Om jordbruk och fiskodling

Det pågår i dagarna två en ganska spretande näringslivsdebatt i Ålands lagting. I Centerns gruppanförande försökte jag plocka fram några av de tillväxtbranscher som, vid sidan av självklarheter som sjöfart och turism, är viktiga för landskapet framöver.

Målet för åländsk näringspolitik borde vara att människor runtom oss reagerar så här när de hör Åland.

Bland mina slutsatser som framkommer nertill finns till exempel:

• Landskapsregeringen har kapitulerat och förmår inte formulera ett meddelande/strategi för framtida näringspolitik.

• Ålands BNP har stagnerat och näringslivet har gått bakåt, inte framåt, under denna regering.

• Läget kräver en offensiv näringspolitik som stärker den åländska konkurrenskraften.

• Finlandskabeln borde utnyttjas i högre grad än i dag och i större utsträckning finansieras av allas skattemedel, inte bara företagens.
• Jordbruket och fiskodlingen borde uppmuntras i högre grad än i dag.

• Skatteundantaget måste förklaras och försvaras alla dagar.

• Skolan borde inkludera entreprenörskap och globalisering i undervisningen. Eller ägna sig åt dessa områden mer än i dag.

• Behandlingen av Vårdö är motsatsen till man säger sig vilja göra från landskapsregeringens sida.

Talman,

Det är storartat att lagtinget diskuterar det åländska näringslivet på bred front och vår konkurrenskraft gentemot omvärlden. Ändå måste det sägas att debatten ter sig en aning underlig. I samband med de två senaste behandlingarna av budgeterna har finansministern Mats Perämaa efterlyst en debatt om vårt näringsliv i samband med remisserna och utskottsbetänkandena. Skälet till detta har antagligen varit att budgeterna inte innehållit särskilt mycket näringspolitik. Mest har det saknats tydliga prioriteringar.

Nu har lagtinget tagit initiativ till denna diskussion och från näringsavdelningen försetts med ett dokument rubricerat ”underlag”. Vår uppfattning är att det hade varit tydligare med ett meddelande från landskapsregeringen där linjerna för näringspolitiken hade tydliggjorts.

Detta underlag ger snarare en vink om att landskapsregeringen tycks ha kapitulerat i sitt arbete med att skapa förutsättningar för det åländska näringslivet. Det är utomordentligt synd.

De övergripande siffrorna visar att vårt näringsliv stampat på stället de senaste tre fyra åren. I klartext betyder nuläget att Åland och dess näringsliv gått bakåt, inte framåt, under ledning av denna regering.

Den samlade åländska produktionen mätt i euro ligger i dag på knappt 1.300 miljoner. Det är mindre än åren 2007 och 2009 vilket är uppskakande. Något har alltså hänt de senaste fyra åren. Från botten 2011 gick det ganska brant uppåt fram till 2015 då näringslivet planade ut. De senaste tre åren är tillväxten obefintlig vilket är tankeväckande på väldigt många sätt. Våra kringliggande grannländer visar tvärtom goda tillväxtsiffror. Det är särskilt uppseendeväckande eftersom antalet ålänningar fortsatt öka under de aktuella åren.

Det är en imponerande samling fakta som näringsavdelningen och kringliggande myndigheter presenterat och skickat ut inför denna debatt. I 15 olika bilagor, visioner, strategier, indikatorer, grafer och mycket mer får vi en bild av ett samhälle som befolkningsmässigt växer på alla plan och snart når 30.000 invånare. Vi har fler företag än någonsin och arbetslösheten är antagligen historiskt låg. Våra 2.600 företag består av människor som ägnar dagar och nätter åt att grunna på var nästa kund finns och hur debet och kredit ska ihop när månaden är slut. Dessa tusentals företag är till nästan nittio procent mycket små, med fyra eller färre anställda, och ägnar sig huvudsakligen åt att leverera tjänster.

I landskapsregeringens och hela Ålands intresse borde ligga att uppmuntra dessa företag att ta nästa steg för att öka lönsamhet och omsättning. För det krävs en offensiv näringspolitik.
Det hade alltså varit upplyftande med någon slags fingervisning över hur regeringspartierna vill sätta ytterligare fart på det åländska näringslivet. Turism är en viktig framtidsbransch och något vi på alla plan borde uppmuntra. Detta gäller också intellektuella tjänster och vikten av att inkludera finansiering av till exempel nystartade IT-bolag. Eller hur vi i ännu högre grad kunde förädla jordbruket och fiskodlingen. Båda näringsgrenarna är starka framtidsbranscher – folk behöver alltid äta och efterfrågan tar aldrig slut.

