Jag följer som alla andra diskussionen om ÅHS, den kan och ska inte undvikas. Det handlar om sjukvård, om trygghet och om den största enskilda kroppen i det åländska samhället. Och just nu tror jag att vi alla kan må bra av att ta ett djupt andetag.
Tonen är hård. Ord och avsikter tolkas på det värsta möjliga sätt och diskussionen riskerar handla om vem som sade vad i högre grad än om de utmaningar som faktiskt måste hanteras. Det är synd. Problemet försvinner inte för att vi höjer rösten.
ÅHS kostar mycket pengar. Så ska det också få göra. God sjukvård behövs och vi ålänningar har tack vare självstyrelsen lyckats bygga ett sjukhus som ett samhälle med 31.000 invånare bara kan drömma om, på andra håll. Det ska vi vara både stolta över och rädda om.
Våra skattepengar ska också räcka till skolor, äldreomsorg, vägar, skärgårdstrafik, polis, kultur, idrott och allt det andra som gör Åland till Åland. Allt ska finansieras ur samma kassa och den är begränsad.
Jag tänker inte, som talman, avgöra vilka förändringar som är korrekta eller felaktiga. Det vore inte seriöst. Sjukvård är alldeles för komplicerad för tvärsäkra besked från läktaren, och det är heller inte rimligt att vi politiker ska låtsas veta sådant som kräver lång utbildning och daglig erfarenhet, inte att förglömma en stark vision om hur det ska fungera i framtiden.
Vi kan begära att förändringar förklaras på ett ordentligt sätt och att frågor får svar. Jag tycker att det är viktigt att personalens oro tas på allvar och att diskussionen är saklig. I detta ingår också att alla försöker förstå vad den andra faktiskt säger innan vi bestämmer oss för vad vi tror att den menar. Den nya ledningen för ÅHS har ett tufft uppdrag. Personalen sitter samtidigt på kunskap och erfarenheter som måste tas till vara.
Det är fullt möjligt att ledningen har rätt om ekonomin och nödvändigheten om utveckling och att personalen har rätt om följderna av förslag, samtidigt, och därför behövs samtalet.
På Åland känner vi ofta någon på båda sidor, vad det än handlar om. Det borde egentligen göra oss bättre på att samtala men ibland verkar det bli tvärtom. Ingen går till jobbet på ÅHS med målet att försämra vården. Ingen anställd protesterar för nöjes skull. Och ingen politiker vill att människor ska bli utan vård. Om vi kunde börja där skulle åtminstone några av de värsta missförstånden försvinna.
Kritik ska få höras. Oro ska uttryckas. Beslut ska granskas. Men ibland behöver vi också vila en stund på hanen och lyssna färdigt. Självstyrelsen skapades inte för att vi skulle slippa svåra beslut. Den gav oss möjligheten och ansvaret att fatta dem själva.
Då måste vi också klara av att tala med varandra när det är svårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar