Dagen för Ålandsöverenskommelsen

Grattis till oss alla som har förmånen att hålla till på Åland, Fredens öar. Idag minns vi 27 juni 1921, en dag som formade självstyrelsen och som fortsätter visa vägen framåt för hela världen.

För över hundra år sedan reste diplomater från olika platser i världen till Genève där den nya och globala organisationen Nationernas Förbund hade sitt säte, i ett försök att skapa ordning. Tiden var skakig, Europa försökte resa sig efter krig, gränser ritades om och unga nationer kämpade för sin framtid. En av de var Finland som råkat i strid med Sverige om Åland. Ålänningarna ville återförenas med Sverige, Finland ville behålla sitt territorium, på samma sätt som Åland tillsammans med Finland utgjorde ett storfurstendöme inom det ryska rike som föll samman 1917 och skapade förutsättningar för Finlands självständighet.

Spänningarna var verkliga men i Genève hittade man en utväg i Ålandsöverenskommelsen, antagen den 27 juni 1921.

Under ledning av ordförande Ishii Kikujiro och generalsekreterare Eric Drummond pågick de avslutande förhandlingarna en liten vecka (och minst ett år före det) innan det avgörande mötet och på plats i Genève fanns också ålänningarna Carl Carlsson och Johannes Eriksson för att förklara att ålänningarna föredrog att höra till Sverige, ett önskemål som till sist fick ge vika för den lösning som resulterade i självstyrelsen, demilitariseringen och neutraliseringen.

När den bildligt beskrivet vita röken tillkännagav resultatet stod det klart att Åland förblev en del av Finland, men med starka garantier för sitt svenska språk, sin kultur och sina egna ansvarsområden; självstyrelsen. Vårt ö-rike blev dessutom demilitariserat och neutraliserat, en fredlig zon mitt i Östersjön; med anor från 1856 då Bomarsunds fästning föll och Åland befriades från det ryska väldet.

Ur mötet den 27 juni 1921 uppstod Ålandsöverenskommelsen som sedan dess, med några undantag, följts. Samma år, den 20 oktober 1921, undertecknade tio signatärmakter (Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Italien, Lettland, Polen, Storbritannine, Sverige och Tyskland) den nya konventionen om Ålands demilitarisering och neutralisering, också det i Genève.

Detta blev grunden till Ålands självstyrelse, vår rätt att bestämma om skolor, kultur, sjukvård, omsorg, infrastruktur, markägande, näringsrätt, val och stora delar av vardagen. Den 9 juni 1922 öppnade Ålands landsting, vårt eget parlament som idag heter lagting, som sedan dess utgjort hjärtat i självstyrelsen.

Tack vare allt detta är Åland ett av världens mest framgångsrika exempel på autonomi och en fredlig och demilitariserad zon i en orolig värld.

Sedan dess har världen förändrats. Rysslands anfallskrig mot Ukraina har skakat hela Europa. Finland har som en del av det europeiska svaret anslutit sig till NATO, och deltar i ett nytt kapitel där alliansens försvarsförmåga stärks och Europas roll blir viktigare.

Som Finland konstaterar i sin NATO-position som kommunicerades i veckan: vi ser en ny säkerhetspolitisk verklighet. Ryssland förblir ett hot även efter kriget. Därför höjs försvarsinvesteringarna och Europas försvarsindustri stärks. Samtidigt är det tydligt: Finland står fast vid de internationella åtaganden som gäller Åland; demilitariseringen och neutraliseringen består.

I detta ligger en styrka: Åland är en del av ett modernt europeiskt säkerhetstänkande och fortsätter vara en fredlig plats mitt i ett förändrat Europa. Vi är en del av EU. Vi är en del av ett tryggare Norden i NATO. Men vi bär också en särskild roll: att visa att fred, självstyrelse och lokalt inflytande hör ihop och att det som är bra för Åland är bra för Finland och det som är bra för Finland är bra för Åland. Att Rule of Law betyder något.

Man ska minnas att självstyrelsen aldrig blir färdig. Den utvecklas med varje generation, från starten 1922. Nya ålänningar, unga ålänningar, allas vår framtid formas här, enligt våra egna beslut. Tillsammans bygger vi ett öppet och tryggt samhälle med rötterna i historien och med blicken stadigt riktad framåt.

Därför är 27 juni en dag värd att minnas och en dag som inspirerar oss varje dag.

Målningen ovan är den enda illustrationen från den tiden, en holländsk skolplansch som gjordes 1931 av F. Rackwitz, troligen baserad på fotografier, detaljrik och till och med porträttlik, sägs det. Avsikten var att visa unga att konflikter kan lösas med diskussioner, inte krig. I bakgrunden ser man också de svenska och finländska arméerna vänder hemåt. Finland företräddes av Carl Enckell, mannen med skägg mitt i bilden. Vid bordet ser man japanske ordföranden Ishii Kikojiro, Sveriges statsminister Hjalmar Branting, med papper i handen.

Till minnet av förste talmannen

Till minnet av Julius Sundblom, 160 år av eftertanke och framtidstro. Han var den förste av drygt tjugo personer som haft förmånen att leda självstyrelsen.

Det är åttio år sedan han dog, etthundrasextio år sedan han föddes. Ålands förste talman Julius Sundblom var sommarbarnet som kämpade hårt, föll tungt, reste sig och sade till ålänningarna: Nu ska vi arbeta.

Och det har vi gjort. 

Den 22 juni 1865 föddes Julius Sundblom i Jettböle, Jomala. Han blev Ålands förste talman och definierar mer än andra vår självstyrelse. Han dog 80 år senare, 23 augusti 1945.

I sommar har jag, igen, läst Johannes Salminens storartade bok Ålandskungen, en spänstig skildring av Sundbloms liv, kamp och betydelse. Det är en bok som stannar kvar, inte bara för språket som är färgglatt, levande och pregnant, utan för sitt innehåll. I vårt dagliga jobb med morgondagens självstyrelse får vi aldrig glömma grunden vi står på och de som byggde den. Att läsa är att växa och Salminens bok är ren inspiration och växtkraft. 

För vad Johannes Salminen så elegant beskriver är en människa som bar ett helt folk i sin röst. En man som i en av Europas mest osäkra tider valde ordets kraft framför vapnets. Som gick från protest till ansvar. Från besvikelse till framtidstro i sin kamp för en idé.

Det är lätt att i dag ta självstyrelsen för given. Men för den som levde genom kaoset efter första världskriget fanns inga garantier. Världen låg i ruiner, imperier föll, nya gränser ritades i panik och desperation. I detta historiska kaos försökte ett litet, svenskspråkigt öfolk göra sin röst hörd. Ålänningarna ville hem till Sverige, ett krav som föddes ur språk, kultur och historia, inte ur provokation.

Men världen ville annat. Åland blev kvar i Finland. Det var smärtsamt. För många kändes det som en förlust.
Mitt i besvikelsen, beslutet i nationernas förbund, öppnade sig den kompromiss som krävde mod, förhandlingar och förtroende. Det blev självstyrelsen. Den som i dag utgör grunden för vårt samhälle och som skapat och skapar välstånd, trygghet och lycka. Början var svår, resultatet fantastiskt.

Att det överhuvudtaget gick att lösa Ålandsfrågan fredligt, i en tid då de flesta frågor löstes med vapen, är närmast ett under. Det krävde människor som orkade tänka längre än sin besvikelse. Julius Sundblom var en av dem. Han gick från att vara kravställare till att bli brobyggare. Från ledarskribent till parlamentariker. Från förkämpe för återförening med Sverige, till Ålands förste talman och en av självstyrelsens arkitekter. Han valde att se möjligheterna snarare än problemen. Paradoxen måste ha känts för alla; återföreningens starkaste röst blev självstyrelsens klaraste ljus. 

Vi lever i dag i en annan tid som kräver nya lösningar. Vi behöver mod att välja väg, kraft att förändra och tålamod att hålla i. Vi har en självstyrelse som ger oss möjligheter de flesta samhällen bara kan drömma om. Men det är vi själva som måste fylla den med innehåll och det är vi skyldiga Julius Sundblom och hans samtida. 

Vi ska inte vara rädda för att fatta beslut. Vi ska vara rädda för att låta bli.