Det finns andra frågor som borde förses med utropstecken. Borde vi i ännu högre grad växla om traditionella investeringsbidrag till tydligare riskkapital? Vad kan vi göra för att dra nytta av den nya Finlandskabeln som i dag utgör en ekonomisk konkurrensnackdel för vårt näringsliv? Hur vänder vi våra utmaningar till våra fördelar? Det vore näringspolitik och framtidstro i högre grad än ”underlag för en debatt”.

Vad kan vi göra för att med ytterligare kapitaltillskott från den allmänna kassan minimera verkningarna från Finlandskabeln med målet att stärka konkurrenskraften hos våra industrier? Vi borde använda självstyrelsen för att stärka företagens ställning på omkringliggande marknader. Till exempel skulle en biogasanläggning i ett slag förbättra läget för våra matföretag. Varför har detta inte synts i verkligheten? Vi har under många år talat för ökat byggande av trä men i verkligheten gör vi som förut.

Åland är en liten plätt i en stor värld och vi måste se till att skapa förutsättningar för att morgondagens exportörer väljer att bosätta sig här eller flytta tillbaka hit. För att detta ska lyckas är det till exempel direkt avgörande att redan i dag ha de främsta kommunikationslösningarna som står att finna. Hur har landskapsregeringen tänkt arbeta med detta?

Vi vet att omvärlden ropar efter ingenjörer och elektriker och sjukskötare och spelkonstruktörer och många fler. Varför finns ingen tydligare koppling till utbildningsväsendet?
Från Centerns sida applåderar vi beslutet att bolagisera Högskolan på Åland men vi undrar varför det arbetet inte syns tydligare inom näringspolitiken? Varför lyfts inte vikten av exportintäkter ännu mer av landskapsregeringen? Nästan all tillväxt bottnar i att skapa efterfrågan hos kunder som själva inte bor på Åland. Vi må vara ett starkt samhälle men vi är det bara tack vare vår exporterande industri. Av våra tio största arbetsgivare tjänar alla merparten av sina pengar på andra ställen än på Åland. Här menar vi att det officiella Åland borde hjälpa till och stärka närvaron i våra grannländer hellre än försvaga den, vilket tyvärr skett under den här mandatperioden. Vi skulle också gärna se att självstyrelsen i den mån det är möjligt skulle användas som ett varumärke som borgar för smak och kvalitet och pålitlighet och säkert mycket mer. Som ett litet samhälle gäller det att testa alla vägar och jag vill här dra en parallell till den lilla ön Guernsey i Engelska kanalen. Där bor 60.000 människor som bestämt sig för att använda sin självstyrelse på ett väldigt tydligt sätt. Det är förbjudet att importera mjölk till ön. All mjölk som konsumeras på ön måste vara producerad på ön. Skälet är enkelt, utan lagstiftning skulle primärnäringen inte klara sig.

Detta är måhända utmanande mot bakgrund av vårt EU-medlemskap men är ändå ett sätt att tänka annorlunda och utmana verkligheten. Det finns mer landskapsregeringen och lagtinget kan göra för att med självstyrelsen som stöd göra Åland mer attraktivt.

Vi menar också att landskapsregeringen måste hårdbevaka den finländska tullen som inte direkt anstränger sig för att göra skattegränsen osynlig. Under den senaste tiden har mycket oroväckande signaler nått åländska företag som ägnar sig åt import och export och därför på daglig bas står i kontakt med tullmyndigheterna. Här spelar landskapsregeringen en direkt avgörande roll i att bevaka och försvara det beslut som skapade skattegränsen och som de facto berett vägen för hela Finlands och Sveriges industriella framgångar. Tack vare taxfree-undantaget kan varor från de båda länderna exporteras och importeras till förmånligare priser och på mer regelbundna tider än vad som annars varit fallet.

Sjöfarten och färjorna står för den absoluta lejonparten av det gods som skapar tillväxt i Sverige och Finland och även Estland. Från Centerns sida förutsätter vi att landskapsregeringen varit medvetna om den hårdare linjen från tullmyndigheterna och även agerat och agerar för att förklara och försvara den gräns som inte syns men som i högsta grad finns. Näringslivets kostnader, där skattegränsen framträder tydligast av alla, borde minimeras överallt i det offentliga Åland och det borde stå överst i varenda regeringsprogram. För utan ett konkurrenskraftigt näringsliv, har Åland ingen lysande framtid att se fram mot.

Vi vill i sammanhanget också understryka vikten av att taxfree-undantaget tillkom i samband med EU-inträdet 1995. Det var näringspolitik på riktigt.

Tack vare det har trafiken till och från Åland kunnat expandera och fortgå och därför kan vilken ålänning som helst välja mellan i runda slängar 24 avgångar per dygn till Finland, Sverige eller Estland. Mig veterligen finns det inte en ö av motsvarande storlek som kan erbjuda något motsvarande. Färjetrafiken har gjort oss uppkopplade men kanske också lite mätta vilket leder vidare till vad vi kan göra för att skapa modiga företagare och en större hunger.

