter det har självklarheterna avlöst varandra med ”Hellre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge” som en av flera andra personliga favoriter.

Detta är också bra sagt när det gäller vikten av att hellre börja och börja genast än vänta tills i morgon.

Därför kan jag ibland inte hålla mig ens i talarstolen när det gäller att använda bildspråk. När jag i går presenterade årets första tilläggsbudget kallade jag den följaktligen ett litet men viktigt steg mot framtiden. Jag kunde hålla mig från det hårt slitna att varje lång färd börjar med ett steg; fast fel hade inte heller det varit. Själva budgeten hittar ni här medan betänkandet ligger här. Så här föll mina ord från talarstolen:

Talman,

Jag vill börja dagens presentation av vårt betänkande med att illustrera hur olika åsikter kan mynna ut i gemensamma lösningar och varför det är extremt viktigt för hela Åland. För ungefär fem månader sedan stod jag i denna talarstol och försökte förklara varför finans- och näringsutskottet valde att förkasta femtio budgetmotioner i samband med hanteringen av den ordinarie budgeten för detta år. Om jag lyckades bra har jag såklart ingen aning om men jag sade då att en förkastad motion absolut inte behöver vara dålig och att idéer alltid kommer till pass vid andra tillfällen. Där står vi i dag och det är bra att hålla i minnet det faktum att samhället bygger vi tillsammans. Innan jag går in på detaljerna i tilläggsbudgeten är det skäl att påminna om vad som på riktigt skapat den åländska välfärden; samarbete. Tack vare framsynthet inom rederier som gemensamt skapade Viking Line lever vi i dag i en vardag som de flesta andra bara kan drömma om. United Lines var ett annat samarbetskoncept inom den åländska sjöfarten som gjorde att den finländska skogsindustrin kunde sälja sina produkter till utlandet. Chipskoncernen är ett resultat av olika intressen som ställde sig bakom samma vision. Det är i precis allt som är väsentligt samarbete som skapat den åländska framgången, vilket inte är konstigt. Är man liten i en stor värld måste man använda sina gemensamma krafter så klokt som möjligt. Gårdagens framtidsbransch var passagerarsjöfarten, i dag ser det annorlunda ut då kunskapsbranscherna kommit allt starkare. IT-företagen har med ena foten i historien tagit viktiga steg mot framtiden vilket är viktigt även för denna församling att minnas.

Tack vare bland annat de insikter som nådde landskapsregeringen och finans- och näringsutskottet i samband med behandlingen av stora budgeten stod det klart att vissa branscher i det åländska näringslivet är i behov av vitaminer i form av ekonomiskt stöd. Detta är såklart ingen önskvärd situation men den är verklighet av många olika skäl. Därför har landskapsregeringen i den liggande tilläggsbudgeten föreslagit nästan 1,5 miljoner euro i extra anslag för turismens återuppbyggnad och företagens nysatsningar. Med särskild fokus på besöks- och exportnäringen vill landskapsregeringen med stöd av finans- och näringsutskottet göra det möjligare att locka kunder och bli starkare i den nationella och internationella konkurrensen. Vi tror, som vi upprepat många gånger, att primärproduktionen och livsmedelsklustret tillsammans med sjöfarten och kunskapsindustrin är synnerligen viktiga komponenter i framtidens åländska näringsliv. Det finns en investeringsvilja och ett mod att utmana som kan bära långt och i förlängningen skapa nya intäkter till hela Åland. Turismen är dessutom en stark framtidsindustri men inte av sig självt. I dag är det ett besvärande faktum att många anläggningar inte längre håller måttet vilket såklart är ett av skälen till att den åländska turismen går bakåt medan våra omkringliggande konkurrenter växer. Vi måste också kunna erbjuda ett ekologiskt tankesätt, ett hållbart alternativ och närproducerad mat vid sidan av uppgraderade anläggningar.

Av det skälet har utskottet också gett klartecken för en proprieborgen till Norra Ålands Industrihus Ab som tillsammans med Ålands Utvecklings Ab och privata investerare har för avsikt att bygga en unik satsning i form av en landbaserad fiskodling i Eckerö. Initiativet är lovvärt men stödbeslutet är inte okomplicerat av administrativa skäl. Det finns de facto ingen ansökan än och planerna är på flera sätt tydliga men inte verkliga. Det är alltså udda, inte minst mot bakgrund av statsstödsreglerna, att ge klartecken för en borgen som egentligen inte finns. Detta exempel visar på utskottets beredskap att bistå och utveckla det åländska näringslivet. Det förtjänar ändå understrykas att skattepengar ska behandlas på ett försiktigt vis och att den här formen av borgensåtaganden inte borde få bli vardag. Det är också, naturligtvis, en affärsmässig risk men mot bakgrund av potentialen i projektet är det ett enhälligt utskott som står bakom godkännandet.