Åland har aldrig varit en plats som stått still. Låt oss se till att det förblir så. Julius Sundbloms liv är beviset på det, vilket är tydligt i Ålandskungen. Han valde ansvar framför bitterhet. Framtid framför dåtid. Han insåg att historien inte är något man vilar i, den är något man bygger på. Han var utveckling.
Självstyrelsen är inte en nostalgisk institution. Den är en framåtblickande möjlighet. Julius Sundbloms liv påminner oss om att idéer spelar roll och att ansvar är ännu viktigare. Det är vårt gemensamma uppdrag att använda det arv han var med om att forma till att bygga något ännu bättre.

Tack, Julius. Du föddes i storm och du planterade fred. Du ville en sak och du hjälpte oss att skapa något ännu större. Du valde framtid.

Nu är självstyrelseparken invigd

Varselvästarna är borta, grävskoporna har dragit vidare och plötsligt står vi mitt i en park fylld av konst, historia och framtidstro, vid sidan av alla vackra saker. Självstyrelseparken 2.0 är här och ni är alla välkomna att kolla in resultatet!

I dag hade jag nöjet att, tillsammans med lantrådet Katrin Sjögren från Ålands landskapsregering, invigningstala i vår nya Självstyrelsepark 2.0. En plats vi längtat efter; där man får andas, tänka, promenera, titta på skulpturer... och kanske få en snilleblixt.

Det är inte bara en vacker park, det är en del av den åländska berättelsen som började 1922 och som fortfarande är levande framtid. Självstyrelsen är ingen dammig historia, tvärtom. Den är något vi kämpat oss till. Den kräver något av oss och ger ännu mer tillbaka. Åland visar varje dag att det går att styra sig själv i fred, demokrati och samarbete, vara ett exempel för vår omvärld. Självstyrelsen är vår. Men den är också din. Ta hand om den. Och var stolt! Precis som när det handlar om den nya parken, ett smycke för hela Åland.

Här finns till exempel konsten som talar till oss – som Carl Fredrik Reuterswärds knutna pistol Non-Violence, nu korrekt riktad mot öster. Eller våra sälvänner i Ståtbådan, ståtliga och egensinniga, skapade av Alvar Donner som en hyllning till ålänningarnas självkänsla.

Konsten i parken hjälper oss att stanna upp, känna efter och ibland se världen på nytt sätt. Det är en vacker påminnelse om att vardagen också behöver rum för tankar, känslor och drömmar.

Ett stort tack till alla som gjort parken möjlig, exempelvis: arkitekt Daniel Andersson som förvandlat visioner till gångvägar och gröna rum, trädgårdsmästare Simon Eriksson som planterat all denna växtkraft och projektingenjör Martin Karlsson på Fastighetsverket som rattat alltihop.

Skoj också att träffa Anders Wiklöf som dök upp och kikade på pistolen (som han skänkt till landskapet Åland i samband med 100-årsjubileet 2022) och tack till våra lagtingsledamöter och kämparna på Café Hjorten som bjöd på Ålandspannkaka till alla gäster. Snyggt jobbat!

Att sedan uppleva att IFK Mariehamn knäckte serieledarna Kuopion Palloseura på hemmaplan var bara följdriktigt en dag som denna. Vi har flyt nu och snart är det midsommar!

BSPC tillbaka på Åland

Östersjön förbinder oss geografiskt, politiskt, historiskt och mänskligt. I kväll har jag förmånen att agera värd för det stående utskottet i Parlamentariska Östersjökonferensen (BSPC), ett parlamentariskt nätverk jag hyser stor respekt och värme inför efter mina år som dess president 2017-2018.

Det är särskilt glädjande att dagens BSPC leds av min kollega Alfons Röblom, tillsammans med Benny Pettersson och Henrik Löken Löthman som deltog i kvällens aktiviteter. De har gjort ett storartat arbete inför detta möte tilllsammans med lagtingspersonalen Benjamin Sidorov, Victoria Lindblom och Linn Lundell och planeringen inför den stora BSPC-konferensen på Åland i slutet av augusti, då över 200 parlamentariker väntas hit till vår fredliga, autonoma och demilitariserade självstyrelse. Konferensen blir en av de stora politiska händelserna på Åland och en fantastisk möjlighet för oss att både synas och bidra i arbetet med att göra Östersjön till ett friskare hav.

