Tänk på dem ni saknar

I dag infaller Allhelgonadagen. Jag försökte i fjol förklara hur det egentligen fungerar, det är ju inte så enkelt att begripa alla helger nuförtiden. Det är hur som helst ett bra tillfälle att tända ett ljus över dem som saknas oss. Njut av dagens stillhet, ägna tankarna åt det som varit och ta nya tag i morgon.

Själv tände jag mitt ljus i minneslunden vid Mariehamns gravkapell där min far Magnus namnteckning finns fästad på väggen. Bland annat tack vare honom är jag den jag är och det är gott nog för mig. Så här skrev vi i familjen efteråt i tidningarna:

Pensionerade sjökaptenen och lotsåldermannen Karl-Magnus Gunnar Pettersson i Finström, Godby, avled fredagen den 29 januari i en plötslig sjukdomsattack. Han blev 68 år gammal. 

Magnus Pettersson kom till världen på Kökar den 10 maj 1941. Han skulle bli den förstfödde av fyra syskon. Sina första levnads- och sitt första skolår tillbringade Magnus på Kökar hos mormor och morfar innan han flyttades till Kumlinge där modern och småsyskonen fanns. 

Trots små förhållanden var Magnus fast besluten att se världen utanför Kumlinge och skaffa sig en rejäl utbildning. Det var långt ifrån en självklarhet på den tiden. När han var 14 flyttade han till sin moster Martha i Sviby. Han fick jobb som springpojke vid Klintvaruboden samtidigt som han gick sista året i folkskolan. 

Magnus gick till sjöss som blott 15-årig mässgosse på Havny. Han fortsatte som jungman på Carlton men insåg att studier var enda sättet att klättra vidare i yrket. Han började studera vid Navigationsskolan i Mariehamn och avlade sjökaptensexamen 1966. Med utbildningen avklarad fortsatte han ut på oceanerna med utsikt från bryggvingarna. Han seglade långfart för Sallyrederiet ombord på bland andra Pegny, Bonny, Ragny, Jenny och Lenny. Han arbetade också ett tag ombord på Viking.
Tillsammans med hustrun Christina (född Carlsson i Finström, Tärnebolstad) fick Magnus tre söner vilket gjorde att han sökte sig ett mer regelbundet arbete, närmare hemmet. Motivationen att tillbringa långa perioder ute till sjöss, borta från familjen, blev allt svagare. 

I september 1970 började han vid Utö lotsstation, en arbetsplats han skulle stanna på fram till sin pensionering 1996. Från 1985 var han stationens lotsålderman.
Född i skärgården och därtill tvungen var Magnus en händig man. Han byggde tillsammans med Christina familjens hus och fixade båtar, bilar, cyklar och andra maskindrivna fordon som sönerna kom hem med eller annars behövde hjälp med. 

Magnus var en social människa som gick hem överallt. Han läste vad han kom över och kastade sig med stor lust över korsorden i tidningarna. Fiske i allmänhet och särskilt isfiske var en passion liksom båtliv när det begav sig. Han följde även börssidorna i tidningarna och på text-tv med stor entusiasm. 

Rundabordssamtalen med kompisarna i Mattssons cafeteria utgjorde under senare år en del av höjdpunkterna i Magnus liv liksom lek och stoj med allt fler barnbarn. Den närmaste framtiden blir det tystare runt kaffebordet och i de andra sammanhang Magnus rörde sig. Det skulle han inte gilla – livet måste gå vidare, skulle han sagt och uppmuntrat folk att fortsätta prata.

De närmast sörjande är hustrun Christina, sönerna Jörgen, Fredrik och Marcus med respektive och sammanlagt sju barnbarn samt syskonen Astrid, Inez och Viola och många vänner.

Var snälla mot varandra och ha en fin lördag.

Det har snart gått fem år sedan pappa lämnade det jordiska den 29 januari år 2010.