Ett samhälle är ingen abstrakt konstruktion, det är människor som möts, pratar och agerar tillsammans. I dag blev det tydligt i form av två olika tillställningar, med samma grundton: att se möjligheter snarare än problem.
Först samlades vi i Ålands landsbygdscenter där Lokalkraft Leader, Ålands hushållningssällskap och Ålands marthadistrikt bjöd in till en diskussion/information om civil beredskap. Det kunde lätt ha blivit en mörk och dyster samtalston, för ämnet rör ju ytterst vår förmåga att klara kriser. Istället präglades mötet av handlingskraft och framtidstro.
Åland må vara Fredens öar, demilitariserade och neutraliserade, men ålänningarna är inte naiva. Vi vet att fred också kräver förberedelser. Därför är det både klokt och nödvändigt att inte bara våra myndigheter, landskapsregeringen och lagtinget osv, utan också civilsamhället engagerar sig i beredskapsfrågor. Det handlar om de konkreta sakerna i vardagen: mat, energi, kläder, kommunikationer. Men framför allt handlar det om något som är svårare att mäta men ovärderligt i kris, att känna sin granne. Den bästa beredskapen börjar alltid i gemenskapen.
Det var just detta som gjorde mötet så värdefullt. Där satt människor från olika delar av samhället, med olika erfarenheter men ett gemensamt mål: att bygga ett robust och resilient Åland, från gräsrotsnivå och uppåt.
Senare på dagen fortsatte samma grundtema, fast i ett helt annat sammanhang. I Alandica uppmärksammades att det gått trettio år sedan Åland och Finland gick med i EU.
Arrangörerna, Alexandra de Haas och Jenny Jonstoij, hade valt en klok väg: istället för att älta svårigheter och byråkrati bjöd de in till sexton inspirerande föredrag där ljuset fick stå i centrum.
Det blev en eftermiddag fylld av insikter och energi. EU må kännas stort och ibland avlägset, men som tidigare svenske EU-ambassadören Lars Danielsson påminde om, är det inte dövt. Åland har faktiskt möjlighet att höras och påverka, om vi själva vill och orkar göra jobbet. Danielsson hyllade det åländska engagemanget, särskilt på gräsrotsnivå, och noterade med rätta att det finns en röd tråd mellan lokala initiativ, som beredskapssamlingen tidigare samma dag, och det europeiska samarbetets grundidé: gemensam styrka byggd på ansvar, delaktighet och förtroende.
Danielsson gav också dagens ljusglimt när han uttryckte sin tro att det orättfärdiga kriget som Ryssland inlett mot Ukraina nu står inför sin sista vinter. Ett hopp som behövs och som påminner oss om varför samarbeten som EU är så avgörande.
Under eftermiddagen blev det tydligt att EU inte är någon avlägsen makt därborta. Tvärtom: EU är här, och det är vi, som ministerrådet Anton Nilsson så träffande uttryckte det. Under tre decennier har miljoner i EU-medel gått till åländska projekt, i byar, företag, skolor och föreningar och skapat konkreta förbättringar för både samhälle och näringsliv. Det är ett resultat av långsiktigt arbete och ett levande engagemang.
När man betraktar dessa två möten sida vid sida ser man något större än bara dagliga händelser. Man ser ett Åland som vill och vågar. Ett samhälle som förstår att styrka föds ur samarbete, och att trygghet byggs när människor möts.
Som talman för Ålands lagting känner jag särskilt ansvar för att vi politiker också är med och stärker detta, både genom lagstiftning och genom att själva delta i de samtal som formar framtiden. Beredskap handlar inte bara om att lagra konserver eller räkna kilowattimmar. Det är att bygga tillit. På samma sätt handlar EU-arbetet inte bara om förordningar och direktiv, utan om att ta plats i en gemenskap där Ålands röst behövs.
Dagen visar att vi kan mycket mer än vi ibland tror, när vi väljer att se möjligheterna. Ett resilient, tryggt och framtidssäkrat Åland börjar alltid här: i mötet mellan människor som tror på varandra och på det samhälle vi skapar tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar