Hissa flaggan för Åland

Det finns dagar som bara är dagar, och så finns det sådana som betyder mer. Den 30 mars är Ålands officiella minnesdag för demilitarisering och neutralisering. Det låter kanske torrt men är spännande, historiskt rafflande och avgörande för att förstå vad Åland och ålänningarna är. Och varför vårt stöd till Ukraina aldrig får svaja, fortsätt läsa!

Allt började 1856, när kanonerna i Krimkriget tystnade. Bomarsunds fästning låg i spillror, de ryska ockupanterna var tillfångatagna och stormakterna satte sig ner i Paris för att skriva fred. I detta samtal föddes något unikt: Ålands demilitarisering. Detta avtal har sedan dess stärkts i självstyrelse, neutralisering, sedvanerätt, folkrätt, EU-inträde, NATO-anslutning osv. Det betyder att inga militära styrkor får finnas här, och att öarna inte får användas i krig, ens om världen runtom oss skulle tappa förståndet.
Men varför bry sig idag?

För att det här inte är gammalt dammigt arkivmaterial. Det är en fantastisk sak och ett levande exempel på lyckad diplomati – att Åland mitt i ett nervöst Östersjöområde står som en symbol för fred, samförstånd och civil kurage. Det är som att ha ett diplomatiskt hjärta som slår mitt i en annars ganska vild värld. Därför är det viktigt att stå bakom Danmark och Grönland i ett läge då en lynnig stormakt plockar fram handskarna. Åland är ett bevis på att långsiktiga överenskommelser gynnar alla. 

Som Republikens president Sauli Niinistö uttyckte det:
”Ålandskonventionen har varit, och är fortfarande, en fredsstabiliserande kraft för Åland och i ett vidare perspektiv för Östersjöområdet. Den är inte en historisk kvarleva utan en livskraftig helhet – och ett ytterst nödvändigt rättesnöre i Östersjöområdet.”

Så vad gör vi den 30 mars?

Vi flaggar. Vi minns. Vi pratar med våra barn och med varandra om varför det är viktigt att lösa konflikter med pennor, inte pistoler. Om varför det är nödvändigt att fortsätta stöda Ukraina . Om varför en golfrunda kan göra skillnad, som president Alexander Stubb gjorde med Trump igår. Diplomati=Samtal + Tillit.

Vi påminner oss själva om att det åländska samhället vilar på något större än bara skärgårdsromantik och rökta abborrar – det vilar på en överenskommelse om fred. Och det är coolt.

Så hissa flaggan, höj blicken och var lite extra stolt idag. Åland är ett litet hörn av världen som visar att fred är möjligt, bara man håller fast vid den och aldrig tvekar i kampen för självstyrelse, fred och framtid. Ha en fin söndag.

Viktiga samtal i Kastelholm

 Med diplomati är det som bränsle, när det tar slut, stannar allt, och det får inte hända. Därför var timingen i årets Kastelholmssamtal som Ålands fredsinstitut arrangerar närmast fulländad.

Samtalet i Kastelholms slott igår präglades av en genuin vilja att lyssna för att förstå, och inte för att replikera, och en erfarenhet som tillsammans omspänner flera hundra år. Panelen med president Tarja Halonen som motor bjöd på snabba svar, djupa insikter och en positivism som lämnar spår. I publiken trängdes ålänningar med diplomater från Sverige, Finland och bortom.

Det gläder mig särskilt att en av de bärande delarna i diskussionen handlar om tillit och framtidstro, alltså motsatsen till polarisering och det-var-bättre-förr-när-det-var-sämre. Skönt är att lyssna till ett samtal som inte till varje pris och av oklara skäl måste vinnas. Detta var en triumf för den dialog som bygger samhällen och stärker människor.

Diplomati gör skillnad i det tysta. Själva hantverket får sällan applåder, men utan det vore världen ett ännu mer oroligt och oförutsägbart ställe. På Åland är vi små på jorden, men vi försöker ändå bidra – och ibland märks det extra tydligt. Ett lysande exempel på diplomati i praktiken fick vi förra veckan, när Ukrainas presidentfru Olena Zelenska besökte Åland för att tacka ålänningarna i Ukrainas kamp mot den ryska aggressionen. Åland har stött Ukraina sedan dag ett av kriget, med tillflykt, pengar, förnödenheter, fordon, protester på Ukrainaplatsen, Mariehamn, och mycket mer.

Ålänningarna fattade snabbt att Ukrainas kamp gäller också oss, Ryssland måste stoppas så långt borta från Finland och Åland som möjligt. Tack vare den stora donationen från Åland till Ukraina har tolv skyddsrum renoverats vilket gett 5.000 barn en säkrare skolgång. Det finns gott om skäl för hela Åland att känna stolthet över det. Vi har visat att en liten ö kan göra stor skillnad, med stöd i osjälviskhet och en vilja att hjälpa till, på samma sätt som Åland fått och får hjälp när det behövs.

På Åland bultar ett diplomatiskt hjärta – taktfast och tryggt. Sedan 1856 har vår demilitariserade och neutraliserade status varit ett exempel på hur internationella överenskommelser kan skapa långvarig stabilitet. Det är något vi ska bygga vidare på och med toppbesöket förra veckan har vi bevisat att vi klarar av de allra svåraste logistiska prövningarna, diskret och hjärtligt samtidigt. Tänk om Åland blev Nordens Genève – en plats där NATO, European Commission och andra aktörer kunde mötas, samtala och söka lösningar för Östersjöns säkerhet, utan att det upplevs som provocerande!

Diplomati gör skillnad, varje dag och särskilt om du är liten och inte bestämmer allt själv. Då gäller det att väga orden och agera klokt.

Tack till alla som deltog och bidrog till ännu ett meningsfullt Kastelholmssamtal och ett varmt tack till Övningsrestaurang Hjorten och de skickliga studerandena och deras lärare som stod för lunch och förstklassig servering i borgstugan. Ni förtjänar all uppskattning!

Olena Zelenskaja till lagtinget

En dag som denna känner jag mig oerhört stolt över Åland och alla ålänningar som osjälviskt och generöst bidragit till Ukrainas försvar, fortlevnad och återuppbyggnad. Ända sedan det ryska anfallet mot Ukraina i februari 2022 har åländska biståndssändningar, välgörenhetsgalor, civila insatser, insamlingar, donationer från enskilda, organisationer och företag stött den ukrainska kampen för sin egen och allas vår frihet.

Ukraina kämpar mot Rysslands imperiedrömmar på samma sätt som Finland och Åland gjorde för åttio år sedan. Vi ålänningar vet vad frihetskrig betyder och därför ställer vi upp. Kort sagt: Ryssland måste stoppas i Ukraina.

Mot den bakgrunden kom Ukrainas presidenthustru Olena Zelenska till Åland idag, för att säga tack till alla för det långvariga stödet och för att understryka och stärka de band som uppstått mellan Åland och Ukraina sedan kriget bröt ut; och som fanns där innan. Åland är idag hem för över trehundra ukrainare som lever i den åländska vardagen, som jobbar och står i för att vår självstyrelse ska fortsätta växa.

I detta arbete för Ukrainas framtid finns många åländska hjältar och kämpar. Till exempel alla de som samlades på Ukrainaplatsen, Mariehamn idag för 1.121:a dagen i följd, alla de som gått dit tidigare, alla de som låtit sig inspireras av Monica Von Frenckell och hennes kompisar och som på olika sätt kört hjälptransporter eller erbjudit tillfälliga hem för flyktingar från kriget, alla de som gett avkall på sin egen bekvämlighet för att hjälpa våra ukrainska systrar och bröder och barn i deras kamp för sina liv. Alla de som inser vikten av sammanhållning i kampen för fred och frihet, mot ryska imperiedrömmar, propaganda och nyttiga idioter. 

Alla dessa åländska insatser är investeringar i vår egen framtid som ett fritt landskap där demokratin sjuder och friheten gör det möjligt att leva som man vill och säga vad man tycker. Den rätten saknar Ukraina idag. Istället för att ägna tid och kraft åt framtiden tvingas de som bor där, våra europeiska grannar, slåss för sina liv.

Jag är stolt över sättet som ålänningarna, osjälviskt och som goda värdar, hälsat Olena Zelenska välkommen till Åland idag och jag tackar alla som på olika sätt bidragit till denna känsla av värme, solidaritet och kampvilja. Vi viker oss aldrig, vi står upp tillsammans med Finland, Norden och Europa i kampen för frihet och ett demokratiskt Ukraina. Åland är resultatet av internationella insatser. Nu betalar vi tillbaka, för att det är det rätta att göra. Priset för frihet kan aldrig vara för högt.

Några ord om tonen i samtalet

Som talman i Ålands lagting har jag förmånen att se vår demokrati fungera i praktiken varje dag. Det är ett unikt system – självstyrelsen är vår gemensamma stolthet och ett ansvar vi förvaltar i en stor och ofta stökig värld. Det finns gott om åsikter och det är precis som det ska vara i ett friskt samhälle. Ändå måste vi alla ibland ägna lite tid åt eftertanke.

I rollen som talman för Ålands lagting har jag ibland påmint våra folkvalda om vikten av saklighet och respekt i debatten. Oftast fungerar det mycket bra, lagtingsledamöterna inser betydelsen av god ton; vill man ändra något hjälper det sällan att skälla, man når större framgång genom att förklara och motivera. Samma sak gäller såklart även utanför plenisalen, i våra gemensamma digitala samtalsrum där alla röster hörs och ska höras. Ibland tenderar detta samtal gå överstyr, enligt mitt enkla förmenande, och därför skriver jag.

Vi får och ska tycka olika. Men vi behöver inte kalla varandra IQ-befriade eller fega för att göra det. Kritik har större kraft när den levereras med eftertanke. Det är skillnad på att kritisera och att förnedra. Att delta i debatt är något annat än att planlöst slunga ut invektiv från djupet av den egna soffan. Demokratin behöver engagerade medborgare, inte tangentbordsgeneraler som tror att personangrepp är en åsikt.

Så nästa gång du känner för att kalla någon "dum i huvudet" eller liknande på sociala medier – ta ett djupt andetag, räkna till tio och fundera på om du bidrar till lösningar eller bara till ljudnivån. Kritik kan framföras utan att det behövs hjälm och skyddsväst i kommentarsfältet.

Vi bygger det åländska samhället tillsammans – låt oss göra det med ord som bygger upp. Tänk vad mycket mer respekt man vinner genom att argumentera sakligt. För visst vill vi väl bli tagna på allvar, även på internet? För den som vill påverka på riktigt finns det bättre vägar än personangrepp.

Att engagera sig i vårt samhälle är en rättighet – att göra det med respekt är en skyldighet. Vi utvecklar Åland tillsammans.

Ett år som talman

Idag är det ett år sedan jag fick förtroendet att bli talman för Ålands lagting. Det har varit en händelserik och givande tid, där jag vid varje tillfälle gjort mitt yttersta för att lyfta Åland – vår självstyrelse, demilitarisering och neutralisering – både på hemmaplan och internationellt.

Jag har haft förmånen att stå värd för såväl högtidliga besök som vardagliga möten, och i varje sammanhang har jag känt stoltheten över vårt unika Åland och vår plats i världen. Det har varit ett privilegium att få verka i en roll där jag kunnat föra vår röst utåt och bidra till att Åland syns och hörs där det behövs. Vår självstyrelse, vår neutralisering och vår demilitarisering är förebilder när det handlar om internationella avtal, vår särställning bidrar till stabuliteten i Östersjön.

Att lyfta Åland handlar också om framtiden. Vi måste fortsätta utveckla vårt samhälle, locka fler människor att bli ålänningar, skapa förutsättningar för nya arbetsplatser och se till att vi upprätthåller vår konkurrenskraft gentemot våra grannar. Åland ska vara en plats där företag kan växa och där människor vill bo.

Jag ser gärna ännu mer samarbete inom Norden, inte minst i frågor som rör beredskap och framtidssäkerhet. Genom att stärka våra nordiska band kan vi tillsammans hitta lösningar på gemensamma utmaningar och skapa trygghet och stabilitet i vår region.

Tack till alla som på olika sätt varit en del av detta år – kollegor hemmavid och utomlands, samarbetspartners, Ålands landskapsregering, min familj och alla som engagerar sig för Ålands fortsatta välgång och framtid. Jag ser fram emot fortsatt arbete och tar gärna emot era tankar: Vad skulle ni vilja se mer av framöver?

Polistoppar till lagtinget

Polisöverdirektör Ilkka Koskimäki kom idag till Ålands lagting tillsammans med kolleger från centralkriminalpolisen och polisinrättningarna i sydvästra Finland och Helsingfors. Det är ett betydelsefullt utbyte, Koskimäki är de facto högste chef för hela den finländska polisen, i administrativ mening.

Besöket inkluderade den åländska historien, på ett övergripande sätt, samt gemensamma utmaningar som Finland och Ålands polismyndighet har att hantera. Det handlar om hur den kriminella delen av världen utvecklar sig, beredskapsfrågor, befolkningsskydd och samarbete mellan poliser i Mariehamn och kollegerna i Åbo. Det är trots allt en rätt kort båtresa mellan de två städerna varför det är extremt viktigt att känna varandra, skulle något hända. Polisgruppen överlade också med sjöbevakningen, Ålands landskapsregering med lantrådet Katrin Sjögren och landshövdingen Marine Holm-Johansson. Vid sidan av detta analyserade vi också Mellobomben KAJs chanser på lördag; vid sidan av allvarliga frågor måste det finnas utrymme för lite skratt!

Med i sällskapet var bland andra Maria Hoikkala som var polismästare på Åland fram till 2019, och sedan ersattes av nuvarande polismästare Johan Pawli. Hoikkala var ansvarig då IFK Mariehamn spelade kval till Champions League och drabbades av supportrarna i Legia Warszawa 2017. Då gjorde ett polisiärt samarbete av världsklass att eventuella kravaller kunde undanstyras diskret och elegant.

Polisyrket är, gissar jag, mer än bara ett jobb. det är ett kall att stå till förfogande och vara behjälplig i situationer som kan kännas obekväma. Våra poliser är grunden till ett säkert samhälle och därför några vi alla har skäl att känna tacksamhet mot. Grundtryggheten är stor på Åland och kriminaliteten låg. Det är ett resultat av gedigna insatser i förebyggande syfte. Det är mycket betryggande att höra hur nära kontakterna är mellan Ålands polismyndighet och kollegerna i Finland. Genom att hjälpas åt blir allt mycket enklare.

Från Ålands lagtings sida säger vi tack för besöket och välkomna igen; dörren står alltid öppen. Tack också för det goda samarbete som det finländska polisväsendet har med det åländska. Vi skapar trygghet tillsammans.

På bilden från plenisalen i Ålands lagting ser vi chefen för centralkriminalpolisen Robin Lardot, biträdande polichef Maria Hoikkala, sydvästra Finland, Sanna Heikinheimo, polisdirektör vid Polisstyrelsen, talman Jörgen Pettersson, polisöverdirektör Ilkka Koskimäki, polischef Risto Lammi, sydvästra Finland, polischef Jari Liukku, Helsingfors polisinrättning samt överkonstapel Benny Blomqvist, centralkriminalpolisen.
x

Möte med Danmarks kung

Ett varmt tack till Danmarks kung Frederik X och drottning Mary samt vännerna på den danska ambassaden i Helsingfors för den fantastiska och generösa mottagningen på Finlandiahuset igår kväll. Det var en kväll fylld av samtal, gott humör, omtanke och en stark känsla av gemenskap.

Mottagningen var ett genuint uttryck för tacksamhet gentemot Finlands president Alexander Stubb och hans hustru Suzanne Innes-Stubb, men också till hela det finländska folket som med stor värme och entusiasm välkomnat det danska statsbesöket. Under två dagar har vi fått bevittna hur starka och naturliga banden är mellan våra nordiska länder – en sammanhållning byggd på historia, värderingar och en vilja att möta framtiden, tillsammans.

Danmark och Finland har mer gemensamt än gränslös vänskap; länderna delar också erfarenheter av självstyrelse. Danmark med Färöarna och Grönland, Finland med Åland. Genom att utbyta kunskap kan vi stärka varandra och visa hur autonomi och stat kan gå hand i hand – en insikt som blir allt viktigare i en värld där även stora nationer kämpar med att förstå sig själva och varandra. Vi gör varandra bättre och det som är bra för Åland är också bra för Finland.

För Ålands del har resan mot självstyrelse sina rötter i 1856 års demilitarisering och idag är vi en internationellt garanterad, neutraliserad fredszon. "Fredens öar" är mer än en titel – det är en påminnelse om att fred, samförstånd och samarbete – diplomati – kan övervinna konflikter. I en värld där alltför många känner oro känns detta viktigare än någonsin.
Kvällen bjöd också på en musikalisk upplevelse av sällsynt skönhet. När Köpenhamns gosskör och den finländska kören Cantores Minores tillsammans fyllde salen med sina röster var det som att höra själva essensen av det nordiska samarbetet – harmoni, historia och hopp om framtiden.

Jag känner mig särskilt tacksam för det enskilda samtal jag fick möjlighet att ha med kungen och presidenten. Att höra kung Frederik X dela sina minnen från Åland och seglingsvärlden var rörande – särskilt berättelsen om hur hans far, prins Henrik, en gång köpte en framgångsrik drakbåt från den numera bortgångne ålänningen och vännen Henrik Dahlman.

Henrik Dahman finns inte löngre bland oss men minnena lever kvar: https://www.jorgenpettersson.ax/2020/02/till-minnet-av-henna.html

Havet binder oss samman, precis som historien, framtiden och – viktigast av allt – vänskapen mellan våra länder och kunskapen om våra självstyrelser. Och en obruten tro på möjligheterna i framtiden. 

Tack för en minnesvärd kväll och för det nordiska samförstånd som känns starkare än någonsin.