Ett annat område som utskottet försökt tränga in lite djupare i är ÅMHM och de granskningar som myndigheten gör. Under året som gått har det visat sig att vissa avgifter som tidigare varit hanterliga plötsligt skjutit i höjden på ett sätt som inte varit förutsägbart och som upplevts som orimliga av de som ska betala. Så kan vi inte ha det. Granskningar ska självklart ske och människors hälsa gå före allt annat men det måste ske på ett sätt som är rimligt och möjligt att ta med i förhandskalkyler. Därför har vi i en skrivning bett landskapsregeringen inleda en översyn av lagstiftningen, kontrollintensiteten och omfattningen av granskningarna så att kostnaderna som i sista änden drabbar alla ålänningar hålls på en rimlig nivå. Personalen vid ÅMHM utför sitt arbete mot bakgrund av den lagstiftning som detta lagting antagit. Det handlar ändå om en än så länge ganska ny myndighet vars verksamhetsområde är vitt och brett och ständigt måste revideras. Kontroller ska ske där det är viktigt och de måste alltid ske på ett ändamålsenligt sätt.

I utskottets arbete med denna tilläggsbudget har vi även gjort en analys av det ekonomiska läget på Åland och i vår omvärld. Det är inte särskilt uppmuntrande. Till följd av några större bolags tillbakagång har skattegottgörelsen i det närmaste försvunnit och tillväxten stannat upp. Vi ligger de facto efter både Finland och Sverige när det gäller ekonomisk utveckling och måste på alla tänkbara vis hantera detta. Lösningen ligger inte bara i finansiella ingripanden från landskapets sida. Det handlar lika mycket om att de åländska bolagen i ännu högre grad än i dag borde vända sig utåt om affärerna tryter på hemmaplan. Vår närhet till Stockholm är en viktig del av vår framtid. Där finns tillväxt, kunder och en gigantisk marknad som rätt hanterad kan skapa arbetsplatser och affärer för och på hela Åland. Från läckra äppel, sköna resor, lugn och ro till ett semestermål som inte liknar något annat i Stockholm med omnejd.

Betänkandet blev inte enhälligt. Det finns tre reservationer bilagda. Den första handlar om en tillväxt- och hållbarhetsfond där PAF:s vinster skulle skötas. Förslaget blev nedröstat av flera skäl men det kanske viktigaste var att utskottet inte vill att Ålands landskapsregering ska släppa kontrollen och ge makten över pengarna till en fondstyrelse som fristående från detta lagting ska hantera pengarna. Från min alldeles personliga synvinkel tycker jag kanske att det i sådana fall vore bättre att använda det eventuella spelöverskottet direkt i Ålandsbudgeten på samma sätt som man gör med spelöverskott i Sverige. Det finns inte längre skäl att hantera PAF-medel på annat sätt än andra överskott. Just nu pågår också som bekant en översyn av den gamla spellagen och i samband med det införande av en ny tillsynsmyndighet. Låt oss se vad det arbetet mynnar ut i innan vi slänger in nya kort i leken.

Den andra reservationen handlar om stöd till vindkraften, en framtidsbransch som just nu har det besvärligt till följd av historiskt låga energipriser. Utskottet betraktar självklart vindkraften som en viktig del av ett hållbart samhälle men är inte beredd att för ögonblicket utmana statsstödsreglerna. Det är dock, som landskapsregeringen själv påpekar, av yttersta vikt att följa utvecklingen på nära håll.

Motion nummer tre som bara fick stöd av en utskottsmedlem handlar om att den åländska köpkraften borde förstärkas. Det är såklart lovvärt och nödvändigt men borde inte bara rikta sig mot landskapsregeringen. Politiken ska skapa ramar och möjligheter men var folk använder sina pengar måste de själva få avgöra. Det är inte alls säkert att en svagare och mindre självstyrelseförvaltning skulle betyda starkare köpkraft på Åland. Jag gissar dock att reservanten utvecklar sitt resonemang. Hittills har jag inte sett några tecken på att någon i beslutande ställning skulle jobba för att försvaga den åländska köpkraften och tillväxten.

Det är som finansministern Roger Nordlund mycket riktigt påpekade i sitt anförande i samband med remissdebatten kring denna tilläggsbudget viktigt hur vi i detta lagting uttrycker oss. Vi befinner oss i ett besvärligt men inte hopplöst läge. Våra offentliga intäkter är alltjämt mindre än utgifterna vilket inte är en hållbar utveckling. Lösningen på detta är att med början här skapa framtidstro och mod hos våra åländska företag. Sverige är på väg tillbaka och vi är deras granne. Genom att bygga upp hela Åland gör vi vårt örike och dess företagare intressantare att göra affärer med.

Detta berör alla åländska företag, kommuner, myndigheter, lagting och landskapsregering. För att bli bättre krävs ett större mått av samarbete än som i dag är fallet, även i lagtingsdebatten. Vår omvärld är våra konkurrenter i högre grad än vi själva.

Talman,

Denna tilläggsbudget är ett litet men viktigt steg mot en normalisering av den åländska ekonomin och därmed en budget i balans. Den stimulerar varsamt och identifierar möjligheter inom turismen, primärnäringarna och exportindustrin. Den arbetar utifrån den gamla sanningen att göra vad man kan med vad man har. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att tilläggsbudgeten antas tillsammans med motiveringarna i betänkandet.

Minnen från en fin vecka

Det är måndag morgon och en oanvänd, oförstörd, outnyttjad vecka med ingenting annat än möjligheter och tillfällen ligger framför oss. Känslan i det. Men eftersom vi inte förstår framtiden om vi inte minns historien blir det i dag bildextra från veckan som gått. Så här hade jag det på lite olika platser!

Utskottskollegan Mika Nordberg granskar en typisk färöisk roddbåt för åtta roddare och en rorsman. Platsen är Torshavn på Färöarna. 

Effekterna av att bjuda in journalister till Färöarna är tydlig och värdefull. Här är några exempel på alla de artiklar som skrivits över hela världen.

Sådana här båtar används i hög grad för transporterna av människor mellan öarna på Färöarna. På bilden är det Niclas Slotte, Brage Eklund, Mika Nordberg och undertecknad som testade och poserade.

En gräsmatta blir aldrig roligare än man gör den och en trädgårdstomte är som bekant ingen trädgårdstomte.

På Färöarna är ejdern fridlyst och följaktligen nästan att betrakta som tamfågel. Närmare än så har har jag aldrig kommit levande gudingar.

På finansministeriet i Torshavn använder man till och med fönstren för anteckningar. Fräscht och kreativt grepp!

Färöiska delikatesser, allt från torkad grundval till får och lax.  

Goda vännerna Heðin (borgmästare i Torshavn) och Hjørdis Mortensen tillsammans med undertecknad i hans kontor.

Jag har tidigare hyllat konsten och kulturen och gör det gärna igen.  Den finns överallt för att sätta fart på tankegodset. 

Lägg märke till den åländska flaggan på musikmaskinen!

En urgammal kyrka. Fin, tankfull, värdig och trygg står den där med utsikt över havet. 

Detta var mitt hotellrum och jag lämnade det i samma goda skick som jag fick det. Skojiga texter fanns till alla rummen och visar att det är små gester som lämnar bestående minnen. 

Hemma igen efter en givande resa blev det en flipperkväll med gamla vänner. Inget slår sådana tillfällen. Minnen från förr och nu varvas med planer och hel- och halvsanningar.

Jepp, vi kollade lite Sweet också!

I dag är Mjölkens dag

Liksom i går och liksom i morgon är även i dag Mjölkens dag. Om vi inte är drabbade av allergier eller annat är mjölk något vi konsumerar precis alla dagar i veckan. Själv är jag lätt insnöad på surmjölken med vars hjälp livet blir lite gladare. Mitt eget förhållande till mjölk i allmänhet och världens kanske finaste mejeri ÅCA går långt tillbaka i tiden då jag som sextonåring sommarjobbade med att stapla tetrapak i lådor.

I dag är det emellertid alldeles på riktigt Mjölkens dag vilket uppmärksammas lite varstans. ÅCA höjer på hemmaplan också blicken och söker trendspanare för att hänga med i de svängar som så småningom ska forma framtiden. Jag hör själv till dem som åker runt lite överallt här i världen och har slagits av två saker: 1. att exklusiv mat betingar exklusiva priser. Oberoende om det handlar om tidiga potatis eller upphaussade broilers är priset man kan ta direkt kopplat till storyn du har att berätta. 2. Det blir allt viktigare att lyfta fram ursprungsorten; inte bara för att öka försäljningen hemmavid utan också för att bygga det varumärke som spelar mot den första punkten.

Bli klok, drick mjölk!

I dag firar jag Mjölkens dag och ska självklart sänka en extra liter surmjölk! Det är bra för en själv, för ÅCA och för resten av Åland.