Några ord på vägen till våren
Valborgsmässoafton 2020 ska vi såklart sent glömma. På grund av undantagstillstånd och kampen mot coronaviruset var Notudden stängd för stora flertalet. Inom Kasberget Apalängens byalag valde vi ändå att elda den traditionella majbrasan och streama evenemanget live via Ålands Sjöfarts Facebooksida och i Ålandskanalen. Tekniken var inte till alla delar med oss men sångerna hördes bra!
Intresset för sändningar var stor, på Facebook noterade vi hela 12.300 visningar! Själva talet går att lyssna till där eller läsa längre ner.
Kära vänner, var än ni är. Hjärtligt välkomna till denna annorlunda majbrasa och Valborgsmässoafton. Vi befinner oss på Notudden intill Svibyviken i Mariehamn för att sätta eld på en rejäl hög ris och bråte från vintern som aldrig kom men som nu är slut även i formell mening. Maj är här om några timmar och vår del av världen aldrig lika vacker och inbjudande som nu.
Jag heter Jörgen Pettersson och leder Kasberget-Apalängens byalag och ska guida er genom den kommande timmen då vi träffar mästerkocken Micke Björklund som ska göra en stuvning av hopp, framtidstro och överlevnadsknep. Dessutom ska han dela med sig av några högst konkreta grilltips! Från Mariehamnskvartetten kommer demondirigenten Pipsa Juslin och hennes tappra mannar som med sina röster som vapen ska göra slut med vintern och säga välkommen till våren. Ni ska inte tro det blir sommar, ifall inte våren kommer först, som det heter!
Denna direktsändning är kringgärdad av olika regler som gör att mängden människor som får vistas på Notudden är kraftigt begränsad. Det gör att vi måste sköta tekniken på egen hand och därmed finns inga garantier. Vår ambition är att göra så gott vi kan och hoppas att det når så långt som möjligt och är tillräckligt tydligt. I den mån detta inte lyckas ber vi om överseende. För att detta alls är möjligt att genomföra vill jag också tacka Mariehamns stads kultur- och fritidsnämnd som hjälpt oss arrangera samt stadens räddningsmydnighet som beviljat tillståndet att tända brasan.
Till vår hjälp har vi också våra sidekickar i de tappra och modiga medlemmarna i 75-årsjubilerande Strandnäs FBK, en frivillig brandkår som finner mening med att hjälpa andra. Dessa två organisationer, brandkåren och byalaget, har faktiskt väldigt mycket gemensamt och allt vi gör bottnar i vetskapen att förenande mål skapar stor kraft. Det kan handla om att bekämpa virus eller ordna direktsändningar eller varför inte bägge båda. Vi är tillsammans och vi fortsätter tillsammans. Tillsammans ska vi snart sätta fart på hela samhället igen!
Detta med Valborgsfirande är något vi i Kasberget-Apalängens byalag tar på stort allvar, liksom vi gör med midsommarafton. Vi tycker det är härligt när människor lämnar sina hem för att umgås och dela vardag, tankar, skratt och framtidsplaner. Vi är ett byalag av den gamla stammen, ett sådant som är kravlöst men ändå engagerat; frivilligt men aldrig uppfodrande. Vårt byalag hyllar alla dessa dagar då det inte händer så mycket men som är den viktigaste delen av våra liv och den verklighet vi oftast befinner oss i.
I dag råder annorlunda tider till den grad att det är svårt att greppa. På grund av ett virus ingen har sett men många har dött av är vi förbjudna att göra som vi brukar och samla alla människor här på Notudden. Till följd av coronaviruset råder undantagstillstånd i Finland och på Åland. Tillsammans med resten av hela världen utkämpar vi en kamp mot en åkomma vi aldrig tidigare stött på. Detta är extraordinärt på många vis men särskilt två tankar har fastnat hos mig och jag vet uppriktigt inte vilket som är viktigast.
