torsdag 20 december 2012

Ett slag för tandvården

Den sista av de fyra lagarna som behandlades i lagtinget i tisdags handlade om att utöka möjligheten till tandvård för befolkningen. Då föll mina ord så här. Man jag började med en liten rättelse:

Fru talman,

Innan jag fortsätter med att prata tandvård vill jag rätta något jag sade i ett replikskifte med ledamot Torsten Sundblom när det handlade om sjukdomskostnadsavdraget och sambopar. Jag har levt i förvissningen att sambopar utan barn behandlas på samma sätt som sambopar med barn men tvingas konstatera att Finlands skattelagar inte riktigt är uppgraderade på den fronten. Nu är skillnaden i praktiken ganska liten när det gäller effekten av den föreslagna minskningen av sjukdomskostnadsavdraget men rätt ska ändå vara rätt.

Tack fru talman.

Det tog alltså fram till den sista lagframställningen innan vi nådde de godare nyheterna. Till skillnad från ekonomiska pålagor handlar detta faktiskt om att förbättra för i vart fall vissa medborgargrupper. I lagförslag nummer 4/2012-2013 föreslås att den grupp ålänningar som har rätt till mun- och tandvård vid Ålands hälso- och sjukvård utvidgas från dem som fyllt 25 år till 27 år. Det är såklart en god nyhet för alla de yngre som behöver tandvård och inte riktigt mäktar med de privata klinikernas ofta väl tilltagna avgifter. Det är inte osannolikt att detta kan räknas hem i det långa loppet både ekonomiskt och i form av det välbefinnande en frisk mun skapar. Själv har jag aldrig riktigt förstått varför det kostar så lite att få en vrickad fot behandlad men är väldigt dyrt att laga sina tänder.

I lagförslaget finns också ett förslag om en ambulerande tandklinik för skärgården på ett liknande sätt som det fungerade för några år sedan med en viktig skillnad. Då fick vuxet folk på nån slags nåder ibland plats i vagnen. Nu införs det, mot bakgrund av ÅHS nya stadga, en lagstiftning där alla skärgårdsbor får rätt till tandvård då vagnen är på plats. Det är ett faktum att folk i skärgården har det betydligt besvärligare än folk på fasta Åland när det gäller tandläkarbesök. Det kan därför vara sunt förnuft att låta kliniken köra till skärgården istället för att tvinga skärgårdsborna till kliniken. Denna åtgärd är som bekant omstridd men dess syfte är ostridigt lovvärt. I sammanhanget kan man också fundera kring den gamla sanningen. Kan man inte göra allt, är det alltid bättre att göra något än inget.

Fru talman, 
Då finans- och näringsutskottets expertområden är många men inte alla har vi bett social- och miljöutskottet om ett mer ingående utlåtande i ärendet vilket jag gärna ser att utskottet själv redogör för. Från finans- och näringsutskottets sida föreslår vi att lagförslaget antas med några ändringar av teknisk karaktär. Utskottet förutsätter också att åtgärden då den blir verklighet ryms innanför den budgetram som landskapsregeringen beviljar ÅHS och vidare förutsätter utskottet att ÅHS-styrelsen noga håller kontroll över kostnaderna i verksamheten. Utskottet var inte enigt i denna fråga varför jag får hänvisa till reservanterna som själva får förklara sin reservation närmare.

Riktigt så här ser kanske inte den planerade tandvagnen ut. Den här är dessutom mycket billigare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...