Morgonljuset ligger blekt över Fabiansgatan när jag stiger in genom de tunga dörrarna till Högsta förvaltningsdomstolens lokaler i centrala Helsingfors. Byggnaden är granne med Försvarsministeriet, en påminnelse om hur rätt och statsmakt bokstavligen samsas på samma gata, men innanför HFD:s portar är atmosfären en annan: stillsam, eftertänksam och präglad av juridikens långa perspektiv.
Hälsningar från Högsta förvaltningsdomstolen i Helsingfors där presidenten Kari Kuusiniemi bjöd på kaffe och prat denna vackra februarimorgon i Helsingfors. I mitten entrén till domstolsbyggnaden. Till höger Pekka Kauhanens minnesmärke över vinterkriget 1939-1940 står utanför Försvarsministeriets pampiga byggnad, granne med HFD.
HFD:s lokaler är nyrenoverade med omsorg, pietetsfullt. Här har det en gång i tiden funnits bank och här har Rundradion, som det hette förr, sänt sina röster ut i landet. Man kan nästan ana det förflutna i väggarna: sorlet från kassahallar, ekot av radioreportrar, historiens brus. I dag är det en annan sorts ljud som dominerar, dämpade samtal, prassel av papper, tangentbord, koncentration.
Jag är inbjuden på morgonkaffe med domstolens president, Kari Kuusiniemi. En juridisk tungviktare i ordets rätta bemärkelse, en sällskapsmänniska och en tydlig Ålandsvän. Redan den inledande handskakningen visade att detta inte skulle bli ett stelt ämbetsmannasamtal. Snarare ett möte mellan två människor med ett gemensamt intresse för självstyrelse, juridik och den där gråzonen där politik och rätt möts, präglat av gott humör.
Vi sätter oss med kaffekopparna, medan Helsingfors vaknar till liv utanför, och jag börjar med att gratulera. Kuusiniemi har nyligen fått ett fint erkännande: den 30 januari tilldelade Republiken Estlands president honom Terra Mariana-korsets orden av tredje klass för hans insatser i att främja rättsligt samarbete mellan Estland och Finland. Detta är betydelsefullt, kontakter av olika slag är värdefulla i arbetet med att bygga samhällen.
Samtalet glider snabbt in på det som ligger mig närmast om hjärtat: Åland och revisionen av självstyrelselagen. Här är det tydligt hur engagerad Kuusiniemi är i åländska frågor. Han talar varmt om justitierådet Emil Waris och den viktiga roll denne har i HFD:s aktiva bidrag till revisionsarbetet. Det är ingen distanserad analys, mer ett resonemang präglat av insikt, respekt och nyfikenhet.
Vi berör också den mer praktiska sidan av rättsstaten. HFD bidrar på ett konstruktivt sätt till att stärka Ålands förvaltningsdomstol genom att bistå med mer personal för att hantera den växande mängden väntande ärenden. Ett konkret exempel på hur principer om rättssäkerhet omsätts i handling. Samarbetet mellan ÅFD och HFD bär spår av både genuint intresse och pragmatism.
När kaffet är urdrucket och frågorna ventilerade reser vi oss för en rundtur i de ljusa, inbjudande lokalerna. Det är högt i tak, rikligt utsmyckat med konstverk, president Ståhlbergs gamla arbetsrum, mycket dagsljus och en lugnande ordning i rummen. Kuusiniemi visar detaljer, berättar anekdoter om huset och dess liv. Det slår mig hur sällsynt det är med institutioner som lyckas vara både värdiga och mänskliga på samma gång.
När jag till slut står i entrén på nytt och blickar ut mot Fabiansgatan har jag en känsla som stannar kvar länge: tacksamhet över att det finns människor som både förstår det svåra och samtidigt kan göra det begripligt. Och en påminnelse om att självstyrelse, rätt och demokrati i grunden vilar på just sådana samtal, lugna, klara och kloka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar