Turismen är framtiden

”Öar är bättre än fastlandet på att utveckla hållbara resmål. Och eftersom turismen är världens största affärsområde finns här pengar att tjäna.”

I samband med det stora Forum för samhällsplanering som mynnade ut i hemsidan www.växtkraft.ax kom föreläsaren Jeppe Klockareson från egna företaget Fair Travel till Alandica. Ämnet var hur Åland kan bli en hållbar destination och därmed tjäna pengar på de besökare som väljer sina resmål utifrån vilka avtryck de lämnar.

Liksom många gör i dessa dagar av hållbarhetstänk inledde Klockareson med att citera Brundtlandkommissionens definition av hållbart beteende:

”En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.”

Det blev många siffror under denna föreläsning men samma budskap. Allt fler turister väljer destinationer som kan garantera så lite miljöpåverkan som möjligt. Samtidigt reser mänskligheten mer och mer, kurvan uppåt är inte ens i avstannande; tvärtom. Enligt TripAdvisor vill hela sextionio procent av deras resenärer ha hållbar turism. Trots att sjuttiofem procent av dem inte visste vad hållbar turism är...

Hur som helst finns det en växande skara LOHAS (Lifestyle of Health and Sustainability) som vi borde försöka nå. Åland är ju allt detta och mycket mer. Dessa hälso- och hållbarhetsgäster utgör, enligt Jeppe Klockareson, tjugofem procent av de svenska turisterna men hela trettio procent av tyskarna vilket därmed gör dem till en hyperintressant målgrupp.

Det är alltså på väg att ske en kantring mellan hur det var förr och hur det blir i fortsättningen. Med tanke på det är det intressant att nittiofem procent av alla destinationer egentligen saknar hållbarhetstänk – det betyder ytterligare ett läge för Åland, den dag vi helt har ställt om.

Tjugofem procent av folk ger katten i allt vad miljö heter. Femtio procent vill gärna tro sig gilla hållbarhet medan tjugofem procent är frälsta. Jeppe Klockareson pekade på många fakta som talar för att så snabbt som möjligt ställa om den åländska turismen till fullständigt hållbar – i alla led.

Viktigt om hållbarhet

Det blev en högintressant dag i hållbarhetens tecken i går. Forum för Samhällsplanering kan rätt hanterat bli en inspiration för att ställa om Åland till ett mer hållbart samhälle. Målet är att helt undvika åtgärder som gör det sämre för de som i framtiden ska bo där vi bor i dag.

Kring detta har jag skrivit mycket, följ den här länken! För att knyta ihop det fortsatta arbetet har nu projektchefen Mikael Larsson satt ihop en hemsida där arbetet ska ta avstamp från. Detta berör oss alla på ett eller annat vis.

I dag har det förresten gått tjugo år sedan schackmästaren Garri Kasparov besegrade datorn Deep Blue efter några hyperspännande partier. Det lär endast meddelas på detta sätt.

Ha en fin onsdag.

Det var fullsatt i auditoriet på Alandica i dag då arbetet mot ett hållbart Åland hyllades och sjösattes.

Filmen om Moder Jord med Julia Roberts visades, den ÄR tankeväckande:

Möte med Torvalds

Gårdagen gick till möte med EU-parlamentarikern Nils Torvalds som just nu är på Åland och berättar om aktuella frågor. Det blev ett samtal om fisk, vårjakt, vapenlagar och mycket mer.

Man förväntar sig till exempel en folkomröstning i Storbritannien redan i vår eller sommar. Frågan om framtida EU-tillhörighet ska då avgöras av alla britter. Det kan bli spännande då opinionsundersökningar ger vid handen att trettio procent av befolkningen inte ens vet om att landet är med i EU...

Just nu leder Exit-sidan med nio procentenheter före Stanna kvar-sidan. Det liknar i mycket situationen i Skottland före deras omröstning om självständighet eller inte som Nej-sidan till sist vann ganska klart.

Mest uppehöll vi oss vid Ryssland och dess (och vår) framtid. Den ryska björnen är sargad till följd av det låga oljepriset och dess oberäknelighet därför större än tidigare. Till detta osäkra läge ska sedan sättas den flyktingstorm som drabbat Europa och som ser ut att tillta till följd av ytterligare och massiva bombningar i Syrien.

Förhållandet oljepris, ryska presidenter och fientliga tillslag är intressant och tankeväckande. Förra gången oljan peakade gick Sovjet in i Afghanistan. Senaste peaken slutade med annektering av Krim halvön...

Mot den här bakgrunden ska det bli skönt att prata fredligare saker i dag då det vankas Forum för samhällsutveckling vilket är ett resultat av det hållbarhetsbetänkande som jag hade nöjet att hantera för något år sedan.

Nu börjar vänliga veckan

Äntligen! En vecka av vänligheter väntar. Den kommer nog rätt bra med tanke på förra veckans slag mot Chipsfabriken i Haraldsby och vindkraftsutbyggnaden. Å andra sidan avslutades veckan bra med ett coolt seminarium tillsammans med de maskinister som alldeles bokstavligen sett till att världen gått framåt. Jag skrev några rader om det på Ålandsbloggen i Sjöfartstidningen och på Ålands egen shippingsajt, Åländsk Sjöfart.

Vänliga veckan är en cool skapelse från allra första början. Man började fira den efter att en trafikräknare i Stockholm år 1946 gjort följande spaning: av dem som passerade honom såg han tolv leende människor, femton som i vart fall verkade nöjda och åttatusenfemhundrasextionio (8.569) som tycktes på väg på begravning. Så kan man ju inte ha det menade publicisten och Läkarmissionens grundare Harry Lindquist och startade vänliga veckan som sedan dess med några avbrott firats i februari. Just i år var jag omedveten om detta och utlyste den redan i januari, förlåt, ska inte göra om det!

Var ska vi då hålla fokus för man kan ju inte vara vänlig precis hela tiden. Risken är ju att man blir harmlös. Det har arrangörerna tänkt på och föreslår att vi alla visar extra vänlighet i trafiken, på arbetsplatsen och i familjen. Samt, och kanske viktigast – på nätet. Skriv inget där om någon som du inte vill att någon ska skriva om dig. Troll gör aldrig någon glad.

Ha i övrigt en fin arbetsvecka! #vänligaveckan #världensbästavardag

Gör inget mot någon annan som du inte vill att de ska göra mot dig. Svårare än så är det aldrig att vara vänlig.

Sveket från regeringen

Det är alldeles åt skogen att Finlands regering väljer att bortse från tidigare överenskommelser när det gäller utbyggnaden av den åländska vindkraften – för hela landets, och miljöns, bästa. Det visar dock ytterligare på hur skör den finländska ekonomin och tron på framtiden är just nu.

Genom att inte genomföra det utlovade sparar staten sextio miljoner euro. Landskapet Ålands andel av stödet skulle vara 18 miljoner euro för 12 år. Om detta fortfarande är aktuellt vet jag inte. Det är klart det är utmanande att betala ett garantipris om 83,50 euro per MWh om man samtidigt, på den vanliga elmarknaden, kan köpa samma energimängd för 20-30 euro. Ändå frångår republiken Finland en mycket viktig princip när man bryter ett redan ingånget avtal.

Här kan man läsa mer om projektet som av allt att döma nu inte blir av.

Om vindkraften har jag skrivit mycket över tid på denna blogg. Det nu skrotade projektet har valsat med ett bra tag. Från partiets sida markerade vi med ett uttalande om sveket från Finland.

Här var det tänkt att vindkraftparken skulle byggts.

Ett tecken för tiden

Grattis kära semikolon, i dag fyller du år. Det har gått femhundratjugotvå år sedan du kom till världen; med ett förmodat brak. Det var typografen Aldo Manuzio från Italien som först av alla insåg att ibland krävs det något som inte är ett lättflyktigt kommatecken eller en slutgiltig punkt. Så uppstod mitt favvotecken – ;.

Av en massa olika skäl har jag alltid fascinerats av skrivspråkets möjligheter som alltid varit större än dess begränsningar. Jodå, det har funnits språktalibaner som ansett att all förändring är av ondo. Jag tillhör den andra sidan som tycker att all förändring är till det bättre.

När det handlar om att hantera språk i skrift finns det en uppsjö av regler om vad som borde och vad som inte borde göras. Dessa har jag svårt för. I min egen lilla värld handlar det i sista ändan bara om texten blir förstådd eller inte; och där kommer semikolonet väl till pass.

Tycker jag; och många andra, hela tjugotre procent av Språktidningens läsare håller med och det är ett sällskap som är coolt att befinna sig i. ;-)

I dag är det också samernas egen nationaldag; grattis till alla berörda!

Detta tecken är bra att ha när punkt är för starkt och kommatecken för svagt.

Runeberg minns vi i dag

Tack vare moderns sång och glada humör samt faderns och sjökaptenens strängare förmaningar blev Johan Ludvig Runeberg en bildad och beläst och välformulerad man. Och nationalskald för hela Finland.

Fänriks Ståls sägner och Vårt land är några resultat ur en riklig produktion. I dag firas hans minne över hela landet och (fast i mindre skala) på Åland. Det äts Runebergsbakelser och citeras texter och för en stund är vi alla blott en soldat, alltså Sven Duva.

Här är några andra minnen av Runeberg och hans skapelser. Runeberg är förresten inte den ende skrivaren från Finland, det finns ett gäng andra sköningar som också är värda att läsa.

Nationalskalden Johan Ludvig Runeberg såg i varje på den här bilden inte särskilt skojfrisk ut.

Nu krävs pengar och mod

Aldrig får man vara glad så länge. Jag inledde gårdagen med att konstatera att antalet besökare till Åland stiger medan arbetslösheten minskar. Det blev en kortvarig fröjd.

Några timmar senare gick norska Orkla ut med att det stundar samarbetsförhandlingar för precis alla anställda i Haraldsbyfabriken i Saltvik. Det berör hundratals omedelbara åländska jobb och antagligen tre gånger så många om man räknar in alla de underleverantörer som behövs för att hålla fabriken vid liv och konsumenterna med fredagens ”chirre och dirre” och Oolannin snabbmat.

Den åländska fabriken är den enda som tycks satt under den norska luppen när Orkla från styrelserummet i Oslo ser över vad man äger. På www.orkla.se når dagens besked om samarbetsförhandlingarna inte ens pressmeddelandenivå... Däremot får man reda på att fjolårets bokslut ska presenteras på torsdag om en vecka. Siffrorna är viktigare än verkligheten.

I Filipstad finns en fabrik, byggd efter åländska ritningar, som har fullt upp med att lansera skånska chips med rutor i. Verkligheterna tycks annorlunda vilket är märkligt eftersom det alltid varit just den åländska fabriken som varit juvelen i den norska kronan och det är åländsk knowhow som planerat fabrikerna. Fast då är då och nu är nu.

Nu är tid för klarsyn och framåtinriktade åtgärder och ett nytt samarbete mellan samhälle och företag.

Orkla som drivs av omsorg för aktieägare på Oslobörsen vill ha besked om den åländska beredskapen att hjälpa dem till bättre affärer. Svårare är så är det inte. Det officiella Åland och alla inblandade parter behöver alltså räkna på saken och komma tillbaka med till exempel ett större transportstöd och ett rejält produktutvecklingsprogram. Ja, detta kostar pengar men det gör också människor som saknar jobb.

De goda råden är dyra och kapitalismen har hunnit i kapp och utmanar en av de allra viktigaste delarna i det åländska samhällsbygget. Om Chipsfabriken skulle försvinna skulle det utgöra ett väldigt mycket hårdare slag än i tiderna Slitekonkursen gjorde. Då fanns det fortfarande arbetsplatser kvar till sjöss. Om Chips försvinner från Åland är en stor del av vår vardag utraderad. Åtminstone för ett tag.

För den som är intresserad finns här några rader om hur Chips skapades:

En produkt som ingen kände till en marknad som inte fanns. 

Knutte Mattsson hade varit i USA och återvände med massor av idéer. 

Fabriken i Lettland. Nu liksom den i Filipstad en utmanare om framtiden.

Det är torsdag och uppförsbacken känns tuff. Det har den gjort förr och jag tar gärna med mig citatet från Orklas Finlandschef Pasi Flinkman som i någon av alla intervjuer uttryckte det som att allt detta faktiskt kan sluta med att Chipsfabriken i Haraldsby kan få mer jobb, inte mindre. Men då gäller politiskt och framåtinriktat ledarskap och en vilja att lyfta även hittills otänkbara frågor. Staten och kapitalet och båten, ni vet.

Med anledning av gårdagens nyhet skrev jag följande uttalande som en hälsning till de berörda, landskapsregeringen och alla andra:

Uttalande: Hela Åland behöver Chipsfabriken
Beskedet att Orkla inleder samarbetsförhandlingar med de anställda på Chipsfabriken i Haraldsby berör i förlängningen hela Åland. Förutom de direkta arbetsplatserna i fabriken och bland jordbrukarna är kringeffekterna betydande. Åkerier, rederier, verkstäder och entreprenörer är några exempel på underleverantörer som är beroende av Chipsfabriken för sin verksamhet. Mot denna bakgrund är det av yttersta vikt att alla berörda inklusive Ålands landskapsregering gör en grundlig genomgång över vad som kan göras för att hjälpa fabriken med förutsättningar för att skapa ännu större effektivitet i hela kedjan från jordbrukare till chipskonsument. Åländska Chips är ett resultat av idogt arbete och kreativa idéer. Nu måste hela Åland och alla inblandade samarbeta för att säkra Haraldsbyfabrikens framtid.

Åländsk Center
Jörgen Pettersson
Ordförande

Chipsfabriken i sommarskrud. Hit har inte minst tusentals finländska skolresor hittat.

En av Chipsfabrikens konkurrenter är den fabrik som i tiderna byggdes i Filipstad – av Chips. Där funderar man inte på nedläggning utan på rutiga chips baserad på skånsk potatis.

Bra siffror för hela Åland

Det är fortfarande en bit kvar till toppåret 2009 men inresandesiffrorna visar nu för andra året i följd plus. Det är oerhört viktigt för bilden av hela Åland. Bara genom att ständigt vara ett attraktivt resmål försäkrar vi oss om arbetsplatser och exportmöjligheter. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, Visit Åland är en vital del av hela samhällsapparaten. Turismen gör Åland mer spännande och bidrar dessutom till intellektuellt inflöde vilket alla orter behöver.

Hela statistikmeddelandet kan man läsa här.

Det är inte den enda goda nyheten. Åsub rapporterar också att arbetslösheten är lägre i år än i fjol. Den relativa arbetslösheten är fyra procent (4,4 i januari i fjol) för alla och 5,8 procent för ungdomar under 25 år (7,2 procent i fjol).

Så här har inresandet till Åland utvecklats över tid.

Tänd ett ljus och minns

I dag är det Kyndelsmässodagen vilket del flesta (alla?) inte bryr sig ett endaste dugg om. Trots att det är en av de dagar som hjälpt oss skapa den civilisation som vi idag lever i och njuter av.

Dagen firar vi till minnet av att det just i dag är fyrtio dagar (25 december) sedan Jesus mor Maria bar fram honom till templet. Jepp, det finns en massa frågor kring jst det men låt oss för en gångs skull bara gilla läget.

Då, när det hände, tändes massor av ljus och därför gör några av oss det ännu i dag. Traditioner kan kännas underliga men skapar egentligen modet och viljan att ta oss an framtiden. Ungefär som midsommaren!

I dag ska vi också gratulera åländska lantrådet Katrin Sjögren som fyller femtio år jämnt, precis som jag i fjol. Blir en bra dag.

Vill man vara med i historien ska man tända ett ljus i dag och minnas att det faktiskt är Kyndelsmässoafton.

Hej februari, nu kör vi

1 februari och måndag. Perfekt start på våren! Denna vecka väntar en uppsjö intressanta och lovande möten samt slutredigering av Ålands Sjöfart som fått sig en rejäl uppryckning inför februarinumret. Det är fascinerande vilka positiva krafter det finns i sjöfartsklustret i dag och har funnits även över tid.

I förra veckan kom även nya siffror som visar att åländska rederier är på god väg att nå drömgränsen en miljon bruttoton. Sådana tecken är viktiga när det gäller att upprätthålla kunnandet och kontakter i en bransch som ännu aldrig gått ner internationellt.

Lundqvistrederiernas Penelop är byggd år 2006 och är Ålands just nu största fartyg med 115.091 DWT.