Under sina dagar på Åland ska denna ständiga kommitté den här gången ta del av massor med insikter, till exempel Ålands fredsinstituts direktör Susann Simolins analyser, slutrapporten från arbetsgruppen för energisäkerhet, som nu närmar sig mållinjen, och så diskuterades den nya arbetsgruppen för cybersäkerhet, som inleder sitt arbete i höst.

Alla dessa vänner från omvärlden påminner mig om BSPC:s kärna, insikten att fred, demokrati och mänskliga rättigheter byggs genom dialog, vänskap och samarbete över gränser. Vi möts inte alltid för att vara överens, men vi möts alltid för att förstå varandra bättre. Och det är just i de stunder då världen känns som mest spänd som dessa samtal blir som allra viktigast.

I lugnt vatten ser ingen livbåtarna. Men när blåser upp är vi glada att de alltid fanns där, väl underhållna och redo.

BSPC är en sådan livbåt och en mötesplats för samtal som ibland är svåra och nödvändiga. Åland, med sin långa tradition av fredlig konfliktlösning och tålamodig diplomati, är rätt plats för just den sortens samtal. Det är precis så här vi bygger säkerhet i vår del av världen: genom samtal, samförstånd och samarbete. BSPC samlar tio nationella parlament, sju regionala lagstiftande organ och fem interparlamentariska organisationer. Det är en bro mellan folkvalda i en tid då broar ibland är i fara.

Tack för att ni kommer till Åland.

Tack för att ni fortsätter prata, även när samtalen är svåra.

Tack för att ni aldrig slutar tro på framtiden.

Välkomna hit och välkomna tillbaka!

PS Två av dem som deltar i BSPC-mötet är Teemu Vuosio och Mikko Polvinen från Riksdagen, de är båda aktiva i riksdagens jaktklubb och vi passade på att prata lite sådant också, bland allt annat.

Firandet fortsatte i Helsingfors

Idag har jag haft glädjen att tala på Ålands representations mottagning i Helsingfors, ett högtidligt tillfälle där vi tillsammans med våra vänner och samarbetspartners uppmärksammade Ålands självstyrelsedag, dagen efter firandet i Mariehamn.

Det är inte bara en tradition. Det är en viktig signal.
På plats fanns nyckelpersoner från i stort sett alla finländska ministerier, från justitie- och finansministerierna till utrikes- och försvarsministeriet, människor som varje dag fattar beslut som påverkar hela vårt land, Åland inkluderat. Deras närvaro visar att Åland inte är ett sidospår i republikens liv, utan en levande del av helheten.

Vi hade också äran att välkomna flera av våra diplomatiska vänner, från de nordiska ambassaderna, Storbritannien och USA, som tog sig tid att komma förbi och säga grattis på självstyrelsedagen. Det är mer än artighet. Det är en gest som stärker kontakterna, fördjupar förståelsen och visar att Åland har en roll i det internationella samtalet om fred, autonomi och minoriteters rättigheter.

En särskild värme vill jag rikta till vännerna Sara Kajander och Anu Salinen från Försvarsministeriet som kom med en magnifik blombukett, en symbolisk handling som påminner om det goda samarbete vi haft under lång tid kring Ålands unika demilitariserade status. Det är i sådana ögonblick, där det personliga möter det politiska, som förtroende byggs.

Jag betonade att Åland inte är ett undantag, vi är ett exempel på hur självstyrelse ska fungera, hur ansvar kan bäras lokalt och hur fred kan vara ett aktivt val. Den pågående revisionen av självstyrelselagen handlar inte bara om juridik, den handlar om framtidstro, om mod och om tillit mellan Åland och Finland.

Vi vill vara med och ta ansvar, för utbildning, vård, miljö, språk, näringsliv, för att nämna något, inte bara för vår egen skull, utan som en del av lösningarna i det större sammanhanget. För Finland. För Norden. För Östersjön. För hela världen.
Tack till alla som kom. Tack för blommorna, för samtalen, för värmen. Och tack för att ni tror på Åland, lika mycket som vi själva gör.

Och tack till Ålands representation i Helsingfors med Johan Ehn och Lena von Knorring och brittiske konsuln Bosse Sjölund som var på plats tillsammans med Pafs man i Finland, Sverker Skogberg. Team Åland lämnar avtryck lite varstans!

Grattis på självstyrelsedagen Åland!

Vilken kväll! Vilken fest! Vilket Åland ! Tack till alla som var med och gjorde firandet av vår självstyrelse till en dag att bära med sig länge, länge.

Tack till Ålands Accordion Club som satte hela lagtingshuset i gungning. Tack till Café Hjorten för kaffe och tårta, tack till hela personalen på lagtinget, alla kolleger och gäster. Ni rockar.
Tack till Kristina Björkman som hjälpte till med Kökars folkdräkt, det var en första gång för mig i liknande plagg och det gav mersmak.

Tack till alla drillflickor, Mariehamns ungdomsorkester, alla fanbärare och alla som å på olika sätt bidrog till firandet av världens finaste självstyrelse.

Tack till kvällens festtalare Liz Mattsson som så skickligt satte ord på det här med att vara ålänning. 

Här är några bilder från kvällen, bland annat på mor Christina, fastrarna Viola Andersson med Börje och Astrid Hulterström, tack till Pernilla och Jesper. Och skoj att vännerna Anders och Kerstin från Brixham Books kom förbi! Nu styr färden mot Finland där firandet av självstyrelsen fortsätter imorgon på Ålands representation i Helsingfors.

Ha en fin sommar, alla!

Välkommen till Åland, alla!

I Hufvudstadsbladets sommarbilaga får jag chansen att bjuda in till Åland, vårt småskaliga och storslagna paradis mitt i Östersjön. Ett land i landet, där solen alltid skiner, fåglarna sjunger och alla hälsar på varandra.

Välkommen också du, om du inte redan bor här. Dela gärna vidare om du känner någon som drömmer om något nytt eller bara vill unna sig själv en fantastisk ledighet. Välkommen till Åland – som utomlands, fast hemma!

Och så ses vi förhoppningsvis på torget i Mariehamn imorgon när vi firar Åland självstyrelsedag.

Tack för gott samarbete Ålands landskapsregering, Åland Living, Carina Sommarström och Visit Åland. 

Till Gullranda och presidenten

Det är något särskilt med Gullranda i Nådendal. Den vackra miljön, den historiska tyngden och, såklart, möjligheten till goda samtal i lugn och ro. Idag hade jag förmånen att tillsammans med tf lagtingsdirektör Julia Lindholm träffa republikens president Alexander Stubb där, i sommarresidenset i Nådendal.

Under närmare en timme förde vi ett öppet, konstruktivt och mycket givande samtal kring de frågor som förenar och påverkar Åland och Finland, nu och framåt. Presidenten är lättpratad och mycket väl insatt i åländska förhållanden. Till detta drack vi rabarbersaft och åt jordgubbar och blåbär. Vi satt i ett litet rum, i det nyrenoverade residenset, som för första gången användes för ett officiellt möte. Vi döpte genast platsen till Ålandsrummet!

Vi diskuterade bland annat beredskap och säkerhet, det nordiska samarbetets växande betydelse, revisionen av självstyrelselagen, och inte minst hur vi tillsammans kan möta gemensamma utmaningar. Vi hann också beröra vikten av att hålla dörrarna öppna för framtida möten och fortsatt dialog.

Presidenten är enligt självstyrelselagen Ålands högste beskyddare, och det uppdraget har både formell och symbolisk tyngd. Därför är det avgörande att relationen mellan Åland och presidentämbetet är levande, respektfull och förankrad i ömsesidig förståelse. Dagens möte var ett starkt uttryck för just detta.

Jag är glad över det intresse presidenten visar för Åland, vår särställning, våra utmaningar och vår vilja att bidra aktivt till ett starkt, fredligt och hållbart Finland. Med en konstruktiv dialog i botten kan vi både värna det vi har och bygga nytt för framtiden.

Med detta vill jag också passa på att önska er alla en riktigt fin helg, med sol i sinnet oavsett väder. Självstyrelsen fyller 103 år på måndag. Låt oss fira den rejält, med stolthet, tacksamhet och framtidshopp! Ses på torget klockan 18! Välkomna också till lagtingets plenisal där det väntar tal, musik och tårta!

