Mitt pass blev plötsligt finskt

På de mest oväntade ställen dyker det ibland upp överraskningar. Det hände mig senaste sommar då jag förnyade mitt pass och fick tillbaka ett pass med en dikt av Eino Leino – bara på finska. Det gjorde mig upprörd och därför höll jag följande anförande i lagtinget i går. Jag tänker inte sitta tyst när man tar mitt språk ifrån mig.

På den här länken kan man också lyssna till podden ”Mellan land och hav” där Carina Eriksson och jag för samtalet om språket och vikten av goda relationer till Finland.

Hit till EU-parlamentet har jag tagit mitt pass och berättat om vår självstyrelse och svenska språk.

Den här strofen av Eino Leino finns bara på finska i mitt åländska pass och det gör mig upprörd. Mitt pass är min nyckel till världen och den vill jag begripa.

Talman,

i språket har vi tryggheten som bygger mod och skapar en kultur som leder oss framåt. Språk är identitet och vårt sätt att uttrycka känslor – vrede, kärlek, längtan, rädsla och allt annat som gör människor levande. Språket är vår grund och vår styrka och borde klinga starkt och övertygande. Vårt svenska språk har byggt vår självstyrelse.

Vårt svenska språk är alltså viktigast av allt och själva skälet till att vi i dag har en självstyrelse. I sitt betänkande konstaterar självstyrelsepolitiska nämnden därför och mot bakgrund av sådant som hänt:

”Landskapsregeringen framhåller att den språkliga utvecklingen i landet fortsättningsvis är bekymmersam och även då det gäller den språkliga situationen vid statliga myndigheter på Åland är situationen fortsättningsvis problematisk.”

Jag hävdar att det är värre än så och därför ska jag berätta om det pass som jag förnyade senaste sommar och som nu lett till att jag anmält alla inblandade till justitiekanslern vars uppdrag är att övervaka lagligheten i Finland och på Åland.

Mitt gamla pass gick ut efter att ha tjänat mig och Åland länge och väl. Jag har i massor av gränskontroller funnit stort nöje i att visa att passet absolut inte bara är finländskt och pekat på Åland som står i stora bokstäver på pärmsidan. Vi är svenskspråkiga, självstyrda och Fredens öar, brukar jag säga rätt stolt när tiden det medger.

I dag är mitt förhållande till mitt pass mer komplicerat. När det nya kom, för några veckor sedan, såg jag i det annars väldigt formella dokumentet att det numera ryms en dikt av Eino Leino och att denna dikt är 100-procentigt finskspråkig, helt utan översättning.

Detta har tydligen skett successivt sedan 2017 och ska ”uttrycka passets finskhet” som polisen skriver på sin hemsida. Jag baxnar. I mitt eget pass som är utgivet av Ålands polismyndighet och som det står Åland på pärmsidan har man valt att publicera en dikt på endast finska av Eino Leino. Det dokument som identifierar mig innehåller text som jag inte begriper och det måste vara lagstridigt – i vart fall i strid med lagens anda – när det gäller Åland. Hur som helst är det direkt förolämpande mot alla de finländare som har svenska som sitt modersmål, tycker i varje fall jag.

Jag menar att detta väldigt tydligt illustrerar den finska majoritetens syn på svenskan, som språk. Jag är övertygad om att frågan i något skede väckts om man inte borde haft denna dikt även på svenska, om det alls ska vara en dikt i ett pass som ju är en internationell ID-handling som kanske inte lämpar sig för något prosaiskt eller poetiskt innehåll. Svaret har då blivit av de sakkunniga; nä, det räcker med finska.

Jag skrev naturligtvis till Ålands polismyndighet om mitt numera finskspråkiga pass men fick inget direkt tröstande svar, annat än att passfrågor hör till rikets behörighet. I lagen står att begreppet Åland ska vara med på passet men det står inget om att eventuella dikter borde vara på landskapet Ålands officiella språk. Där har någon på polisstyrelsens så kallade tillståndsenhet tolkat lagen på sitt eget ganska hemgjorda sätt. Enligt svaret från den åländska polisen har man påpekat svenska språkets unika ställning på Åland men uppenbarligen bemötts med en axelryckning, eller kanske flera.

Jag upplever detta som problematiskt att jag nu går runt med ett pass som innehåller en dikt som jag inte förstår. Det är inte lika enkelt längre att berätta om det svenskspråkiga Åland för nitiska gränsbevakare eller bara annars intresserade.

Det är tydligt att snaran stryps åt på i stort sett alla områden när det gäller svenskans ställning i Finland men när det gäller mitt pass, min identitet, vill i vart fall jag protestera och därför har jag bett justitiekanslern granska detta myndighetsutövande som omöjligt kan uppfylla lagens tänkta innehåll i ett svenskspråkigt landskap och knappast i ett tvåspråkigt land.