Tio år av hållbarhetsfokus

Vi borde bli bättre på att leta efter sådant som är rätt, inte bara söka fel.

Den tanken följer mig efter utvecklings- och hållbarhetsrådets möte i Ålands Näringslivs lokaler idag. Bärkraft och den åländska utvecklings- och hållbarhetsagendan fyller tio år. Det är värt att uppmärksamma och ett bra tillfälle att stanna upp. Vad har vi lärt oss? Vad behöver förändras och hur tar vi klokast vara på tio års erfarenheter?

Kännedomen om nätverkets arbete är låg och dessutom sjunkande, konstaterades. Lagtingets finans- och näringsutskott har tidigare varit inne på samma sak. Många vet inte vad rådet gör, vad medaktörerna bidrar med eller hur mycket arbete som faktiskt pågår runtom på Åland. Det är ett problem och ska tas på allvar, trots att verkligheten är en annan. 

Ålands Näringsliv tf vd Dan Westerholm konstaterade att hållbarhetsarbetet är viktigare än någonsin och att det behövs ett större engagemang från både medaktörer och samhället. Mer dialog, bättre kommunikation och tydligare ansvar. Jag håller med.

Bärkraft och det åländska hållbarhetsarbetet ska tåla granskning. Allt som har funnits i tio år måste utvecklas och ibland göras om. Det som aldrig förändras stelnar och går bakåt.

Samtidigt är det lätt att bilda sig en bestämd uppfattning om något som är omfattande, spretigt och svårt att överblicka. Det gäller oss alla. På avstånd ser verkligheten ofta enklare ut än den är. Därför måste vi fråga, lyssna och försöka förstå innan vi blir alltför tvärsäkra.

Här finns en liten varning i det som brukar kallas Dunning-Krugereffekten. När vi bara känner till en liten del av ett område är det lätt att överskatta hur mycket vi förstår. Den som lär sig mer upptäcker vanligen hur mycket som återstår att begripa och blir därmed mindre tvärsäker.

Det gäller förstås också oss som varit engagerade länge. Vi utvecklar blinda fläckar och börjar tro att våra egna erfarenheter utgör hela bilden. Det är lika fel det, ingen ser allt.
Kritik behövs och den blir bättre när den förenas med kunskap, nyfikenhet och en ärlig vilja att förstå. På samma sätt blir hållbarhetsarbetet bättre när det öppnar sig för frågor, invändningar och nya perspektiv. Var nyfiken, inte dömande, som min nya kompis Ted Lasso säger.

President Tarja Halonen har använt en bild som jag tycker mycket om. Ett hus kan ha sjutton olika dörrar. Vi kan gå in från olika håll och välja helt olika ingångar, men ändå hamna i samma hus. Det borde vi minnas oftare.

I den offentliga debatten låter det ibland som om den som väljer en annan dörr också vill till ett annat hus. Så behöver det inte alls vara. Vi kan vara oense om vägen och ändå vilja samma sak. Vi kan prioritera olika och ändå arbeta för ett bättre Åland. Och det måste ske utan personangrepp. Skämmes alla som ägnar sig åt sådana. 

Kanske är det utvecklings- och hållbarhetsrådets viktigaste uppgift. Inte att dela ut färdiga svar eller vakta någon sorts renlärighet, utan att hålla visionen levande, föra samman människor och skapa rum för samtal som annars aldrig skulle bli av.

För egen del har jag lärt mig massor av människor som jag annars knappast hade träffat. Det är nödvändigt. Särskilt för gubbar som jag. Det är direkt livsfarligt för dylika att fastna i den egna bubblan och så småningom börja tro att man själv har svaret på allt.

Vi får aldrig sluta diskutera framtiden bara för att vi ibland är oense om vägen dit. Ett bättre Åland behöver fler röster, fler samtal och gärna sjutton dörrar. Så länge vi kommer ihåg att det är samma hus vi bygger.