Viktigt möte öar emellan

I dag deltog jag i ett onlineseminarium arrangerat av EUNICoast, en europeisk universitetsallians som förenar högskolor och universitet från olika platser i Europa. Det kan låta som en akademisk konstruktion, men blir snabbt något mycket större.

EUNIcoast handlar om att skapa broar mellan samhällen som liknar vårt eget, där havet är en livsnerv och framtiden alltid måste byggas med både öppenhet och eftertanke. För Åland spelar sådana här sammanhang en central roll. Att vara med, att lyssna, att lära och att våga dela med oss; allt är en del av vår styrka som litet och ambitiöst självstyrt örike. Det stärker vårt nätverk och visar vägar vi kanske annars inte tänkt på.
Vår självstyrelse, vår demilitarisering och neutralisering, bygger på idén att vi inte står utanför, vi är mitt i världen. Vi är beroende av kontakter, av dialog och av sammanhang där vi kan bidra med våra perspektiv och samtidigt låta oss utmanas och utvecklas.

Jag tänkte på detta medan jag lyssnade till Anders Kjellman, överlärare på programmen företagsekonomi och turism och ledarskap vid Högskolan på Åland, som höll en presentation om vår identitet och vårt kulturar och det moderna Åland som ständigt formas av entreprenörskap, innovation och nya idéer. Det handlade om entreprenörskap och innovation. turism och gastronomi, IT-lösningar och banking, hållbar energi osv.
Han gav en bild av ett samhälle som inte bara blickar inåt, utan framåt och utåt: ett Åland som fortsätter att utvecklas, där nya tider skapar nya möjligheter och där den gröna omställningen är en självklar del av vår framtid.

Det var en presentation som gjorde mig både stolt och glad, inte bara över innehållet utan över tonen att tala om Åland som ett samhälle som har något att bidra med. Vi ska aldrig vara blyga för att berätta om våra lösningar, våra erfarenheter och vår förmåga att kombinera tradition och innovation. Det är i sådana ögonblick vi visar vilken roll Åland kan spela i större sammanhang.

Kjellman lyfte konkreta projekt som visar hur vi redan deltar aktivt: Business Lab och Innovation Lab Åland, Drivhuset Åland och den pågående Horizon-ansökan där Högskolan samarbetar med andra EUNIcoast-partners. Det är sådant som gör nätverk som detta levande och relevant; inte bara för akademiker utan för hela vårt samhälle. EUNIcoast är en påminnelse om att kunskap växer när den delas, och att öar, trots sina småskaliga förhållanden, ofta är föregångare när det gäller att hitta smarta lösningar på stora frågor.

Seminariet påminde om allt vi har att vinna på att regelbundet möta andra ö-samhällen. Vi delar liknande utmaningar: sårbara ekosystem, små befolkningsunderlag, behovet av innovation, beroendet av havet. Men vi delar också en särskild typ av kreativitet, en förmåga att tänka pragmatiskt och långsiktigt på samma gång. När öar möts uppstår en sorts samtal som jag tror är svårare att få fram i större miljöer. Det finns en vilja att lyssna, lära och jämföra; inte för att bli lika, utan för att bli bättre.
Det är nödvändigt att Åland finns med där idéer byts, där kunskap delas och där framtiden förhandlas fram. Vi ska inte sitta på läktaren och titta på. Vi ska sitta vid bordet, delta, fråga, lyssna och tala. Vi ska våga visa vem vi är och vad vi kan.
Högskolan på Åland gör detta med imponerande ambition, och det gläder mig att se hur de tar plats i sammanhang där Åland hör hemma.

När seminariet avslutades kände jag en stark övertygelse: framtiden tillhör dem som deltar. Som vågar öppna dörrar, som söker nya partners och som ser lärande som en ständig resa. Åland är ett sådant samhälle. Och varje gång vi kliver in i en internationell dialog växer vi; inte bara i kunskap, utan i förståelse för vår egen roll i världen.

Så bygger vi vårt örike vidare, ett samtal i taget.

Några ord om demilitariseringen

Vid Notvikstornet i Bomarsund börjar själva idén om Åland som fredens öar. I ruinerna efter vad som hände här när Frankrike och Storbritannien utplånade de ryska stormaktsambitionerna, insåg Europas stormakter vid Parisfreden 1856 något som fortfarande är självklart: Östersjön vinner mer på fred än på nya slagfält.

Därför slogs det fast att Åland ska vara demilitariserat, ett fredligt rum i en annars orolig värld. Och det är värt att minnas att den tiden var betydligt skakigare än vår. Då fanns inga institutioner som byggt den stabilitet vi i dag tar för given och som garanterar vår status. Beslutet var både djärvt och klokt, konstaterar vi idag.

Det var absolut ingen sentimental gest av Frankrike, Storbritannien och Ryssland, sånt hade man inte råd med på den här tiden som präglades av realpolitik. Det var ett rationellt säkerhetspolitiskt beslut, förankrat i internationell rätt och sedan dess bekräftat gång på gång och förstärkt med neutraliseringen. Idag, när Europas säkerhetsläge åter är utmanande, är denna ordning minst lika relevant. Status quo är motsatsen till krigshets. Därför måste vi, för självstyrelsens skull, vara vaksamma när röster söker omtolka och devalvera Ålands status.

Ha följande i minnet: ansvaret för republikens militära försvar vilar på staten. Det var villkoret från Nationernas Förbund för att Åland skulle bli en del av Finland och det är grunden för självstyrelsens konstruktion. Ålänningar betalar skatt till staten som alla andra och självstyrelselagen fördelar uppgifterna. Att flytta över militära ansvar till landskapet vore främmande för denna ordning, skulle skapa oklarhet om mandat och befogenheter och dessutom kräva godkännande från nio andra nationer.

Ålands ansvar ligger på de områden som är våra: civil beredskap, räddningsväsendet, polisen, sjukvården, frivilligorganisationerna och samhällsresiliensen i bred mening, där till exempel livsmedelsproduktionen är ett föredöme i hela Norden. Här gör ålänningarna stora insatser, oftast i det tysta.
Staten fullgör samtidigt sitt ansvar. Finlands militära försvar har stärkts. NATO-medlemskapet, EU, samarbetet med Sverige och utökade nationella resurser omfattar också Åland. Kontakterna mellan självstyrelsen och staten är i dag tätare än någonsin; med Försvarsministeriet, Utrikesministeriet, Försvarsmakten, Marinen, Gränsbevakningen, Nylands brigad, statsministern och republikens president för att nämna några. Vi bygger resiliens tillsammans, metodiskt och utan att ropa högre än nödvändigt. Staten och självstyrelse stärker varandra genom att hedra avtal. 

Därför är det intellektuellt tveksamt att beskriva Åland som ”oförsvarat” eller ”sårbart ”.

Fredens öar är ingen svaghet. Vi är en tillgång. Vår status håller spänningar borta från ett strategiskt område i Östersjön. Den gör inget land svagare, den gör regionen starkare.
I tider när krigshetsare gärna höjer tonläget, det kan låta olika men målet är detsamma, mer vapen till folket, är det vår skyldighet att stå fast vid den åländska linjen, som har stöd av republikens ledning, statsmakten, och av hela vår omvärld.
Åland tar beredskap på största allvar utan att blanda ihop fredens logik med militariseringens retorik.

Vapenskrammel i syfte att provocera hör inte hemma på fredens öar; eller på andra platser för den delen. Inte i politiken, inte på skjutbanan, inte i symbolhandlingar eller i opinionsbildning. Sådant applåderas bara av dem som vill skapa instabilitet och ser splittring som ett medel för att nå sina rätt oklara mål.
Det talas ibland om ”känslor” och sådana ska man aldrig underskatta, men i frågan om demilitarisering och neutralisering står Åland på fast historisk, rättslig och säkerhetspolitisk grund. Demilitariseringen är ingen relik. Den är en resurs, en påminnelse om att fred aldrig är naivt, bara värdefullt. För om vi inte är beredda att stå upp för freden, vad är vi då beredda att stå upp för?

Tillbaka till Notvikstornet, där Europas stormakter en gång drog slutsatsen att krigets meningslöshet kräver ansvar, inte mer våld. Härifrån är budskapet tydligt:

Åland är ett fredsprojekt fött ur konflikt, och det är fortfarande högst relevant i en tid som prövar oss. Demilitariseringen och neutraliseringen är inte lokala önskemål, det är internationella åtaganden som ger stabilitet åt hela Östersjön. Samtidigt är Åland allt annat än passivt. Vår säkerhet byggs genom diplomati, tydlighet, internationella kontakter och ett nära samarbete med Finland.