Svenskan och en modig kung

Grattis Finland! I dag firar ni Svenska Dagen och borde göra det som Helsingin Sanomatkrönikören föreslår. Ställ till med en fest som världen (eller åtminstone Finland) hittills inte skådat. Det finns många och goda skäl till det i ett land där språkvindar blåser allt kallare. Svenska Dagen har firats sedan år 1908 på initiativ av Svenska Folkpartiet som då var två år gammalt. Båda är alltså äldre än republiken Finland vilket är både respektingivande och imponerande. Från allra första början lyfte man också särskilt fram Gustav II Adolf och citerade SFP:s grundare Axel Lille:
Gustaf II Adolf är vår historias största minne, väl värt att bliva den medelpunkt, kring vilken Finlands svenska befolkning skrider till samling på en dag, då denna ur sina hävder vill hämta nytt mod och nya krafter i striden för sin rätt att vara sig själv, att bevara sin nationalitet.
Det leder mig vidare till dagens kungabetraktelse för det är inte bara i Finland det festas denna dag.

Grattis Sverige! I dag firar ni Gustav Adolfsdagen till minnet av den hårdaste och klokaste kung ni hittills haft. Ni gör det genom att bland annat äta läckra bakverk vilket kan te sig konstigt men inte om man kände den gamle krigaren. Han älskade mat, på gränsen till för mycket.

Båda dagar som firas just i dag, den sjätte november, är viktiga men jag tänker uppehålla mig mer vid den gamle svenska kungen som egentligen är värd en egen kria varenda dag, hela veckan lång.

Gustav II Adolf (1594-1632) är Sveriges hittills största och förmodligen skickligaste krigsherre. Sveriges gränser av i dag skulle ligga någon helt annanstans utan Gustav II Adolfs ledarskap.  Finlands också för den delen. Kanske skulle Sverige inte finnas alls om det inte vore för alla dessa blodiga krig där folk slogs som galningar på Gustav II:s initiativ.

Men han var inte bara en skicklig knekt och krigare, han var också en mycket bildad statsman, förde sig på sex sju språk och hade ett högt intellekt och bred allmänbildning. Till och med Napoleon Bonaparte sade att för att bli en skicklig krigsherre måste man själv läsa på historiens tio mest begåvade och framgångsrika fältherrar. Där fanns Gustav II Adolf som en av de främsta, menade Napoleon!

Gustav II moderniserade hela den svenska armén med egna innovationer, uppfinningar och idéer. Han skapade Europas bäst tränade och mest samspelta armé. Soldaternas musköter kunde laddas tre gånger snabbare än fiendens. Man hade kanoner som endast behövde två hästar vid förflyttning medan fienden måste bruka fyrtio…

Tack vare denna snabbhet och smidighet vann Sverige i princip alla fältslag. Gustav II:s armé blev bara större och större ju längre in i Europa de tågade. Eftersom ingen hade mycket till chans att stå emot hans armé anslöt sig fiendesoldaten till honom (i gengäld fick de generös lön från all plundring i städerna krigskungen drog fram igenom). Gustav II tog dock inte särskilt bra hand om sig själv och föll gärna för frestelser, han var väldigt tjock, gillade mat, men drack näst intill aldrig och söp sig väldigt sällan full. Han var dessutom extremt närsynt vilket kan ha bidragit till det ödesdigra slaget vid Lützen. Van att själv skickligt delta i striderna gick han denna gång för nära fiendelägret… 

Mindre vetande kallar i dag Gustav II Adolf en erövrarkung men det är bara en del av sanningen. Länder och folk var på denna tid inte särskilt vänliga mot varandra och hade inte Sverige och dess ledning varit så framåt är det nog mycket osannolikt att landet överhuvudtaget hade funnits i dag.


Så här borde det se ut i Helsingfors när man firar Svenska Dagen! 
Om den här snubben finns det mycket både skrivet och berättat. Sanningen är att utan en kung som Gustav II Adolf  skulle Sverige inte se ut som det gör i dag. Han var dock inte bara en krigsherre och matmissbrukare, han var en djupt intellektuell ledare med en vision han inte bara förespråkade utan också genomförde.
Bor du i Finland och pratar du svenska kanske du sjunger den här i dag, Modersmålets sång:


Kommentarer

Populära inlägg