Å ena sidan är det förfärligt och bedrövligt och skrämmande att ett litet virus kan få en hel värld på knä. Vi flyger till månen och vi skapar oförstörbara konstruktioner och vår teknologi är den bästa som någonsin existerat. Ändå kan all denna kunskap och vetenskap inte skydda oss.
Å andra sidan påminner allt det som händer oss om att vi som människor betraktade absolut inte är oövervinnerliga. Inför coronaviruset och andra sjukdomar är vi alla lika små och alla lika sköra. När detta är över, för det kommer en morgondag, tror jag att vi alla betraktar våra liv på ett annorlunda sätt, antagligen på ett bättre sätt. Vi har på ett brutalt vis blivit påminda om att aldrig ta något för givet.
Just nu är inget som det brukar och därför gör vi i vårt byalag vårt bästa för att det ändå ska vara så vanligt som möjligt. Coronaviruset har för tillfället tagit bort väldigt mycket av det vi betraktat som guldkanter i form av resor, middagar, festivaler, idrottsvenemang, konserter och så vidare. Men viruset kan aldrig ta bort vår vilja att omfamna morgondagen som en möjlighet i högre grad än en utmaning. Som ålänningar och människor är vi vana vid att kämpa klokt och arbeta hårt. Det är precis vad vi ska göra även denna gång.
Att stå inför ett verkligt hot och vara en del av en samhällsstängning som nu varat 44 dagar är omtumlande och eländigt och särskilt känslan av att ha förlorat kontrollen är påtaglig. Vi är vana vid att bestämma själv men tvingas nu finna oss i en verklighet som styrs av omsorgen kring liv och hälsa. På ytan har vi klarat detta rätt hyggligt. Tack vare färjorna och det trafiksystem som byggts med hjälp av det åländska skatteundantaget har gods och varor i form av mediciner, mat och mycket mer kunnat röra sig mellan Finland, Åland och Sverige. Våra åländska rederier har på ett mycket konkret vis bidragit till att livet i ett stängt Finland ändå kunnat fortsätta på ett sätt som i vart fall är acceptabelt. Sjöfarten har i det tysta gjort en enorm skillnad men till ett extremt högt pris. Tusentals sjömän är i dag arbetslösa i den bransch som byggt vårt Åland och skapat vår välfärd. Tusentals sjömän finns ute på fartyg utan möjlighet att komma hem och tusentals sitter hemma och vill ut och jobba. I hela världen ljuder därför i morgon, den 1 maj kl 12.00, fartygstutor från alla världens flytande farkoster som ett tecken på stöd till den bransch och de människor som på många sätt står i frontlinjen för kampen mot corona.
Jag tycker vi gör samma sak på Åland men utvidgar vår signal och vårt stöd till oss alla. När det handlar om kampen mot corona är vi sist och slutligen hjältar allihopa. Vi försöker hantera något som ingen begriper och vi går mot en framtid vi ska dela tillsammans. Gör 1 maj år 2020 kl 12.00 till en dag då vi tutar tillsammans, på land och till havs, och visar att vi finns och att vi är redo för kamp. Mot viruset och för en bättre framtid tillsammans.
När det gäller att samla krafter och finna mod är traditioner som denna ett stöd och en grund. Ingen ruckar på vår Valborg och ur elden hittar vi kraften att i vårt dagliga värv utmana, förändra och hitta möjligheter i vad det än är vi sysslar med. Åland är ett utmärkt exempel på uppfinningsrikedom. Vi bor vid sidan av de stora metropolerna men vi har lärt oss dra nytta av vårt läge och göra möjliga hinder till språngbrädor. Det är åländskheten i den korta versionen, ur det lilla skapar vi det stora. Vi är kanske små här på jorden men våra tankar och idéer är lika starka som alla andras. Och sist och slutligen är det inte volymen som är det avgörande utan avsikten och innebörden i orden.
Med dessa ord förklarar jag på byalagets vägnar vintern avslutad, våren påbörjad och vägen fram till sommaren vidöppen.
Intresset för sändningar var stor, på Facebook noterade vi hela 12.300 visningar! Själva talet går att lyssna till där eller läsa längre ner.
 |
| Här är en länk till uppsnacket inför sändningen. Foto: Anki Karlsson som också gjorde intervjun. |
Kära vänner, var än ni är. Hjärtligt välkomna till denna annorlunda majbrasa och Valborgsmässoafton. Vi befinner oss på Notudden intill Svibyviken i Mariehamn för att sätta eld på en rejäl hög ris och bråte från vintern som aldrig kom men som nu är slut även i formell mening. Maj är här om några timmar och vår del av världen aldrig lika vacker och inbjudande som nu.
Jag heter Jörgen Pettersson och leder Kasberget-Apalängens byalag och ska guida er genom den kommande timmen då vi träffar mästerkocken Micke Björklund som ska göra en stuvning av hopp, framtidstro och överlevnadsknep. Dessutom ska han dela med sig av några högst konkreta grilltips! Från Mariehamnskvartetten kommer demondirigenten Pipsa Juslin och hennes tappra mannar som med sina röster som vapen ska göra slut med vintern och säga välkommen till våren. Ni ska inte tro det blir sommar, ifall inte våren kommer först, som det heter!
Denna direktsändning är kringgärdad av olika regler som gör att mängden människor som får vistas på Notudden är kraftigt begränsad. Det gör att vi måste sköta tekniken på egen hand och därmed finns inga garantier. Vår ambition är att göra så gott vi kan och hoppas att det når så långt som möjligt och är tillräckligt tydligt. I den mån detta inte lyckas ber vi om överseende. För att detta alls är möjligt att genomföra vill jag också tacka Mariehamns stads kultur- och fritidsnämnd som hjälpt oss arrangera samt stadens räddningsmydnighet som beviljat tillståndet att tända brasan.
Till vår hjälp har vi också våra sidekickar i de tappra och modiga medlemmarna i 75-årsjubilerande Strandnäs FBK, en frivillig brandkår som finner mening med att hjälpa andra. Dessa två organisationer, brandkåren och byalaget, har faktiskt väldigt mycket gemensamt och allt vi gör bottnar i vetskapen att förenande mål skapar stor kraft. Det kan handla om att bekämpa virus eller ordna direktsändningar eller varför inte bägge båda. Vi är tillsammans och vi fortsätter tillsammans. Tillsammans ska vi snart sätta fart på hela samhället igen!
Detta med Valborgsfirande är något vi i Kasberget-Apalängens byalag tar på stort allvar, liksom vi gör med midsommarafton. Vi tycker det är härligt när människor lämnar sina hem för att umgås och dela vardag, tankar, skratt och framtidsplaner. Vi är ett byalag av den gamla stammen, ett sådant som är kravlöst men ändå engagerat; frivilligt men aldrig uppfodrande. Vårt byalag hyllar alla dessa dagar då det inte händer så mycket men som är den viktigaste delen av våra liv och den verklighet vi oftast befinner oss i.
I dag råder annorlunda tider till den grad att det är svårt att greppa. På grund av ett virus ingen har sett men många har dött av är vi förbjudna att göra som vi brukar och samla alla människor här på Notudden. Till följd av coronaviruset råder undantagstillstånd i Finland och på Åland. Tillsammans med resten av hela världen utkämpar vi en kamp mot en åkomma vi aldrig tidigare stött på. Detta är extraordinärt på många vis men särskilt två tankar har fastnat hos mig och jag vet uppriktigt inte vilket som är viktigast.
Å ena sidan är det förfärligt och bedrövligt och skrämmande att ett litet virus kan få en hel värld på knä. Vi flyger till månen och vi skapar oförstörbara konstruktioner och vår teknologi är den bästa som någonsin existerat. Ändå kan all denna kunskap och vetenskap inte skydda oss.