Till att börja med borde vi redan från tidig skolålder införa begrepp som globalisering och entreprenörskap ännu mer än i dag. Vi har en egen grundskolelag och kan i högre grad se möjligheterna i att vara annorlunda och skapa vår egen framtid. En av bilagorna inför denna debatt utgörs av en mycket tankeväckande omvärldsanalys vilken borde vara obligatorisk läsning i vart fall på högstadienivå. Man kan inte längre bete sig endast lokalt utan man måste agera globalt samtidigt.

En fråga som lyfts i omvärldsanalysen är en överallt tilltagande individualisering som inte kommer som någon överraskning för oss ålänningar. Vi har alltid varit starka individualister och det konstaterar landskapsregeringen mycket riktigt i sin egen analys. Denna tilltagande jag-kan-själv-insyn har fått som följd att tilltron till hierarkiska system som politiska partier, kyrkan och skolan har minskat samtidigt som det blivit allt viktigare att förverkliga sig själv. Nutidsmänniskan vill göra egna val hellre än inrätta sig i system som andra byggt upp.

På Åland har detta resulterat i väldigt många månskensentreprenörer som vid sidan av sitt dagliga arbete driver ett litet företag. Detta mångsyssleri borde vi uppmuntra snarare än hejda. Det är småföretagen som byggt vårt Åland.
I regeringsförklaringen från hösten 2015 som inledde denna tid av faktisk stagnation hyllas skärgården och dess småföretagare och man understryker vikten av långsiktighet och förutsägbarhet.

I verkligheten innebär beslutet att införa tidtabell på linfärjorna och att exkludera Vårdö ur skärgårdstrafikens trafiksystem motsatsen. Företagare som agerat utifrån givna förutsättningar har till följd av nya regler som skrivits i hastigt mod tvingats in i en ny verklighet till följd av landskapsregeringens beslut.

Det skapar inte tillit till systemet och det utgör en skakig grund för trygg näringspolitik. Regionalpolitik får aldrig bli bara ett ord. Det är verklighet på riktigt och när hotellsängar gapar tomma till följd av ett beslut skapar det oro och berättigad ilska. Från Centerns sida menar vi allvar med att hela Åland ska leva.

Centern är ett parti med ett tydligt mål – ett helt och starkare Åland med hjälp av självstyrelsen och dess möjligheter att göra annorlunda än andra. Det finns gott om paralleller till hur sjöfarten blivit landskapets viktigaste näringsgren. Det är inte resultatet av en eller ens ett fåtal rederier och företagare.

Dagens sjöfart är summan av hundratals, kanske tusentals småföretag som ibland kämpat mot varandra men när läget blev skarpt bildade gemensam front gentemot omvärlden. Det är så vi borde utnyttja kraften i självstyrelsen och den åländska identiteten.
Ett annat område som sannolikt hör till våra framtidsbranscher är IT-industrin där privata och offentliga initiativ skapat bank- och bokningssystem av världsklass samt en spelindustri som hittills utklassat många av sina konkurrenter och just nu på ett hållbart och sympatiskt sätt utmanat hela branschen med skärpta regler kring storspelare och förluster. Detta borde vi bygga vidare på och detta skulle vi gärna sett mycket tydligare än hittills. Hållbarhet är en megatrend liksom digitala lösningar är en bristvara. På Åland är tryggheten stor, klimatet gott och vattnet rent – det är en fantastisk bas för världens främsta IT-hjärnor!

Det måste också sägas att det inte är bara landskapsregeringens fel att BNP-utvecklingen planat ut och att intäkterna vuxit betydligt mindre än i både Sverige och Finland. Vi bär alla – enskilda ålänningar, politiker, branschorganisationer och så vidare – ett ansvar för att gjuta mod i varandra och vi borde ständigt fråga oss själva hur vi lyckas med det.

Hur uppmuntrar vi våra åländska medborgare till att ”hellre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge” som diktaren Verner von Heidenstam så träffsäkert uttrycker det?
Avslutningsvis. Vi hoppas alla kan betrakta denna debatt som äger rum i dag som början till något nytt och inte en fortsättning på det som varit. Kan vi efter i dag ta till oss det som sagts och förbättra där vi kan har vi nått långt. Hur ska vi göra för att Åland ska fortsätta vara attraktivt och locka turister och inköpare? Hur ska vi skapa berättelsen som lockar till besök och till affärer?

Vi har inte råd med fler förlorade år, vi måste koncentrera oss på sådant som stärker den åländska konkurrenskraften och göra alla våra produkter åtråvärda och säljbara.
Vi kommer att göra näringspolitiken till en viktigare fråga än kommunreformen under nästa valperiod vilket antagligen är den tydligaste skillnaden i prioriteringar mellan nuvarande LR och Centern. Tack talman.