Vad ska samhället göra?

Det återstår sjuttiosju dagar innan vi kan skriva 2013 i dagböckerna. Det är sjuttiosju dagar som kan användas för att fatta de beslut som ska skapa balans i den åländska ekonomin. I praktiken måste det vara klart på mycket kortare tid för att till exempel Ålands lagting ska kunna anta eller förkasta det budgetförslag som Ålands landskapsregering ska komma med. Samma sak gäller för Mariehamns stad och de övriga kommunerna. Det är kort sagt i dag och några veckor framöver som dessa beslut måste fattas.

En bakgrund. Åland har under de senaste typ fyra åren gått med förlust. Den penningsumma som anlänt från Finland i form av klumpsumma och skattegottgörelse tillsammans med den egna införtjäningen har inte räckt till för att klara utgifterna. Landskapet Åland är som en familj vars inkomster inte räcker till för den konsumtion man tycker sig ha behov av. Det finns några olika alternativ:

1. Vi kan införa en landskapsskatt för att på det sättet öka inkomsterna. Det är ingen bra utväg. Medborgare ska beskattas bara för att samhället ska kunna upprätthålla det nödvändiga. Pengarna arbetar bäst om de som förtjänat dem själva kan använda dem. 

2. Vi kan hoppas på större klumpsumma eller större skattegottgörelse. Detta är dock osannolikt. Klumpsumman kan förvisso komma att höjas någon gång men det sker knappast inom de närmaste åren. Skattegottgörelsen är direkt avhängig hur det går för åländska företag och just nu ser det inte bra ut. Alla stora vacklar. Detta kan komma att förändras. Om Ålandsbanken lyckas med sin Sverigesatsning kan de positiva effekterna bli enorma. Om Viking Lines megainvestering i Viking Grace blir framgångsrik får det kringverkningar som bär långt. Om Eckerö Line räknat rätt med sitt nyförvärv Finlandia är det också något som är bra för den åländska ekonomin. ”Om om inte vore kossorna till luften fore”, som det heter. 

3. Vi måste se över de utgifter som landskapet i dag har och anpassa dem till intäkterna. Om kartan inte stämmer överens med verkligheten är det klokare att rita om kartan än att bygga om verkligheten. Det är här vi är i dag. Om vi inte vill överlämna ett skuldberg till våra barn är det kraftfulla besparingar vi måste genomföra under dessa sjuttiosju dagar och färre som återstår innan vi skriver 2013.

Och då gäller det att fokusera på det som på riktigt är viktigt. Vi måste försäkra oss om att skolväsendet fortsättningsvis har resurser. Barn och unga är viktigast.

Vi måste försäkra oss om att vårdmaskineriet fungerar. När folk far illa är det något alla skattebetalare ska vara med och hantera. Friska människor klarar sig själva, sjuka ska ha den hjälp de behöver.

Vi måste försäkra oss om att vi tar hand om folk när de på ålderns höst inte längre kan sköta sig själva. All form av civilisation börjar med samhällets förmåga att ta hand om dem som byggt de vägar och de hus som vi i dag använder.

Detta är grundvalarna som vi i stort sett alltid måste förhålla oss till. Allt annat är mer eller mindre kosmetika vilket i och för sig inte är att förakta. Människan behöver både bröd och skådespel, men bara så länge pengarna räcker.

Mot bakgrund av detta är verkligheten följande. Ålänningarna måste vara beredda på att den samhällsservice vi i dag byggt upp delvis måste ses över och i vissa fall monteras ner. För om det inte sker kommer Åland inom några år att vara ett samhälle som lever på lån och därmed inte längre på egen hand kan sköta sina angelägenheter. Och då är det inte vi som sitter här i dag som får betala. Det får våra barn göra. Åland måste spara och måste spara klokt.

Den välfärd som vi i dag lever i på Åland är uppbyggd under en tid då landskapets kassa var välfylld och skatteintäkterna jämna. I dag är kassan snart tom och skatterna mer oförutsägbara än på många många år. Därför är det extra viktigt att fatta sparbeslut i höst för att försäkra oss om att pengarna räcker till.