Kaffepartaj i GE-villan

Doften av syren. Sorlet av samtal. Värme i både luft och hjärta. I dag hände något historiskt i Gustaf Eriksons trädgård, för allra första gången möttes Ålands lagtings veteranförening och de nuvarande ledamöterna i ett gemensamt samtal över kaffe och danska wienerbröd, det är ju också Danmarks nationaldag!

Det var mer än en fika. Det var ett ögonblick av riktiga möten. Av blickar som förstått, av röster som tagit ansvar och av nyfikenhet på vart vi är på väg. För visst händer det något när människor med gemensam historia möts utan mikrofoner, utan debattregler; bara med öppna hjärtan och en gemensam kärlek till Åland.

I skuggan av världens största segelflottas historia – mitt i Gustaf Eriksons egen trädgård – talade vi framtid och historia. Om hur det vi byggt här på öarna är något större än politik: det är tillit, demokrati och fred i praktiken. Något världen behöver mer av, inte mindre.

Veteranernas erfarenhet är inte bara något vi ska minnas, det är något vi måste använda. Och dagens samtal visade att vi har allt att vinna på att lyssna mer. Lära mer. Mötas mer.

Självstyrelsen vi firar på måndag är inte en högtid bara för historieböckerna. Den är levande, pågående, förnyande. Vi har all anledning att vara stolta – och vi har all möjlighet att leda vägen vidare.

Det är i mötet mellan då och nu som framtiden börjar ta form. Och i dag såg den riktigt, riktigt ljus ut.

Med dessa ord och bilder från dagens fikamöte vill jag också önska alla ålänningar hjärtligt välkomna till det stora självstyrelsefirandet på torget i Mariehamn på måndag 9 juni. Vi börjar vid statyn över förste talmannen Julius Sundblom, på torget klockan 18 och fortsätter sedan inne i lagtingssalen med sång och musik, tal och stipendier och massor av framtidstro!

Tillykke med dagen, Danmark!

Kære venner i Danmark, tillykke med nationaldagen!

På Åland hissar vi gärna Dannebrog idag, och smyger ner ett kaloririkt wienerbröd, för att hylla ett land som vi betraktar som mycket mer än bara en granne. Vi är stolta över vår nordiska gemenskap i Nordisk Ministerråd og Nordisk Råd, där vänskap och historiska band väger tungt och där vi står sida vid sida, från omsorgen kring Östersjön till Ukrainas frihet och alla de kloka samtal däremellan. Dannebrog är den danska flaggan som hör till världens allra äldsta, fortfarande använda nationalflaggor.

Vi känner särskilt samhörighet i synen och nyttan med självstyrelsernas roll, där Åland gör gemensam sak med Grönland och Färöarna. Självstyrelser förstår varandra, helt enkelt.

Mitt varma tack till ambassadör Jakob Nymann-Lindegren och hans wingman Jesper Stig Andersen vid danska ambassaden i Helsingfors som hälsade på på Åland ifjol våras, ni gör Danmark ännu lättare att tycka om. Och en särskild hälsning går till H.M. Konung Frederik, som så generöst bjöd in Åland till sin mottagning i Helsingfors i vintras. Det var kungligt, i alla bemärkelser!

På Åland säger är vi kanske inte stora, men vi är gärna närvarande. Danmark är både och och vi är stolta över att få stå tillsammans med er.

Gratulerer med dagen – og tusind tak for alt!

USA-ambassad till Åland

Ålands lagting har idag haft glädjen att välkomna Chargé d’Affaires (i praktiken tf ambassadör) Christopher Krafft från U.S. Embassy Finland till Åland, tillsammans med hans hustru Mary Krafft och Deputy Chief of Mission Susan Bridenstine. Ett besök som varit både högtidligt och framåtblickande, med fokus på självstyrelse, utbildning, sjöfart, uppfinningar, globalism och framtida samarbeten.

I lagtinget hade vi fina samtal om Ålands unika status som självstyrt, demilitariserat och neutralt område. Medverkade gjorde också biträdande lagtingsdirektör Julia Lindholm, finansminister Mats Perämaa och förvaltningschef John Eriksson.

