tisdag 14 november 2017

Dags för det internationella kortet

Hur illa är det egentligen ställt med det svenska i Finland? Och hur påverkar det Åland? Frågorna ställdes i går kväll av självständighetspartiet Ålands framtid som anser att folkomröstning är enda alternativet och svaret på funderingarna.

Det var för övrigt andra gången jag deltog i partiets debatter. Så här gick det till i fjol.

Själv formulerade jag mig ungefär så här i går efter en avstamp i Ålandsöverenskommelsen från år 1921, garanterad av de internationella samfund som på den tiden hörde till Nationernas förbund som avgjorde Ålandsfrågan. Just det, samma som ger ålänningar en slags gräddfil till svenska universitet!

Texten som är lika aktuell i dag som då lyder så här, i översättning  från originalspråket franska:
”Landstinget och kommunerna på Åland skall under inga omständigheter vara förpliktade att upprätthålla eller understöda andra skolor än sådana i vilka undervisningsspråket är svenska. I statens undervisningsanstalter skall undervisningen likaledes ges på svenska språket. Utan berörda kommuns samtycke får undervisning i finska språket icke ske i primärskolor som får understöd av stat eller kommun.”

Detta är ingen plattform man skojar bort. Det är en internationell utfästelse som förpliktigar.

Att svenskan i Finland är på tillbakagång är ett faktum både strukturellt och i vardagen. Det är svårt att göra något åt det från Åland. Däremot kan vi vara på vår vakt när det gäller vår egen tillvaro och hur vi hanterar den. Det är till exempel dags att tillsätta en ny parlamentarisk språkpolitisk kommitté i likhet med den som fanns under åren 2004 till 2006.

Då kom man med några konkreta förslag varav ett var att utöka kontakterna med Sverige. Vad har hänt? Jo, landskapsregeringen har stängt Ålandskontoret i Stockholm... Samma kontor som för övrigt spelade en huvudroll då den åländska dalern skakade om hela Finland.

Det har blivit dags att även bilda en kommission vars uppgift blir att samla fakta, ställa det mot Ålandsöverenskommelsen och sedan, på basen av slutsatserna, använda materialet i arbetet med att förmå det offentliga Finland att bli bättre på svenska. Det sker inte automatiskt utan bara genom hårt arbete från åländskt håll.

Och i det jobbet har det blivit dags att spela det internationella kortet, för sådant gillar man inte i det Finland som vill vara bäst i klassen när det gäller sådana överenskommelser. 


En del av panelen som på ett förtjänstfullt sätt leddes av Göran Lindholm (utanför bild). Från vänster Bert Häggblom, Nina Fellman, undertecknad, Annette Holmberg-Jansson och Axel Jonsson. Bilden är lånad från Ålandstidningens Robert Jansson.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hellre för högt än för tyst

I dag är det 90 dagar kvar till höstens lagtingsval. Jag är redo att fortsätta jobba för att göra Åland mer tydligt och välkomnande för besö...