Å andra sidan påminner allt det som händer oss om att vi som människor betraktade absolut inte är oövervinnerliga. Inför coronaviruset och andra sjukdomar är vi alla lika små och alla lika sköra. När detta är över, för det kommer en morgondag, tror jag att vi alla betraktar våra liv på ett annorlunda sätt, antagligen på ett bättre sätt. Vi har på ett brutalt vis blivit påminda om att aldrig ta något för givet.
Just nu är inget som det brukar och därför gör vi i vårt byalag vårt bästa för att det ändå ska vara så vanligt som möjligt. Coronaviruset har för tillfället tagit bort väldigt mycket av det vi betraktat som guldkanter i form av resor, middagar, festivaler, idrottsvenemang, konserter och så vidare. Men viruset kan aldrig ta bort vår vilja att omfamna morgondagen som en möjlighet i högre grad än en utmaning. Som ålänningar och människor är vi vana vid att kämpa klokt och arbeta hårt. Det är precis vad vi ska göra även denna gång.
Att stå inför ett verkligt hot och vara en del av en samhällsstängning som nu varat 44 dagar är omtumlande och eländigt och särskilt känslan av att ha förlorat kontrollen är påtaglig. Vi är vana vid att bestämma själv men tvingas nu finna oss i en verklighet som styrs av omsorgen kring liv och hälsa. På ytan har vi klarat detta rätt hyggligt. Tack vare färjorna och det trafiksystem som byggts med hjälp av det åländska skatteundantaget har gods och varor i form av mediciner, mat och mycket mer kunnat röra sig mellan Finland, Åland och Sverige. Våra åländska rederier har på ett mycket konkret vis bidragit till att livet i ett stängt Finland ändå kunnat fortsätta på ett sätt som i vart fall är acceptabelt. Sjöfarten har i det tysta gjort en enorm skillnad men till ett extremt högt pris. Tusentals sjömän är i dag arbetslösa i den bransch som byggt vårt Åland och skapat vår välfärd. Tusentals sjömän finns ute på fartyg utan möjlighet att komma hem och tusentals sitter hemma och vill ut och jobba. I hela världen ljuder därför i morgon, den 1 maj kl 12.00, fartygstutor från alla världens flytande farkoster som ett tecken på stöd till den bransch och de människor som på många sätt står i frontlinjen för kampen mot corona.
Jag tycker vi gör samma sak på Åland men utvidgar vår signal och vårt stöd till oss alla. När det handlar om kampen mot corona är vi sist och slutligen hjältar allihopa. Vi försöker hantera något som ingen begriper och vi går mot en framtid vi ska dela tillsammans. Gör 1 maj år 2020 kl 12.00 till en dag då vi tutar tillsammans, på land och till havs, och visar att vi finns och att vi är redo för kamp. Mot viruset och för en bättre framtid tillsammans.
När det gäller att samla krafter och finna mod är traditioner som denna ett stöd och en grund. Ingen ruckar på vår Valborg och ur elden hittar vi kraften att i vårt dagliga värv utmana, förändra och hitta möjligheter i vad det än är vi sysslar med. Åland är ett utmärkt exempel på uppfinningsrikedom. Vi bor vid sidan av de stora metropolerna men vi har lärt oss dra nytta av vårt läge och göra möjliga hinder till språngbrädor. Det är åländskheten i den korta versionen, ur det lilla skapar vi det stora. Vi är kanske små här på jorden men våra tankar och idéer är lika starka som alla andras. Och sist och slutligen är det inte volymen som är det avgörande utan avsikten och innebörden i orden.
Med dessa ord förklarar jag på byalagets vägnar vintern avslutad, våren påbörjad och vägen fram till sommaren vidöppen.
Kommentarer
Skicka en kommentar