Det är en stor ära att få stå värd för ett sådant här besök och det är uppriktigt glädjande att se det genuina intresset från Christopher Krafft när det gäller självstyrelsen, Finland och vårt sätt att bygga samhälle.

Färden fortsatte sedan till Högskolan på Åland och Alandica Shipping Academy där Ålands betydelse för framtidens sjöfart lyftas fram. Vi är stolta över att vara en pålitlig leverantör av kunnande och kompetens till Finlands världsledande fartygsindustri – rotat i århundraden av maritim erfarenhet. Detta är högaktuellt just nu med det internationella samarbetet Ice Pact mellan USA, Kanada och Finland om nästa generations isbrytare.

Därefter besökte delegationen Optinova, ett åländskt företag med global räckvidd inom avancerade medicinska och industriella plastprodukter. Det är ett tydligt exempel på att Åland kombinerar det nischade med det avgörande, och gör det riktigt bra. Att kunna berätta om livräddande utrustning som når hela världen från min egen hemby Godby känns mycket betydelsefullt. Tack till Linda Sundström och Andreas Perjus för gästvänligheten.

Kvällen avrundades i vackra Vårdö, där havet möter äppelträden och historien fortfarande viskar i vinden. På Kallas SkärGård fick jag hålla ett middagstal, där jag bland annat lyfte Ålands roll i ett oroligt världsläge: ”Vi kallas ofta fredens öar och vi bär det namnet med omsorg och ansvar. Vår demilitarisering är ingen svaghet, utan en styrka. Jag är övertygad om att världen behöver fler Åland, inte färre.”
Vi pratade också om Ukraina och om vikten av att inte bara prata om fred, utan aktivt försvara den: ”Vi har hjälpt till att bygga skyddsrum för barn i skolor nära fronten. Inte för att synas utan för att vi vet vad frihet och demokrati kostar och vi vet att värdet alltid är högre än priset.”

Och så fick jag uttrycka något som känns i hjärtat: ”Chris och Mary, dörren till Åland står alltid öppen. Ni är inte bara välkomna, ni är varmt inbjudna, när som helst.”

Detta blev en dag som bekräftar något jag ofta känner: Att Åland, trots sin litenhet, kan spela en roll som bygger på värderingar, kunskap och vilja till samarbete. Och med sidekicks och medvärdar som Jessy Eckerman, Anders Holmberg, Simon Påvals och hustrun Helena kan faktiskt inget gå snett. Tack för en fin dag för Team Åland!

Energikonferens till Alandica

Idag hade jag den stora äran att vara med och öppna den nionde Hybrid Power Plants & Systems Workshop – ett internationellt forum där experter, forskare och branschfolk från hela världen samlas för att diskutera framtidens energisystem. Och var passar det bättre än på Åland, mitt i Östersjön, mitt i omställningen, och laddat för framtiden? Hela evenemanget som är av högsta klass arrangeras på Alandica Kultur och Kongress i Mariehamn.

Deltagarna har rest hit från öar som Vanuatu, Madeira, Hawaii, Färöarna och Gotland och från fastland som Tyskland, Sydsudan, Kina, Sverige, Finland och många fler. För som jag sa i mitt tal:

"Vi är öbor och vi älskar människor som är modiga nog att korsa hav för att bygga broar."

Vi må vara små till ytan, men vi tänker stort. Med vår självstyrelse kan vi fatta egna beslut och ta ansvar för vår framtid. Vi har vinden, solen, tekniken och framför allt, viljan. Vi vill inte vara störst men vi vill vara smartast.

Det här är inte bara en konferens, det är en plattform. En plats där idéer byts, samarbeten föds och framtiden formas. Vi pratar om hybridkraft, energiomställning, nya affärsmodeller, säkerhet och uthållighet och framför allt om möjligheten att göra skillnad.

Åland är mer än en plats. Det är en idé. Ett bevis på att små samhällen kan ta stora kliv, tillsammans.

Tack till alla som valt att komma till Åland, fredens öar, där vi tror på samarbete, nyfikenhet och framtidstro. Tack till lokala kontakten Conny Rosenberg på Kraftnät Åland, föredragshållaren Yvonne Österlund vid Ålands landskapsregering, fotografen Sebastian Spohr och alla andra.